9789174242737

BONNIER BONNIER FAKTA FAKTA PRESENTERAR PRESENTERAR

ROBERT a n r a r r e H

i hag en

GUSTAFSSON

VEM ÄR MAN EGENTLIGEN NÄR MAN MEST GÅR OMKRING och låtsas

vara någon annan? Ja, antingen är man inte frisk eller så är man skådespelare – ibland både och. Jag har låtsats vara andra människor i snart 30 år och det är lika väldokumenterat som en noggrant förd sjukjournal.

Istället för att låta framtidens teaterarkeologer hitta dessa dokument – kanske en aldrig tidigare visad bild på Fred Asp som förs till samlingarna med texten ”Okänd man, sent 1900-tal, förmodligen rituell religiös klädsel” – har jag nu valt att själv visa upp dem.

Jag har också länge varit nyfiken på de karaktärer jag varit. Vilka är de egentligen när inte jag är med? Det får jag kanske aldrig svar på eftersom det är jag som är dem. För hur pratar man med någon man är? Visst kan man stå och prata med sig själv – det är ingen som tycker att man är galen så länge man har en hörsnäcka i örat och en telefon i handen – men det känns torftigt, och att stå och prata med en spegel fungerar bara ett par minuter.

Så jag bestämde mig för att intervjua några av dem. Jag åkte hem till Kapten Klänning, sökte upp Fred Asp på hans senast kända adress, träffade Weiron och Greger och många fler. Det har varit ömsom svårt, ömsom ett rent helvete, men jag lyckades få fram det jag ville.

Och jag gjorde det själv. Är man känd som snål vill man inte förstöra sitt rykte genom att hyra in en professionell och dyr journalist. Det är bilder, det är texter, det är intervjuer. Kort sagt, det är herrarna i mitt liv.

Robert Gustafsson

10

Robert Gustafsson möter Fred Asp

Fred på orden Fred Asp har i det närmaste blivit en legend sedan han av misstag en lördagskväll råkade ramla in på Berns salonger tillsammans med sin iller Göran. Han var på väg till tunnelbanan mot Hässel­ by och skulle bara in och låna ”pinkeriet” på vägen. Killinggänget spelade krogshow på Berns för utsålda hus och vi tyckte att Fred var en glad gamäng som det kunde vara kul att ta ett litet snack med från scenen. Fred Asp och illern Göran gjorde succé och resten skulle kunna vara historia. Men vi blev inte av med karln! Han lyckades bli mer populär än både Sudden och Tant Lingon, och alla undrade vad som var så speciellt med honom.

D

et tänkte jag att jag skulle ta reda på, så jag åker ut till Hässelby för en liten pratstund. När jag väl hittar vad jag tror är hans dörr (det står sex kassar med tom­flaskor utanför) och ska ringa på, öppnar han innan jag ens hunnit sätta fingret mot ringklockan.

– Neej, men se på fan! Ere inte sjäälvaste Robert Gustafsson! Kom in, kom in!

Här är dörren alltid öppen, säger Fred och det är både ett tecken på hans gästfrihet och på att han inte har någon ytterdörr utan använder en kartong från Elgiganten som skydd mot draget. På kartongen står det med spritpenna ”Asp”, ”GÄRNA REKLAM TACK” och under – nödtorftigt överstruket – ”Göran”.

12

”

Du vet att du e alkoholist när du kan ta anställning som fönsterputs.

Jag hälsar och säger att jag är glad över att få komma på besök. Fred verkar väldigt glad. Både i hatten och i mungipan. Han svajar lite men visar chevalereskt in mig med en svepande gest. Jag kliver över en hög med direktreklam och brev från kronofogden. Fred går före mig in i lägenheten och ropar efter sin vän Göran: – Göran! Kom å hälsa! Vi har fått finfrämmande! Göran kommer snart, han e bara en sväng på toaletten. Eller toaletten … han sitter å lipar. Han fråga chans på Flitiga Lisa som står i fönstret, men hon har ju inte svarat än. Tjejer! Jag sa åt han! Ignorera! Det e det som biter bäst på brudarna. Men tror du Göran vill lyssna på en före detta VM-mästare i damhantering? Nääärå.

– Nej, men det är ju synd, det är ju ett pålitligt gammalt trick du gav honom.

– Ja, men visst fan ere det? Å en sån där Flitig Lisa börjar ju ändå bara barra efter ett tag. Men du, kompis! Lite java?

– Inget besvär för min skull. Bara om du tänkte …

– Nähä, inte det. Nä, men kanske lite finsk sommarsoppa då?

Fred tar fram en blommig tallrik och fyller den med vodka.

– Tack, det får nog vara bra för min del.

– Brukar ha lite flingor till, men dom e slut. Mmm, det här påminner mig om midsommar! Göran, han älskar midsommar! Javisst, det ska va sill å färskpotatis … å jordgubbar. Han älskar jordgubbar! Men inte nubbe! Nänä, han ska ha champagne till jordgubbarna. Visst, det e en jävla fröken, alltså. Det ska ju va sån

13

här bubbel, ja, eller champagne, det e hembränt å en påse Samarin … det slinker ner. Han e ju sommarbarn, Göran. Ja, det va ju där jag hitta han på sommarkollektivet i Östergötland. Jag jobba som kolloledare där, men så kom jag ju på han, vet du. Han skåpsöp ju så in i …! Ojojoj, drack tändvätska å djungelolja i barackerna där. Så runda han av med en flaska Vademecum så att det inte skulle lukta illa när han pinka i slasken.

– Ja, men det var ju lite smart.

– Men så hamna han i dåligt sällskap direkt! Göran dela ju våningssäng med Daniel, Fiskmåsen. Otroligt jobbig kille alltså. Sket ner lakanen varenda natt. En gång hacka han i sig en hel tub med trälim nere i boden å blev helt sjövild. Flög runt å sket ner hela bryggan å gjorde loopen, fast åt andra hållet då … vad heter det nu … antiloopen.

En gång kom jag på han nere i båthuset. Dom hade plockat rönnbär å börjat bränna eget. Jag blev så förb ... å så hade dom ju tagit med sig lillkillen, vet du … Mathias, Näbbmusen. Så kommer jag in … kikar ner i den där jävla dunken å då ligger Mathias där. Han har drunknat i mäsken. Jodå. Jag sa: ”Nu grabbar, nu ligger ni jävligt risigt till! Å jag hoppas vid Gud att han inte hade några plågor!”

Vad säger Göran då? Vad SÄGER Göran då??!

repp v ett beg Fulöl ble reklamfilm. a nn efter de Förlåt.

, dom begriper det inte. Man Lars Jansson: – Vanligt folk

t. måste filtrera fulölen ordentlig

Berit på Skansen .

Berit är en slam pa som är lät om. Att t att tycka ha brös t var faktiskt lite mys igt.

– Jag är fortfarande ogift … för fjärde gången.

t, så om de en d a b i N . M serien hette r: Gjorde ä et? frågan verkligen d a n r a t tit

gayDen råa, macho kalix er Öv ån polisen fr a äll st re fö jag a sk ut även om jag ser llet. som Bambi i ny

– Hoppa upp på kassaapparaten så får jag bonga in dig!

Jarl Kulle var ett nationalhelgon som icke fick drivas med.

Just därför kunde vi inte låta bli. I alla fall inte med en tub kaviar på fickan i Glenn Killing på Berns.

ABBA – Our last v ideo e Kansk ver. e efters historisk om de t förmo d sista ligen var gå medle ngen samtli mmar ga ur filmad es iho ABBA p.

Jag och Rik Mayall (som skivbolagschef) fann varandra genom vårt gemensamma intresse för morbid humor där bananer ingår.

Hemma hos an stjärn

att glädjas Av alla herrar i mitt liv ligger Roland Järverup mig kanske varmast om hjärtat. Han har givit mig känslan att ingenting är omöjligt om man tror på sig själv och om skivbolagsdirektörerna också gör det. Roland har även insisterat på att ge mig en massa pengar. Själv trivs han så bra i Karlskoga och har ingen användning för dem.

Roland har en liten men välskött trädgård och vi sitter i det som han kallar för sitt eget lilla paradis, intill en buske i en sittgrupp av vit plast. Jag har köpt med mig två karlsbadergifflar och Roland bjuder på mellanrostat kaffe.

책t dEt lilla

RT BE

R

R OM O

ER T S Ö

lars brundin: Robert Gustafsson? Vem är det? Är han blond? Är han tjock? Är han konnnssstiiig?

RT BE

R

R OM O

ER T S Ö

weiron: Humor är borgarnas sätt att kväsa proletariatet, att få oss att glömma bort hur kapital och regering har monterat ner välfärden. Och så ska Robert Gustafsson få oss att skratta åt det. Nej, fy fan. Ett arbetarspel om svetsare i Göteborgs hamn, det vore nåt det. Där kunde han få vara med. Som scenarbetare, så han gör nån nytta.