Page 1

12

steg för hopplösa –––––––

Livsförändring på djupet olle carlsson b o n n i e r fa k ta

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 3

2012-08-09 08.50


© 2012, Olle Carlsson www.bonnierfakta.se Formgivning: Jens Magnusson Omslagsfoto: Andrew Brookes/Corbis Författarporträtt: Christine Olsson ISBN: 978-91-7424-24188-4 Tryckt hos ScandBook AB, Falun Utdrag ur Niklas Rådströms pjäs De onda, (Draken teaterförlag 2006), sid. 159 Utdrag ur Stefan Sundströms låttext »Om jag kommer opp till Jesus«, från albumet Hjärtats melodi, (National 2004), sid. 168 Dikt av Ylva Eggehorn »Stå stilla i smärtan«, ur samlingen En karusell med madonnor, (Albert Bonniers förlag 2002), sid. 178

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 4

2012-08-09 08.50


Innehåll Ingen är oberoende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7 De 12 stegen enligt mig .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9

Steg 1: Maktlöshet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Steg 2: Tillit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Steg 3: Överlämnande .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

39

Steg 4: Självrannsakan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Steg 5: Bekännelse . Steg 6: Vila .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

83

Steg 7: Ofullkomlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Steg 8: Förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Steg 9: Handling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Steg 10: Närvaro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Steg 11: Bön .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

137

Steg 12: Givande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 Tolvstegsrörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 . . . . . . . . . . . . . . . . .

175

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

177

Självhjälpsgrupp/stödgrupp . Böner & affirmationer .

En snabbguide till 12 steg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 Tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 5

2012-08-09 08.50


12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 6

2012-08-09 08.50


INgen är oberoende Det var ganska smickrande att den berömda relationsexperten ringde upp mig för att boka tid för ett samtal. Vad skulle jag kunna hjälpa henne med? Men när hon satt där mitt emot mig i sakristian var det en ängslig och hjälplös människa jag mötte, plågad av mindervärdeskänslor och ett hämndbegär som nästan blivit tvångsmässigt. Hon hade blivit bedragen av den man hon älskade. »Vad vill du att jag ska göra för dig?« frågade jag. »Jag har gett så många människor råd men nu är det som om jag har kommit till vägs ände och vet inte vad jag ska göra för att orka vidare. Jag måste öppna mig för någon och dig litar jag på«, svarade hon. Jag letade efter ord och visste verkligen inte vad jag skulle säga. Vi fortsatte att träffas några gånger och vid vårt sista möte sa jag till henne: »Du har tagit första steget genom att våga be om hjälp och nu vet du lika väl som jag vad du behöver göra. Jag kan lyssna men jag kan inte förändra ditt liv, det måste du själv göra. Vad jag kan erbjuda dig är ett stödjande sammanhang.« Till min förvåning var hon så prestigelös att hon faktiskt anmälde sig till en av våra självhjälpsgrupper. Hon berättade sen att hon höll på att sjunka genom marken och ville vända i dörren vid den första sammankomsten då hon såg att den som ledde gruppen var en av hennes egna före detta klienter. En man som hon hade hjälpt ut ur isolering och paranoida föreställningar. Men hon flydde inte utan tog emot den hjälp som kom från oväntat håll. Det är en hårfin skillnad mellan att vara hjälpare och att själv behöva hjälp. En del tror att det finns problemfria människor som lever utan något beroende alls. Jag menar att det är olyckligt och missvisande. Att

i ngen är oberoende

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 7

7

2012-08-09 08.50


vara människa är att vara beroende. Missbruk och destruktiva beteenden handlar om så mycket mer än kemiska substanser, spel eller mat – det kan handla om statusjakt, prestationsångest och utseendefixering. Vi rids alla av mer eller mindre tvångsmässiga tankar och beroenden som vi inte kan övervinna på egen hand. Vi brottas alla med känslor av stress, självförakt, svartsjuka, skam, kaos, skuld, bitterhet eller att alltid vilja vara till lags. Ingen människa är oberoende.

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 8

2012-08-09 08.50


1

1

steg

MAKTLÖSHET

Jag inser att jag har ett problem som jag inte kan lösa

Ett problem har kommit mellan mig och livet. Det hindrar mig från att leva det liv jag vill leva och från att vara den jag vill vara. Jag står vid ett vägskäl och saknar förmågan att komma vidare. Jag erkänner att jag är maktlös inför mitt problem och att jag inte kan lösa det själv.

–––––––––––––––

Hur ska man fatta? Medan jag arbetade med den här boken så skulle en av mina vänner – en man som arbetat som snickare i hela sitt liv – slentrianmässigt slå i några spikar på ett lågt hustak. Han ramlade ner och slog sig så illa att han dog. »Hur ska man fatta« skriver hans fru i ett desperat sms. Hans död tar mig hårt. Jag undrar varför, jag har begravt så många, både barn och de som hastigt gått bort genom ond bråd död. Men med honom är det annorlunda. För att lyckas genomföra begravningsakten för honom är jag tvungen att uppbringa trettio års prästerfarenhet för att inte bryta samman totalt. Gång på gång frågar jag mig själv varför hans död tar mig så hårt. Jag inser att det inte bara är för att vi var vänner – det är också för att vi i vår vänskap hade mött varandra så förbehållslöst. I sårbarhet, maktlöshet och öppenhet då vi båda befann oss mitt i en liknande svår livsangelägenhet. I vår hjälplöshet kom vi varandra så nära och blev

STEG 1 MAKTLÖSHET 15

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 15

2012-08-09 08.50


beroende av den andras vänskap på ett helt annat sätt än vad som är vanligt i vår distanserade tid. En tid där vi håller varandra på avstånd för att slippa behöva blotta oss, och där vi har så svårt att be varandra om hjälp. Vi vågar bara inte erkänna att vi inte klarar av att reda upp våra liv på egen hand. I stället harklar vi oss, håller tillbaka tårarna och går vidare. Men vår vänskap hade aldrig blivit så djup om vi inte båda hade vågat möta varandra i den totala maktlösheten.

Vår yttersta maktlöshet Vi vill alla leva ett gott liv, äta oss mätta, vara friska, älska och bli älskade. Vi vill så gärna ge ett intryck av att våra liv är problemfria, att vi är framgångsrika, lyckliga och hela människor. Men det är bara en del av sanningen, det vi visar upp för andra är bara toppen av ett isberg, ett liv rymmer så mycket mer. Vi vågar sällan visa varandra hur små, otillräckliga och hopplösa vi egentligen känner oss utan försöker ge intryck av att vi har perfekt kontroll över våra liv. Idag kan vi övervaka och kontrollera det mesta i samhället. Vi har redan passerat George Orwells skräckvision 1984, en roman från fyrtiotalet om övervakningssamhället. Vi har idag tillgång till obegränsat med information på nätet och är det något vi inte vet så kan vi omedelbart söka efter svaret på vår mobiltelefon. På så sätt kan vi hålla oss ständigt uppdaterade med det som händer i vår omvärld, som senaste nytt från andra sidan jorden och receptet på en nygräddad paj hos grannen. Vi uppdaterar vilka vi har träffat och var. Vi lägger upp redigerade bilder på våra liv och driver medvetet eller omedvetet ett slags valkampanj för oss själva, dygnet runt och överallt. Med mobilen och sociala medier kan vi dessutom bevaka var våra närmaste håller hus genom att följa deras rörelser via gps, och det är lätt att bli paranoid. I en undersökning gjordes ett experiment där en person försökte hålla sig undan det övriga samhället, men dagens dokumentation av olika slag gjorde det näst intill omöjligt. I hög grad kan vi idag både känna det som om vi kan kontrollera vår omvärld, samtidigt som den faktiskt kontrollerar oss.

16

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 16

12 steg för hopplösa

2012-08-09 08.50


1 1 Vår föreställning om att kunna kontrollera tillvaron är en bräcklig illusion. Det räcker med att hamna i luftturbulens på väg ned mot en flygplats för att inse vilket korthus vår trygghet är. Vår yttersta maktlöshet är naturligtvis döden, och på väg mot vår slutgiltiga destination ska livet slås sönder gång på gång. Förr eller senare ska allt tas ifrån oss. Plötsligt slår en tsunami till, bildligt eller bokstavligt talat, och då räcker inga varningssystem eller skyddsvallar. Byar och samhällen slås i spillror och ligger som plockepinn på marken. Det räcker egentligen med att en enda nära anhörig dör för att det ska kännas som om livet förlorar sin mening. Innerst inne är vi alla maktlösa inför livet.

Vad betyder det att tro? För att överhuvudtaget kunna tro måste jag uppriktigt och ärligt våga ifrågasätta det jag har börjat tro på. Tvivel är en mycket bra början. I det första steget måste jag våga fråga mig själv om det överhuvudtaget finns en högre kraft. Det behöver inte ha med religion att göra utan det handlar om att jag måste hitta en kraft starkare än min egen för att komma till rätta med mitt liv. Det kan också vara en kraftkälla i form av till exempel en god vän, partner, terapeut eller en självhjälpsgrupp. Men det är klart att frågan om att finna sin högre kraft också väcker tankar om livet på ett djupare plan. Är livet på jorden bara en slump eller finns det trots allt någon som vakar över oss? Albert Einstein sa: »Det finns bara två sätt att leva sitt liv på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel. Det andra är som om allting är ett mirakel.« Den här frågan är egentligen inte något som längre sysselsätter mig personligen, inom mig vet jag att kraften finns. Lika fullt kan jag – som en blixt från klar himmel – emellanåt ändå känna mig helt avskuren från den Gud jag tror på. Tvivel och förtvivlan har många bottnar. Det är sällan som vårt verkliga livstrauma handlar om grubblandet över Guds vara eller inte vara, det har vi varken tid eller råd med. Det som verkligen angår oss är andra saker. Det som får oss att tappa tron är personliga kriser, att

STEG 1 MAKTLÖSHET 17

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 17

2012-08-09 08.50


drabbas av en allvarlig sjukdom, att vantrivas och känna osäkerhet eller meningslöshet på sitt arbete, att vara styrd av tvångstankar eller olika fobier. Att förlora någon eller något man håller av. Att bli ifrågasatt, hånad, riktigt eller oriktigt dömd och bedömd. Att bli bortglömd. Att leva vidare fastän det känns som om man har gjort ett oförlåtligt misstag som inte går att rätta till, eller att själv ha blivit orättfärdigt behandlad. Det är sådant som sätter tron på prov. När jag talar om tro så är det alltså som en synonym till hopp och tillit och då är det inte tvivel som är trons motsats utan förtvivlan, hopplöshet, ensamhet och ångest. I det första steget inser jag att jag har ett problem som jag inte kan lösa själv. Och vem har inte det? Att konstatera att jag inte kan lösa allt själv är därmed en bra början för varje människa. Inom tolvstegsrörelsen använder man sig av ordspråk eller böner hämtade ur olika andliga traditioner som inspiration till att stötta och hjälpa varandra i livet. Ett av uttrycken är »Släpp taget och låt Gud leda dig«. Innebörden i denna devis är att både inse sin maktlöshet och att hitta vägen ut. Det handlar om att släppa taget och släppa in Gud. En andlig livsinställning om att lämna över sig själv till den kraft som alltid står på vår sida. Tro är inte en åsikt eller en bekännelse – det är att våga falla och låta sig bli buren av tillit, hopp och kärlek.

En alienerad präst Filosofen Søren Kierkegaard skrev att den som vill följa Jesu väg måste börja med att ta avstånd från den officiella kristendomen. Han påstod till och med att statskyrkosystemet var det bästa vapnet för avkristningen av ett land. Jag förstår vad han menar. Det är en avgrund mellan den ängsliga och rytmlösa tillställning för de redan välanpassade som en svensk högmässa bjuder på – och Jesu blodfulla förkunnelse bland sin tids föraktade. Kierkegaard berättar också om den svenska prästen som predikade så att människorna blev så tagna att de började gråta. Men efter gudstjänsten skyndade sig samma präst ut till åhörarna och sa: »Ta det inte så allvarligt, jag är inte alls säker på att det jag säger är riktigt sant!«

18

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 18

12 steg för hopplösa

2012-08-09 08.50


1 När jag ser tillbaka på mitt liv som präst, så förstår jag att jag redan efter ett par år nästan hade gett upp och tappat tron. Jag kände mig alienerad. Hur jag än försökte beröra och hur jag än förberedde mina predikningar så satt en tynande skara av trogna gudstjänstbesökare och nickade instämmande nästan vad jag än sa. De tackade för en bra predikan och det var ju roligt, jag blev både smickrad och glad av varje berömmande ord. Men ingenting förändrades. Berättelserna som jag försökte förmedla om hur Jesus gjorde under, helade, upprättade de svaga och de utstötta och om hur de första kristna fick människor att överge sina gamla liv kändes som sagor. Verklighetsfrämmande som legender för mig som levde i en rationell tid – där allting tycktes fortgå precis som vanligt. Hur mycket Gud än fanns så fanns han inte för mig. Åtminstone var det så jag kände, trots att jag krampaktigt försökte hålla fast vid min tro. Någonstans djupt inne i mig anade jag ändå kraften som älskade och bar mig och som skulle visa vägen. Men det dröjde innan jag skulle komma att öppna mig för den möjligheten och jag flydde istället. Jag tror bland annat att det var känslan av att det fanns något djupt oärligt, fruktlöst och stagnerat i prästrollen som bidrog till att alkoholen blev ett allt nödvändigare flyktmedel för mig. Men innan alkoholen skulle komma att ta över mitt liv fullständigt så kom jag av en ren tillfällighet i kontakt med de tolv stegen. De skulle komma att förändra mitt liv, fördjupa min tro och hjälpa mig att förmedla livsmod till människor i arbetet som präst.

Hur svårt kan det vara? Vid varje nytt år blir vi överösta med olika tips och knep och massor av »enkla sätt« att börja ett nytt och sundare liv. Jag har själv suttit i en tv-soffa med ansatsen att ge goda och hållbara tips om hur man gör för att hålla sitt nyårslöfte. Men förändring är verkligen hårt arbete och ingenting man egentligen kan lära ut på några minuter i tv-rutan. Hur mycket vi än vill börja träna, nå vår idealvikt eller kanske »bara« bli lyckligare och helare människor så är det lättare sagt än gjort. Ett

STEG 1 MAKTLÖSHET 19

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 19

2012-08-09 08.50


nytt år, en ny start – vi vill ju så gärna! Men nyårsafton blir snabbt en avlägsen händelse, de flesta löften – som uttalas mer eller mindre allvarligt – förträngs eller bryts. Det är verkligen en hård nöt att knäcka. Varför glömmer vi så fort och varför har vi så svårt att hålla fast vid våra utfästelser och ambitioner? Hur kan vi vara så säkra på vår sak ena dagen – för att veckan därpå glömma bort vad vi föresatt oss? Varför lyckas vi så sällan genomföra de beslut vi tar och de livsstilsförändringar vi föresätter oss att göra? Hur svårt kan det vara? Jag har mina förebilder som jag lyssnar till och som jag tror har lösningen och svaret på mina frågor. Søren Kierkegaard, Karen Armstrong, Thich Nhat Hanh och Marcus Borg är några exempel. Naturligtvis skulle livet vara enklare om det var så att vi kunde bli hela människor bara genom att ta del av andras visdom. Men vi vet att det inte riktigt fungerar så – det finns ingen genväg förbi vårt eget liv. Vi måste alla hitta en egen nyckel till förändring. Visst kan någon visa oss vägen, men vi måste vandra den själva. När det gäller att förstå hemligheten med de tolv stegen så handlar det enbart om att själv börja praktisera dem. De är konkreta steg och handfasta principer som jag alltså själv måste börja leva efter. Detta betyder i klartext att erkänna min maktlöshet inför det som är mitt livsproblem, överlämna det till min högre kraft och börja koncentrera mig på lösningen tillsammans med andra. I sökandet efter förändring kanske vi tar hjälp av det stora utbudet av olika experters tips på hur vi ska leva våra liv. En vän till mig, som är forskare i Amsterdam, jämförde coachande böcker och skvallertidningar i en avhandling. Hennes slutsats blev att skvallertidningar är mindre skadliga än självhjälpslitteratur av den anledning att skvallertidningarna inte utger sig för att vara något annat än underhållande. Självhjälpslitteraturen däremot är, enligt avhandlingen, mera bedräglig då den utger sig för att kunna bidra till varaktig förändring, men i själva verket inte är något annat är förströelse för stunden. Vårt grundläggande problem när det gäller livsstilsförändring är inte brist på insikt eller olika metoder. Den stora utmaningen är att finna kraften och uthålligheten och att konsekvent genomföra den

20

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 20

12 steg för hopplösa

2012-08-09 08.50


1 metod vi valt att tillämpa – och det klarar vi nästan aldrig utan andras stöd och hjälp. Det är den oglamorösa hemligheten. För att lyckas så behöver vi faktiskt varandra, hur otrendigt det än kan låta för en självständig och modern människa. »Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela«, som John Donne uttryckte det. Jag är till exempel en regelbunden vandrare, men jag kan aldrig på egen hand hålla fast vid den disciplin som jag kan uppbringa när jag åker på en vandringsresa. När jag hör andras fotsteg och har ett motiverande grupptryck i ryggen kan jag bestiga berg och övervinna trötthet. Med stöd från andra får vi kraft att genomföra det vi annars inte skulle ha klarat av. Eller ta följande exempel: vi vet att vi behöver röra på oss mer, vi har ett smörgåsbord av motionsformer att välja bland, det finns litteratur att tillgå och det finns lättillgänglig information på nätet – det är inte det som är pudelns kärna. Vi klarar det sällan ensamma utan behöver helt enkelt öppna oss för varandra och hjälpas åt. Jag ska utveckla resonemanget om behovet av en grupp och en medmänniska längre fram i boken eftersom tolvstegsmetodens utmanande, krassa, påstående är att vi bara kan hålla fast vid det vi lovat genom att regelbundet hänge oss åt en grupp.

Vad är problemet? I det första steget handlar det om att släppa kontrollen över det jag själv inte kan påverka och inse min begränsade förmåga att på egen hand lösa alla problem jag ställs inför. Men vem i vårt individualistiska och perfekta samhälle vill – som det första steget uppmanar oss till – erkänna ett sådant misslyckande? Vilken människa vill se sin egen maktlöshet i vitögat? Tillvägagångssätten att bryta ett destruktivt tvångsmässigt beteende börjar alltid på samma sätt – med att se problemet och sin egen maktlöshet inför det. Men vad är problemet? Vissa problem som vi brottas med i vår vardag är mer livsavgörande än andra, några så allvarliga att de kanske till och med utgör ett hot för vår överlevnad. Andra problem är mindre tydliga, men destruk-

STEG 1 MAKTLÖSHET 21

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 21

2012-08-09 08.50


tiva på ett slags lågintensivt och odefinierat sätt. Vi brukar tänka att det kan handla om alkohol, mat eller andra typer av missbruk. Men det kan också handla om arbetslöshet, problematiska relationer, skuld över något vi har gjort, skam över de vi är – eller inte är – eller en fobi av något slag. Tankar som vi inte styr över och som förminskar livet på olika sätt. Vare sig vi gör oss själva medvetna om vilka de är eller inte så finns de där. Någon sa att »problemet är lösningen« och jag tror faktiskt att den paradoxen stämmer. Det är ju oundvikligen våra problem, vår maktlöshet, våra mest skamfyllda sidor, erfarenheter och mer eller mindre lyckade val som har gjort oss till de unika människor vi har blivit. I själva verket är det ofta inte problemen i sig utan själva rädslan för problem och misslyckanden som ställer till det för oss. Men vad är ett misslyckande? En människa med fullständig kontroll över sin tillvaro existerar ju inte och det är något som vi verkligen måste våga erkänna för oss själva. Annars går det inte att börja bygga det liv som vi innerst inne vill leva.

22

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 22

12 steg för hopplösa

2012-08-09 08.50


Arbete steg 1

Reflektion 1. Vad är problemet? 2. Vad är jag maktlös inför? 3. Hur påverkar det mig?

Övning Jag börjar sätta ord på det som är mitt största problem och det jag upplever mig vara maktlös inför. Ju mer exakt jag är desto mer hjälp kan jag få av stegen. Jag kan till exempel skriva ner de tio första ord jag tänker på när jag funderar över vad som kommer mellan mig och livet.

Inför nästa steg … Ledord Det viktigaste först.

12 steg for hopplosa_NY_120809_B.indd 23

Jag funderar över om det finns någon eller något i mitt liv som skulle kunna hjälpa mig med mitt problem och det jag känner mig maktlös inför.

2012-08-09 08.50

9789174241884  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you