9789174240900

Camilla Thulin Bonnier fakta

Tidigare utgivning Stil, 2005 Karlar med stil, 2007 Meze maritime, 2009

Bonnier Fakta, Box 3159, 103 63 Stockholm www.bonnierfakta.se Copyright text © Camilla Thulin 2012 Copyright foto © Niklas Palmklint Grafisk form Emilie Crispin Ekström Redaktör Alexandra Lidén Tryckt 2012 hos Livonia Print i Lettland ISBN 978-91-7424-090-0 Foto på Montserrat Caballe i collaget på s. 13 © Wireimage/All Over Press Övriga foton i collaget på s. 13 © Scanpix Foton på s. 16 © Scanpix Foton på Camilla Thulin s. 95, 99, 102 © Scanpix Foto på Camilla Thulin och Maria Wetterstrand s. 76 © Fredrik Hjerling Foto på Gaby Borglund s. 48 © Nina Sundén Foto på Susanne Ljung s. 64 © Mattias Ahlm/Sveriges Radio Foto på Pär Engsheden s. 77 © Carl Bengtsson Foto på Karina Ericsson Wärn s. 112 © Anna-Lena Ahlström

• Innehåll •

Förord

–6–

Bli vän med dig själv!

–8–

Underkläder

– 50 –

Klänningar

– 66 –

Kläder på jobbet

–78 –

Second hand och vintage

– 92 –

Storlekar och shopping

– 114 –

Accessoarer

– 124 –

Kläd- och skovård

– 152 –

• Förord •

til är ett begrepp

som har många betydelser.

Den här boken är en sammanfattning av mina år av arbete med att ge stiltips till yrkeskvinnor mitt i livet.

Trots alla fullmatade modemagasin och klädbutiker som finns känner sig den vuxna kvinnan bortglömd, negligerad och osedd. Information om mode och stil riktar sig mest till unga kvinnor.

Jag möter så många intelligenta, mycket bra kvinnor som är fyllda av en massa negativa tankar om sitt yttre. Det är väldigt tråkigt att kvinnan mitt i livet ser på sig själv som ful, överviktig och oattraktiv. Och då talar vi om välutbildade, ytterst dugliga damer som har allt förutom självförtroende.

Den här boken är till för alla dig som ibland känner dig på det här viset. Damer som vill blomma ut och sluta promenera runt som herrdamer eller flicktanter. Här avhandlas inga trender eller modetips, utan du får mer av hur man kan tänka kring stil och varför.

Jag vill uppmuntra alla vuxna kvinnor att våga vara mer feminina. Jag upplever att vårt samhälle tillåter oss kvinnor att klä ut oss till män och små gulliga Madickenflickor, men absolut inte till feminina kvinnor. Det är fortfarande provocerande med en vuxen kvinna som har långt vacker grått hår, rött läppstift och en snygg hög klack.

– 6 – Förord

Vi får inte glömma bort att alla stilar, looker och kostymeringar är en form av gestaltning, med andra ord utklädnad.

Så hur man än valt att se ut, så är det efter ett slags rådande norm. De flesta av oss vill ju tillhöra ett sammanhang och smälta in. Men varför välja ett sammanhang som osynliggör det feminina?

Reser man ut i Centraleuropa och Sydeuropa ser kvinnorna helt annorlunda ut oavsett kassa. I Spanien går små runda, kurviga, vuxna kvinnor runt med ärmlösa, figursydda klänningar som slutar mitt på knäet, håret är snyggt friserat och makeupen sitter som en smäck och självförtroendet som kvinna är på topp. Jag har svårt att tro att hon är en förtryckt kvinna som är tvingad att se ut som ett ”våp”.

Efter alla mina samtal med fantastiska vuxna kvinnor, känner jag nog att den svenska kvinnan håller på att förlora sin femininitet till fördel för gubbnormen. Med denna bok vill jag därför ge lite tips på hur man stoppar upp denna ytterst tråkiga process. Nu är det dags att återerövra kjolen och sätta lite guldkant på den ibland ganska trista vardagen!

Upp till kamp nu kvinnor, glamourisera mera!

Camilla Thulin

Förord – 7 –

kapitel 1 • Bli vän med dig själv! • När man, som jag,

har arbetat med människors

kroppar i snart trettio år blir man lika trött varje gång man hör en fullständigt normalt byggd person, tyvärr undantagsvis kvinnor, klaga över sin högst vanliga oförargliga kropp, som dessutom oftast fungerar alldeles utmärkt.

Jag har förundrats över detta under många år.

Min dröm vore att få rensa ut alla skumma självbilder som yr runt i de flestas huvuden. För det första så är vi alla olika, har olika gener och förutsättningar, därför kan inte alla se ut som en stackars sönderbantad Victoria Beckham eller Madonna, som ju uppenbarligen verkar vara idealen av idag!

Det här är min ”gubbklänning” från min egen kollektion. Den är feminin men strikt och jag tycker den duger utmärkt istället för en trist kostym. Istället för slips har jag ett stort halsband som glimmar.

kapitel 3 • KlänningAr • Underrubrik Klänningen är

ett av världens mest bekväma plagg

och dessutom lite av en markör för det feminina och kvinnliga i västvärlden. Om man reser österut mot mindre Asien, Indien och Kina och till Afrika är klänningen mycket vanlig som manligt plagg i form av kaftaner och koltar. Och vi ska inte glömma våra skotska grannar, herrarna i de extremt snygga kiltarna. Eller modiga hantverkare med Fristads hantverkarkjol som måste vara fantastisk att bära under den varma årstiden.

Den moderna korta klänningens utformning härstammar från 1920-talet. Gabrielle Chanel, mera känd som Coco Chanel, var en av de första som kapade kjollängden, för ett mer praktiskt och fritt leverne.

Klänningen är mitt absoluta favoritplagg. Jag har nog hundra stycken i min ägo, mest gamla, men även en och annan ny. Därför skulle jag vilja slå ett slag för klänningen.

J

konservativt släkte som tycker det är trevligt att se skillnad på kvinnor och män, det kan tyckas bakåtsträvande i dessa tider. I Sverige har vi varit extremt duktiga på att släta ut könen rent ytligt. Jag tycker att det är ett subtilt kvinnoförtryck, låt kvinnor se ut som de vill och ge kvinnor samma lön som männen oavsett yrke, ålder eller etnicitet. Jag vet att jag promenerar på tunn is, men utseendet kan väl inte vara avgörande för om man får vara med eller inte, det måste väl handla om duglighet och kunskap. Är man bättre bara för att man hängt undan klänningen och tagit fram herrkostymen för att smälta in i gubbväldet? Nej, fram med klänningen igen! ag tillhör ett

KLÄNNING, KROPP OCH STORLEK Kroppsformen är det mest avgörande när man väljer klänningsmodell.

Ingen figur är fel, det gäller bara att acceptera den man har och göra det bästa av situationen.

Vi utgår från storlekarna 36–42 och 44–50. Man kan ha samma typ av klänning, men tillskärningen ser helt olika ut. Mellan en storlek 36 och 50 skiljer det cirka 30 cm i midjemått, därför ändrar man lite i mönsterkonstruktionen då man gör större storlekar. Längd och form kan man korrigera med hjälp av symaskinen eller genom att gå till skräddaren.

– 68 – Klänningar

Till vardags Om man får ha sina privata kläder på jobbet så är skjortblusklänningen

i en skön bomull oslagbar, eller den ”lilla svarta”, som nuförtiden kan se ut hur som helst, den behöver inte vara ärmlös och snäv som Jackie O-modellen. Enklast är om klänningen är enfärgad.

Det viktiga är att materialet är lättskött och går att tvätta i maskin i 30 eller 40 grader, torka på galge och få en uppsträckning av strykjärnet.

En lat person som jag köper gärna tre likadana klänningar, kanske i olika färger, och låter dem turas om. Omgivningen känner sig lugn om man ser likadan ut jämt och själv slipper man oroa sig för hur man ser ut.

En bra vardagsklänning kan förvandlas till en ”afterworkdress” i ett nafs. Med hjälp av ett halsband, brosch eller sjal blir den som ny.

Den lilla svarta som passar alla åldrar och storlekar, med eller utan ärm. En liten enkel svart klänning i fin ull eller crêpe, för den som vill ha en klassisk look, bör egentligen vara basen i varje vettig kvinnas garderob.

Beroende på figur så kan den vara snäv eller lätt A-linjeformad. Är klänningen tillräckligt snygg kan den också bäras på en smokingfest.

Detta plagg blir vad man gör det till. Tillsammans med en kofta eller dräktjacka är det en bra arbetsklänning. Om aftonen är det bara att snygga till håret, på med lite smink, pärlor i öron och runt halsen och en roligare sko och vips är du redo för galej.

Räddaren i nöden

Omlottklänningen Har kommit för att stanna! Diane von Fürstenberg heter kvinnan som

gjorde mode av den klädsamma omlottskärningen. Skärningen förekom i 40-talets modebild, som arbetsrock – lätt att ta på och av – och inte att förglömma i det folkloristiska modet. Dianes idé var att den skulle vara enkel och kvinnlig i lättskött jersey.

Har man väl provat en bra omlottklänning så är man fast. Modellen är lika klädsam på små som stora storlekar. Den lilla späda får lite kropp och form medan kvinnan med volym får en lång smal hals,

Klänningar – 69 –

De flesta vuxna kvinnor jag

känner har fått för sig att

de har fula över- och underarmar.

Att det skulle vara fult med gäddhäng är en idiotisk gammal klyscha!

Vem bryr sig? Absolut ingen kan jag garantera dig.

snyggt decolletage och midja. Den här modellen kan man ha i alla färger och mönster. Jag föredrar dock ett stickat material, helst med lite syntet och lycra. Omlott fungerar både till vardag och fest beroende på material och mönster. Till vardags fungerar viskosblandning och bo­ mullsblandning med mönster. Till fest kan en enfärgad sammetsjersey eller en spetsstretch vara toppen. För den som har råd, kan en omlott sydd i sidencrêpe vara hyperelegant. Omlotten är alltid smickrande oavsett material.

Singoallaklänning klassisk favorit är singoallaskärningen. Yves Saint Laurents favoritmodell, gärna med en volang eller två. Den går aldrig ur modet, men kan vara svår att hitta, dock är den enkel att sy, om man inte har tummen mitt i handen.

Passar stor som liten, ung som gammal. Den lite nättare kan med fördel ha ett skärp i midjan medan den stora kan låta klänningen falla och materialet sköta sig självt. Modellen fungerar som blus, knälång och hellång.

En annan underbar

Klänningskunskap • Klänningen finns i oänd liga varianter.

• Den passar alla åldrar och storlekar.

• Det gäller bara att välja rätt modell och material.

• En riktigt bra klänning fungerar lika bra dagtid som kvällstid.

• Med hjälp av jackor, koftor och accessoarer kan man variera plagget i all oändlighet oavsett vad modet säger.

Klänningar – 71 –

En sömmerskesydd bomullsklänning från 50-talet. Fantastisk modell och passform.

kapitel 5 Underrubrik

• Second hand och vintage • Nu har det

blivit hippt och trendigt att bära begagnat

– second hand och vintage – vilket är väldigt kul. Äntligen börjar vi byta kläder med varandra och ta till vara fina plagg istället för att kasta dem. Tyvärr är ju mycket av nutidskonfektionen inget att spara på – usla kvaliteter och mycket plast.

Jag tillhör själv dem som aldrig vill vara klädd enligt den senaste trenden, jag vill ha min egen stil. Mitt liv har alltid bestått av begagnade ting, allt från bostad, möbler, husgeråd, kläder, hundar och karlar.

Själv är jag också numera en bättre begagnad dam i sina bästa år. Så för mig är det en livsstil.

Vintage för några få och second hand för alla

J

över att second hand-trenden fått ett uppsving. Idén fyller några extremt bra funktioner: Det är miljövänligt, har man tur är det billigt och man kan fynda väldigt bra plagg som (enligt den förra ägaren) passerat bäst före-datum, och det passar mig.

Som barn bar jag alltid andras kläder, mina bröders avlagda byxor, mammas omsydda klänningar och kjolar. Jag stod inte ut med kortkort när jag var liten, så mamma hade vänligheten att sy om sina gamla 50-talskjolar till mig. Jag ansåg redan då att kort-kort passade bättre på vuxna kvinnor än på flickor …

Min faiblesse för second hand/vintage handlar mest om kvalitet.

Redan som elvaåring tyckte jag att det var roligare med en flott krokodilväska som skolväska istället för en plastväska. Glamour och elegans har alltid tilltalat mig. Och på den tiden kunde man hitta fantastiska handväskor med plats för allt på Myrorna. Lite hjälpte väl att jag kunde se skillnad på kvalitet också, så jag såg skillnad på ”skit och pannkaka”.

Idag går det inflation i ordet vintage. Allt som är begagnat betecknas som vintage. För mig betyder vintage: gammal fin årgång, och när jag slår upp ordet i en gammal ordbok från 1959 betyder det ”god årgång av vin”, i stort sett samma sak med andra ord.

Enligt mig kan inte 80- och 90-talskonfektion vara vintage … plaggen måste vara från 1972 och bakåt. Att kalla ”yngre” plagg för vintage är bara ett fult sätt att höja priser och hajpa vanliga sköna second handkläder. För att klassas som äkta vintage ska plaggen vara mer eller mindre handsydda i exklusiva material och ha god passform. Helst vill jag ha en etikett från en ateljé för att bli nöjd, men ibland kan man lista ut tillverkaren själv.

För mig är second hand-plaggen dock minst lika fina. Jag har både 80- och 90-talsplagg från Mugler, Montana och Alaïa som är fantastiska, men jag tycker inte att de är vintage – ännu – möjligen mina gamla YSL-plagg från tidigt 70-tal.

Vintage, menar jag, är tidiga plagg från Pucci, Leja, Dior, Märtha-

– 94 – Second hand och vintage

ag är väldigt glad

Joan Collins undergång. Pärlbroderad helsidenchiffongklänning med feta axelvaddar. Ett mästerverk från 80-talet broderat i Indien.

Petra von Krusenstierna, second handdrottning med egna butiken Marielle där jag själv arbetade extra på 80-talet hos Mariana, Petras mamma.

Second Hand och Vintage – 95 –

kapitel 8 • Kläd- och skovård • Jag tror att

jag tillhör den lilla skara människor som

gillar att ta hissen ner till tvättstugan. Vår tvättstuga är nog ovanligt bra, tror jag.

Johan, min man, har frågat om vi inte ska ha en tvättmaskin uppe i lägenheten, men mitt svar är alltid nej. Det skulle innebära att jag måste torktumla och ha en massa fuktig tvätt hängande i lägenheten, det är inget för mig.

I Sverige är vi mästare på att tvätta och torktumla sönder våra plagg. Rent till förbannelse. Helst vill vi kunna tvätta en kavaj i maskin, gärna kappan också för den delen.

Klädvård tt sköta sina plagg excellent oavsett om de är billiga eller dyra

kräver lite kunskap.

Har man väl lärt sig hur man ska göra kommer plaggen att hålla sig snyggare längre, vilket är både ekonomiskt och miljövänligt.

Men man måste veta lite om hur material reagerar med tvättmedel, värme, kyla och vatten i olika temperaturer.

Att kunna hantera nål och tråd är också av yttersta vikt. Vissa syr för hand och andra trampar igång symaskinen, båda metoderna är utmärkta. Detta kan dock te sig helt omöjligt om man aldrig fått chansen att lära sig dessa färdigheter. Då är det bara att sätta igång och öva.

Jag har noterat att många unga män faktiskt är bättre på att pyssla och sy än sina systrar, vilket är kul. Jag tror att det handlar om en medvetenhet och lust att klara sig själv och vara unik. Så ni som kan sy och vårda era grejer, passa på och lär ut det ni kan till kamrater som saknar kunskapen, jag lovar att de kommer att bli glada.

Själv har jag haft tur, jag lärde mig hemma när jag var liten och jag lär mig fortfarande av folk som är mer kunniga än jag. Passar alltid på att fråga om fläckar och annat när jag träffar på ett riktigt proffs. Idag ses tyvärr kunskap av denna sort som snudd på kvinnoförnedrande.

Men att ta vara på det man själv äger kan väl aldrig vara förnedrande?

Tvättråd bemedlad är kemtvätten ett utmärkt ställe som både gör kilokem, skjort- och blustvätt och kemtvätt. För oss andra, som kanske bara lämnar in komplicerade plagg som dräktjackor, kavajer, vissa finplagg och tyngre ytterplagg, så är lite tvättkunskap guld värd.

Näsan är ett fint instrument så om ditt luktsinne är intakt, använd det. Jag har vänner med uselt om ens något luktsinne, så för dem är det lite knepigare. Har man inget luktsinne, så får man gå den idiotsäkra vägen. För vem vill gå omkring och lukta tråkigt?

Det bästa är nästan att helt frankt fråga en närstående om du har stark kroppsodör eller inte. Då kan du förhoppningsvis få ett ärligt svar Är man bättre

– 154 – Kläd- och skovård

Tvättprylar. Flytande galltvål, fast galltvål, Marseilletvål, flytande tvättmedel och Nitors svarttvätt som alltid piggar upp urtvättade svarta plagg.

Mitt sykit som jag har hemma förvarar jag i en liten trädgårdsväska.

Kläd- och skovård – 155 –