MIN MATRESA
D
et hĂ€r kĂ€nns helt galet! HĂ€r sitter jag och skriver en kokbok. Jag tĂ€nker ut och provar recept, jag rekommenderar hur man ska tĂ€nka för att vĂ€lja bĂ€ttre mat och hur man gör det enklare att laga bra mat Ă€ven nĂ€r tiden Ă€r knapp. Det Ă€r galet, och fantas tiskt roligt. Varför tycker jag dĂ„ att det Ă€r galet att jag skri ver en kokbok? Jo, jag Ă€r ju varken kock eller har stĂ„tt i köket och varit nyfiken pĂ„ riktig matlag ning sedan unga Ă„r. Inte heller har jag haft koll pĂ„ vad maten innehĂ„ller tidigare. Det Ă€r först efter att jag blivit mer och mer intresserad av trĂ€ning, Ă„terhĂ€mtning, ja hĂ€lsa i sin helhet som jag blivit intresserad av vad maten innehĂ„ller och hur det pĂ„verkar vĂ„ra kroppar. Som barn Ă€lskade jag allt som smakade sött, rostade ostmackor med marmelad var min favo rit till frukost, till exempel. NĂ€r jag var arton Ă„r drabbades jag av anorexi. Det var en period i mitt liv nĂ€r allt kĂ€ndes tungt. Tufft med kĂ€rleken, sorg efter min döda farmor och dessutom var det sista Ă„ret pĂ„ gymnasiet. KĂ€nslan av att vĂ€ga mindre var skön, jag kĂ€nde mig lĂ€ttare mentalt. Dessutom hade jag plötsligt kontroll över nĂ„got â maten â det enda jag kĂ€nde att jag kunde kontrollera just dĂ„. Jag kom över anorexin relativt fort men har Ă€ndĂ„ sedan dess lagt enormt mycket tid och energi pĂ„ mat kopplat till negativa tankar. Alldeles för mycket tid, en fokusering som jag i dag anser inte var sund. För ungefĂ€r sex Ă„r sedan accepterade jag att mitt tidigare matmissbruk alltid kommer att vara en del av mig. Tidigare hade jag försökt stöta bort den sidan av mig, jag ville inte kĂ€nnas vid den, Ă€ven om den dök upp titt som tĂ€tt. Men det var
först nĂ€r jag accepterade min svaghet och mina matproblem som jag kunde omfamna den sidan av mig sjĂ€lv och acceptera att de Ă€r en del av mig. Och att de faktiskt kan vara det utan att ta över mig och mitt liv. Om jag lĂ€gger ihop antal timmar som jag har fokuserat pĂ„ mat och vad jag fĂ„r Ă€ta eller inte, sĂ„ blir det mĂ„nga mĂ„nga dagar, kanske Ă„r. Jag kan inte förĂ€ndra det som varit men jag kan lĂ€ra mig av det och pĂ„verka hur jag lever i dag. I dag Ă€r mat i stĂ€llet nĂ„got positivt och intres sant för mig. Framförallt för mina barns skull. De vĂ€xer fortfarande och jag sĂ€tter grunden för dem. Mat ska sjĂ€lvklart smaka gott och jag tycker Ă€ven att det Ă€r viktigt att vi Ă€ter i en miljö eller med mĂ€nniskor som fĂ„r maten att smaka Ă€nnu bĂ€ttre. Men jag Ă€r ocksĂ„ extra noga i dag med att Ă€ta bra mat. Mat som ger min och mina barns kroppar vad vi behöver för att orka med att leva ett aktivt och gĂ€rna ett lĂ„ngt liv. Mitt stora intresse för trĂ€ning och hĂ€lsa har gjort att jag under flera Ă„r varit nyfiken pĂ„ hur jag kan förĂ€ndra kosten och vĂ„ra matvanor, men jag har inte haft tid och ork att förĂ€ndra. Jag trodde att det var mycket jobbigare Ă€n vad det faktiskt visade sig att vara. För ett par Ă„r sedan tog jag dock tag i det pĂ„ riktigt. Under en resa till New York 2013 fick jag nĂ€mligen upp ögonen för vad som Ă€r bĂ€ttre mat. Trots att det finns mycket dĂ„lig mat i USA Ă€r det ocksĂ„ enklare att hitta sundare snabbmat, i alla fall i mĂ„nga storstĂ€der. I flerÂtalet butiker finns valmöjligheten till ekologiskt och det finns ett fantastiskt urval av glutenfria pro dukter. I S  verige Ă€r det kanske inte alltid lika lĂ€tt dĂ„ vi inte har sĂ„ stora sortiment som de har i USA, men nu nĂ€r jag vet vad jag ska leta eller frĂ„ga efter Ă€r det inte alls sĂ„ krĂ„ngligt som jag upplevde det MIN MATRESA
GoodFood_1_juni_KR.indd 5
5
2015-06-04 14:23