Page 1


Saskatoon jรถrgen lind

KABUSA DI KT


Författaren har på Kabusa Böcker tidigare utgivit: Hägn (2008)

På annat förlag: Ararat (1997) Minaret (1999) Musik för ett nytt samhälle (2002) Här kommer de varma strömmarna (2004) Villa dei Papiri (2006)

Citatet på s. 36 är hämtat från Peter Laugesen & Singvogels cd Hotellet Brænder (Helicopter Records, 2003) Saskatoon © Jörgen Lind Omslag och grafisk form Jocke Wester Första upplagan Kabusa Böcker 2011 Tryck WS Bookwell, Finland 2011 ISBN 978 91 7355 165 6 www.kabusabocker.se


1. Berättelsen är enkel. 2. Du vaknar av att du reser dig och skriker efter Daniel. Men du känner ingen Daniel. Som vore din ansats det sista nedslitna fästet för just den manifestationen i världen. 3. Det röda huset är gult, också när vi kommer tillbaka. Den andra vändan. Den tredje. När vi kör över bron. Nej. Inte ett märke kvar, någonting annat som stod där uppe vid motorvägen, såg rakt in i mörkret. Ån. Föryngrings­ ytorna. Barn i bävernylon som försvann in i yrsnön. 4. En tunn duk av papp på vilken en karta över samhället pro­ jiceras. Grå block och kvadrater lika stora som byggnader, svarta streck lika breda som gator. Och vi benämner dem: Ringvägen och Lärkstigen, Filadelfiakyrkan och Scout­ rörelsen. Grå företrädare tilldelas strategiska punkter som tjänstemännen kan cirkulera kring. Lessebo, 80 gram. En ort för tillfälliga genrer. När som helst kan vi falla igenom. 5. Det flimrande ljuset längst ut på sorkåkern är Saskatoon. Men det är inte Saskatoon. Det är Sävar. Den smala stigen ned till gräset, den gamla bryggan. Den mörka tjärnen, 7


omgiven av de lätta lövverken. Män och kvinnor som reser sig och går rakt ut i vattnet. De försvinner. 6. Någonstans mellan kyrkbacken och Krypedalen uppfin­ ner jag dig. Du står i den gröna vindtygsjackan och frågar om jag ska följa med dig in i dungen. Jag säger att jag vill, men att dungen som jag minns den är borta. 7. Följer kartan med pekfingret längs vägen förbi kyrkan, ned till bron över ån. Någon går med bananlådan på pakethållaren mellan Gunnismark och samhället. Någon annan samlar på kondomer och dansband, löser upp sig mellan ICA och Sparbanken. När jag kom för att möta dig sprang du nedför åbrinken med tre tjejer. Du berät­ tade. Att ni hade rört vid varandra. Att ni hade lagt er ned och tryckt in tungorna. 8. Någon är den ende som är vaken. Någon kommer mycket sent. Någon står dig mycket nära. Någon har du redan glömt. Någon rör vid dig, som om du inte fanns, stöter bort dig för att kunna dra sig tillbaka. Någon tar sig ett namn så att du kan ropa det om natten. 9. Vi måste skynda oss, säger jag, men till vad vet jag inte. Och vi går över bron, till kiosken på krönet. Två flipper­ spel. Space Invaders. En öppen mun över tanklocket till en blå Puch Dakota. Jag är rädd för att träffa nya män­ niskor och känna nya känslor, säger du. Det finns sig­ naturer också för det. Körsbärsträdet den korta tid det blommar. Födelsemärket där uppe vid vänster tinning. Du måste skära bort det, säger jag.

8


10. Men det där var så längesen. Du var ett barn och det gick hål. 11. Sången tar slut och vi bär dig ut ur kapellet, du som näs­ tan ingenting väger. Snö faller i fem minuter. Kistan ställs på en liten vagn och vi börjar gå, halkar fram längs kyrko­ gårdsgången. Grön presenning. Remtygen är orange. Vi tar varsin ände och sänker ned dig i gropen. 12. Nej. Ingenting tar slut. Bilderna kommer tillbaka. Stop motions i långa korridorer. Händer i dunjackor, någon som sniffar lim i uppehållsrummet. Jag vet inte om Jea­ nette lever. Inte heller har hon något ansikte. Hon är i ska­ kande abstinens, ligger och rycker på heltäckningsmat­ tan. Nu stiger hon fram, vanställd och överexponerad. Vi hårdnar, sluts samman. Klick. 13. Du tar mig vid handen, säger att det bara var lögn. Hur det kändes. Hur det skulle fortsätta att kännas. Nej. Jag kan inte höra vilket ord som gör vad. Någon som går, sade jag, det har framställts många gånger, men jag går ingenstans förrän du förts till handlingarna. 14. Sävar helt och hållet uppfyllt av Sävar, Sävar också när det släcks ned, drar sig tillbaka, produktionscentralen Sävar, Sävar som ingenting annat, allra minst Saska­ toon, vilket är alldeles för mycket Saskatoon, ändå ut till stadsgräns­en, oåterkalleligen Saskatoon, i varje vindling, i varje handling Saskatoon Saskatoon och Sävar Sävar, interiört Sävar och Sävar exteriört, kors och tvärs, det platta och upphöjda Sävar utan andra utsikter än Sävar i 9


Sävar, Sävar helt och hållet uppfyllt av Sävar, Sävars söner och Sävars döttrar, de hemvändande och frånvarande, Sävar i containrar, upprest på sex veckor, Sävar helt och hållet avskuret från Saskatoon, solida Saskatoon, mate­ rialiserade Saskatoon nedkört i Saskatoon, de grova knä­ nas Saskatoon, hungerns och törstens, det skrålande Sas­ katoon, det vita, vanebildande Saskatoon.

10


(…)


Det är ett långsamt närmande, men jag vet inte hur jag skulle kunna närma mig det. Reduktionen till enkla sinnesdata. Stämföring. Sång. Grönskan är våldsamt grön, också det våldsamma minnet av grönt. Femtiotusen ord. Femtiotusen översättningar.

13


Snart har jag samlat allt jag behöver. Sten läggs till sten. Ett sammansatt ansikte kommer tillbaka, ber om ett namn när jag inte längre har något att ge dig. De små ansatserna, musiken som vi delade, men jag hittar inte Julian

14


Breams inspelning av Benjamin Brittens Nocturnal, bara temat av Dowland: Come heavy sleepe, the image of true death. Adresser avfolkas, telefonnummer, lรฅnga korridorer. Jag skriver inne i boken tills rรถsterna lรถser upp varandra, gรถr musiken orimlig

15


i mig. Jord täcker jord. Ord av människa, men ingen människa. Nej. Du är inte längre den du har varit, inte heller den du en gång ska bli. Kanske ska du ingenstans, bara längst bort ifrån mig. En grop nere vid ån. Under bron och ned

16


längs stigen. Stenen vid slänten som vetter mot vattnet. Nej. Du måste klä på dig, du kan inte ligga så där. Detta förryckta tjat fortsätter som sång under kraniets sömmar: sådant som fanns, sådant som ska upphöra att finnas, föreställningen om att sköljas i land

17


på en okänd kust och börja där. Men det går inte att säga det utan dig och nu är du borta, en armlängd ifrån, ett andetag. Skuggväldet i det större fältet av skuggvälden. Väldet med många namn, det oförsonliga väldet.

18


9789173551656  

jörgen lind KABUSA DIKT © Jörgen Lind Omslag och grafisk form Jocke Wester Första upplagan Kabusa Böcker 2011 Tryck WS Bookwell, Finland 201...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you