9789172997127

Inga Borg

En dag hör Plupp ett ynkligt pip. Det är en liten renkalv som har tappat bort sin mamma. Plupp hjälper kalven att komma till rätta, och följer sen med renhjorden genom fjällvärlden.

Det finns mycket att upptäcka och lära sig!

Plupp och renarna

Opal

Opal

www.opal.se © Text och bild: Inga Borg, 1955 Bokförlaget Opal AB, Bromma Repro: Narayana Press, Denmark Printed by Livonia Print, Latvia 2015 ISBN: 978-91-7299-712-7

Plupp och renarna

Inga Borg Opal

Det var en gång en liten figur som hette Plupp. Han kunde bara säga plupp, plupp, plupp … men med det menade han olika saker. Han bodde långt, långt uppe i norr bland de höga fjällen. En dag var Plupp ute och traskade.

Det var vår, solen lyste och snön smälte överallt. Plupp tyckte det var härligt.

Men bäst som han gick där och njöt av det vackra vädret, hörde han något konstigt. Det lät som ett ynkligt pip.

Bakom en stor sten fick han plötsligt se en liten, nästan nyfödd renkalv på vingliga ben. Den försökte ropa på sin mamma. Det var det som Plupp hade hört.

– Plupp …, sa Plupp och presenterade sig.

Kalven har nog tappat bort sin mamma, tänkte Plupp, men hon kan inte vara så långt borta.

– Plupp, plupp …, sa Plupp, och det betydde: ta det lugnt bara, så ska jag hjälpa dig.

Plupp klättrade upp på några stenar och såg sig omkring. Och mycket riktigt. Långt borta på fjället gick en flock renar. Där måste ju kalvens mamma vara!

– Plupp, plupp, plupp … kom nu, menade Plupp, följ med mig så ska jag visa dig var din mamma är. Kalven tog några stapplande steg och så gav de sig iväg, Plupp före och kalven efter.

Det blev stor glädje bland renarna när Plupp kom med kalven.

Mamma-renen hade varit orolig. Hon hade letat och lockat på sin kalv överallt och nu blev hon så glad att hon måste slicka honom en lång stund. Sen gav hon Plupp en slick också. Tack ska du ha, menade hon.

Plupp trivdes bra hos renarna. Han och renkalven blev goda vänner.

När renarna skulle vandra vidare till sitt sommarland, ville renkalven absolut inte skiljas från Plupp. Och Plupp tyckte det kunde vara roligt att följa med på vandringen.

Ibland blev Plupp trött i sina små ben och då fick han klättra upp på stora pappa-renens rygg och rida. Det gungade härligt och utsikten var fin däruppe.

Inga Borg

En dag hör Plupp ett ynkligt pip. Det är en liten renkalv som har tappat bort sin mamma. Plupp hjälper kalven att komma till rätta, och följer sen med renhjorden genom fjällvärlden.

Det finns mycket att upptäcka och lära sig!

Plupp och renarna

Opal

Opal