9789172996960

Anna Holmstrรถm Holmstrรถm Degerman Degerman Anna

Opal

Andra böcker av Anna Holmström Degerman: Modighetsprovet I vått och torrt Vilda söker nytt hem Inte okej!

www.opal.se © Text: Anna Holmström Degerman, 2014 © Illustrationer och omslag: Christel Rönns, 2014 Repro: www.resultat-gfp.se Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Greif, Estonia 2014 ISBN: 978-91-7299-696-0

En vampyr flyttar in ”Blodet lyste rött mot vampyrens långa gula tänder. Ett skrik ekade mellan husen men ingen hörde det. Och ingen såg någonsin flickan igen.”

Jonas viskar och det är knäpptyst i klassrummet.

Lampan i taket är släckt och bara några stearinljus lyser på frökens bord. Titti försöker titta på fröken men hon ser inte riktigt hennes ansikte. Jonas fortsätter berätta om den hemska vampyren och Titti både vill och vill inte höra hela historien. Hjärtat bankar fort och hon är kall om händerna. Jonas berättar så läskiga spök­historier.

Han är bäst av alla på det. Och den här vampyr­historien är en av de allra hemskaste.

Titti andas ut när han berättat klart och fröken tänder i taket.

7

”Värsta läskigt!” säger Irma och hennes ögon är uppspärrade.

Titti nickar. Armarna är alldeles knottriga och hon ryser fast det är varmt i rummet. ”Tack, Jonas! Det var en riktigt ruskig historia”, säger fröken och ler mot klassen.

Det känns bra att hon ler och lite av det kusliga försvinner. Vampyrer finns ju inte på riktigt. Det vet Titti och alla andra i klassen också. Men de älskar spök­ historier. Eller inte riktigt hela klassen. Titti gör inte det. Men det har hon inte berättat för någon. Hon vill inte vara den enda som är mörkrädd och därför låtsas hon att hon också älskar spökhistorier.

När fröken berättar om Halloween tänker Titti på vampyrer. Hela dagen tänker hon på vampyrer. Det går inte att sluta tänka på dem. Långa gula tänder, svarta slängkappor och hemska hesa skratt. ”Vad ska du klä ut dig till?” frågar Irma när de är på väg hem från skolan.

Det är Halloween nästa helg och de ska gå bus eller godis tillsammans. ”Bamse.”

8

Titti gillar Bamse väldigt mycket, så det är ganska självklart. ”Men han är väl inte så läskig …”

Irma ser ut som om hon ska säga något mer men ändrar sig. ”Du då?” frågar Titti. ”Vampyr”, säger Irma och visar tänderna i en hemsk grimas.

Titti ryser men börjar sedan skratta för att Irma ser så rolig ut. Irma skrattar också. ”Du skulle också kunna vara vampyr”, säger hon s­ edan. ”Det är läskigare än Bamse.” ”Kanske”, säger Titti men hon vill inte vara läskig.

Hon vill vara Bamse.

Halloween är jätteroligt förutom allt det där spökiga.

Eller, om det bara är lite spökigt gör det inget men det får inte bli för spökigt.

Mormor vägrar att säga Halloween. Hon kallar det för trams och säger att på hennes tid firade man all­helgona och satte ljus på gravar och punkt slut. Det låter inte särskilt kul, tycker Titti. ”Ska vi ha spök-kväll i morgon?”

9

Det syns lång väg att det är vad Irma helst vill. ”Berätta spökhistorier och så. Jag minns några som Jonas har berättat och så har jag en bok med spökisar.”

Irma ska sova över hos Titti och det brukar alltid vara jättemysigt. ”Kanske”, säger Titti men hon menar ”Nej!” och hoppas att Irma har glömt idén i morgon.

När Titti ligger i sin säng på kvällen kan hon inte sova.

Hon lyssnar på mamma och pappa som pratar med låga röster i vardagsrummet. Klockan går och hon blir bara mer och mer vaken. När det blir tyst och mamma och pappa gått och lagt sig är Titti fortfarande vaken. Det är då hon börjar tänka på vampyrerna. De som Jonas ­berättat om. Hon försöker låta bli att tänka på dem och istället tänka på kattungar. Söta små kattungar. Det går en stund med sedan kommer vampyrerna tillbaka igen med sina hemska tänder.

Titti går upp och hämtar ett glas vatten i köket. Lägen­ heten är mörk och tyst och hon skyndar sig allt hon kan utan att spilla vatten. Fort tillbaka till sitt rum. I fönstret ser hon ett ljus och går dit för att kolla vad det är. En stor

10

bil har parkerat där utanför. En lastbil. Hon ser att två gubbar bär något mellan sig. Det ser ut som en ­avlång låda, men hon ser inte riktigt. Det är mörkt ute och ­lampan i porten räcker inte för att hon ska se ordentligt.

Hon ska precis gå tillbaka till sängen när en person till kommer ut ur bilen. Först ser hon bara en svart s­ kugga som liksom glider fram.

Skuggan kommer närmare och plötsligt tittar

11

den rakt upp mot Titti. Ljuset från lampan lyser upp ett alldeles blekt ansikte. Blekt som en vampyr, med röda läppar. Titti stirrar på ansiktet och håret på armarna ställer sig rakt upp. Det ser ut som en tant och hon har långt grått hår och en lång svart kappa. Det hinner Titti se innan tanten försvinner in genom porten.

Hjärtat bultar lika snabbt som när Jonas b­erättar spökhistorier. Vem var det där? Var det en vampyr?

En tant-vampyr. Och det där gubbarna bar in, det där ­avlånga, det kan väl inte ha varit … ? Jonas har sagt att vampyrer sover i kistor. Tänk om … Titti lämnar vattenglaset på fönsterkarmen och skyndar sig in till mamma och pappa.

12

Pizza med ananas ”Drömde du mardrömmar igår?” frågar mamma.

Titti tänker efter. Var det en mardröm? Hon går fram till fönstret och tittar ner på gården. Allt ser annorlunda ut på dagen och det bleka vampyransiktet hon sett känns som en dröm. ”Jag tror det”, svarar hon.

Smörgåsen på bordet känns mer verklig än nattens konstiga vakendröm och hon är hungrig. Mamma lyssnar på radion och har fortfarande morgonrocken på sig. Det har hon alltid när hon är ledig. Ibland nästan fram till lunch. Vanliga dagar har hon kläderna på sig när Titti vaknar och äter frukost samtidigt som hon går omkring och fixar med allt möjligt. Lördagsmorgnar är mycket bättre. Då har ingen bråttom och pappa sjunger i duschen. Det gör han alla dagar men på lördagar hinner Titti höra honom. Även om han ska jobba. ”Men se det snöar, det var väl roligt. Hurra!” sjunger

13

han där inne. Men det snöar inte ute. Det regnar grått och tråkigt. Titti tänker på Irma. Att Irma vill att hon ska vara vampyr. Det kanske inte är en dum idé ändå.

När det är ljust och pappa sjunger i duschen är inte Titti rädd för några dumma vampyrer. ”Det verkar som om någon ska flytta in där nere”, säger mamma.

Hon tittar ut genom fönstret och häller upp mer ­kaffe. Titti går dit för att se efter en gång till. Nu står det en lastbil där och två gubbar bär in möbler. Alldeles vanliga bord och stolar. Inga mystiska långa lådor. Och ingen blek vampyr.

Lägenheten under Tittis har stått tom hela hösten.

Det bodde en tjej där förut. Hon hade grönt hår och var rolig. Förra året fick de massor av godis av henne när de gick bus eller godis. Det är synd att hon har flyttat. ”Det verkar bara vara flyttgubbarna här”, mumlar mamma. ”Kanske kommer den nya grannen senare.”

Titti tänker på det bleka ansiktet och ryser lite. ”Hon kanske redan har kommit”, säger hon. ”Ja, kanske”, säger mamma och sätter sig vid bordet igen. ”Hoppas det är någon trevlig.”

14

När Irma kommer på eftermiddagen så har hon inte glömt. Hon har en spökbok med sig och bara framsidan får Titti att rysa. Men hon har en egen plan. ”Vi ska baka pizza!”

Tittis pappa jobbar på en pizzeria i centrum och han ska hjälpa dem att baka sina alldeles egna pizzor på riktigt. Efter det ska de se en Sune-film. Sune är deras favorit. Mycket bättre än spökhistorier som man bara blir rädd av. Irma blir jätteglad. Hon har aldrig bakat riktig pizza förut. När hon går på toaletten skyndar sig ­Titti att stoppa in spökboken i bokhyllan. Hon försöker låta bli att titta på framsidan där vampyren skrattar mot henne. Ett läskigt och vasst vampyrskratt.

Pappa väntar redan på dem i hallen. Han ser lördagsglad ut och Tittis oro försvinner. Pappas leende kan sudda bort det hemskaste vampyrskratt. Och det är väl klart att det inte finns vampyrer på riktigt.

[- - -]

15

Snart är det Halloween. Titti tycker inte om alla vampyrer och skräckhistorier.

Men det finns sånt som är värre än låtsasvampyrer: En riktig vampyr har flyttat in i Tittis hus! Titti vet inte vad hon ska göra.

Som tur är har hon en modig kompis, och hon känner en vampyrexpert. Tillsammans kanske de kan stoppa vampyren.

Illustrationer av Christel Rönns

Opal