9789172996717

Annika Giannini Opal

www.opal.se © Annika Giannini, 2014 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Livonia Print, Latvia 2014 ISBN: 978-91-7299-671-7

Annika Giannini

Opal

10

Ett mysterium gömde sig bakom knuten.

Majsan kände det på sig. Hon tänkte bli detektiv när hon blev stor för att hon var så bra på att känna på sig saker.

11

12

När mjölken höll på att koka över kände hon det på sig eftersom hon stod så nära kastrullen att hon kunde undersöka hur mjölken steg till den kritiska nivån. Hennes mamma tyckte att Majsan kunde ha flyttat kastrullen från plattan innan den nådde den kritiska nivån, men en detektivs uppgift är att dyka upp när brottet redan är begånget. Det försökte hon förklara för sin mamma som inte förstod. Men ­detektiver är ofta missförstådda. I alla fall tills de löser ­mysteriet och tar emot publikens jubel.

13

14

Majsan hade också känt på sig i förväg att ­katten ­skulle välta en blomkruka, men det hände så snabbt att hon inte kunde ha stoppat den även om hon ­velat.

– Du lyckas alltid vara på ställen där ­ olyckor ­inträffar, suckade mamma och sopade ihop skärvorna.

Det lät som en komplimang för en blivande ­detektiv. Majsan berättade inte att det var hon som framkallat blomkruksbrottet.

15

En detektivs uppgift är att studera hur någon beter sig och sedan analysera. Katten, som hette Kaxe, var intressant att analysera. Han nappade ofta på betet. Det skulle alla brottslingar göra om bara Majsan kunde lista ut vilket bete som passade vilken brottsling. Hon var säker på att detta var knepet för att bli en bra detektiv – att hitta varje brottslings älsklingsbete.

16

Hon hade provat teorin på grannens hund också.

Hon släppte in Kaxe genom ett öppet fönster och lyssnade mot husknuten med ett stetoskop för att analysera hundens gnyende och kattens fräsande därinne.

Det verkade inte som om Kaxe var hundens älsklings­bete, avgjorde Majsan. Av ljuden att döma skulle hon snarare trott det omvända, om hon inte vetat att Kaxe redan hade bestämt sig för det ­rosaspräckliga garnnystanet.

17

18

Fönstret for upp på vid gavel och katten blåste iväg över gräsmattan och in i häcken. Hunden stod kvar och skällde i fönstret. Grannen Jönsson dök också upp i fönstret och skällde.

Detektiven Majsan tog snabbt på sig ett par mörka glasögon och kröp in mellan tulpanerna och husväggen. Bäst att inte visa sig när man var något på spåren.

Vad det var hon var på spåren trodde hon att hon snart skulle komma på.

19

20

Nästa morgon stod Mysteriet fortfarande kvar och tryckte bakom knuten. Majsan hade inte varit ­säker på vilken knut, inte förrän nu. Det måste vara ­grannen Jönssons husknut, för där växte en extra taggig r­ osenbuske som var omöjlig att komma förbi. Säkert dolde sig något bakom ett så extravagant hinder.

Majsan var inte rädd för hinder ens om de var ­extravaganta. Tvärtom. Hon packade en detektivväska full med nyttiga verktyg och kommenderade Kaxe att följa henne på uppdrag. Hon hade behov av en medhjälpare, det har alla riktiga detektiver.

21

Grannen var ute på promenad med hunden. Det ­visste Majsan som spejat bakom köksgardinen hela morgonen medan hon drack sin mjölkchoklad. Så då skulle både hon och Kaxe slippa bli störda under uppdraget.

22

Framme vid grannens rosenbuske tog Majsan fram mammas skräddarsax som var den vassaste av alla husets saxar. Det var också den enda hon hittat på sin plats eftersom ingen annan än mamma fick använda den. Nu hade Majsan lånat den utan lov, men ­detektiver måste ibland göra olovliga saker, i det godas tjänst.

23

Större och större blev hålet nertill i rosenbusken, tills hon tyckte det verkade tillräckligt stort och tagglöst för att krypa in genom.

24

– AJ! skrek Majsan.

skrek ocksĂĽ det taggiga djuret som inte var en del av rosenbusken.

Kaxe reste ragg och sa:

25

Ett Mysterium lurar bakom knuten och detektiven Majsan följer spåren in bakom grannens häck.

Men när hon närmar sig lösningen trasslar det till sig bland ledtrådarna …

Opal