Issuu on Google+

DEN INMURADE MUNKEN

Omslag av Katarina Strömgård

Lena Arro

N

är höstterminen ska börja blir det översvämning i skolan och Marie och Mirja måste gå i Klostertorgsskolan ett tag. Den är byggd ovanpå ett gammalt kloster. Det berättas att en munk blivit inmurad i väggen och att spökmunkar visat sig i matsalen. Men det var för längesedan. Nuförtiden är det lugnt och spökfritt i Klostertorgsskolan – tills Marie och Mirja kommer dit …

Lena Arro Den inmurade munken

ISBN: 978-91-7299-501-7

Den inmurade munken-omslag.indd 1

Opal

Opal

Opal 2012-01-09 09.04


Lena Arro

DEN INMURADE MUNKEN

Den inmurade munken-inlaga.indd 1

2012-01-09 09.06


Boken är en fristående fortsättning på: Blommor på Höökens grav (2006) Änglamakerskans hus (2007) Häxbergets hemlighet (2008) Den sista strandgasten (2010)

www.opal.se © Lena Arro, 2012 Omslag: Katarina Strömgård Bokförlaget Opal AB Tryckt hos ScandBook, Falun, 2012 ISBN: 978-91-7299-501-7

Den inmurade munken-inlaga.indd 2

2012-01-09 09.06


Lena Arro

DEN INMURADE MUNKEN

Opal

Den inmurade munken-inlaga.indd 3

2012-01-09 09.06


Den inmurade munken-inlaga.indd 4

2012-01-09 09.06


KAPITEL ETT

Jag och Mirja har varit kompisar sedan första klass.

Mitt första minne av henne är från den allra första dagen i skolan. Vår lärare sa att vi skulle få lära oss alla bokstäverna i alfabetet. Då räckte Mirja upp handen och frågade om hon fick gå hem eftersom hon redan kunde alla bokstäver rätt bra, utom Q. Hon lovade att komma tillbaka den dagen vi lärde oss Q. Men vår lärare sa att det var bäst att Mirja stannade ändå. Det där kommer inte Mirja ihåg. Hon säger att det första minnet hon har av mig är att jag brukade sjunga en sång på rasterna som lät så här: Oola, oola, oola, oola, oola, oola, BAMBA. Det som är bra med att ha en kompis som man känner riktigt väl, är att ingenting man gör förvånar den andra, hur konstigt det än är. Det beror väl på att man blir så vana vid varandra. Mirja är snäll, knäpp, envis, modig – och spökgalen. Det var hon redan i ettan faktiskt. Antagligen har hon varit spökgalen ända sedan hon föddes. Till och med det har jag vant mig vid. Det har jag varit tvungen till, därför att det som händer när man är tillsammans med Mirja är att man råkar ut för spöken. (Mirja säger att man inte ska säga att man 5 Den inmurade munken-inlaga.indd 5

2012-01-09 09.06


”råkar ut för” spöken, man ska hellre säga att man ”träffar” dem, men jag för min del tycker att när jag träffar spöken känns det mer som att jag råkar ut för dem!) Jag tror att Mirja drar till sig spöken. Eller också är det jag som drar till mig dem, när jag är med Mirja. Eller vi båda tillsammans. Hur det än är så är jag säker på att det är Mirja det beror på. Vi har råkat ut för, (ursäkta, träffat), en massa spöken. Jag har faktiskt tappat räkningen, men det är nog minst tolv stycken i alla fall. Ganska otroligt men så är det. Det brukar jag inte berätta för folk eftersom de flesta verkar tycka att man är heltokig om man ser spöken. Ibland önskar jag att Mirja inte drog till sig spöken. Det vore mycket lugnare och mindre kusligt. Men nu är det som det är. Mirja och jag är kompisar och när det gäller kompisar måste man ta det onda med det goda, brukar min mamma säga. På sommarlovet efter femman fick jag följa med Mirjas familj till ett gammalt hus vid havet, och där spökade det förstås. När jag kommit hem igen började jag undra om det där kanske var de sista spökena vi skulle träffa. Nu skulle vi ju snart börja sexan och där skulle det antagligen inte bli tid över för några spöken. I sexan får man en massa läxor och man måste planera för högstadiet och man kanske blir kär och man är närapå vuxen. Man kanske växer ifrån spökena, tänkte jag. Men när jag sa det till Mirja sa hon att jag inte var klok. Spöken växer man 6 Den inmurade munken-inlaga.indd 6

2012-01-09 09.06


aldrig ifrån, sa hon, inte ens om man blir hundratolv och får mossa i öronen. Jag tänkte ändå att hon nog hade fel, att det var slut med spöken och att vi var på väg in i ett lugnt och normalt och spökfritt liv. Men det var innan det blev översvämning i vår skola. Och innan Mirja bestämde sig för att hitta den där gamla brunnen. Höstterminen började med en katastrof kan man säga. När det bara var ett par dagar kvar tills skolan skulle börja, ringde vår klassföreståndare Olle runt till alla i klassen och berättade att det hade blivit en vattenläcka i skolan. Det var översvämning i hela källaren och det skulle ta ett bra tag innan det gick att vara där igen. Rektorn och lärarna hade suttit i möte hela dagen och pratat om hur de skulle göra med skolstarten. Till slut hade de bestämt att en del elever skulle ha lektioner i baracker som skulle ställas upp vid fotbollsplanen och en del elever fick flytta till andra skolor ett tag. Victor, Jonas, Mirja och jag skulle gå i Klostertorgsskolan. Det kändes jättekonstigt. Inte nog med att vi skulle börja i sexan, vi skulle börja i ny skola också! Jag blev ganska nervös, men min mamma sa att det ju bara var tillfälligt och att det säkert skulle gå bra. När Jonas fick höra att vi skulle gå i Klostertorgsskolan, sa han: 7 Den inmurade munken-inlaga.indd 7

2012-01-09 09.06


– Där går det ju bara snobbar. – Gör det? sa Mirja. Det ska bli kul att se en riktig snobbskola! Varken hon eller jag visste egentligen något om Klostertorgsskolan, utom att den låg mitt i stan vid Klostertorget. Första skoldagen träffades Victor, Jonas, Mirja och jag utanför skolan. Det kändes skönt att inte behöva gå in ensam. Jag hade vaknat ovanligt tidigt på morgonen och kände mig ganska pirrig i magen. Vi blev mötta vid porten av en lärare som hette Henrietta och två elever från sexan som hette Jenny och Alexander. Henrietta var klassföreståndare i sexan. De visade oss runt överallt i skolan och vi förstod snart att det var en ganska ovanlig skola. Klassrummen låg på olika våningar, sexorna höll till näst högst upp och allra högst upp var det lärarrum och en takterass. Dit gick lärarna när de ville smygröka eller prata om eleverna i fred, sa Jenny. Eftersom det var trångt i klassrummen hade alla i sexan varsitt skåp i korridoren för idrottskläder och böcker. Vi fick de fyra skåpen längst in. Henrietta berättade att skolan var byggd ovanpå ett gammalt kloster från medeltiden och det kunde man faktiskt se när man kom in i matsalen på bottenvåningen. Väggarna och taket var av sten och hur tjocka som helst, det var som att komma in i ett urgammalt stenvalv. Man kunde nästan tänka sig hur munkarna samlats där för att äta lunch, fast på den tiden fanns det ju ingen elektricitet och inga 8 Den inmurade munken-inlaga.indd 8

2012-01-09 09.06


fiskpinnar och sånt, så de hade väl suttit i skenet från några stearinljus och ätit sin medeltidsmat. Innan vi lämnade matsalen, pekade Alexander på väggen längst in och sa: – Det sägs att en av munkarna blev inmurad där. Vi tittade på den tjocka, gråa stenväggen allihop. Mirja lyste förstås som en sol. Allt som har med gamla stenvalv och inmurade munkar och annat spöklikt att göra är ju vad hon gillar mest. – Då spökar det väl här i skolan? frågade hon förhoppningsfullt. – Inte vad jag har märkt i alla fall, sa Henrietta. Tack och lov. Men nu ska vi gå och träffa resten av klassen.

9 Den inmurade munken-inlaga.indd 9

2012-01-09 09.06


DEN INMURADE MUNKEN

Omslag av Katarina Strömgård

Lena Arro

N

är höstterminen ska börja blir det översvämning i skolan och Marie och Mirja måste gå i Klostertorgsskolan ett tag. Den är byggd ovanpå ett gammalt kloster. Det berättas att en munk blivit inmurad i väggen och att spökmunkar visat sig i matsalen. Men det var för längesedan. Nuförtiden är det lugnt och spökfritt i Klostertorgsskolan – tills Marie och Mirja kommer dit …

Lena Arro Den inmurade munken

ISBN: 978-91-7299-501-7

Den inmurade munken-omslag.indd 1

Opal

Opal

Opal 2012-01-09 09.04


9789172995017