9789172994997

Draksystrar är en berättelse om att våga. För att det finns det som är värt att riskera sitt liv för.

Omslag: Simon Stålenhag ISBN: 978-91-7299-499-7

Opal Draksystrar-omslag.indd 1

Draksystrar Opal

I varje människas liv kommer stunden då man inte kan blunda längre, då man behöver betvinga sin rädsla för att våga göra det som är rätt.

Cannie Möller

– You have to come! I need help!

Nans rop får Mara att släppa allt och ge sig iväg till Skottland, där hennes syster befinner sig, rädd och övergiven i en stuga på heden.

Nans pappa är försvunnen, liksom många andra från Devils Nest; en by där mörka saker händer.

Byborna är skrämda och tystlåtna, där finns ingen hjälp att hämta. På heden hörs hundar skälla och Tejkerns steg i natten får flickorna att gömma sig i stugans innersta hörn.

Men när klagande ljud hörs från husets källare tvingas de att ta upp kampen mot krafterna som håller den lilla byn i ett järngrepp.

CANNIE MÖLLER

D RAKSYSTRAR 2012-01-23 13.11

Cannie Mรถller

DRAKSYSTRAR

Draksystrar-inlaga.indd 1

2012-01-23 13.21

Systrarna från Devils nest är en fortsättning på: M som i Mara, (Bonnier Carlsen, 2010) Böcker av Cannie Möller på andra förlag: Kriget om källan, 1983 Stortjuvens pojke, 1985 Levande livet, 1986 Månbadarna, 1987 Billy och den rubinröda jackan, 1989 I skuggan av berget, 1989 Liv och döden, 1989 Djungelrummet, 1991 Tiga är guld, 1991 Billys Lavv-ståry, 1993 Liv och Lusten, 1993 Lucia, 1994 (ny utgåva 2003) Felicias ö, 1996

Två berättelser, 1998 Felicias resa, 1998 Balladen om Sandra Ess, 1999 Tagg i hjärtat, 2000 Grattis, ha ett bra liv, 2002 Skulden, 2004 Jag är Janis, 2004 Kriget och källan, 2005 På andra sidan floden, 2005 Med himlen som tak, 2006 Gömmarna, 2008 Oktober, 2009

www.opal.se © Cannie Möller, 2012 Omslag: Simon Stålenhag, 2012 Bokförlaget Opal AB, Bromma Tryckt av: ScandBook, Falun, 2012 ISBN: 978-91-7299-499-7

Draksystrar-inlaga.indd 2

2012-01-23 13.21

Cannie Mรถller

DRAKSYSTRAR

Opal

Draksystrar-inlaga.indd 3

2012-01-23 13.21

Draksystrar-inlaga.indd 4

2012-01-23 13.21

Förord

I den förra berättelsen, ”M som i Mara”, träffade min huvudperson inte bara Simon – pojken som är så underbar att jag själv blir rent avundsjuk på Mara – hon träffade också olika dolda delar av sig själv och den magiska värld som omger oss alla.

Det var kanske inte riktigt av fri vilja som hon hamnade på det där skrivarlägret där så mycket skulle uppenbaras för henne. Men ibland är det så, att det till och med är mot vår egen vilja som vi upptäcker väsentliga saker i livet. Som till exempel att man kan ha en syster som inte är ens biologiska syster.

Nan kommer in i Maras liv när hon åker för att hälsa på sin pappa i Australien.

Nan är dotter till Maras pappas nya fru. Så egentligen är de inte ens halvsystrar men man kan vara själssystrar,utan att det bygger på någon biologi, det är minst lika bra. Det vet jag av egen erfarenhet.

För att befästa att de är systrar besöker Nan och

5

Draksystrar-inlaga.indd 5

2012-01-23 13.21

Mara en tatueringsstudio i Canberra. De vet precis hur de vill ha det, att de ska ha halva draken var.

Nan får huvudet och överkroppen på sin vänsterarm, på Maras högra finns stjärtdelen.

Draken ska hålla ihop dem, de vill att den ska föra dem samman när de är för långt ifrån varandra.

Dagen därpå vinkar Nan av Mara som reser hem till Gubbängen och Stockholm.

Jag visste redan då att den där tatueringen skulle bli viktig i systrarnas fortsatta liv. Men hur viktig, det hade jag ingen aning om då, när det ännu var sommarlov.

Det visar sig nu, i historien som utspelar sig tre månader senare, på höstlovet.

Draken för dem till en plats som tycks befinna sig strax utanför verkligheten.

Det finns faktiskt flera ställen i världen som heter Devils Nest. Leta gärna reda på dem! Men på egen risk.

De har alla något gemensamt, jag lämnar åt läsaren att lista ut vad.

Författaren

6

Draksystrar-inlaga.indd 6

2012-01-23 13.21

1. Höstlov

Lov, en hel vecka! Kan något vara bättre? Svar: nej.

En vecka känns som en lång tid när man har den framför sig och den här kvällen hade jag verkligen ingen aning om vad det skulle blir för en sorts vecka.

Mycket var det som jag inte hade en aning om.

Jag tror jag låg på sängen och kände mig så där skönt trött. Kramade min röda kudde, längtade lite efter Simon, den kudden fick mig alltid att längta efter honom.

I hela mitt rum fanns det spår av honom. Bruna hårstrån på min kudde, en tröja han glömt på min skrivbordsstol. Hur mycket tid hade vi varit tillsammans de här månaderna efter lägret i juli?

Det är många saker som är för stora för att man ska kunna hålla räkning på dem.

Jag hann precis tänka att det var länge sen jag gjorde något utan att Simon var med. Kanske längtade jag lite efter det också – att liksom komma ihåg vem jag var innan jag träffade honom.

I ryggsäcken på golvet ringde min mobil. Jag blev tvungen att rulla över på magen för att lirka upp den ur ytterfacket, gjorde mig ingen särskild brådska, jag visste ju att det skulle vara S. – Hi! It’s me! You have to come and help me …

Jag satte mig upp i sängen.

7

Draksystrar-inlaga.indd 7

2012-01-23 13.21

– Hi Nan! – You have to come! I need help!

Jag hörde spänningen i rösten, men då fattade jag ju inte något av vad Nan hamnat i.

– You have to come! upprepade hon och jag skrattade åt hennes barnsliga sätt att försöka bestämma över mig.

– We are sisters – the dragonsisters … remember?

Det hade börjat klia på min arm och jag visste vad det betydde: min halva av draken hade vaknat till liv, det var Nans röst som hade väckt upp den.

Hon förklarade att hon måste skynda sig tillbaka över heden innan det blev mörkt.

Heden?

– Where are you, Nan? – In Scotland, svarade hon så självklart som om jag borde förstått det av mig själv. With my dad – but you have to come to help me with something!

Mer fick jag inte veta, det knastrade till i luren och linjen var bruten.

Jag tryckte in numret hon ringt från, signalerna gick fram, det lät ödsligt och ihåligt tills någon plötsligt harklade sig i andra änden.

– Yes? This is Devils Nest, who is calling?

– My name is Mara …

Jag hörde hur fånigt det lät men skyndade mig att förklara att min syster nyss ringt från det här numret och att jag gärna ville prata med henne.

– Your sister – can you give me her name?

Mannen talade på en dialekt som lät som i en film eller teveserie där det är massor av får och gröna kullar.

8

Draksystrar-inlaga.indd 8

2012-01-23 13.21

Och mysiga gamla värdshus där folk sjunger konstiga sånger medan de häver i sig brunt öl.

– She is called Nan, sa jag.

– Oh, you mean Pauls daughter?

Istället för att ropa på min syster harklade sig mannen bekymrat.

– She had a long way to go, I told her to hurry home before darkness, sa mannen och lät bekymrad. No good for a little girl to walk there alone! Paul shouldn’t leave her alone like that! Sorry that I can’t help you!

När jag googlade på Devils Nest så existerade faktiskt en plats som hette så.

Fem mil nordväst om Edinburgh. En kyrkby omgiven av stora öde hedar och längre bort mörka berg. Som en liten fluglort i universum bara. Devils Nest.

Jag försökte hitta min bästa sovställning. Knölade ihop kudden på mitten så att den blev lagom hög och fluffig. Gjorde täcket till en mjuk bulle i ryggen så att jag kunde trycka mig mot den och så drog jag till mig den röda sammetskudden och kramade den mot bröstet. Det var min vanliga trygghetsritual, så fort det var klart med kuddarna brukade jag gäspa och känna hur ögonlocken drog ihop sig. Men nu var jag klarvaken, sömnen var hundratals mil bort. Precis som Nan – hundratals mil bort. Tatueringen på höger arm kliade ilsket. Det kändes som drakstjärten rörde sig under huden. Varför hade min syster ringt? Vad behövde hon hjälp med? Mannen som svarat i telefonen hade sagt något om att det inte var

9

Draksystrar-inlaga.indd 9

2012-01-23 13.21

bra för en liten flicka att gå ensam över heden. Varför gjorde hon det då?

Jag kramade den röda kudden och tänkte på Nan. Kunde se henne för mig i en stockstuga med en stor öppen spis och ett grovhyvlat bord. Men varför brann ingen brasa i spisen? Varför var det så kallt i huset? Och var fanns hennes pappa, den som mannen kallat för Paul?

– Nan? Var är du?

Plötsligt förstod jag att jag inte bara tänkte på min syster – jag var hos henne. Det var hennes snyftningar jag hörde från sängen i hörnet. På bara fötter tassade jag över det kalla golvet. Hon höll ena armen tryckt över ansiktet, hennes kropp skakade av gråten så jag böjde mig över henne och viskade att hon inte var ensam längre. Långsamt tog hon bort armen från ansiktet och tittade på mig.

Hennes mörkblå ögon stirrade på mig som om de inte kunde tro på vad de såg. Och det förstår jag, för mig var det inte heller riktigt möjligt att fatta att jag faktiskt var där. Tills jag såg att en tredje person också fanns närvarande – en liten gråklädd gumma som satt på kanten till den öppna spisen och iakttog oss. Hon såg rätt så självbelåten ut, som att detta att transportera mig till Nan var en av hennes mest märkvärdiga bedrifter.

Långsamt klev Nan upp ur sängen. Hon sträckte ut handen och strök mig över kinden.

– Hur kom du hit?

– Jag vet faktiskt inte, svarade jag sanningsenligt.

Jag kände mig yr och svag och blev tvungen att sätta mig ner på en av de grova stolarna vid bordet. Jag lutade mig bakåt och blundade. Den lilla grå gumman hade

10

Draksystrar-inlaga.indd 10

2012-01-23 13.21

dykt upp i mitt liv igen – då anade jag att tiden framöver kunde bli rätt överraskande.

En av hennes specialiteter var att skicka iväg mig till platser som jag inte valt själv.

Men jag var glad över att hon ännu fanns. Jag hade henne att tacka för så mycket – Simon till exempel. Utan hennes hjälp hade han säkert inte funnits i mitt liv. En gång hade hon gett mig vingar så att jag kunde rädda honom, annars hade han nog drunknat. Och det var hon som sett till att jag träffat min pappas nya familj. Och det var där jag mött Nan, i pappas nya familj i Canberra, Australien.

Egentligen hände inget viktigt i mitt liv utan att den där lilla figuren hade sitt finger med i spelet. Men jag visste inte mer om henne nu än när hon först kommit in mitt liv, i somras, på skrivarlägret i Roslagen. Då trodde jag att hon bara fanns där, under trädet i allén, bara där.

Men så var det inte. Om jag tänkte på ett speciellt sätt, en tanke som började med om – det var då hon dök upp.

Och det var säkert hon som gett Nan och mig idén med tatueringen innan vi skildes åt i somras.

– Ta igen dig lite du! skrockade gumman. Det uppstår alltid en viss turbulens i kroppen när man rör sig i drömhastighet.

Jag hörde hur Nan skopade upp vatten ur en hink.

Hon satte träskopan mot mina läppar och det var nog den godaste dryck jag någonsin fått i mig. Kristallklart och porlande och det gjorde mig genast klar i huvudet.

Nan log och drog upp tröjärmen och jag kavlade upp pyjamasen som jag fortfarande hade på mig. När vi slingrade ihop våra armar var draken för första gången på

11

Draksystrar-inlaga.indd 11

2012-01-23 13.21

länge hel igen. Den rörde sig nyvaket och vispade med svansen. Den hade fört oss samman igen.

– Vad är det här för en stuga? undrade jag och tittade ut genom fönstret där man kunde ana ett grådimmigt landskap med ängar och berg.

– Det är pappas stuga, sa Nan stolt. Den ska bli min sen. Det var det han sa innan han gick, att han skulle vilja att jag flyttade hit.

– Men … han kan väl inte bara gå iväg när du är här?

– Det finns saker man måste, sa Nan och såg osäkert på mig.

– Vadå måste?

– Jag vet inte vad det är som händer här ute på heden … men det var nåt han måste göra, sa han. Hjälpa några människor …

Nan hade sänkt rösten, ögonen flackade mot ytterdörren.

– Men sa han inte hur länge han skulle vara borta då?

Jag hörde att det lät dumt, som om jag trodde att han gått ut för att köpa en kvällstidning bara.

Nan öppnade kistan som stod under fönstret med små, blyinfattade rutor. När hon reste sig upp höll hon i ett par stora byxor och en tröja.

– Det är pappas … du får rulla upp ärmar och byxben!

Hon grävde i sin egen kappsäck och kastade över ett par kängor.

– Jag ska visa dig nåt, sa hon ivrigt och fick mig att dra på mig kläderna som var ungefär tio nummer för stora.

Det var gryningsljus ute när vi gick över den stenlagda gårdsplanen. Nyfallen snö låg i vindpinade strängar mellan de svarta skifferplattorna. Nan öppnade en svarttjä-

12

Draksystrar-inlaga.indd 12

2012-01-23 13.21

rad dörr i en av uthusbyggnaderna. Hon tände fotogenlampan som hängde innanför dörren precis som om hon var hemma hos sig själv och visste var allting fanns. Nyfiket iakttog jag hur hon skruvade upp lågan. I det flackande skenet såg jag tavlor som hängde och stod överallt i rummet. På ett staffli mitt i rummet fanns en tavla som var täckt av en grå duk.

– Beredd? viskade Nan. Jag nickade fast jag inte hade en aning om vad jag skulle vara beredd på.

En vind for plötsligt in genom den öppna dörren. Lågan i fotogenlampan darrade till och slocknade.

13

Draksystrar-inlaga.indd 13

2012-01-23 13.21

Draksystrar är en berättelse om att våga. För att det finns det som är värt att riskera sitt liv för.

Omslag: Simon Stålenhag ISBN: 978-91-7299-499-7

Opal Draksystrar-omslag.indd 1

Draksystrar Opal

I varje människas liv kommer stunden då man inte kan blunda längre, då man behöver betvinga sin rädsla för att våga göra det som är rätt.

Cannie Möller

– You have to come! I need help!

Nans rop får Mara att släppa allt och ge sig iväg till Skottland, där hennes syster befinner sig, rädd och övergiven i en stuga på heden.

Nans pappa är försvunnen, liksom många andra från Devils Nest; en by där mörka saker händer.

Byborna är skrämda och tystlåtna, där finns ingen hjälp att hämta. På heden hörs hundar skälla och Tejkerns steg i natten får flickorna att gömma sig i stugans innersta hörn.

Men när klagande ljud hörs från husets källare tvingas de att ta upp kampen mot krafterna som håller den lilla byn i ett järngrepp.

CANNIE MÖLLER

D RAKSYSTRAR 2012-01-23 13.11