9789172994843

Gull Åkerblom

LÅNEHUNDEN

LÅNEHUNDEN

I vinternatten sitter Elli i baksätet på den gamla bilen.

Hon och chauffören Tom är på väg mot Irisborg, moster Iris märkliga hus.

Hon minns huset från det hon var liten – och minnena är kusliga.

Vad var det egentligen som hände?

Elli vill inte bo i Iris hus.

Men hon har ingen annanstans att ta vägen.

Mamma ligger på sjukhuset efter en bilolycka. Pappa får hon inte tag i.

Om hon bara haft en hund!

Så mycket lättare allt skulle vara då!

Gull Åkerblom På andra sidan grinden

Omslag och illustrationer: Mattias Olsson

ISBN: 978-91-7299-484-3

Lånehunden-omslag.indd 1

2011-07-08 12.01

Gull Åkerblom

På andra sidan grinden LÅNEHUNDEN

www.opal.se www.berghsopal.se © Text: Gull Åkerblom, 2011 © Omslag och inlageillustrationer: Mattias Olsson, 2011 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed in Estonia, 2011 ISBN: 978-91-7299-484-3

Gull Åkerblom

På andra sidan grinden LÅNEHUNDEN

Opal

1.

Det är tidig morgon. De är som vanligt sena. Och trötta.

De hade pratat till sena kvällen om det som mamma sysslat med på sista tiden. Det var mest mamma som pratade.

– Jag vet att jag inte varit hemma så mycket …

– Mmm. Som om det skulle vara något nytt!

– Men i övermorgon är det slut. Då kommer alltihop i tidningen, hade mamma sagt. Och jag ska ta semester …

Elli hade inte trott på det. Mamma är journalist. Det står nästan alltid något i Dagsposten som hon har skrivit. Semester vet hon nog inte vad det är.

– Den här gången är det annorlunda, hade mamma fortsatt. Jag har kommit på något stort.

Elli hade nästan somnat i soffan.

Nu i den tidiga morgonen undrar hon vad det

5

är mamma har skrivit om den här gången. Det som gör det annorlunda. Och stort.

– Skynda dig, Elli! ropar mamma från badrummet med munnen full med tandkräm.

– Ja, ja, svarar Elli.

Hon samlar ihop håret och knyter ett skrynkligt band om det.

– Du måste äta något!

– Jag tar en banan.

De stöter ihop i hallen, snor in sig i varandra, i kläder och skor, slänger igen dörren och springer nerför trapporna. Den gamla hissen tar för lång tid.

Där står den lilla röda Skodan. Översnöad.

Mamma börjar borsta av snön. Elli skrapar rutorna, fryser om fingrarna och muttrar arga, fula ord ner i halsduken.

– Jag hörde det där, säger mamma och hoppar in i bilen.

På andra sidan gatan står en blank, mörkgrön BMW med motorn i gång. Den har tonade vindrutor. Elli kan inte se den som sitter i den.

Den har nog stått i ett garage, tänker hon och avundsjukan fräser till.

Mamma sätter sig i bilen och vrider om nyckeln. Inte ett ljud. Inte ett enda pyttelitet puff!

6

– Säg inte att du har glömt ljuset nu igen! fräser Elli.

– Bussen! säger mamma, hoppar ur bilen och låser den.

Hon ger sig snabbt av neråt gatan.

– Vi hinner aldrig! ropar Elli efter henne.

Hon blir plötsligt så trött. Ska livet fortsätta så här i evighet? Varenda morgon? I regn och blåst och nu snö? Springa, bli andfådd, varm och svettig – för sent till skolan nästan varenda dag! Ofta ensam hemma på kvällarna.

Hon står inte ut!

Vantarna är blöta. Hon är hungrig. Hon fryser om tårna – hon har fel skor. Inte kunde hon veta att det har snöat under natten? Det börjar sippra in väta genom sulorna. Snö i slutet av oktober kan lika gärna låta bli att falla. Det blir slask av den innan den nått marken.

BMW:n rör sig inte framåt men det kommer tunn rök ur avgasröret.

Elli ser mamma springa med långa kliv. Kappan svänger. Håret fladdrar. Den stora väskan dansar. Nu är hon framme vid övergångstället.

Hon vänder sig om, vinkar. Elli börjar gå. Sakta.

Hon möter en man med en hund. Vad den är vacker! Vit och grå med isblå ögon. Ögonfärgen är fel – i allt annat liknar den en liten varg. Elli 7

är bara tvungen att stanna och låta hunden lukta på sig.

– Vad är det för ras?

– En siberian husky, en slädhund …

En slädhund. En sådan skulle hon vilja ha!

– Kom Elli! Skynda dig!

Elli klappar hundens mjuka päls. Möter den blå blicken.

– ELLI! Det där tonfallet betyder allvar. Elli sätter fart.

Klafs, klafs låter det om skorna. Typiskt! Hon skulle vara våt om fötterna hela dan. Hon skulle bli sjuk. Hon skulle …

Hon är nästan framme vid övergångstället när ljuset slår om till grönt. Hon ser mamma ta ett steg ut i gatan utan att se sig om.

Vid Ellis vänstra sida kommer den mörkgröna bilen glidande. Föraren bromsar, bilen slirar, ställer sig på tvären och knuffar till mamma.

Hon kastas upp på motorhuven.

Elli kan inte tro att hon ser rätt.

En grön ärm, en hand i brun handske sträcks ut genom den nerrullade rutan och griper efter mammas väska. Men axelremmen har snott sig runt hennes arm. Hon drar den med sig i fallet.

Med en otäck duns slår hon i gatan. Väskan kasar bort från henne.

8

Allt måste ha skett snabbt. Men för Elli verkar jorden ha tappat fart – allting rör sig i ultrarapid. Hon ser några papper spridas för vinden.

De fladdrar omkring som stora, vita fåglar. Hon ser mammas skräckslagna ögon, hör skriket som kommer ut ur den vidöppna munnen.

Sedan blir det tyst. Alldeles tyst.

Elli ser hur bilens ruta åker upp. På bakrutan sitter ett runt märke – grönt med ett tjockt, svart djur i mitten – det liknar en gris. Ett vildsvin?

Hon kan inte läsa texten i ringen runt djuret.

9

Bilen backar, svänger åt vänster och sedan framåt igen med framhjulet nära mammas huvud. Nummerskylten är täckt av snö. Den slirar runt hörnet vid busstorget och försvinner utom synhåll.

Det var en BMW, det är hon säker på. Det var absolut samma bil som tidigare stått parkerad utanför deras hus. Hade den väntat på dem?

Följt efter dem?

Folk samlas runt mamma. Någon lägger sin halsduk under hennes huvud. Flera tar upp sina mobiler och ringer, kanske efter ambulans?

Elli kan inte röra sig ur fläcken.

Den där handen med den bruna handsken …

Märket på bilen …

Hon darrar så tänderna gnisslar mot varandra.

Benen på nyfikna eller hjälpsamma människor skymmer mamma. Elli ser bara väskan, och papperen som ligger utspridda i snömodden.

Hon kliver ut i gatan och börjar plocka upp dem, ett efter ett. De är blöta, och sladdriga. Hon lägger dem i sin ryggsäck. Hon lyfter upp mammas väska. Den är tung. Laptopen, förstås.

Nu hör hon sirenerna.

Först kommer en polisbil, sedan ambulansen.

Poliserna föser människorna upp på trottoaren.

10

De stänger av gatan med ett blått och vitt plastband. Kvar är bara mamma och Elli.

– Vem är du? frågar en poliskvinna.

– Hon där … hon är min mamma … Jag heter Elli.

– Då ska du få följa med din mamma till sjukhuset, Elli, säger poliskvinnan.

Då först kommer tårarna. Hon gråter tyst och stilla ner i halsduken. När hon känner hur blöt den blir, är det som om hon till sist förstår. Den stora rädslan kommer vältrande. Hon vrålar rakt ut.

Någon lägger en arm om henne och mumlar: – Såja, såja.

Elli lutar pannan mot en gul reflexväst. Det enda hon kan tänka är att hon har tagit hand om mammas väska och hennes papper. När mamma vaknar till liv ska hon berätta det, att hon har väskan, och att papperen finns i ryggsäcken.

Vartenda ett.

Så att hon inte behöver oroa sig. Hennes viktiga artikel är räddad.

11

Gull Åkerblom

LÅNEHUNDEN

LÅNEHUNDEN

I vinternatten sitter Elli i baksätet på den gamla bilen.

Hon och chauffören Tom är på väg mot Irisborg, moster Iris märkliga hus.

Hon minns huset från det hon var liten – och minnena är kusliga.

Vad var det egentligen som hände?

Elli vill inte bo i Iris hus.

Men hon har ingen annanstans att ta vägen.

Mamma ligger på sjukhuset efter en bilolycka. Pappa får hon inte tag i.

Om hon bara haft en hund!

Så mycket lättare allt skulle vara då!

Gull Åkerblom På andra sidan grinden

Omslag och illustrationer: Mattias Olsson

ISBN: 978-91-7299-484-3

Lånehunden-omslag.indd 1

2011-07-08 12.01