Page 1

Anna HolmstrĂśm Degerman

I vĂĽtt och torrt

Opal


Anna HolmstrĂśm Degerman

I vĂĽtt och torrt Illustrerad av Boel Werner

Opal


Andra böcker av Anna Holmström Degerman: Modighetsprovet Fegisen Smugglaren

www.opal.se

© Text: Anna Holmström Degerman, 2010 © Illustrationer: Boel Werner, 2010 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Greif, Estonia, 2010 ISBN: 978-91-7299-390-7


Fika och fågelholkar – Nä, det är inte sant! Mamma svänger in på morfars gård och bromsar häftigt. Lova ser nästan genast vad mamma redan sett. Ett par kryckor står lutade mot en av björkarna och morfar balanserar på en stege med en fågelholk i handen. Han vinkar glatt när han ser dem. Mamma är redan ute ur bilen och på väg mot honom. Lovas pappa vänder sig mot flickorna i baksätet och blinkar. – Jonas verkar vara i riktigt fin form tycker jag, säger han och följer sen efter Erika. Yllet gnäller lite. Hon sitter på sin plats längst bak i kombin. Lova skulle helst vilja ha henne i baksätet men hon vet att det är säkrare i bilburen och Yllet trivs där. Men nu när bilen har stannat så vill hon genast ut. Lova öppnar bakluckan och hon störtar iväg mot morfar och mamma som verkar diskutera. Lova hör inte vad de säger men ser att Erika viftar med armarna nedanför morfar som noggrant hänger upp holken på sin plats. Yllet skäller glatt och tittar upp mot honom. Sedan börjar han ta sig nerför stegen. Det vita gipset lyser och det 38


går långsammare än vanligt. Istället för att sätta den gipsade foten på stegpinnarna använder han knäet. Till slut står han på marken på ett ben och mamma räcker honom kryckorna precis när Lova och Madde kommer fram. – Nå, holkarna måste vara uppe när fåglarna kommer. Så är det bara, säger han och Erika suckar. Morfar ler och Lova rusar fram för en kram. – Vad fint det blev! Madde beundrar holken och morfar ser nöjd ut. Han lutar sig på ena kryckan och rufsar Madde i håret. – Nog minns du väl hur viktigt du tyckte det var med holkarna när du var barn, Erika? Erika öppnar munnen för att protestera men pappa hinner före. – Nu går vi in och dricker kaffe. Madde och Lova bär in all packning medan pappa kokar kaffe. Lova älskar morfars kök och doften av kokt kaffe. Även om hon inte dricker kaffe så hör det ihop med morfar och huset och allt som känns tryggt. Erika börjar packa upp all mat hon tagit med och morfar ser på utan att säga något. Han sitter på sin stol med den gipsade foten på en pall. Han rynkar pannan men när han märker att Lova ser honom blinkar han åt henne och himlar med ögonen. Lova blinkar tillbaka och fnissar lite. Hon tar fram flaskan med rabarbersaft som står på sin plats i skaf39


feriet och Madde fixar fram glasen. Deras specialglas som är lika gamla som huset minst. – Jag hörde av Linda att ni skulle sova över där. Morfar blåser på kaffet innan han tar en klunk och suckar belåtet. – Det är bättre för magen om du har mjölk i det. Du som dricker så mycket kaffe borde ha det. Erika lägger en smörgås på morfars assiett. Morfar sträcker sig efter en av pappas bullar och lägger den bredvid med en blick på Erika. Mamma och morfar är väldigt lika varandra. Lika envisa brukar pappa säga. – Vi ska träna hundarna inför utställningen, berättar Madde men hon säger inte att de även ska träna Lova. Morfar tar en stor tugga av bullen och nickar. – Linda tror att det kommer att gå bra för Yllet hörde jag. Lova ler och tänker på sin dröm. Bästa hunden på hela utställningen. Men nu måste hon snart bestämma sig så Linda kan anmäla Yllet. Hon lovar sig själv att åka om bara tränings-sovandet går bra. Jonas serverar sig själv lite mer kaffe och Erika suckar. – Du kan väl i alla fall äta smörgåsen, pappa. Nu är det morfars tur att sucka men han tar i alla fall en tugga av smörgåsen. – Och två nätter i Sundsvall blir det visst också, har jag hört … 40


Morfar ser forskande på Lova med huvudet litet bakåtlutat och kisande ögon. Lova känner igen den blicken för mamma ser precis likadan ut om hon misstänker att allt inte är som det ska. – Vi måste gå ut med Yllet, skyndar hon sig att säga och sväljer den sista bullbiten. Hon har inte lust att berätta om tränings-sovandet och sin oro för att inte våga. Innan morfar hunnit fråga något mer är de på väg ut med Yllet i släptåg. – Jag har bestämt mig för att åka om det går bra i helgen. Du har väl inte sagt till någon att jag är en sån fegis? – Klart jag inte har men jag tycker inte att det är något att skämmas för. Alla är väl rädda för nåt. – Nä, men det är så himla barnsligt. Och du är väl aldrig rädd heller? Och tror du till exempel att Andrea är rädd för att sova borta? Andrea. Varför kom hon att tänka på just henne? Hon hade nästan glömt bort henne för alla planer och utställningstankar och fågelholkar. Hon kommer plötsligt att tänka på en annan sak. – Pyjamaspartyt! Madde ser undrande ut och Lova börjar förklara. – Det är nog tänkt att man ska sova över på pyjamas­ partyn. – Tror du? 41


– Ja, det är väl lite konstigt att gå omkring i pyjamas och sen klä på sig och gå hem. – Ja, det är klart. De går tysta en bit och Madde ser i ögonvrån att Lova funderar på något. Till slut stannar hon och tar Madde i handen. Hon ser ut att ha bestämt sig för något. Det är tur att vi ska börja träna nu!

42


Hundar hela dagen Det är alltid lika roligt att ta med Yllet hem till Linda. Hon blir alldeles överlycklig och nästan som valp på nytt. Här finns Barry, Majken, Mimmi och Hulda. Hennes allra bästa hundkompisar. Hos Linda finns det alltid massor att göra. Det gör det hos morfar också men skillnaden är att hos Linda gör man hundsaker. Just nu har hon inga valpar hemma men de vuxna hundarna behöver också en massa motion och borstning och träning. Morfars andra granne, Isabella, kommer också över för att få hjälp med sin valp. Lova har inte sett Frans på flera månader och han har vuxit en hel del. Dessutom är han en riktig vilde och envis som synden enligt Isabella. Frans är Huldas valp och han ska också ställas ut men han har ingen lust att bli borstad och fixad. Han förstår inte alls varför han måste gå eller stå på ett särskilt sätt när man kan springa runt, runt och busa istället. Han gillar inte heller när man ska titta på hans tänder. Då kniper han ihop munnen och försöker slingra sig loss. Men på utställningen måste domaren kunna titta på hans tänder så Isabella och Linda tränar på det också. 43


Eftersom han är så ung ska han tävla i valpklass och då behöver han inte stå stilla så länge men domaren måste hinna se och känna på honom ordentligt. Hoppas att det är en riktigt snabb domare. Lova och Madde tränar med Hulda och Yllet. Hulda vet precis vad som ska göras. Hon har varit med många gånger förr men den här gången ska hon vara hemma. Linda säger att hon är pensionerad efter sista kullen valpar men att hon ska ställa ut henne i veteranklass senare i år. Yllet går i unghundsklassen den här gången och tack vare Lovas agilityträning med henne så är det ganska lätt att få henne att förstå vad matte vill att hon ska göra. Lova har bestämt sig för att hon ska visa upp Yllet själv även om det känns nervöst. Om det blir för nervöst har Linda och Isabella lovat att hjälpa henne. Madde och hon går i cirkel på gården och hundarna rör sig fint när de springer och står stilla när de ska göra det. – Bravo Madde! Bravo Lova! Linda klappar i händerna när de stannar upp och hundarna ställer sig som de ska stå när domaren ska titta på dem. Berömmet värmer och Lova ser att Maddes ögon glittrar. Hon tänker på det som Andrea sa till Madde. Det var verkligen dumt och inte sant heller. Madde är jätteduktig med hundar fast hon inte har någon egen. Men Andrea har faktiskt inte sagt eller gjort något sånt efter det. Hon har varit trevlig mot 44


Madde och bjöd även henne speciellt på pyjamaspartyt. Det ska vara nästa helg om Ronja får för sina föräldrar alltså. Det vore kul om de kunde vara kompisar alla tre. Då kunde Madde också följa med till Andreas pappa i Sundsvall. Hon måste ju fråga om Andrea ska vara med på utställningen med sina hundar. Att hon inte har tänkt på det förut. – Nej! Frans! Lova vaknar ur sina funderingar när Isabella ropar och sen ser hon Frans komma i full fart med en borste i munnen. På några sekunder har han dragit med sig Yllet i en vild brottningsmatch innan han stormar vidare med henne i släptåg. Hulda står kvar och ser på utan att röra en min. ’Så barnsligt!’ verkar hon tänka. Linda skrattar så tårarna rinner och Isabella jagar efter Frans. Lova ropar på Yllet som tvekar en sekund innan hon vänder tillbaka till matte. – Är det såhär det går till på hundutställningar så verkar det ju vara riktigt kul! Lova vänder sig om när hon hör pappas röst. Han står utanför staketet och skrattar han också. Frans får syn på honom och gör en tvärvändning precis när Isabella nästan fått tag i honom. Hon tappar balansen och sätter sig på gräsmattan med en duns. Frans fortsätter vidare mot pappa för att hälsa. Mamma och morfar dyker också upp bredvid pappa lagom för att hinna se Isabellas vurpa. Nu kan ingen längre hålla sig för skratt. Inte ens Isabella som blir sittande i gräset med 45


armarna om knäna. Frans släpper borsten och rusar fram till sin matte och slickar henne i ansiktet. – Jag tror att vi har tränat nog för idag, säger Linda när hon hämtat sig lite. När Lova och Madde ligger i bäddsoffan på kvällen är de så trötta att ögonlocken nästan faller igen av sig själva. Linda har bäddat i gästrummet och från köket hör de henne prata med morfar och Lovas föräldrar. Linda hade lagat en massa mat och de vuxna sitter fortfarande kvar vid bordet. Lova är så mätt så hon håller på att spricka. Det är alltid så när man äter hos Linda. Mamma borde i alla fall vara nöjd för morfar åt som bara den av all den goda maten. – Madde! Sover du? Lova viskar och Madde vänder sig mot henne. – Kan du inte sova? Lova ler lite och kisar mot henne där hon ligger nerbäddad. Yllet har lagt sig i hennes knäveck och tittar nyfiket upp. – Ville bara säga att det här känns bra. – Mm, visst gör det, svarar Madde. Och det har verkligen varit en härlig dag. Men det kan ju knappast bli något annat när man får vara med en massa härliga hundar hela tiden. Såhär måste Andrea ha det jämt. – Vi måste fråga Andrea om hon ska på utställningen! Madde svarar inte och Lova fortsätter. 46


– Tänk vad roligt om vi fick hälsa på hos hennes pappa. Tänk på alla hennes hundar och poolen och agilitybanan. Madde svarar fortfarande inte och Lova ser att hon har somnat.

47


Att vara ute med Yllet är det bästa Lova och Madde vet. De tränar agility, det gillar de alla tre och Yllet har blivit riktigt bra. Linda, som äger kenneln Yllet kommer ifrån, har föreslagit att de ska följa med henne på hundutställning och ställa ut Yllet där. Det låter roligt, men hur ska det gå när Lova inte vågar sova borta? Och sedan börjar Andrea i deras klass, och Lova och Madde blir osams och olyckliga. Vänner har man i vått och torrt, menar morfar, och det verkar som att han faktiskt har rätt!

Illustrationer av Boel Werner

Opal

ISBN: 978-91-7299-390-7

9789172993907  

Anna Holmström Degerman Opal Anna Holmström Degerman Opal Illustrerad av Boel Werner www.opal.se © Text: Anna Holmström Degerman, 2010 © Ill...