Issuu on Google+

Sara Strรถmberg

1

Opal


2


Sara Strรถmberg

Marsvinssommar Illustrerad av Cecilia Johansson

Opal


www.opal.se

© Text Sara Strömberg, 2009 © Illustrationer Cecilia Johansson, 2009 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by ScandBook, Sweden 2009 ISBN: 978-91-7299-323-5


Jag vill ha ett marsvin En kväll i början av februari ringde min kompis Mia och berättade att hon hade fått ett marsvin. Dagen därpå efter skolan fick jag komma och titta. Där i en ny fin bur satt ett litet långhårigt djur som tog mitt hjärta med storm. Bibbi hette hon, sa Mia. Å vad jag önskade att jag också hade ett litet mjukt djur att gosa med som bara var mitt eget! Visst hade jag ju Kali, men det är liksom inte så lätt att gosa med sköldpaddor. Jag sa inget därhemma om att jag ville ha ett marsvin, inte med en gång i alla fall. Men jag berättade hur fint Mias marsvin var och om buren med alla saker som hörde till. Mamma tittade länge på mig medan jag berättade och sedan tittade hon och pappa på varandra så där som föräldrar gör ibland. Blicken sa: nu blir det nog tjat om marsvin. Och nog måste det ha stått JAG VILL HA ETT MARSVIN med eldskrift i pannan på mig, så mycket som jag tänkte på det. Fast mamma och pappa sa inget de heller just då. Jag tänkte på marsvin, drömde om marsvin och längtade så hemskt efter ett eget marsvin. När det hade 5


gått någon vecka så frågade jag, så där i förbifarten bara, om inte jag också skulle kunna få ett marsvin. Jag satt i köket med ryggen mot mamma och försökte låta lite lagom obesvärad. Jag fick inget svar, men mammas blick brände i nacken så jag var tvungen att vända mig om. Hon hade tagit på sej den stränga minen och tog sats för ett förmaningstal. Hur var det nu – hade jag verkligen tänkt igenom det här. En till bur att städa, spån och hö kostar pengar. Skulle jag betala det? Och framförallt är djur inga leksaker som man kan lägga undan om man tröttnar på dem. Vad ledsen jag blev. Jag hade ju inte alls tänkt på allt det där. Jag hade tänkt på ett litet varmt djur att hålla i famnen. Någon som var min, som längtade efter att jag skulle komma hem och tyckte mest om mig i hela världen. Hur förklarar man sånt när ens mamma börjar prata om hö och städning? Mamma såg visst att jag blev ledsen, för hon knep plötsligt ihop munnen och sa att vi fick väl tänka lite mer på saken. Då fanns det kanske hopp ändå? Vi pratade inte mer om marsvin på ett tag, men tänkte på det gjorde jag varenda dag. Till på köpet fick min kusin Frida plötsligt ett marsvin av en kompis, fast hon inte ens hade bett om det! Jag fick veta det en lördag 6


när vi var och hälsade på kusinfamiljen. Vi satt och fikade när min farbror plötsligt skrattade till och sa att vi måste gå och hälsa på en nykomling i familjen. – Frida har fått ett svin, sa han på sitt vanliga retsamma sätt och tittade på Frida. – Svin, sa jag intresserat och såg framför mig det kinesiska hängbuksvinet som brukar rymma och ta sig en lov runt byn där vi bor. Har Frida fått en gris? Min temperamentsfulla kusin fnös åt mig och spände ögonen i sin pappa. – Det heter faktiskt marsvin pappa, sa hon och det är en hona som heter Gullan! Frida hade fått henne med bur och allt av en kompis som liksom

7


råkat få ett marsvin över. Hur orättvist kan det egentligen få bli? Så tågade vi iväg allihop för att titta på Gullan och skrämde väl slag på det stackars djuret med allt prat och skratt. Alltså de andra pratade och skrattade medan jag svalde och teg som muren. Morgonen därpå, när vi åt söndagsfrukost i mamma och pappas säng, inträffade undret! Mamma lutade sig tillbaka mot kuddarna, drack lite kaffe och kliade Tobbe bakom örat. – Jo du Sanna, började hon. Visst var väl Gullan söt? – Mmm, sa jag surt och tänkte igen på hur orättvist det faktiskt var. Jag tänkte så mycket på det att jag inte hörde vad mamma sa sen. – Sanna!? Inte ett ord hade jag hört, men jag förstod av hennes min att jag nog missat något intressant. – Jaa, sa jag tveksamt. Pappa flinade retsamt och mamma sa: – Jorden anropar, jorden anropar! Jo jag sa just att pappa och jag diskuterade det här med marsvin i går kväll när vi kom hem. Vi har ju förstått att du väldigt gärna vill ha ett och nu är det snart din födelsedag. 8


Skriv du marsvin överst på önskelistan, så får vi se vad som händer. – Jaa, sa jag, betydligt gladare den här gången. För jag visste att det där nog nästan helt säkert betydde att jag skulle få ett marsvin. Jag kurade ihop mig skönt under mammas täcke och funderade på hur jag skulle kunna stå ut de där veckorna som var kvar till min födelsedag. – Jag tycker att vi går till bibblan den här veckan, sa mamma, och ser om det finns någon bra bok om marsvin. Mamma tycker alltid att man ska låna en bra bok och liksom förbereda sig när man ska göra något nytt eller köpa något särskilt. Och jag var med på vad som helst den här gången, vad som helst i utbyte mot ett marsvin.

9


När Mia har fått ett marsvin vill också Sanna jättegärna ha ett. Hon tjatar lite på sina föräldrar och och läser massor om marsvin i en bok från biblioteket. Sedan väntar hon in sin födelsedag. Och hennes önskan blir uppfylld! Nu är det marsvin som gäller för Sanna och Mia och deras kompis Kattis med, för hon ska också få ett marsvin innan sommaren är slut. Det hinner hända mycket, och allt är inte som i boken från biblioteket.

Illustrationer: Cecilia Johansson

Opal

ISBN: 978-91-7299-323-5


9789172993235