9789172322004

Förord

För några år sedan när jag var och handlade i vår lokala Ica-butik fick jag syn på en liten mager kille med en jättestor cykelhjälm på huvudet. I handen höll han en lapp som hans mamma skrivit och det syntes lång väg att han hade problem med att försöka läsa vad som stod på den. Han väckte genast moderskänslor hos både personalen och mig. Vilken plats i syskonskaran tror du att han hade? Jag fortsatte att studera pojken och hans beteende. Till slut kunde jag inte låta bli att börja prata med honom och frågade om han hade några syskon. Självklart var han storebror.

Om han hade varit lillebror, speciellt en lillebror med några duktiga storasystrar, hade mamma aldrig skickat honom till aff ären. Då hade hon troligen sagt att det klarar inte den lille, och det skulle hon förmodligen ha sagt även när han var tjugotvå år. Systrarna däremot hade kämpat för att få gå till aff ären, framför allt den äldsta. Det är storasysters strategi för att inta och behålla rollen som mammas och pappas stora duktiga flicka, och det är hennes sätt att bli älskad här i livet.

Det är dessutom enklare för mamma att skicka storasyster, proffset, än att lära upp minstingen. Och hon skickar naturligtvis den som först erbjuder sig, har mest rutin och därför troligast kommer hem med rätt varor. På så vis får vi alla våra roller som vi behåller för resten av livet.

Om jag skulle bli presenterad i en tidning skulle det med största sannolikhet stå ”Elisabeth, 61”, men vad säger det om mig som Förord – 7

person annat än att jag är fyrtiotalist och eventuellt har hunnit få ett visst mått av livserfarenhet? Om det också skulle stå ”uppvuxen i Trollhättan med mamma, pappa och två syskon”, säger det att jag är västgöte, har två syskon och att jag inte är skilsmässobarn. Men det säger fortfarande inte ett dugg om hur jag är som person och hur jag beter mig i olika situationer.

Om det i stället stod ”Elisabeth är storasyster till två bröder och mamma till två söner – hennes mamma är storasyster till en bror och pappan endabarn”, skulle du som är invigd i ämnet om hur platsen i syskonskaran påverkar oss förstå mer om vem jag är och vilka vägar jag har valt i livet. Och du skulle självklart förstå att jag har gift mig med en lillebror. En lillebror som i sin tur har tränat på att göra som storasyster säger, eller ännu hellre, tränat på att få storasyster att göra som han vill. ”Bara genom att leva livet framlänges kan man förstå det baklänges.”

Sören Kierkegaard

Ju tidigare man förstår sitt liv baklänges, desto större förutsättningar har man att kunna leva livet framlänges på ett bra sätt.

Med den här boken vänder jag mig till alla som vill veta hur vår placering i syskonskaran påverkar oss. Det är ett ämne som engagerar och berör eftersom det inte fi nns någon som inte har en familjebakgrund, och defi nitivt inte någon som inte är antingen endabarn, äldst, yngst eller mittemellan.

Min förhoppning och ambition är att du under resans gång ska få många aha-upplevelser och därigenom kunna räta ut så många frågetecken som möjligt och få så många och så stora pusselbitar som möjligt på plats.

Lycka till på en spännande resa!

Elisabeth Schönbeck 8 – Äldst, yngst eller mittemellan

Inledning

Den danske psykiatern Oluf Martensen-Larsen, specialist inom ungdomspsykiatri och alkoholistbehandling i både Danmark och Sverige, var min mentor och guru inom syskonforskning. Han kartlade femtontusen svenskars och danskars släkt- och familjeförhållanden. Det var efter att ha läst hans bok Storasyster, lillebror och andra platser i syskonskaran (som då hette Familjemönster och personlighet: varför man blir den man blir), som mitt brinnande intresse för och min kärlek till ämnet föddes.

Jag hade förmånen att få lära känna Oluf. Han hade verkligen en otrolig iakttagelseförmåga. När vi hälsade på varandra första gången utbrast han direkt: ”Din mamma är storasyster.” Så rätt han hade och så imponerad jag blev!

Tillsammans med honom och de övriga deltagarna i den dansksvenska OML-gruppen (Oluf Martensen-Larsengruppen) fortsatte jag att vidareutveckla min kunskap. Dagligen använder sig medlemmarna i gruppen av kunskapen om hur vår syskonposition påverkar oss i sitt yrkesutövande som läkare, psykiater, socialarbetare med mera. Den danska originaltiteln på Olufs bok är Forstå dit ophav og bliv fri, en titel som säger allt. Du kan nämligen inte bli fri förrän du verkligen har förstått vem du är och varför du beter dig som du gör.

Inom familjeterapin har man hittills, med få undantag, fokuserat på de vertikala relationerna inom familjen, det vill Inledning – 9

säga de mellan föräldrar och barn. Därmed har man missat de viktiga horisontella relationerna, det vill säga de mellan syskonen. Även Sigmund Freud, psykoanalysens grundare, fokuserade på de vertikala relationerna, i hans eget fall relationen till fadern som dog tidigt.

Den första egentliga syskonforskaren var Alfred Adler, individualpsykologins grundare.

Han var elev till Freud, men hade inga problem med att ifrågasätta auktoriteter, lillebror som han var. Storebror Freud var en auktoritet och dessutom fjorton år äldre, men Adler förkastade trots det hans teorier om att alla neuroser skulle ha sexuell grund. Adler menade i stället att neuroser helt enkelt berodde på miljöfaktorer och felaktig uppfostran. En av de främsta orsakerna var syskonens egoistiska maktsträvan. När ett syskon föds blir den förstfödda detroniserad, det vill säga avsatt från tronen, och kämpar sedan för att återfå den, medan det yngre syskonet gör allt för att passera och besegra sitt äldre syskon. För att överleva vill vi alla bli älskade och i slutänden handlar allt om att återfå, respektive att få, föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.

De flesta av oss känner till Charles Darwins utvecklingsteori, läran om det naturliga urvalet. Darwin menade att i vår strävan efter att överleva kan även de minsta individuella skillnaderna betyda liv eller död och de mest fördelaktiga egenskaperna lever vidare. Eftersom syskon är enormt känsliga för alla former av föräldrafavorisering är, enligt Darwin, rivalitet dem emellan inte något annat än sunt förnuft. I sina försök att få så mycket av föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet som möjligt använder sig syskonen, beroende på ålder, fysisk storlek och placeringen i syskonskaran, av de för dem mest effektiva strategierna.

Om strategierna blir framgångsrika beror på reaktionen från syskon och föräldrar, och faktiskt även på föräldrarnas 10 – Äldst, yngst eller mittemellan

placering i syskonskaran. Så småningom leder detta till att en relativt stabil individuell familjenisch bildas, det vill säga att syskon utvecklar olika roller inom samma familj.

Den amerikanske forskaren och lillebrodern doktor Frank J. Sulloway vidareutvecklar Darwins teorier i sin bok Born to rebel. Han menar att syskonplaceringen är mycket viktig för att man ska kunna förutspå en sådan familjenisch och att vad som har betydelse för vår personlighet inte enbart har att göra med vilken biologisk uppsättning man är född med, utan snarare vilken funktionell miljö man är född in i.

Jag vill redan nu betona att det inte spelar någon roll om det är biologiska syskon eller ej, det viktiga är att man har vuxit upp tillsammans, i samma funktionella miljö.

Jag har i mitt arbete betraktat människor i min omgivning, både kända och okända. Jag har lyssnat på och lärt av vänner och familj. Jag har också lyssnat på och lärt av mina elever och personer som har kommit till mina föreläsningar och även hört av sig efteråt. Jag har undersökt Expedition Robinsongrupper, Idoldeltagare, regeringsmedlemmar, presidenter och idrottsgrupper och ett otal antal yrkesgrupper, för att bara nämna några.

Hela tiden har jag sett samma mönster och funnit starka samband som drivit mig vidare till fortsatt forskning och betraktelser. Jag har insett hur oerhört viktig denna kunskap är, och hur viktigt det är att den utnyttjas mer, och av fler, än i dag. Den kan användas både privat och i arbetslivet, vid familjeplanering, barnuppfostran, konfl iktlösning, rekrytering, teambuilding och mycket annat. Och framför allt är denna kunskap en utmärkt nyckel till självkännedom.

Självklart kommer jag i boken att generalisera, och jag har lärt mig att det är tillåtet såvida man inte gör det i ordets negativa betydelse, det vill säga gör onyanserade bedömInledning – 11

ningar på grundval av förhastade slutsatser. Undantag fi nns alltid, men när de uppstår kan jag för det mesta förklara varför de har uppstått i just den familjen.

Jag har en benägenhet att överdriva, ibland nästan göra karikatyrer av de olika rollerna, men när jag gör det är det helt medvetet för att bilden av till exempel en typisk storebror respektive en typisk lillebror ska bli så tydlig som möjligt.

Innan du fortsätter att läsa vill jag bara säga att allt som står i den här boken naturligtvis inte gäller just dig, men jag tror att det kan gälla många andra.

12 – Äldst, yngst eller mittemellan

Hur kan vi bli så olika?

Jag vill ge dig en noggrann genomgång av teorin innan vi går in på syskonpositionerna. I detta kapitel förklarar jag de termer som du möter senare i boken. Om du är en otålig lillebror kan du självklart hoppa direkt till det kapitel som du är mest intresserad av, men då måste du vara medveten om att du missar en del viktig kunskap.

Vi har alla, oavsett kultur och bakgrund, samma grundläggande behov. För att överleva måste vi äta, dricka och skydda oss mot faror och för att släktet ska fortleva måste vi reproducera oss. Ändå uppträder och reagerar vi så olika i olika situationer.

Hur kan det komma sig? Hur kan det komma sig att en person går i taket medan en annan bara rycker på axlarna?

Hur kan det komma sig att en person tar tag i en konfliktsituation medan en annan flyr från den? Hur kan det komma sig att en person klarar sig bra i livet medan en annan, med till synes bättre yttre förutsättningar, ständigt misslyckas?

Arv eller miljö De flesta av oss skulle antagligen svara att det har med arv eller miljö att göra. Och naturligtvis är det också så, och så långt är de flesta av oss också helt överens. Lika överens är vi dock sällan när vi börjar diskutera om det är arv eller miljö som påverkar vår personlighet mest. Detta är, och har alltid varit, en kontroversiell tvistefråga, och jag skulle Hur kan vi bli så olika? – 13

våga påstå att det, åtminstone emellanåt, också har varit en politisk fråga.

När jag läste till beteendevetare i Lund i slutet av sextiotalet fick man inte nämna arv alls, men i dag är det mer tillåtet och man gör hela tiden nya framsteg inom den genetiska forskningen.

Men än i dag är frågan kontroversiell och forskare har fortfarande olika uppfattningar om hur stor del av vår personlighet som ligger i generna och hur stor del som beror på miljön.

Och hur ska vi då veta vad som är orsak och vad som är verkan? Om nu sonen till två professorer blir professor eller sonen till två alkoholister blir alkoholist, är vi tillbaka igen. Är det genetiskt betingat eller är det resultatet av den miljö de vuxit upp i?

Manligt eller kvinnligt Någon tänker säkert att ett svar på frågan om våra olikheter naturligtvis har att göra med att hälften av oss är kvinnor och hälften män, och här närmar vi oss en annan het fråga som följt ungefär samma politiska och trendiga svängningar som den tidigare.

Den amerikanska antropologen dr Margaret Mead studerade under flera års tid primitiva folk på Nya Guinea, Bali och Samoa. Hon menar att vi uppfattar oss själva och gör oss en bild av oss själva beroende på förväntningar och reaktioner från människor i vår omgivning.

Dr Mead visar vilken obegränsad möjlighet en kultur har att forma personer efter ett fastställt beteendemönster, oberoende av vilka arvsanlag de har. Hon ställer sig frågan om det fi nns manliga och kvinnliga egenskaper som är ärftligt bundna till könet, eller om det kan vara så att olikhe14 – Äldst, yngst eller mittemellan

terna mellan individerna är mer betydelsefulla än de mellan könen.

Låt oss för en stund följa Margaret Mead i spåren genom att diskutera vad som är kvinnligt, manligt eller rentav mänskligt. Är det genetiskt kvinnliga respektive manliga egenskaper som gör att vi blir så olika, eller har vi uppfostrats till, ett för vår kultur och tid, kvinnligt respektive manligt beteende? Denna fråga är inte mindre kontroversiell.

Under min utbildning till diplomerad småbarnspedagog fick vi lära oss av en neuropsykolog från Lund att män och kvinnor leker så olika med barn att de faktiskt stimulerar och utvecklar olika delar av barnets hjärna. En anledning, så god som någon, att hälften av alla föräldrar, förskollärare och lärare borde vara män. Du kan läsa mer om manligt och kvinnligt på sidan 81 i kapitlet Familjen med två barn.

En sak som jag med min kunskap i alla fall är säker på är att det fi nns, i beteendet, kvinnliga män och manliga kvinnor, beroende på var de står i sin syskonskara.

Placeringen i syskonskaran Hur kan det komma sig att två personer som har vuxit upp med samma mamma och pappa och under samma tak ändå kan bli så olika? Jag har själv många gånger undrat över hur jag och mina två yngre bröder har kunnat bli så olika. Som småbarnspedagog och beteendevetare har jag alltid varit intresserad av vår uppväxt och hur den präglar vilka vi blir som vuxna. När jag själv blev mamma till två söner växte mitt intresse ännu mer. Jag såg så tydligt hur deras position som storebror och lillebror påverkade hur de betedde sig och jag insåg hur stor betydelse våra olika syskonpositioner har.

Så småningom insåg jag också att oavsett all annan påverkan präglas vi mest av vår placering i syskonskaran.

Hur kan vi bli så olika? – 15

Det är alltså ingen skillnad mellan att vara storebror på ett gods i Skåne och att vara storebror bland gatubarnen i Rio. På godset i Skåne är det storebror, familjens äldste son, som ska ta över och se till att familjens traditioner lever vidare. Bland gatubarnen i Rio är det också storebror som har ansvaret, ansvaret för att stöldräderna går bra. Annars får syskonen ingen mat på bordet.

Ingen syskonposition är bättre eller sämre, alla har föroch nackdelar, alla behövs och alla kompletterar varandra, men de gör oss olika och får oss att välja olika vägar i livet.

Med placeringen i syskonskaran avses den ordningsföljd någon är född i. Rangordningen eller statusen i syskonskaran behöver inte sammanfalla med ordningsföljden, men kan naturligtvis göra det. Man brukar dela in syskonpositionerna i endabarn, äldstabarn, mellanbarn och yngstabarn. Jag menar att de mest typiska beteendena ser man tydligast när det är tre till fyra år mellan syskonen.

Tänk dig två systrar som är ensamma hemma och i lekens hetta slår sönder en vas. Vad tror du händer när mamma och pappa kommer hem? Det troligaste är att man skäller på storasyster oavsett vem som har slagit sönder vasen. Storasyster får naturligtvis skäll om det är hon som har slagit sönder vasen, men hon får även skäll om lillasyster är den skyldiga. I det senare fallet har hon ju inte passat sin lillasyster ordentligt.

Föräldrar behandlar aldrig sina barn lika, även om de tror det, och det är bevisat att föräldrar skäller mer på sitt äldsta barn än på sitt yngsta. Om en storasyster och en lillasyster blir så olika behandlade under hela sin uppväxt är det inte konstigt att de blir så olika.

16 – Äldst, yngst eller mittemellan

Vi har alla ett behov av att bli älskade och för att bli det använder vi oss av olika strategier. Äldsta- och endabarn känner oftare än andra att de måste vara duktiga och prestera för att bli älskade. Här handlar det alltså om att prestera, ”göra” och de blir också mest älskade för sin prestation, vilket ger dem självförtroende.

Och denna kamp för att bli älskad börjar redan i barnkammaren. Så här sa den duktiga pojken Georg Wald, biolog vid Harvard och Nobelpristagare: ”Hur tror ni att man blir Nobelpristagare? Man vill ha kärlek, så går det till.

Man längtar så intensivt efter det att man arbetar jämt och ständigt och får priset. Det är ett tröstpris. Det som spelar någon roll är kärleken.”

Småsyskon, däremot, blir oftare älskade rakt upp och ner för den de är. Det handlar om existens, om att ”vara”. Den sortens kärlek ger självkänsla, eftersom du duger som du är.

I mitt förord berättade jag om pojken som trots sin ringa ålder alltid skickades till aff ären för att handla åt mamma, eftersom han var äldst. Som minsting i samma familj hade han troligen aldrig visat sig i aff ären, annat än möjligen ihop med mamma. Som minsting hade han kanske till och med belönats med godis vid kassan. Är det nu så enkelt att bara placeringen i syskonskaran, i bemärkelsen ordningsföljden, bestämmer vårt framtida beteendemönster? Nej, riktigt så enkelt är det förstås inte.

Vetskapen om var i syskonskaran någon befi nner sig, först, sist eller i mitten, eller vetskapen om att någon är endabarn, säger oerhört mycket om hur vi beter oss. Men för att få en ännu tydligare bild måste vi ta reda på mycket mer.

Hur kan vi bli så olika? – 17

Vad påverkar utöver placeringen i syskonskaran?

Könsfördelningen Klimatet i en familj blir helt olika om den består av enbart flickor, enbart pojkar eller av en blandad kompott. En pojke som får en lillasyster utvecklas ofta på ett annat sätt än en pojke som får en lillebror, även om båda är storebröder.

Om han får en lillasyster blir han troligen mer avslipad, mjukare och lite mer ridderlig och han blir mer förtrogen med hur kvinnor fungerar. Om samma pojke i stället får en lillebror blir han troligen mer konkurrens- och tävlingsinriktad, på gott och ont.

På samma sätt blir en storasyster med yngre bröder annorlunda än en storasyster med yngre systrar. Självklart påverkas också småsyskon på motsvarande sätt om de har äldre systrar eller äldre bröder.

Åldersskillnaden Också åldersskillnaden spelar en avgörande roll. Om åldersskillnaden är arton månader eller mindre använder man beteckningen pseudotvilling. Pseudotvillingeffekten kan i vissa fall prägla barn med en åldersskillnad på upp mot drygt två år, speciellt när det gäller bröder. Jag går in mer på det senare i boken.

Om det är sex år eller mer mellan syskonen får de typiska endabarnsdrag, man brukar kalla dem funktionella endabarn.

En familj med tre barn kan således ha tre endabarn. Detta kanske först verkar obegripligt, men en åttaåring går sällan hem och bankar ner en ettåring. Och det behöver han heller inte, för ettåringen cyklar sällan iväg med åttaåringens cykel. De varken konkurrerar eller fungerar som syskon gör, eftersom åttaåringen är mer som ett slags lillförälder till ettåringen.

18 – Äldst, yngst eller mittemellan

Antalet syskon Hur många syskon vi har kan forma våra karaktärsdrag. Det är inte samma sak att vara lillebror till ett syskon som att vara det till fyra syskon. På samma sätt är det stor skillnad mellan att vara äldst i en syskonskara på två och att vara äldst i en syskonskara på fem. En storasyster till fyra syskon kommer troligen att få ta fyra gånger mer ansvar än en storasyster till bara ett syskon. Ja, hon blir nog varje chefs dröm. Men troligen tycker både hennes syskon och hennes arbetskamrater att hon är fyra gånger så tjatig också.

Vem präglar mest?

Man präglas mest av de syskon som kommer närmast före och efter. I en familj på fem barn präglas nummer tre mest av nummer två och nummer fyra, förutsatt att åldersskillnaden dem emellan är tre till fyra år. Men man måste även vara medveten om att bröder och äldre syskon förmedlar attityder starkare än systrar och yngre syskon. Så har det till exempel varit för våra duktiga ishockeytjejer i Damkronorna, Kim Martin och Maria Roth. ”Att jag blev målvakt beror på att min storebror Kristoffer är det”, säger Kim Martin. ”Han är proffs i Frankrike och min förebild.”

I en intervju frågar journalisten och tillika Maria Roths storebror Daniel hur stor del han haft i hennes framgång, och Maria svarar: ”Jättestor … jag gjorde alltid som du när jag var liten. Jag började spela hockey för att du gjorde det.”

Hur kan vi bli så olika? – 19

Upprepning av rollen Alla har vi en tendens att upprepa vår roll. Vi stärker vår identitet genom att söka upp den arena där vi hade vår glansroll som barn. Då är vi hemma igen, på gott och ont.

Jag hade en gång en åhörare som berättade att hon talat med sin mamma under dagen. Mamman var jätteglad för att hon skulle åka iväg på en semesterresa, men allra gladast var hon för att hon skulle resa med sin storasyster. Klart att hon var glad och lättad, för med ett sådant ressällskap kunde hon glömma allt vad biljetter, bokningar och allt annat jobbigt innebar. Och jag tror inte att storasyster ens tänkt tanken att resan kunde ha ordnats av någon annan än just henne själv, och framför allt inte att lillasyster skulle kunna ha gjort det.

Detronisering Jag har tidigare i detta kapitel nämnt termen detronisering.

Slår man upp verbet detronisera i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket kan man läsa att det betyder ”störta från tronen, avsätta”. Begreppet används inom barnpsykologin.

Man talar om detronisering i samband med att ett barn får syskon.

Det är naturligtvis spännande och roligt att få syskon, men det kan också vara skrämmande och hotfullt. Hur vi som föräldrar agerar, och hur stor åldersskillnaden mellan syskonen är, har stor betydelse.

För att riktigt sätta sig in i hur barnet upplever sin situation när det får ett syskon, kan man tänka sig hur vi vuxna skulle reagera om vår partner kom hem med någon ny.

Om partnern dessutom sa att ”hon ska bo här nu”, skulle vi förmodligen bli skräckslagna och minst sagt känna oss undanskuffade. Argument som ”du är så stor och duktig, 20 – Äldst, yngst eller mittemellan

så du ska få ett eget rum nu, medan hon, som är så liten och osäker, får bo i mitt rum och i din gamla säng”, skulle uppfattas som rena avrättningen. ”När min lillebror föddes blev allt liksom inte som förr längre.

Jag vill att allt ska vara som förr.”

Marie, 6 år

Marie vill att allt ska vara som förr, men det kommer det aldrig att bli, för här börjar den ständiga kampen att återerövra föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet och att hålla det yngre syskonet borta. Och den kampen fortsätter för många av oss resten av livet, långt efter det att mamma och pappa lagts i graven.

Flera små familjer i en stor Man kan ofta hitta mönster av flera små familjer i en stor.

Om tre barn föds relativt tätt, och föräldrarna sedan gör ett uppehåll på många år innan de skaffar ytterligare två barn, även denna gång relativt tätt, fungerar den familjen inte som en fembarnsfamilj, utan som en trebarnsfamilj och en tvåbarnsfamilj.

Vår EU-kommissionär Margot Wallström är nummer fyra i en syskonskara på fem, och därmed ett mellanbarn om man endast tar hänsyn till antalet syskon. Men eftersom det är mer än sex år till det närmaste äldre syskonet och tre år till hennes yngre syster är Margot ett funktionellt äldstabarn. Hon är självklart en storasyster, precis som Mona Sahlin och Anna Lindh, allihop potentiella statsministerkandidater.

När jag ibland får höra att det jag säger inte stämmer på grund av att någon beter sig som ett endabarn trots att han Hur kan vi bli så olika? – 21

är nummer tre i en syskonskara, beror det antagligen på att man inte har tagit hänsyn till åldersskillnaden mellan barnen.

Per Gessle är nummer tre av tre syskon, men eftersom det är mer än sju år mellan vart och ett av syskonen består den familjen av tre endabarn, det vill säga funktionella sådana.

Och visst har Per Gessle endabarnsdrag. Han har själv sagt att han är nästan sjukligt pedantisk och petig i allt han gör, men så är han också, som många andra endabarn, mycket framgångsrik.

Rang- och könskonflikt Några begrepp som ofta kan förklara konfl iktsituationer i hemmet eller på arbetsplatsen är rangkonflikt och könskonflikt.

Rangkonflikt kan uppstå om två äldstabarn gifter sig med varandra. Båda två är vana att bestämma, föra befälet och att också bli åtlydda. De vill båda aktivt ta kontrollen över situationen, och godtar inte passivt vad någon annan säger eller gör. Säkert tycker båda att det är säkrast att just de går till aff ären, annars blir inte detta skött på rätt sätt.

Omvänt kan en rangkonflikt uppstå om två yngstabarn gifter sig med varandra. Båda två sitter och väntar på att den andra ska ta befälet, fatta alla svåra beslut och se till att någonting händer. Ingen av dem går iväg till aff ären, utan båda två förväntar sig att den andre ska gå. De är ju båda vana vid att någon annan tar ansvaret.

Denna typ av rangkonfl ikt kan naturligtvis uppstå på en arbetsplats om två äldstabarn aspirerar på att vara ledaren, eller omvänt, om två småsyskon båda sitter och väntar på att den andre ska ta ansvaret för företagets policy i en knivig fråga.

22 – Äldst, yngst eller mittemellan

Rangkonflikt kan också uppstå mellan föräldrar och barn.

Tänk dig en storebrorspappa vars första barn är en son. Vem är storebror i den familjen? I många fall accentueras konflikten än mer under sonens pubertet och frigörelseprocess.

Pappan kämpar för att inte tappa kontrollen, samtidigt som sonen, som också är uppfostrad till att ta ansvar och fatta beslut, försöker överta den. Här har vi rangkonflikt mellan två storebröder i samma familj. Detta kan vara förklaringen till att pappan i den här familjen går bättre ihop med lillebror, honom behandlar han bara som han gjorde med sin egen lillebror.

Rangkonflikt kan också uppstå mellan ”mina barn och dina barn” om föräldrarna gifter om sig och den nya partnern har barn från ett tidigare förhållande. Tänk om hela min identitet bygger på att jag är femton år och duktig storasyster. Helt plötsligt gifter mamma om sig och en annan femtonårig duktig storasyster klampar in i familjen. Vem av oss två ska då ge upp sin identitet?

Jag hade för några år sedan förmånen att få medverka vid ett årligt möte med en grupp fosterföräldrar. Det var med stor tillfredsställelse jag med detta synsätt kunde få dem att förstå hur man lättast får det att fungera. Om man har en elvaårig storebror i familjen och tar en annan elvaårig storebror som fosterson bäddar man för konflikter, både för de båda storebröderna och för dem runt omkring. Om man har möjlighet bör man i stället ta ett yngre fosterbarn som redan har storasyskon, just för att undvika rangkonfl ikt.

Könskonflikt kan uppstå om en fl icka med bara systrar gifter sig eller samarbetar med en pojke som bara har bröder.

De talar inte samma språk och har ofta orealistiska förväntningar på det motsatta könet, ibland har de kanske till och med lite ”Mitt livs novell”-förväntningar på äktenskapet.

Och så blir det ju inte alltid i verkligheten!

Hur kan vi bli så olika? – 23

Flickan med bara systrar är ofta mer ”kvinnlig” än genomsnittskvinnan och mannen med bara bröder är ofta mer ”manlig”, vilket ytterligare ökar avståndet mellan dem.

Kanske ökar det också i vissa fall spänningen på ett positivt sätt, i alla fall under nyförälskelsen.

En god vän till mig har bara bröder och är gift med en kvinna som bara har systrar. För ett tag sedan kom han till mig och sa: ”Jag har tänkt på vad du har sagt, och jag förstår nu vad du menar, för jag trodde inte att tjejer kunde fisa innan jag träffade Lotta.”

Bakgrund Ibland kommer jag att peka på bakgrunden i familjen. Då kan jag bland annat mena föräldrarnas position i sin syskonskara eller tidigare händelser i form av separation, sjukdom, dödsfall eller andra dramatiska händelser som påverkat de olika familjemedlemmarna på ett avgörande sätt. Även mor- och farföräldrarnas syskonpositioner och händelser i deras liv, och ytterligare minst en generation bakåt, kan vara av betydelse.

Föräldrarnas syskonposition Äldsta- och endabarn är generellt sett mer resultatinriktade och mer pådrivande, både för sin egen del, och som föräldrar. Mellanbarn och småsyskon har däremot en tendens att vara mindre dominanta och mer eftergivna i sina roller som föräldrar.

Jag säger inte att det ena är bättre eller sämre, det kan vara bättre eller sämre i olika situationer och vid olika tillfällen i livet. Men helt klart är att det är stor skillnad på att ha storasyskon- eller småsyskonföräldrar.

Själv är jag uppfostrad av ett äldstabarn och ett endabarn, 24 – Äldst, yngst eller mittemellan

medan min man är uppfostrad av två småsyskon. När våra söner hade kommit så långt i sin skolgång att det blev lite mer allvar med läxläsning och skrivningar blev det rena kulturkrocken i vår familj. Jag prioriterade läxläsningen medan min man satt högst upp i ett träd och ropade efter pojkarna.

Om jag som barn läste läxor i en halvtimme fick jag höra: ”Du kommer aldrig att komma in på gymnasiet med den här takten.” Om min man läste läxor i en halvtimme fick han däremot höra hur duktig han varit och fick en kopp choklad som belöning.

Så olika kan det vara, och kanske är det bäst att ha en förälder av varje – en som ser till att läxorna blir gjorda och en som ser till att barnen lär sig klättra i träd.

Händelser i familjen Om den ende familjeförsörjaren dör mycket tidigt är det inte ovanligt att det äldsta barnet får ta ett ovanligt stort ansvar för sin ålder. Förr var det ofta äldste sonen, även om han inte var äldsta barnet, som i förtid fick ta över gården eller på annat sätt ersätta familjens försörjare. Familjesituationen gjorde att han fick mycket mer ansvar än han tidigare haft, och senare i livet uppträdde han som en typisk storebror även om han egentligen inte var det.

En tidigare kollega till mig föddes som lillasyster till en gravt utvecklingsstörd storasyster. Ganska snart kom hon, på grund av systerns utvecklingsstörning, att fungera som endabarn i familjen, eftersom hon inte hade någon att dela föräldrarnas förväntningar med. I värsta fall kan man i situationer som denna, om båda föräldrarna är svaga småsyskon som är vana att bli omhändertagna, tvingas bli storasyster även till föräldrarna.

Jag vet inte hur det var med den saken för min kollega, Hur kan vi bli så olika? – 25

men jag vet att hennes föräldrar oroade sig mycket för hur det skulle gå för deras utvecklingsstörda dotter den dag de inte fanns mer.

Min kollega tog sitt självklara ansvar, funktionellt endabarn som hon var, och lugnade föräldrarna. ”Ni behöver inte oroa er, jag ska ta hand om henne. Bara ni inte kräver att jag ska älska henne också, för hon har tagit hela min barndom.”

Den individuella miljön Innan vi går vidare vill jag att vi återvänder till vad som påverkar oss mest, arvet eller miljön. Det är många som haft ambitionen att lösa gåtan och en gång för alla få ett svar på frågan, men då växelverkan mellan arv och miljö är svår att fånga i siff ror har problemet varit hur denna gåta ska lösas.

Forskare upptäckte tidigt att tvillingar är ett fantastiskt hjälpmedel för att studera betydelsen av arv och miljö. Man baserar forskningen på det faktum att enäggstvillingar kommer från ett befruktat ägg och är genetiskt lika, medan tvåäggstvillingar kommer från två olika befruktade ägg och genetiskt sett inte är mer lika än vilka syskon som helst. Om båda syskonen i ett enäggspar oftare drabbas av en sjukdom än syskon i ett tvåäggspar anser forskarna att ärftliga faktorer kan ligga bakom.

Det svenska tvillingregistret på Karolinska Institutet i Stockholm är världens största i sitt slag. Det föds inte fler tvillingar i Sverige än någon annanstans, men tack vare vår långa folkbokföringstradition fi nns alla tvillingar födda 1886 eller senare registrerade. Tvillingregistret grundades i slutet av femtiotalet och omfattar i dag cirka åttiofemtusen tvillingpar, både enäggs- och tvåäggstvillingar, och har blivit en ovärderlig resurs för både svensk och utländsk forskning.

26 – Äldst, yngst eller mittemellan

Projektet SATSA På Karolinska Institutet i Stockholm har man under professor Nancy Pedersens ledning drivit projektet SATSA sedan 1984.

Detta är världens största undersökning av säruppfostrade tvillingar och har väckt stor internationell uppmärksamhet.

Syftet med studien har varit att utröna i vilken utsträckning arv respektive miljö påverkar vår hälsa, personlighet och andra egenskaper. Man har tittat på 758 tvillingpar, varav 99 var enäggstvillingar, som alla skildes åt som små.

Dessa har svarat och svarar fortfarande regelbundet på frågor om sin hälsa och personlighet.

Tvillingar växer oftast upp tillsammans och därför kan det även i tvillingstudier vara svårt att avgöra om det är den gemensamma miljön eller arvet som skapat eventuella likheter respektive olikheter.

Förr var det vanligare att föräldrar av ekonomiska skäl inte kunde behålla sina barn. Fick man dessutom tvillingar blev det minst en mun för mycket att mätta och man bestämde sig därför ibland att lämna bort ett eller kanske båda barnen. Andra orsaker till att man blev tvungen att lämna bort tvillingbarnen var att mamman var ensam eller att någon av föräldrarna gick bort.

I projektet SATSA jämför man tvillingar som har vuxit upp åtskilda med tvillingar som har vuxit upp tillsammans. Även om den ena tvillingen ibland har hamnat i hem med högre inkomst har de flesta av de bortadopterade tvillingarna hamnat i familjer med liknande socioekonomiska förutsättningar och värderingar. De 99 enäggstvillingparen, med likadana gener men olika uppväxt, har därför naturligtvis haft en nyckelroll i forskningen kring arv eller miljö.

Nancy Pedersens forskning visar att vi inte kan tala om arv eller miljö, utan om arv och miljö. Både arv och miljö är viktiga och deras betydelse beror på vilka egenskaper vi Hur kan vi bli så olika? – 27

studerar. Miljön påverkar oss mer än arvet för vissa egenskaper, arvet mer än miljön för vissa, och några egenskaper visar att arv och miljö har precis lika stor betydelse.

Nancy Pedersen har funnit att den gemensamma familjemiljön, det vill säga att vi har vuxit upp under samma tak med samma föräldrar, inte påverkar oss i någon större utsträckning, utan bara till cirka 0–10 procent när det gäller beteende och personlighet. Arvet, enligt projektet SATSA, förklarar bara 30–40 procent av våra olikheter när det gäller vårt beteende och vår personlighet.

När det gäller sjukdomar däremot, till exempel alzheimer och schizofreni, är de i hög grad ärftliga. Varianter i vår arvsmassa förklarar till större grad vår sårbarhet för dessa sjukdomar. Även anlagen att få hål i tänderna tillskrivs arvet, och oberoende av uppväxtmiljön hade de flesta av tvillingarna samma antal lagningar. Likaså är genetiska faktorer, enligt projektet SATSA, viktigare för vår förmåga att lösa problem, inte minst den typ av problem som omfattas av begreppet IQ. Men det som är viktigast, och det som påverkar oss allra mest, är den individuella miljön som tillskrivs 60–70 procent av vår personlighet och vårt beteende. Detta innebär naturligtvis inte att vi inte påverkas av vår barndomsmiljö eller att barndomen är oviktig, bara att den gemensamma familjemiljön inte per automatik gör syskon lika eftersom varje syskon har en egen individuell miljö.

Och vad innebär nu den individuella miljön? Jo, Nancy Pedersen menar att det är den personliga tolkningen som påverkar oss och inte händelsen i sig.

Låt oss då gå tillbaka till systrarna som var ensamma hemma. Vad som hänt är att vasen gått sönder, och det har den gjort oavsett om det är stora- eller lillasyster som har haft sönder den, men storasysterns och lillasysterns personliga tolkning av händelsen är helt olika. Storasystern får 28 – Äldst, yngst eller mittemellan

ont i magen när hon ser den trasiga vasen, för hon vet att hon kommer att få stå till svars för detta när mamma och pappa kommer hem. Lillasystern rycker däremot på axlarna för hon vet att detta inte kommer drabba henne ändå. Så olika miljö växer systrarna upp i under en hel uppväxt, och självklart måste de påverkas av detta!

Om du träffar två vuxna syskon kanske du inte blir så förvånad över att de lever helt olika liv. Det är väl något vi alla har stött på. Men när du får höra dem beskriva sina föräldrar är det mänskligt att tro att en av dem talar sanning och att den andra ljuger eftersom de ger så olika bild av dem. Än mer förvånad blir du säkert om den ena berättar detaljerat om en viktig händelse under uppväxten medan den andra förnekar att den överhuvudtaget har ägt rum. Händelsen har uppenbarligen varit av mycket stor vikt för den ena och fullständigt ovidkommande för den andra.

Inga syskon har samma uppväxt, hur nära de än lever skiljer sig alltid deras erfarenheter, och föräldrar behandlar inte sina barn likadant, även om de själva tror det. Eva Dahlgren skriver i sin låt Sand från albumet LaiLai så här: ”Jag vet att ingen växer upp i samma familj, att alla bröder och systrar har en egen bild, inte ens samma mamma och pappa, hur gärna vi än vill.”

Bea Jag hade nyligen en föreläsning i Skåne där jag bor. Några dagar senare fick jag ett mejl: Hej, Tack för en mycket givande föreläsning om ”Platsen i syskonskaran”. Intressant, roligt och seriöst upplagt.

Mvh Bea, adopterad tvilling som ingår i Nancy Pedersens forskning Hur kan vi bli så olika? – 29

Bea och hennes tvåäggstvilling föddes 1939. Föräldrarna som var lantbrukare hade sedan tidigare ett tvillingpar och familjen bestod nu av mor, far och sammanlagt nio barn.

Bea adopterades bort åtta dagar gammal, medan familjen behöll hennes tvillingsyster. Bea, som egentligen hade åtta syskon, varav det ena var hennes tvillingsyster, växte upp som endabarn. Hon fick delvis uppleva hur det kan vara att ha syskon, men bara under några år, då familjen tog emot en flera år yngre fi nsk pojke som krigsbarn. Att Bea var adopterad fick hon veta när hon var sju år. Hon befann sig i skolan och den som berättade det var en jämnårig klasskamrat.

Alla tvillingar som ingår i projektet har ännu inte träffat varandra, men när Bea någon gång under tonåren befann sig på ett läger och där blev tipsad om att en av lägerdeltagarna var hennes bror, tog hon på eget bevåg kontakt med honom. Hon minns att hon träffade honom igen och att han då skjutsade henne på sin motorcykel och pekade ut föräldrahemmet när de åkte förbi. Brodern frågade om Bea ville gå in och hälsa, men hon avböjde.

Några år senare träffade Bea alla syskonen och båda föräldrarna i föräldrahemmet. Hon fick bra kontakt med fadern och förstod att han aldrig förlikat sig med vad som hänt. Han hade ofta sagt att ”maten hade räckt till en till” och han kunde heller aldrig komma över att Bea lämnats bort utan att han ens fick träffa henne, och lär ha sammanfattat detta med orden ”jag fick ju aldrig kyss’na”.

Bea har i dag en bra relation med alla sina syskon, lite mer med några, precis så som det är för de flesta av oss.

Hon har inte en bättre eller mer speciell relation till tvillingsystern än till de andra syskonen, vilket kan bero på att tvillingsystern är sjuklig. Om systern blivit sjuk för att hon har saknat sin tvillingsyster och har skuldkänslor för 30 – Äldst, yngst eller mittemellan

att hon fick stanna kan vi bara sia om. Bea har upplevt det förfärligt att bli bortlämnad men hon har i dag förlikat sig med sin situation och får av sina syskon alltid höra ”du hör till oss”.

Hur kan vi bli så olika? – 31

Hur många har syskon och hur många syskon har vi?

”Mer än 20 procent av Sveriges nio miljoner invånare utgörs av barn i åldern 0 till 17 år. Av alla hushåll innehåller mer än hälften barn. De flesta barnen lever med båda sina ursprungliga föräldrar, men nästan vart femte barn lever med en ensamstående mamma. Att allt fler barn lever med en ensamstående förälder är en utveckling som sker inom hela EU.” Så börjar förordet till fjärde utgåvan av Upp till 18 – Fakta om barn och ungdom, som utkom 2004, och innehållet i detta förord gäller fortfarande. ”De mammor som inte har några pappor till sina barn har antagligen blivit befruktade lite utanför det vanliga.”

Eivind, 8 år

Upp till 18 beskriver barns levnadsförhållanden i siff ror, och tjänar som en uppslagsbok med fakta om barns och ungdomars liv i största allmänhet. Boken kommer ut vart tredje år och är framtagen i samarbete mellan Statistiska centralbyrån och Barnombudsmannen. Upp till 18 har haft stor betydelse för mig som beteendevetare och småbarnspedagog, och jag har med spänning kastat mig över varje ny utgåva för att bland annat se vilka förändringar som skett när det gäller 32 – Äldst, yngst eller mittemellan

barns och ungdomars levnadsvillkor. Men framför allt har den varit rena guldgruvan för min syskonforskning.

Hur defi nierar Statistiska centralbyrån syskon och hur mäter man hur många som har syskon och hur många syskon vi har? Detta har visat sig svårare att reda ut än man först skulle kunna tro.

I den allra första upplagan av Upp till 18, som kom 1995, tittade man på tolvåringar och deras syskon i åldrarna noll till tjugosex som tillhörde samma hushåll. Man tittade också på tolvåringar och deras samtliga syskon i åldrarna noll till tjugosex. Skillnaden i antalet syskon var enorm. Självklart blir det stor skillnad på till exempel antalet endabarn i gruppen tolvåringar som har syskon som bor kvar hemma jämfört med endabarn i gruppen tolvåringar som har syskon som hunnit flytta hemifrån.

Glöm nu inte att jag jämställer funktionella endabarn med äkta endabarn, vilket statistiker naturligtvis inte tar hänsyn till. Detta gör det ännu svårare att få rätsida på antalet endabarn för min del.

Flytten hemifrån sker mellan sexton och tjugofem år, och genomsnittsåldern skiljer sig något mellan flickor och pojkar. Flickor flyttar hemifrån vid i genomsnitt nitton års ålder och pojkar vid tjugo års ålder. Spännvidden var mycket större förr, då några flyttade riktigt tidigt och några stannade hemma hela sitt liv.

En annan anledning till den stora skillnaden på antalet endabarn i gruppen med syskon som tillhör samma hushåll jämfört med endabarn i gruppen med samtliga syskon är förstås skilsmässorna. Om det ena barnet bor med mamma och det andra med pappa har ju båda syskon men kommer att räknas som endabarn eftersom inget av dem har syskon som tillhör samma hushåll.

Hur många har syskon och hur många syskon har vi? – 33

I Sverige föds de flesta förstfödda av samboföräldrar. Sverige ligger här högst inom EU med 56 procent. ”Separationsrisken” är tre gånger så stor för barn med samboföräldrar, jämfört med de med gifta föräldrar, och större för yngre barn än för äldre. Dessutom är den större för barn utan syskon, och mindre när antalet syskon ökar. ”Sambo och äktenskap är nästan det samma, bortsett från att det ena är något du måste och det andra är frivilligt.”

Siri, 7 år

Runt hälften av alla giftermål slutar i skilsmässa, vilket dock inte innebär att hälften av alla barn har skilda föräldrar, eftersom skilsmässor är vanligare i barnlösa äktenskap. När andra barnet föds har många föräldrar gift sig, och majoriteten av andrabarnen föds således av gifta föräldrar. Eftersom vi numera skaffar barn och gifter oss, i nu nämnd ordning, allt senare i livet kan det efter en separation både biologiskt och tidsmässigt bli svårt att bilda ny familj och skaffa flera barn. Detta är en av förklaringarna till att vart femte barn i Sverige lever med en ensamstående mamma. ”Väldigt intelligenta damer har visst gått över till att inte gifta sig.”

Elin, 8 år

Föräldrar blir allt äldre. 11 procent av alla förstagångsmammor är trettiofem år eller äldre. Bland förstagångspapporna är 20 procent äldre än trettiofem år. Med andra ord innebär detta att dagens barn uppfostras av betydligt äldre föräldrar än gårdagens, vilket naturligtvis påverkar uppväxtmiljön.

När andra upplagan av Upp till 18 utkom 1998 tittade man på tio- till elvaåringar i stället för tolvåringar. Man hade funnit att 34 – Äldst, yngst eller mittemellan

denna åldersgrupp var mer relevant eftersom deras eventuella yngre syskon troligen redan var födda, samtidigt som inte lika många av de äldre syskonen hade hunnit flytta hemifrån.

Nu såg siff rorna helt annorlunda ut, speciellt vad gällde endabarnen. Jag ringde då till Statistiska centralbyrån och frågade vad som hänt på tre år. Svaret var att det faktiskt inte hänt särskilt mycket, men i den första undersökningen hade man gått på registeruppgifter ur folkbokföringen och i den andra hade man frågat barnen själva.

Ombildade familjer Syskon kallas personer som har samma föräldrar. Om två personer endast har en gemensam förälder säger man halvsyskon. Två personer som inte är släkt men vars föräldrar gifter sig med varandra blir styvsyskon.

Förr i tiden var det vanligt att föräldrar hade många barn, i dag är det vanligare att barn har många föräldrar. Om nu mammas andra mans första frus barn bor med familjen tycker kanske mammas minsting att det är jättehäftigt med den tuffe store killen i huset, och så säger han att det är hans brorsa. Jag tycker att det är jättetrevligt om han gör det, men defi nitionsmässigt är det ju inte hans bror. ”Min pappa har haft två genomsnittsfamiljer, han. På ett sätt är jag den minsta. Och så finns den största, som är över arton år och i mellantiden finns två andra. En är min bror och en är syster till hon som är arton.”

Markus, 6 år

Teoretiskt sett kan man alltså ha syskon utan att det syns i folkbokföringen, och teoretiskt sett kan man vara folkbokförd på samma adress utan att vara syskon. Mammans dotter och Hur många har syskon och hur många syskon har vi? – 35