9789172058408

Diana Lorenz

hos unga med autism och Aspergers syndrom

Boken har faktagranskats av Berit Lagerheim, barnneuropsykiater.

Stress och psykisk ohälsa

Unga med autism och Aspergers syndrom stöter på fler hinder i var­ dagen än andra, och de upplever också svårigheterna på ett annor­ lunda sätt. Obalans mellan krav och förmåga skapar lätt stress och gör dem mer utsatta för psykisk ohälsa. Boken innehåller många exempel på konkreta lösningar för att skapa bättre balans i vardagen samt strategier för att förebygga och hantera stress och oro.

Långvarig stress utan återhämtning kan leda till svår ångest, depres­sion och annan psykisk problematik. Boken hjälper dig att känna igen tecken och avgöra om ungdomen behöver träffa läkare.

Den ger även en orientering i vart man vänder sig och hur psykiatrisk behandling kan se ut.

Boken vänder sig till personal inom skolan, elevhälsan och andra verksamheter som arbetar med att stödja och vägleda ungdomar med neuropsykiatrisk problematik.

Diana Lorenz är socionom och utbildad psykolog och verksam som kurator på neuropediatriska avdelningen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Hon har tidigare gett ut Ungdomar med Aspergers syndrom – att mötas i samtal (2010) på Gothia Förlag.

Diana Lorenz

Stress och psykisk ohälsa hos unga med autism och Aspergers syndrom

åX

ƒ

J

I n l e d n i n g

5

At t s t ö d j a e n u n g d o m m e d autismspektrumtillstånd (AST)

9

Va d ä r a u t i s m s p e k t r u m t i l l s t å n d ?

Förmåga att uppfatta sammanhang Förmåga att läsa av andra människor Förmåga att styra sitt beteende mot ett mål Annorlunda känslighet för sinnesintryck Styrkor

13

14 16 18 19 20

Autismspektrumtillstånd och u p p m ä r k s a m h e t ss t ö r n i n g 22

Svårt att styra uppmärksamheten Impulsivitet och instabilitet i stämningsläge och humör Svårt att hålla jämn aktivitetsnivå ADHD och AST kan ge liknande svårigheter Va n l i g a s t r e ss fa k t o r e r h o s u n g a m e d A S T

Förändringstakten ökar Krav på att vara självständig Samspel med andra mer krävande Växande insikt om att man är annorlunda At t f ö r e b y g g a s k a d l i g s t r e ss

23 24 24 25 27

30 30 31 31 34

Balans mellan krav och förmåga 34 Balans mellan ansträngning och återhämtning 37 Avstämningssamtal 40

Hur ungdomar med AST upplever o c h h a n t e r a r s t r e ss

Att vara osäker på vad det är man känner Att undvika och vägra Att analysera och grubbla Att söka trygghet hos andra Att skapa en ordnad värld: rutiner och ritualer Ritual eller tvång?

Utbrott, panikattacker och andra akuta stressreaktioner Att skada sig själv Overkliga upplevelser Problem med maten och sömnen Nedstämdhet Självmordsrisk Avs t ä m n i n g ss a m ta l s o m v e r k t y g för problemlösning

Motivationsarbete Kartläggning: att skapa en tydlig bild av situationen Att söka förståelse Att hitta lösningar och fatta beslut

43

44 47 51 52 54 56 59 64 66 67 73 76 82

82 83 85 88

N ä r b e h ö vs l ä k a r b e d ö m n i n g ?

90

S a m a r b e t e m e d p s y k i at r i n

92

Att etablera kontakt Kontinuitet och långsiktighet Psykoterapeutisk behandling Medicinering s l u t o r d

92 93 94 96 99

K ä l l f ö rt e c k n i n g 100 L ä s t i p s

101

B i l a g o r

102

Mall för kartläggning av panikattacker, utbrott m.m.

102 Suicidstege 102 En dialog som illustrerar suicidstegen 103 När behövs psykiatrisk bedömning 104

ƒ I n l e d n i ng B o k e n d u h å l l e r i handen ger en orientering i stress och psykisk ohälsa hos ungdomar med diagnoser inom autismspektrum, som till exempel Aspergers syndrom och autistiskt syndrom. Vad stressar dem?

Vad är annorlunda i deras sätt att uppleva och bemästra stress? Hur kan vi hjälpa dem att hantera den yttre påfrestningen och sin egen reaktion?

Vad kan göras när ungdomarnas egna strategier skapar problem för dem i längden?

Boken innehåller många exempel på konkreta lösningar i vardagen.

Den vänder sig framför allt till personal inom skolan och andra verksamheter inom kommun och landsting, som arbetar med att stödja och vägleda ungdomar i olika sammanhang.

De flesta med diagnoser inom autismspektrumet (fortsättningsvis använder jag samlingsnamnet autismspektrumtillstånd, förkortat AST) har normal begåvning.1 Det är denna grupp som står i fokus i boken.

Råden om stress och psykisk ohälsa, och hur detta kan förebyggas, gäller dock alla med AST. Självklart måste lösningarna anpassas till varje persons begåvningsnivå och språkliga förmåga. Förhållningssättet som här beskrivs är i stora delar tillämpbart även i arbete med ungdomar med andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som till exempel uppmärksamhetsstörning (ADHD).

Bokens tips och råd ersätter inte konsultation hos läkare eller annan vårdpersonal. De hjälper däremot till att förstå när en sådan konsultation behövs – och när det är bråttom.

Personer med AST möter fler hinder i vardagen än andra och upplever också svårigheterna på ett annorlunda sätt. Obalans mellan krav och

1 Omkring 15 procent av alla med AST beräknas ha utvecklingsstörning, enligt det regionala vårdprogrammet som gäller inom Stockholms läns landsting (2010).

5

förmåga, mellan aktivitet och vila skapar stress och gör dem i slutändan mer utsatta för psykisk ohälsa.

Termen psykisk ohälsa används ofta synonymt med psykisk sjukdom, men kan även tolkas bredare, som frånvaron av psykiskt välbefinnande.

Precis som man kan känna sig ”ofrisk” och dras med diverse kroppsliga besvär utan att ha någon egentlig sjukdom, kan man må dåligt och lida av psykiska besvär utan att diagnoskriterierna för depression, ångestsyndrom eller liknande är uppfyllda. Ohälsan kan lätt tippa över i sjukdom.

När jag använder termen psykisk ohälsa menar jag både sjukdom och frånvaro av psykiskt välbefinnande.

Tonåren och unga vuxna år är en kritisk period när det gäller psykisk hälsa längre fram i livet. Stöd och anpassningar i vardagen bidrar till att hålla stressnivåerna nere och minskar risken för att utveckla psykisk ohälsa.

Att stötta ungdomar med AST är en utmaning. De är trots samma grundläggande funktionsnedsättning mycket olika sinsemellan, har olika styrkor och svagheter och olika erfarenheter med sig i bagaget, vilket innebär att stödet i stor grad måste vara skräddarsytt. Samtidigt har många svårt att förmedla till omgivningen vad det är som får dem att må dåligt. Kanske vill de inte heller särbehandlas och sticka ut. Vi undrar och försöker fråga, men blir inte alltid klokare av svaren. Vi erbjuder hjälp, men det blir lätt fel. Mest frustrerande kan ibland vara att inte ens lyckas förmedla till de kämpande ungdomarna att vi finns här för dem.

Det är mycket att nysta i. En stor del av boken handlar just om nystandet, om hur vi tillsammans med ungdomen gör upptäckter och uppfinner lösningar. Ett gemensamt utforskande har ett terapeutiskt värde och utvecklar dessutom de färdigheter som är nedsatta vid AST: att fånga upp och resonera kring känslor och tankar, att kommunicera, att söka och testa lösningar. Delad förståelse är inte bara en förutsättning för verksamma lösningar, den kan ibland vara en fullt tillräcklig lösning i sig.

Innehållet i boken bygger på erfarenheter och lärdomar från mitt arbete som kurator inom ett neuropsykiatriskt team och som socionom inom kommunal verksamhet för funktionsnedsatta. Jag har lärt mig oerhört mycket av mina kollegor, av ungdomarna själva och av deras familjer som jag har haft förmånen att möta i samtal genom åren.

Genomgående i boken använder jag ”hon” som pronomen när jag skriver om unga människor med AST. Du som läsare kanske tycker det 6

känns ovant, det är ju flest pojkar och män som har dessa diagnoser.

Kanske skulle könsskillnaden minska om vi blev bättre på att upptäcka nedsatt kognitiv funktion bakom ångesten, nedstämdheten och de andra psykiska besvären som en del flickor och kvinnor söker hjälp för.

Alla anekdoter och exempel är baserade på verkliga personer, men jag har ändrat vissa detaljer för att personerna inte ska kännas igen. Ofta har element ur flera olika fall blandats samman till en enda berättelse.

Det speciella i hur personer med AST upplever sin egen inre verklighet är svårt för någon utan egen diagnos att återge. Ofrånkomligen gör man en egen, mer eller mindre neurotypisk tolkning. Det finns som tur är gott om författare och föreläsare med AST (Gunilla Gerland, Gunnel Norrö, Luke Jackson, Daniel Tammet, för att nämna några) som på ett förträffligt sätt skildrar sin inre värld. Ta gärna del av deras berättelser.

De fördjupar bilden och belyser det unika och individuella.

I slutet av boken finns några checklistor som kan vara till hjälp vid bedömning av till exempel suicidrisk eller för att avgöra om ungdomen behöver träffa läkare. Listorna finns även att ladda ner på www.gothiaforlag.se.

Boken har två litteraturlistor, Källförteckning och Lästips. Källförteckningen omfattar psykiatrisk litteratur, aktuella forskningsgenomgångar, vårdprogram och liknande dokument som rör psykisk ohälsa hos personer med AST. Under rubriken Lästips har jag samlat praktiskt orienterade böcker om hur man kan underlätta för barn och ungdomar med AST inom framför allt skola och boende. Undantaget är Anna Lytsys bok, som innehåller intervjuer med tio personer med neuropsykiatriska diagnoser, som berättar om sin uppväxt och sina vuxna liv. De bidrar med ett inifrånperspektiv på stress, psykisk ohälsa (som de flesta har egen erfarenhet av) och vad som har hjälpt dem att komma vidare.

Om boken väcker frågor eller funderingar kan du få mer information på min webbsida: www.dialor.se.

7

å Van l i g a s t r e ssfak tor er h o s u n g a m e d AST om stress menar vi vanligtvis belastning, sådant som oroar och tröttar ut. Ordet kan också syfta på hur belastningen upplevs – att man känner sig pressad, hotad och har svårt att slappna av. Samma belastning är olika stressande för olika individer, beroende på deras förutsättningar. Stress uppstår ur obalans mellan individens resurser och de krav situationen ställer.

Vi behöver ett visst mått av stress. Den sporrar oss till att göra vårt bästa. Utan att utsättas för krav som överstiger vår nuvarande förmåga skulle vi inte växa som människor. Positiva erfarenheter av kravsituationer som vi lyckades väl med ökar motståndskraften.

Biologiskt sett är stress en larmreaktion i kroppen som utlöses av hjärnans automatiska varningssystem. Redan innan vi har hunnit bli medvetna om faran sätts en kaskad av fysiologiska reaktioner igång för att förbereda oss för kamp eller flykt. När faran är över och larmet har släckts, går på motsvarande sätt en impuls från hjärnan som ställer om kroppen till ett återhämtningsläge.

Kamp- och flyktresponsen fungerar bäst vid akuta, synliga faror, inte vid belastningar av den typ som kännetecknar livet i dag. Det finns sällan något konkret synligt hot att slåss emot eller fly ifrån. De krav som unga människor har på sig handlar om att hela tiden lära sig nya saker, att prestera och att vinna andras gillande. Då hjälper det inte att vara fylld av olust och oro, med sinnena på helspänn och kroppen redo för strid. Ju mer krävande en uppgift är, desto svårare blir det att utföra den under stark stress.

Om belastningen är långvarig eller utgörs av en mängd mer eller mind­re konstanta störningsmoment har hjärnans automatiska larmsystem svårt att avgöra när faran kan blåsas över. Man riskerar att bli fast kvar i stresstillståndet. Stress slukar energi. Samtidigt krymper utrymmet för vila och återhämtning, då stressen hindrar kroppen från att varva ner.

N ä r v i ta l a r

27

Långvarig stress leder till utmattning, skadar den fysiska hälsan och hör till de största riskfaktorerna för psykisk sjukdom. Erfarenheter där stress och krav är kopplade till misslyckanden och negativa reaktioner från omgivningen leder till negativ självbild och ökar sårbarheten ytterligare.

Man hör ofta att personer med AST är stress- eller kravkänsliga, eller att de har sämre stresstålighet. Det ligger närmare sanningen att säga att de har fler stressfaktorer i sina liv. Stress uppstår i obalansen mellan krav och förmåga. Vardagliga situationer som ställer krav på de förmågor som är nedsatta vid AST blir stresshärdar. För den som inte har tillgång till en inre samlad erfarenhet blir varje ny situation eller uppgift energikrävande eftersom man har svårt att hitta strategier och att lugnande ”prata sig själv tillrätta”. Sociala situationer, där man måste kunna läsa av andra, är en stor stresskälla. Bristande automatisering gör att inget går lätt. Alla exempel i förra kapitlet på hur funktionsnedsättningen kan yttra sig i vardagen illustrerar samtidigt stressituationer. Hög stressnivå sänker dessutom funktionsförmågan: personen får ännu svårare att relatera till andra, orientera sig och styra sitt beteende. Överkänsligheten för sinnesintryck kan bli mera uttalad, eller så orkar man helt enkelt inte att utsätta sig för obehaget. Man blir mer funktionshindrad. Förmågan till nyinlärning drabbas först, vilket brukar synas på skolprestationer.

Personer med AST lever med snäva marginaler – ”utan reservdunk”, för att låna Gunilla Gerlands uttryck. Det blir mindre energi kvar att ta av för att hantera nya belastningar.

Rebecka gråter förtvivlat i sitt rum för att mamma har påmint henne om att det är hennes tur att städa i köket. Hon är utmattad efter skolan, följd av en middag med föräldrarnas frågor och syskonens pladder. Ur mammas synvinkel tar protesterna och gråten mer kraft än vad det skulle kosta att städa hela köket. För Rebecka är det inte utförandet som kostar mest energi, utan det är att få överblick och sätta igång.

Det finns forskning som tyder på att AST kan medföra långsammare återhämtning rent fysiologiskt efter att stressfaktorn har tagits bort. I en studie har barn med AST visat en fördröjning i frisättningen av en signalsubstans som släcker det fysiologiska stresspådraget. Det här är inget som nödvändigtvis gäller alla, men om personen har en lång bromssträcka blir det desto viktigare att inte stressa i onödan.

28

Ibland är stressen lätt att se: personen klarar helt enkelt inte av vissa situationer. Ofta lyckas dock begåvade ungdomar med AST ta sig igenom vardagen, kanske med stöd från sina närmaste. Den som inte känner dem väl ser inte till vilket pris detta sker. Att delta i en familjesammankomst, att åka i kollektivtrafik, att hantera en liten förändring i vardagsrutinerna – allt detta kan innebära en sömnlös natt innan och utmattning efteråt.

Har man klarat en viss typ av krav vid något tillfälle, förväntar omgivningen sig ofta att ”nu ska det fungera”. Att lyckas någon gång ibland, under gynnsamma omständigheter, är en helt annan sak än att lyckas varje dag, oavsett dagsform och oavsett hur mycket annat som står på dagordningen. I stress kan ingen av oss göra sådant vi tycker är svårt. Då håller vi oss till sådant vi verkligen kan.

Aktiviteter som gör att man utvecklas som människa är i sig inte fria från stress. Det kräver ansträngning att testa något nytt. Det gäller särskilt för vanemänniskor, vilket de flesta med AST är. När vardagsstressen är hög och marginalerna små tvingas personen skala bort allt innehåll i sin vardag, förutom det nödvändigaste. Det blir inga fritidsaktiviteter med vännerna, ingen semesterresa, inget körkort. Livet blir uthärdligt, men torftigt. Man har inget att se fram emot, ingen ”morot” som motiverar en till att övervinna sina begränsningar. Särskilt för ungdomar är det förödande att gå miste om tillfällen att erövra nya färdigheter som stärker självkänslan och skänker glädje.

Ivar sover i tre timmar varje dag efter skolan. Hans liv består av bara skola och sömn. För Klara är matsituationer en ständig utmaning. Hennes stora intresse är att sjunga, ändå tvingas hon ofta tacka nej till tävlingar med kören, annars skulle stressen förstöra en hel veckas ätande för henne. Dennis klarar ett besök i stan på en vecka; då han har många läkarbesök kan det gå länge utan någon aktivitet utanför hemmet.

Tonåren är en sårbar tid när det gäller stress. Det är nu man för första gången utsätts för belastningar av en mera ”vuxen” karaktär, samtidigt som man ännu inte hunnit skaffa sig verktyg, erfarenhet och en stabil, positiv självbild som skydd. En hjärna i snabb utveckling är särskilt känslig för de negativa effekterna av stress. Nedan beskrivs några aspekter av tonårsstressen – sådant som stressar alla men särskilt dem med AST.

29

Att vara osäker på vad det är man känner Stress, rädsla och oro hänger ihop. Oro kan vara mindre intensiv än rädsla men dröjer sig kvar en längre tid och blir svårare att koppla till någon konkret orsak. Vet jag inte vad jag är rädd för, kan jag inte heller se vad jag kan göra åt det eller vad jag inte behöver vara rädd för. Hela tillvaron kan upplevas hotfull.5 Att vara osäker på arten av sin egen upplevelse är vanligt bland ungdomar med AST. Något känns fel, men vad? Är jag rädd, arg eller kanske bara trött och hungrig? Kan det vänta fem minuter eller är det kris? Osäkerheten förstärker oron.

Kroppsliga förnimmelser förknippade med stress och oro upplevs oerhört intensivt av en del, vilket hänger ihop med den annorlunda känsligheten för sinnesintryck. Någon avskyr att svettas; någon annan blir lätt illamående eller yr. En del blir inte varse hur det känns i kroppen förrän känslan har uppnått stormstyrka. Det är som om deras volymkontroll bara har två lägen: ”av” och ”på”. De hinner inte stålsätta sig.

Omgivningen tycker ibland att man får tåla lite obehag, det går ju inte att slippa allt jobbigt. Men just den här ungdomen känner kanske inte till något sådant som ”lite” obehag.

Att kunna benämna den kroppsliga förnimmelsen är nästa steg. Ord är tillvarons handtag, för att låna Gunnel Norrös uttryck. De är verktyg för att identifiera företeelser och undersöka samband. Att kunna skapa en sammanhängande berättelse bringar ordning och ger en känsla av kontroll. Personer med AST har svårt att finna ord för känslor. ”Det händer något med mig”, säger en pojke utan att kunna förklara närmare. ”Vissa dagar vaknar jag och det går inte att gå till skolan”, berättar en flicka. ”Jag vet inte varför. Det är bara så.”

Inte undra på att en del blir rädda för sina egna upplevelser eller tror att de är ”knäppa”. Har de dessutom, vid de tillfällen de har talat ut, fått höra att det inte kan vara så som de upplever (”Motorljud kan inte göra ont!”), blir maktlösheten än större.

5 Ett närliggande begrepp är ångest. Ordet används brett i vardagsspråket för att beteckna stark oro. Jag har valt att reservera ordet ångest för psykiatriska sammanhang.

44

Även personer som använder känsloord kan vara osäkra på nyanserna.

Någon känner igen rädsla men inte oro. Någon annan skiljer inte mellan att vara upprörd, frustrerad, sårad och bortgjord; alla dessa känslor kallas för att vara arg och uttryckssättet blir därefter.

Ord är naturligtvis viktiga även när det gäller att förmedla till andra vad man känner och behöver, för att göra situationen trygg (”Jag är trött, kan vi ta en paus?” ”Du gör mig illa, sluta!”).

Det förekommer, när personen saknar ord för det hon upplever i stunden, att hon berättar om något annat som väckte liknande känslor – kanske en gammal händelse som det har funnits tid att sortera i och hitta uttryck för. Att ”låna” någon annans berättelse förekommer också ibland.

När Tanja upplever ökad stress och oro väcks gamla minnen av föräldrarnas skilsmässa till liv. Tanja går i regelbundna stödsamtal och stödpersonen vet inte hur hon ska förhålla sig vid tillfällen när den unga kvinnan kommer och plötsligt helt svämmar över. Att följa den vanliga samtalsmallen går inte, Tanja bara måste få ur sig sin smärta, och det är samma förtvivlade berättelse varje gång. Vid nästa samtal pratar hon om annat.

Det tar ett tag innan stödpersonen förstår att detta gamla plågsamma minne kommer upp när det har hänt något jobbigt. Hon låter nu Tanja berätta tills hon fått ur sig det mesta. Sedan frågar hon: ”Vad gjorde du i dag?”

En person med AST saknar ofta förmåga att tala sig själv tillrätta, att resonera med och lugna ner sig själv (”Snart är jag klar.” ”Det kommer att gå fint, det gick ju bra förra gången.”). Tryggheten och trösten måste komma utifrån.

När Fredrik inte har något konkret att sysselsätta sig med, blir det ”tomt i skallen”. Inget, absolut inget, händer. Det är skrämmande. Fredrik ringer till sin mamma. Hon brukar säga att det är ingen fara, och föreslår något att sysselsätta sig med. Fredrik blir lugnad. Trots detta kan han inte upprepa samma sak för sig själv nästa gång. Han ringer mamma igen.

De som allra mest behöver tät avstämning är just ungdomar med stora kommunikationssvårigheter. Sådant som i vanliga fall är svårt blir helt omöjligt vid stark stress. För att det ska gå att prata med ungdomen när 45

hon verkligen behöver hjälp måste samtalskontakten byggas upp medan stressnivån är låg. Ungdomen behöver vänja sig vid samtalandet, så att hon känner sig trygg och vet hur hon ska göra. Försök inte åstadkomma för mycket på en gång. Ungdomen ska inte bara orka med detta samtal.

Det ska även kännas bra efteråt, så att hon gärna kommer tillbaka.

Konkreta saker som ungdomen kan relatera till brukar fungera bra som samtalsämnen. Vad har personen för intressen? Be henne berätta om något hon nyss gjort. Att ha samtalsobjektet framför ögonen underlättar.

Ungdomar som har svårt att hitta ord vill ofta ha med sig en förälder eller någon annan som för deras talan. De sitter tysta och vi undrar om de verkligen håller med om det som sägs. Så länge ungdomen inte känner sig någorlunda trygg med situationen – vilket kan ta ett par samtal – är det bäst att låta bli att försöka prata direkt med henne. Prata med föräl­ dern och låt ungdomen bara landa i situationen. När du börjar vända dig direkt till henne, börja inte med frågor utan med att själv ge information (vad din roll är; vad ni kommer att göra nu) och låt henne lyssna. Dina första frågor bör kunna besvaras med konkreta uppgifter och de ska inte kräva ett ställningstagande. Fråga inte: ”Håller du med [det som mamma säger]?” eller ”Vad tycker du själv?” Be hellre om någon konkret uppgift, kanske en komplettering av berättelsen (”Vad är det för linje du går?” ”Det som din pappa har berättat om, när hände det?”).

När det blir dags att prata om upplevelser och relationer, använd visuella hjälpmedel. Att peka på en ledsen/glad gubbe på bildkarta är lättare än att svara på frågan om hur man mår. Att göra en nätverkskarta över sin familj, sina vänner och de professionella man har kontakt med är lättare än att bara berätta om dessa personer. Med nätverkskartan framför ögonen blir det naturligt att prata om relationer.

Som förberedelse för samtal om hur ungdomen mår kan det vara en god idé att gå igenom vilka känslor som hon känner till, och samla exempel på när hon har upplevt dem. Rita eller anteckna gärna, så har ni ett personligt ”lexikon över känslor” att använda vid samtal om känsloladdade situationer (”Har du upplevt något liknande förut? Vilken av de här känslorna liknar det?”). Inventera även vad det är som gör ungdomen glad, lugn och trygg: att leka med hunden? Spela dataspel? Lyssna på favoritmusik? Sådana aktiviteter kan planeras som återhämtning. Om ungdomen ska ta itu med en krävande uppgift kan du även föreslå att hon gör någon av dessa saker efteråt, som ett sätt att belöna sig själv eller fira.

46

Samtal hjälper personen att hitta ord för sina känslor och övar upp förmågan till inre prat. ”Våra samtal gör något med mig. Det händer något dagarna innan vi ska träffas”, säger en kille som motivering till varför han vill fortsätta. ”Jag pratar med dig även när jag är hemma”, säger en annan.

Att undvika och vägra Det är naturligt att undvika sådant som skrämmer. Kanske upplever ungdomen obehag av trängseln i köpcentret, av att träffa en viss person, eller när telefonen ringer. Hon kan samtidigt ha svårt att förklara varför, genom vilka tankeprocesser, just den här situationen framkallar rädslan.

Enligt kognitiv teori reagerar vi inte på situationen i sig utan på vår egen tolkning av den (”Jag kommer aldrig att klara det här”; ”Jag är värdelös”; ”De hatar mig”). Det vi tänker leder till att vi känner och gör vissa saker.

Invanda, automatiska tankar och inre bilder passerar snabbt i medvetandet och är svåra att fånga upp. Att bli uppmärksam på samspelet mellan de egna tankarna, känslorna och handlingarna kräver övning.

Tänker alla som jag? Är min tanke rimlig i sammanhanget? Skulle jag kunna tänka på något annat sätt? En person med nedsatt mentaliser­ ingsförmåga har svårare att reflektera över sitt eget tänkande, upptäcka tankefällor och därmed förändra hur hon upplever en viss situation. Har hon dessutom svårt att direkt påverka situationen (till exempel genom att få någon annan att ändra sig), återstår att undvika den – att hålla sig borta från platsen där den skulle kunna inträffa.

Benjamin kommer allt mer sällan iväg till skolan. Efter lite luskande får hans föräldrar ur honom att han är rädd för att träffa sin svensklärare. Benjamin ligger långt efter med läxorna. ”Men du stannade ju hemma även de dagar du inte hade svenska”, påpekar pappan. ”Jo, men jag skulle ju kunna få syn på henne i korridoren.”

Föräldrarna väljer i detta läge att prioritera att Benjamin åtminstone ska gå på de andra lektionerna; problemet med svenskan får lösas senare. De föreslår att sonen, ifall svenskläraren ser honom och vill prata, svarar: ”Jag kan tyvärr inte prata med dig just nu”, och går därifrån. Om läraren fortsätter, får sonen säga: ”Du får ringa mina föräldrar.”

47

Diana Lorenz

hos unga med autism och Aspergers syndrom

Boken har faktagranskats av Berit Lagerheim, barnneuropsykiater.

Stress och psykisk ohälsa

Unga med autism och Aspergers syndrom stöter på fler hinder i var­ dagen än andra, och de upplever också svårigheterna på ett annor­ lunda sätt. Obalans mellan krav och förmåga skapar lätt stress och gör dem mer utsatta för psykisk ohälsa. Boken innehåller många exempel på konkreta lösningar för att skapa bättre balans i vardagen samt strategier för att förebygga och hantera stress och oro.

Långvarig stress utan återhämtning kan leda till svår ångest, depres­sion och annan psykisk problematik. Boken hjälper dig att känna igen tecken och avgöra om ungdomen behöver träffa läkare.

Den ger även en orientering i vart man vänder sig och hur psykiatrisk behandling kan se ut.

Boken vänder sig till personal inom skolan, elevhälsan och andra verksamheter som arbetar med att stödja och vägleda ungdomar med neuropsykiatrisk problematik.

Diana Lorenz är socionom och utbildad psykolog och verksam som kurator på neuropediatriska avdelningen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Hon har tidigare gett ut Ungdomar med Aspergers syndrom – att mötas i samtal (2010) på Gothia Förlag.

Diana Lorenz

Stress och psykisk ohälsa hos unga med autism och Aspergers syndrom

åX

ƒ

J