Rela
skilt de som arbetar med vittnesstöd och bland brottsoffer, tänker jag ofta på Harper Lees klassiska roman Dödssynden, mer känd under sin ursprung liga titel To kill a mockingbird. Den handlar om advokaten Atticus Finch och hans familj i den amerikanska Södern under 1930-talets depression. Inför ett fördomsfullt samhälle försvarar Atticus en svart man som tycks vara dömd på förhand. Under denna process blir Atticus inte bara man nens advokat utan också hans medmänniska. Det finns, säger Atticus, ett tillfälle i varje advokats liv då man måste ta sig an en uppgift många helst vill slippa. Atticus går lite längre än vad sam hället begär av honom. Han gör det både som professionell och som med människa. Och det är lika mycket Atticus personlighet och relationella engagemang som hans juridiska kunskaper, som han ställer till den svarte mannens förfogande. Den hjälp han ger är både information och relation. Här ser jag en koppling till stödpersonens uppdrag och dennes kurage och generositet att ge av sin egen tid för en annan människa eller familj. När jag möter stödpersoner i utbildningsdagar eller vid handledning ser jag i dem en Atticus; en kvinna eller man som tar sig an en uppgift för en medmänniska utan att det är ett tvång att göra så. Det kan låta ambitiöst och alltför uppfordrande. Samtidigt berörs jag av den enkelhet och vardag lighet med vilken man tar sig an uppgiften som stödperson. Det är inget mystiskt och ouppnåeligt att vara en Atticus. Så här inledningsvis i boken vill jag gärna lyfta fram detta perspektiv eftersom varje stödperson har anledning att känna stolthet över sitt upp drag, i vilket sammanhang man än utövar det.
Med relationen som verktyg Det är svårt att arbeta med relationen som främsta verktyg. Man kommer nära den andre och dennes hela livssituation och egna relationer. I denna närhet kan man också bli sårbar som stödperson. Det kan uppstå krav, förväntningar och behov som man från början inte räknade med och inte heller vet hur man ska förhålla sig till. Den man är stödperson åt har en personlighet och en agenda i livet som vi är obekanta med. Vi vet inte på förhand vad vi som stödpersoner kommer att möta hos den andre. Den som ger och erbjuder stöd och den som tar emot stöd kan ha olika syn på verkligheten och på vad som behövs göras. Den andres starka känslor kan 10