9789172057296

Ett annat hemma

Anna Fredriksson är socionom, journalist (bland annat på Socionomen och Dagens Samhälle) och författare.

Anna Kakuli är journalist med inriktning på samhällsfrågor. Hon har bevakat sociala frågor på bland annat SVT och Dagens Samhälle.

Red. Anna Fredriksson Anna Kakuli

D

en sociala barnavården är ett område som länge har kritiserats för dålig insyn, bristande kunskap och metodik samt i vissa fall ren vanvård.

I denna antologi samlas expertisen inom familjehems- och institutionsvården kring frågan: Hur kan samhället förbättra tillvaron och framtidsutsikterna för barn och unga som placerats och redan har ett svårt utgångsläge?

Här ryms både teori och praktik och vi får en bred och omfattande bild av hur den sociala barnavården sett ut historiskt, hur den ser ut i dag och – framförallt – vad som görs och kan göras för att förbättra den. Boken ger inte bara en översikt över kunskapsläget idag – den ger också konkreta verktyg för socialtjänsten.

Boken vänder sig till anställda inom socialtjänsten, beslutsfattare i kommunerna samt till universitets- och högskolestudenter vid socionomutbildningar.

Ett annat hemma om samhällets ansvar för placerade barn Red. Anna Fredriksson Anna Kakuli

Förord Inledning 1. Är det bättre nu än förr? – Den sociala barnavårdens historia och framtid

15

Tommy Lundström

2. Att rekrytera och stötta familjehem Anna Fredriksson & Anna Kakuli

37

3. Hjälp fosterbarn att klara sig bättre i skolan

51

Bo Vinnerljung

4. Den ljusnande framtid är vår ...

Om samverkan och bättre skolgång – erfarenheter från Helsingborg

69

Leif Redestig & Lina Heimer

5. Att lära av fosterbarn Monica Westberg & Kristian Tilander Mer om att lära av dem det handlar om

95

115

6. Den svåra relationen mellan familjehemmet och de biologiska föräldrarna

121

Gunilla O. Wahlström

Mer om barns rätt till flera familjer

143

7. Att upphandla ungdomsvård – en kommunal utmaning

147

Torbjörn Forkby & Staffan Höjer

Mer om upphandling och uppföljning

163

8. När det värsta händer – om medie- och krishantering

167

Anna Fredriksson & Anna Kakuli

Vems ansvar?

181

Och nu då? – Slutord

187

Förord I våra jobb som journalister har vi skrivit många texter om utredningar och granskningar som visar att barn i samhällets vård inte har det särskilt bra. Vi har också skildrat goda exempel på verksamheter som fungerar.

Efter åtskilliga intervjuer med politiker och anställda inom den sociala barnavården kände vi att det finns ett vakuum där det saknas kunskap och hopp i många kommuner. Därför har vi gjort den här boken.

Vi tycker att byråkrati, demokrati och barnets bästa har alla möjligheter att gå hand i hand. Vi tror på kommuner och alla som jobbar där, både politiker och tjänstemän. Men framför allt vill vi att alla barn ska få en bra uppväxt.

Kanske är vår bok en del av en trend som vi inte riktigt ser än. Kanske är det just nu det händer, just nu som vi äntligen tillsammans ska se till att varenda unge får det bra.

För det är en del på gång. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Socialstyrelsen ska försöka stötta kommunerna bättre än tidigare bland annat genom att presentera öppna jämförelser mellan kommunernas sociala barnavård. De första öppna jämförelserna kom i november 2010 och visar bland annat att många kommuner saknar skriftliga samverkansavtal som tydligt visar de olika inblandade instansernas ansvar. Något som ökar risken att betydelsefulla insatser aldrig genomförs.

Under våren kommer också Barnombudsmannen med ett metodstöd för socialtjänsten och andra myndigheter. BO har hållit workshops med barn som bor i familjehem och på HVB och vill nu inspirera alla att lyssna mer på vad barn och unga själva har att säga.

Vanvårdsutredningen har blottlagt de övergrepp som begåtts mot barn i samhällets vård på ett sådant sätt att ingen längre kan värja sig eller tvivla.

Vanvårdsutredaren Göran Johansson har lyssnat på många hemska historier men inte blivit cynisk. Han är övertygad om att hans utredning

5

påverkar den sociala barnavården positivt. Precis som familjehemssekreterarna i Karlstad insett att de är viktiga personer i de familjehemsplacerade barnens liv. Liksom de som jobbar med familjehemsplacerade barn i Helsingborg sett att det går att göra skillnad genom att satsa på barnens skolgång. Vi ser viktiga kommunala insatser för några av de mest utsatta barnen springa ur den ovärderliga kunskap som forskningen inom socialt arbete enträget presenterar, år efter år.

När samhället bestämmer att ett barn inte kan växa upp med sina biologiska föräldrar är det ett av de största ingreppen som går att göra i människors liv. I alla led behöver det då finnas ett säkerhetstänkande på samma nivå som vid en hjärtoperation.

Här kan alla som jobbar med eller tar beslut som påverkar placerade barn – socialarbetare, politiker, skolpersonal, vårdpersonal och forskare – bidra inom ramen för just sitt uppdrag. Med den här boken vill vi visa att det finns hopp för barnen och ungdomarna.

Stockholm, december 2010 Anna Fredriksson och Anna Kakuli

6

Inledning

Ett av våra mål med den här antologin är att binda ihop teori och praktik.

Vi tycker att det sker alldeles för sällan. Ute på socialkontoren stretas det på i vardagen. Svåra beslut fattas var och varannan dag och ny kunskap om vad som faktiskt fungerar läggs till en kollektiv erfarenhetsbank. På universitet och socialhögskolor systematiserar forskare och specialister fakta, ser nya samband och skapar ny kunskap. Kanske möts världarna på en årlig stor yrkesmässa eller en utbildningsdag. Då är det ofta socialsekreterarna som lyssnar på teoretikerna. Men när företrädare för teori och praktik verkligen arbetar tillsammans kan det hända fantastiska saker.

Vår avsikt med boken är att ge en helhet. Både teoretisk bakgrund och sådant som kan fungera som praktisk vägledning i vardagen för främst socionomer, socialchefer, socialnämndspolitiker, skolpersonal som kommer i kontakt med placerade barn, personal på institutioner och familjehemsföräldrar. Vi vill bidra med nya infallsvinklar på det som upplevs som eviga problem och ge inspiration till förändring.

För det handlar om tusentals barns vardag och framtid. I november 2009 var cirka 16 300 barn och unga i Sverige placerade i familjehem eller i hem för vård eller boende, enligt Socialstyrelsens statistik. Betydligt fler, 23 400 barn och unga, hade någon gång under samma år en heldygnsinsats.

De flesta placeringarna (tre av fyra) sker i familjehem, men statistiken visar att antalet ungdomar som placeras på institutioner fortsätter att öka.

I boken hittar du verktyg och råd om hur socialtjänsten, familjehem och lärare kan lyssna på barnen. Det är grundläggande att den här gruppen barn och unga får komma till tals, men det är lika viktigt att det finns fungerande sätt att ta vara på deras åsikter. Flera av bokens författare visar hur de i praktiken värnar barnperspektivet och ser till att barnens röster kommer fram i olika sammanhang.

7

Vi har låtit både akademiker och erfarna praktiker komma till tals och komplettera varandra. Därför kommer du att märka att de olika kapitlen skiljer sig åt en del när det gäller språk och form. Några är teoretiska, andra praktiska och berättande. Insprängt i boken finns även kortare texter och faktarutor. Kapitlen är fristående från varandra även om slutsatserna ibland sammanfaller.

Antologins första kapitel, Är det bättre nu än förr? Den sociala barnavårdens historia och framtid, är skrivet av Tommy Lundström, professor i socialt arbete. Här ges en översiktlig genomgång av hur den sociala barnavården vuxit fram och utvecklats men även tankar om vad som ligger i tiden och vad vi kan förvänta oss av framtiden.

De flesta barn som omhändertas kommer till familjehem. Kapitel 2, Att rekrytera och stötta familjehem, handlar om rekrytering, utbildning, uppföljning och kontroll av familjehem. Som redaktörer och författare till det här kapitlet ser vi att kommunerna har en bit kvar innan de klarar det som är deras åtagande. De har också hittills fått dåligt stöd från staten.

Kommunernas väntan på nationella riktlinjer kring rekrytering och en ny lagstiftning om exempelvis uppföljning när barnen är placerade fortsätter.

Men det är ingen ursäkt för passivitet. De konkreta exempel från olika kommuner som presenteras i kapitlet är bevis på att det går att jobba på många fronter.

I kapitel 3, Hjälp fosterbarn att klara sig bättre i skolan, presenterar Bo Vinnerljung, professor i socialt arbete, en rad fakta från sin mångåriga forskning som visar hur viktig skolan är för de placerade barnen. I det efterföljande kapitlet, Den ljusnande framtid är vår, kan läsaren fördjupa sig i hur dessa slutsatser kan användas praktiskt i kommunerna för att ge familjehemsplacerade barn en bättre utbildning. Leif Redestig berättar hur han och andra anställda i Helsingborgs stad med Bo Vinnerljungs fakta och kunskap som grund, arbetat fram en metod för att stötta alla placerade barn ute i skolorna.

Inte bara dem med synliga problem. Målet är att förändra den dystra statistiken och ge barnen bästa möjliga chans till ett bra liv.

Att det är viktigt att ta vara på ungdomarnas erfarenheter är något som familjehemsenheten i Karlstad insett. I kapitel 5, Att lära av fosterbarn, skri8

ver Monica Westberg och Kristian Tilander om hur det påverkat arbetet att familjehemssekreterarna systematiskt intervjuar alla ungdomar två år efter avslutad placering. En upptäckt var hur viktiga personer familjehemssekreterarna själva är i de placerade barnens liv. I anslutning till det här kapitlet får vi också möta Maria Moraes, idag 20 år, som berättar om när hon var placerad på SiS ungdomshem året innan hon fyllde 15.

Att få sitt barn omhändertaget försätter de biologiska föräldrarna i ett underläge som kan vara svårt att hantera, både för barnet och för fosterhemsföräldrarna. Om den svåra relationen mellan fosterhemsföräldrarna och barnets biologiska föräldrar, samt hur socialtjänsten ska stötta, skriver Gunilla O. Wahlström i kapitel 6, Den svåra relationen mellan familjehemmet och de biologiska föräldrarna. Hon kallar fosterföräldrarna för hjältar samtidigt som hon menar att utbildning och handledning för dem ska vara obligatorisk.

De ungdomar som inte kan bo kvar hemma och som inte kommer till familjehem blir placerade på institution, en dyr och svårkontrollerad form av omsorg och behandling. Staffan Höjer och Torbjörn Forkby, båda forskare inom socialt arbete och verksamma vid Göteborgs universitet, har skrivit kapitlet Att upphandla ungdomsvård – en kommunal utmaning. De konstaterar att upphandling av institutionsvård genom ramavtal inte garanterar kostnadseffektiv och bra vård. I kapitlet presenteras några alternativ till dagens sätt att styra vilken ungdomsvård som köps. En av författarnas slutsatser är att framtidens institutionsvård måste bli bättre på att ta tillvara ungdomarnas och de professionellas erfarenheter.

Kapitel 8, När det värsta händer, handlar om krishantering. Hur agerar de ansvariga inom barnavården på bästa sätt när missförhållanden uppdagas? Hur möter man media? Och hur kan man förebygga att kriser uppstår?

Kapitlet ger ett antal råd och berättar bland annat om hur Lena Källström och Örebro klarade sig genom dagarna då 35 journalister belägrade Stora hotellet.

Boken avslutas med avsnittet Vems ansvar? Några av de medverkande i antologin svarar på frågan vems ansvar det faktiskt är när placerade barn och unga far illa. Svar som skiljer sig åt en hel del.

9

Begrepp som vi använder Vi använder oftast ”fosterbarn” istället för det språkligt mer otympliga ”barn som är placerade i familjehem” som infördes i och med socialtjänstlagen 1982. Fosterbarn är ett begrepp som används både inom forskningen och i människors vardagsspråk. Även ordet familjehem ersatte det tidigare begreppet fosterhem när socialtjänstlagen infördes 1982. Vi använder båda begreppen bland annat av anledningen att texterna berör förhållanden både före och efter 1982.

När vi skriver biologisk familj menar vi en familj där båda eller en av föräldrarna är biologisk förälder till barnet.

10

Medverkande i antologin Redaktörer: Anna Fredriksson Socionom, journalist (bland annat på Socionomen och Dagens Samhälle) och författare. Tio års erfarenhet som borgarrådssekreterare och kanslichef i Stockholms stadshus.

Anna Kakuli Journalist inriktad på samhällsfrågor. Har bevakat sociala frågor på bland annat SVT och Dagens Samhälle samt arbetat som presssekreterare på Rädda Barnen.

Skribenter: Forkby, Torbjörn Fil.dr och forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet och FoU i Väst/GR. Har gett ut ett flertal publikationer som i huvudsak är riktade mot den sociala barn- och ungdomsvården och förebyggande/främjande arbete med ungdomar.

Heimer, Lina Kommunikationsansvarig i samverkansformen PArT – Preventivt Arbete Tillsammans – i Helsingborgs stad.

Höjer, Staffan Professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Forskar kring relationerna mellan utbildning, praktik och forskning, handledningens roll för professionalisering, privatisering, processer kring köp av vård.

Lundström, Tommy Professor vid institutionen för socialt arbete vid Socialhögskolan, Stockholms universitet. Expert i Barnskyddsutredningen och författare till ett flertal böcker. Skrev sin avhandling om den sociala barnavården.

Redestig, Leif Utvecklingsledare i samverkansformen PArT – Preventivt Arbete Tillsammans – i Helsingborgs stad. Uppmärksammad för satsningar på förebyggande arbete kring barn i riskgrupper, bland annat familjehemsplacerade barn.

Tilander, Kristian Socionom och författare med 40 års erfarenhet av individ- och familjeomsorg varav 25 år som arbetsledare/enhetschef och tio år som FoU-ledare. Driver eget företag med reflektionsgrupper för personlig utveckling och verksamhetsutveckling.

11

Wahlström, Gunilla O. Författare, föreläsare och lärare. Handledare med utbildning från USA och Storbritannien.

Westberg, Monica Socionom, 20 års erfarenhet av familjehemsvård och nio år inom vuxenpsykiatrin. Metodhandledare i familjehemsgruppen i Karlstad och nu tillförordnad enhetschef för samma arbetsgrupp.

Vinnerljung, Bo Professor i socialt arbete och expert vid Socialstyrelsen.

Disputerade på avhandlingen Fosterbarn som vuxna.

Intervjuade: Andersson, Gunvor Professor emerita i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet, samt doktor i psykologi.

Bengtsson, Elisabeth Chef för avdelningen barn och unga i Sollentuna kommun som driver Familjepoolen, ett kommunsamarbete i nordvästra Stockholms län kring rekrytering och utbildning av familjehem.

Hindberg, Barbro Författare, utredare och konsult med lång erfarenhet av frågor som rör omhändertagna barns situation.

Hopstadius, Beatrice Enhetschef på Socialstyrelsen.

Josefsson, Berith Utredare vid Socialstyrelsen, sekreterare i Barnskyddsutredningen och nu i ”Upprättelseutredningen”.

Johansson, Göran Ansvarig för utredningen om vanvård i den sociala barnavården, populärt kallad vanvårdsutredningen. Har varit socialchef i Jokkmokk, distriktschef i Botkyrka och socialdirektör i Sundsvall samt ansvarat för flera statliga utredningar, bland annat om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer.

Knudsen, Lisbet Utvecklingsansvarig för dygnet-runt-verksamheterna vid Magelungen Utveckling AB. Magelungen driver behandlingshem, dagverksamhet och skola i flera kommuner.

12

Kollberg, Eva Utbildningsansvarig på Familjehem Göteborg rekrytering & utbildning. Tidigare familjehemssekreterare och socialsekreterare. Ordförande i Föreningen Sveriges Socionomer inom Familjehemsvården (FSF) 2004–2010.

Kristersson, Ulf Civilekonom, socialborgarråd i Stockholms stad 2006– 2010. Socialförsäkringsminister från 2010.

Kyhle Westermark, Pia Fil.dr och forskare på Socialstyrelsen inom området familjehemsvård.

Källström, Lena Socionom, har undervisat på Socialhögskolan. Totalt över 30 år i Örebro kommun som skolkurator, chef på socialkontor, kommundelschef, utvecklingschef och kommundirektör. Nu senior konsult.

Malmberg, Fredrik Barnombudsman sedan 2008. Ekonom med bred erfarenhet av att arbeta med barnfrågor.

Mattsson, Titti Universitetslektor och docent i socialrätt vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet som skrivit flera böcker om rättssäkerheten inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Moraes, Maria Bodde ett år på SiS särskilda ungdomshem när hon var mellan 14 och 15 år. När den här boken kommer ut är hon 20 år, sitter i Unga KRIS nationella styrelse och är föredragshållare.

Olsson, Staffan Föreläsare och författare, expert på offentlighet, sekretess och anmälningsplikt i förskola, skola, socialtjänst och sjukvård. Utbildare vid Lärarhögskolan. Går sedan 1998 igenom alla fall där Pressens Opinionsnämnd riktar kritik mot publiceringar som gäller barn och ungdomar.

Rejmer, Annika Universitetslektor och forskare vid rättssociologiska enheten vid Lunds universitet.

Skånér, Anne Ordförande i Samhällets Styvbarn, en intresseorganisation för barnhems-, fosterhems- och familjehemsbarn. Blev fosterbarn när hon var fyra år och har som vuxen varit både fostermamma och adoptivmamma.

13

Svensson, Cecilia Chef för individ- och familjeomsorgen i södra innerstaden, Malmö, som satsar offensivt på tillgänglighet och teknik, även för de familjehemsplacerade barnen. Åkerlund, Eva Socionom/familjehemssekreterare på Enheten för barn- och familjestöd i Sundsvalls kommun. Leder tonårsgrupper för fosterbarn.

14

Ett annat hemma

Anna Fredriksson är socionom, journalist (bland annat på Socionomen och Dagens Samhälle) och författare.

Anna Kakuli är journalist med inriktning på samhällsfrågor. Hon har bevakat sociala frågor på bland annat SVT och Dagens Samhälle.

Red. Anna Fredriksson Anna Kakuli

D

en sociala barnavården är ett område som länge har kritiserats för dålig insyn, bristande kunskap och metodik samt i vissa fall ren vanvård.

I denna antologi samlas expertisen inom familjehems- och institutionsvården kring frågan: Hur kan samhället förbättra tillvaron och framtidsutsikterna för barn och unga som placerats och redan har ett svårt utgångsläge?

Här ryms både teori och praktik och vi får en bred och omfattande bild av hur den sociala barnavården sett ut historiskt, hur den ser ut i dag och – framförallt – vad som görs och kan göras för att förbättra den. Boken ger inte bara en översikt över kunskapsläget idag – den ger också konkreta verktyg för socialtjänsten.

Boken vänder sig till anställda inom socialtjänsten, beslutsfattare i kommunerna samt till universitets- och högskolestudenter vid socionomutbildningar.

Ett annat hemma om samhällets ansvar för placerade barn Red. Anna Fredriksson Anna Kakuli