9789171262264

”Osjungen sprit, det är farligt det!”

Sveriges 101 bästa snapsvisor I urval av Petter Karlsson BOKFÖR LAG ET MAX STRÖM

SNAPSVISDOMAR År 1937 återvänder Franz Lehár från ett besök i Stockholm med en envis melodi ringande i sitt huvud.

Han har hört den en afton på en galamiddag till hans ära. Mitt under förrätten reste sig plötsligt hela sällskapet som en man, höjde sina glas och framförde i stram givakt den svenska nationalsången. Den österrikiske tonsättaren är efteråt djupt rörd. Vilken vacker melodi! Vilken utsökt stämsång! Kanske han rentav skulle använda den som tema i sitt nästa verk?

Varvid mannen som vi i dag bäst känner som pappa till operetten Glada änkan raskt avtågar till den svenska beskickningen i Wien och ber dem vänligt framföra sitt lands stoltaste musikaliska stycke, på det att han må skriva ner dess exakta notföljd.

Men ingenting stämmer överens med den sång han minns. Dessutom är hymnen på tok för lång, inte alls den kärnfulla marschmelodi han hört i Stockholm. Var det möjligen Kungssången som de allvarsamma middagsgästerna istället sjöng? Jaså, inte den heller? Allt hesare, allt mer desperat sjunger sig personalen igenom sång efter sång ur fosterlandets mest högstämda repertoar, utan att möta minsta spår av igenkännande hos den prominente gästen. Ända tills något ljushuvud mest på skämt, mest för att få slut på pinsamheterna, klämmer i med Helan går – och plötsligt ser ett sammanbitet ansikte lösas upp i ett igenkännande leende: ”Jamen, där är den ju! Min melodi!”

Ty ibland behövs utomstående hjälp för att få ett folk att inse vad som i själva verket är dess främsta nationalskatter. Snapsvisan hör dit. I tvåhundra år – vissa forskare

säger längre – har svensken sjungit till supen utan att riktigt förstå det unika i en folkrörelse som består i att a) tolka sin strupes törst i ord och toner, samtidigt som man b) kröker armen för att lyfta ett spetsigt glas till munnen. ”Krök armen i vinkel. Här vankas det finkel”, som en klassisk suparvisa lyder. Ordet ”kröken” kommer förstås härifrån. Precis som ”helan” härstammar från den tid då dryckeskärlet var gemensamt och skulle tömmas i botten, innan det skickades vidare till grannen – den så kallade ”helan går”.

Kär snaps har många namn. 438 stycken närmare bestämt, om man får tro språkforskaren Erik Abrahamsson.

Myra, stönare, maghoppare, halsrensare, vargskott, geting, sinkadus, klämfröjdare, djävul, tröstare, sorgekyssare, jamare, pilleknarkare, kvittra, trallare, bräkare, livare, förfriskare, smekare, styrkare, gladvatten, orre, taggatråd, knäppare, lusing, skvätt, knorr, hojtarolja ... ja, här finns onekligen en outsinlig, promillestark källa att ösa ur för törstiga bröder som vill förmedla nya snapsvisdomar.

För det är ofta män som skriver visorna. Kvinnor fick fordom sällan delta i några supargillen, trots att den som fick svenska folket att på allvar elda under brännvinspannorna – 180 000 apparater vid en statlig kontrollräkning 1765 – hette Eva Ekblad och var första kvinnan i Svenska Vetenskapsakademien. I boken Historiens 100 viktigaste svenskar hamnade hon härom året på 79:e plats.

Dels för att hon 1748 upphöjde potatisen från misstänkt knöl (folk blev ju till en början sjuka eftersom de trodde det var blasten som skulle ätas) till en välståndets kreatör, i armkrok med freden och vaccinet. Dels för att hon förstod att den hedersamma rotfrukten även kunde

förvandlas till flytande form och få svenska folket att brista ut i lovsång.

Att Franz Lehár missuppfattade vår käraste snapsvisa är därför kanske inte så konstigt. Helan har alltid gått hem i både vått och torrt – och en rad andra underlag. Notera att halva Tre Kronor stod på isen och sjöng ”Och den som inte helan tar, han heller inte halvan får” vid flagghissningen i VM i Moskva 1957. Spelarna kunde raderna betydligt bättre än Du gamla du fria.

Det är aningen märkligt. Men håller man en osynlig stämgaffel mot jordklotet, är det framför allt två folkslag som börjar självsvänga. Det ena är irländarna, det andra svenskarna. 1960 kommer den irländske dramatikern Brendan Behan till Stockholm för att bevista Dramatens premiär på hans pjäs Gisslan. Samma morgon far han ut i skärgården och när han omsider återkommer med ångbåten, är premiären redan överstånden. Pjäsförfattaren är ändock glad som en speleman. På en brygga, vilken som helst, har han klivit av och mött en svensk fiskare som visat sig dela hans passion för både sång och dryckjom. ”Och även om vi irländare anses vara goda sångare, måste jag erkänna att ni svenskar är ännu styvare. Vilken man! Vilken röst!” ”Så trevligt, vet du möjligen vad den där fiskaren hette?” ”Ja, det var visst Jussi någonting ...”

För filosofen Montesquieus klimatlära stämmer så till vida att det fjällhöga nord har frambragt ett arbetsamt, om än melankoliskt folk. Men häll upp ett snapsglas och allting förvandlas. Där spriten går in, går musiken ut. Ur svenska hjärtans djup stiger en samfälld och en enkel sång, som rymmer såväl munterhet som genialitet.

Snapsvisan är lika unikt genomsvensk som surströmmingen, smörgåsbordet, falurödfärg, allemansrätten och Pippi Långstrump. Ingen annanstans i världen sjunger man till spriten som vi gör.

Forskare i människosläktets historia påstår visserligen att homo sapiens sjöng långt innan hon talade. Det är en vacker tanke; någon av våra grovhuggna förfäder får syn på en frisk källa i en skogsglänta, gestikulerar ivrigt åt flocken och börjar likt en fågel att drilla dryckens lov.

Men det är bara i Sverige vi på allvar har förfinat den vanan. På medeltiden kallades det rituella skålandet för att ”dricka minne” och minnesvisorna sjöngs framför allt på fester och bröllop. På 1800-talet spred sig snapsvisesjungandet i vidare kretsar, inte minst via studentlivet och manskörer. I dag är visorna var mans egendom. Inget julkalas, ingen kräftskiva, ingen midsommarfest är dem förutan. Ingen gren av det svenska poesiträdet är mer levande.

Och diktarnas fantasi är ett fluidum som aldrig tycks dunsta. Den här boken innehåller 101 visor, men det kunde lika gärna ha varit 1 001. Bottensatsen består av kända klassiker eller förbigångna mästerverk. Men här finns också nyskrivna alster som skickats in till Vin & Sprithistoriska museets årliga tävling. (Betänk bara detta; att vi faktiskt har ett SM i snapsvisor, precis som i fotboll och skidåkning!) Varje dag, varje fest, skrivs en ny visa.

Vissa blir lika kortlivade som de destillerade droppar de hyllar. Andra kommer att fortplanta sig genom mun mot mun-metoden, för att så småningom bli kultur.

Men en bra snapsvisa är inget man diktar i en handvändning. Melodin ska helst vara en som de flesta redan känner. En barnvisa, gärna. Något vi alla trallade i skolan.

Lätt att lära, lätt att minnas. Men det simpla måste också

slå följe med smartness och spiritualitet. Det är knappast en slump att tre av våra största humorister, Albert Engström, Povel Ramel och Hasse Alfredson, ägnade stor energi åt att skapa samklang mellan visan och supen.

Inte minst Ramels ”Man cyklar för lite, man röker för mycket, och man är fasen så liberal när det gäller maten och spriten” med slutklämmen ”Vad tjänar att hyckla?

Tids nog får man cykla” är ett litet mästerverk i sin absurda genialitet. Den tål förvisso att sjungas även på nykter kaluv.

Men även våra två största nationalskalder, Carl Michael Bellman och Evert Taube, diktade som bekant dryckesvisor. Bellmans första verk var hyllningar till vinet, Bacchus och kärleken. Taube skrev den briljanta Än en gång däran!, med de dubbeltydiga raderna ”Kämpa mot allt torrt, bröder. Kämpa mot allt torrt”, inför ett möte med Visans Vänner på Den Gyldene Freden, där han själv hade både stambord och stamflaska.

Sin tids främste tenor, Jussi Björling, skulle visserligen framföra sitt livs sista konsert den där eftermiddagen i Furusundsleden med Brendan Behan, delvis på grund av en alltför stor kärlek till flaskan. Men det var knappast snapsvisan fel att Jussi eller Jeppe söp. Snarare bör man se den som en garant för ett nyktert (förlåt) förhållande till rusdryckerna. Den som tar sig tid att sjunga innan han super, dricker knappast för att glömma eller fly. Rätt använd är snapsvisan ett vapen mot blyghet, dysterhet och ensamhet.

Eller som de gamla så klokt brukade säga: ”Osjungen sprit, det är farligt det!”

Petter Karlsson

Inneh책ll Klassiker Korta Lite l채ngre En salig blandning Helt nya

1 21 55 65 86

Klassiker

1 Helan går Helan går, sjung hopp faderallan lallan lej.

Helan går, sjung hopp faderallan lej.

Och den som inte helan tar, han heller inte halvan får.

Helan går!

Sjung hopp faderallan lej!

2 än en gång däran!

Dryckesvisa av Evert Taube Än en gång däran, bröder, än en gång däran, följom den urgamla seden!

Intill sista man, bröder, intill sista man, trotsa vi hatet och vreden!

Blankare vapen sågs aldrig i en här, än dessa glasen. Kamrater, i gevär! Än en gång däran Bröder! Än en gång däran!

Svenska hjärtans djup – här är din sup!

Livet är så kort, bröder, livet är så kort!

Lek det ej bort, nej, var redo!

Kämpa mot allt torrt, bröder kämpa mot allt torrt, tänk på de gamla som skredo fram utan tvekan i floder av champagne styrkta från början av brännvin från vårt land!

Livet är så kort Bröder!

Kämpa mot allt torrt!

Svenska hjärtans djup – här är din sup!

3 Hell and gore Hell and gore chunk hopp father Allan, Allan ley.

Hell and gore, chunk hopp father Allan ley.

Oh, handsome in the hell and tar, then hell are in the half and four.

Hell and gore!

Chunk hopp father Allan ley!

4 Vårvindar frisKA Festen ska börjas, kråsen ska smörjas, magen ska få det som den vill ha.

Glasen stå fulla, låt sången rulla, alla är glada gäster idag.

Glaset i handen fattom – gutår!

Helan den går och magen den får.

Sorgerna glömmes, glasen nu tömmes – alla för festen höjer en skål.

Korta

21 Ingen ordning Ingen ordning, ingen ordning, ingen ordning alls förrän vi får brännvin i vår torra hals.

22 BERGMANS SNAPSVISA Tystnad!

Tagning!

23 JAG VAR FULL EN GÅNG FÖR LÄNGESEN Flottarkärlek

Jag var full en gång för längesen, nu e jag nykterist, alla flaskor var som vax uti min hand.

I alla skåp, i alla lådor hade jag en liten skvätt ifrån Norrland och till Skånes akvavit.

Fylleri och fallera, för nu känner jag mig bra sen jag blivit nykterist på gamla da’r.

24 DRÄNKTA LUCIA Sankta Lucia

Huvut slår kopparslag, ögonen svider, magen i obehag, natten den lider.

Då genom strupen går, hembränd en liten tår, vördat vare vårat brännvin, vördat vårt brännvin.

25 Hörapparaten Jenka

Brännvin, öl och gammal finkel gör att ögat ser i vinkel därför hamnar inte maten i munnen utan i min hörapparat.

Lite l채ngre

55 SÅ LÄNGE RÖSTEN ÄR MILD Så länge skutan kan gå

Så länge rösten är mild så länge ingen är vild så länge spegeln på väggen ger halvskaplig bild.

Så länge alla kan stå så länge alla kan gå så länge alla kan tralla så länge fyller vi på.

För vem har sagt att just du kom med storken för att bli glad av att lukta på korken.

Men kring vårt bord här nå’nstans vi höjer glasen med glans och låt nu snapsen gå ner i en yrande dans.

56 JAG HAR ALDRIG VATT PÅ SNUSEN O, hur saligt att få vandra

Jag har aldrig vatt på snusen aldrig rökat en cigarr, halleluja.

Mina dygder äro tusen, inga syndiga laster jag har.

Jag har aldrig sett nåt naket inte ens ett litet nyfött barn.

Mina blickar går mot taket därmed undgår jag frestarens garn, halleluja.

Halleluja – halleluja, halleluja – halleluja, halleluja – halleluja, halleluja …

Bacchus spelar på gitarren, Satan spelar på sitt handklaver.

Alla djävlar dansar tango, säg, vad kan man väl önska sig mer?

Jo, att alla bäckar vore brännvin Stadsparksdammen full av bayerskt öl, konjak i varenda rännsten, och punsch i varendaste pöl, halleluja.

57 TÖRSTEN RASAR Vintern rasat

Törsten rasar uti våra strupar.

Tungan hänger torr och styv och stel.

Men snart vankas stora, långa supar, var och en får sin beskärda del.

Snapsen kommer, den vi vill nu tömma denna nektar likt Olympens saft kommer oss att våra sorger glömma snapsen skänker hälsa, liv och kraft.

Helan tänder helig eld i själen, Halvan rosar livet som en sky.

Tersen känns från hjässan ner i själen kvarten gör en som en mänska ny.

Låt oss skåla med varann go’ vänner.

Skål för våran levnads glada hopp.

Törstens eld på nytt i strupen bränner.

Leve livet, skål och botten upp.

58 Dom som är nyktra Du är den ende

Dom som är nyktra dom har inget roligt, dom har bara ansvar och alls inget tjolitt ... ... anlej fadderulla men vi som är fulla vi har bara kul nästan jämt Det sägs att en männ’ska kan va’ utan brännvin.

Det stämmer måhända, men tänk blott på den min som pryder en absolutist, – den är djävligt trist, därför så sjunga vi nu, att ...

Dom som är nyktra dom har inget roligt, dom har bara ansvar och alls inget tjolitt ... ... anlej fadderulla men vi som är fulla vi har bara kul nästan jämt.

Helt nya

86 Väntans visa

Skånska slott och herresäten Här står det ett snapsglas, framför mej på bordet Men se nu har en långrandig jäkel fått ordet Jag svettas i pannan och händerna tvår Håll truten din satan så snapsen vi får.

Av Peter Roadson

87 Gamnacke

Nu är glada julen slut Motorcykeln låter brum-brum-brum Kolibrin den sjunger zum-zum-zum Nubben den är döv och stum Efter tagning blir man krum Nickar bordet bom-bom.

Av Ulf Söderqvist

88 Försvårad ankring

Med käckhet kan man komma långt …

Med åror kan man komma långt, med segel kan man komma längre, men med en flaska brännvin, smör, ost och sill kommer man så långt man vill, men det blir svårt att lägga till.

Av Sven Erik Österberg

89 VOLKERS SNAPSVISA Hårgalåten

Här ska ingen jäkel dansa folkdans, nä, nu är tid att sköta om sin usla kropp.

Så när alla fått en inlagd sillsvans, då är det dags att sätta dropp.

Släpp besticken!

Lyft upp blicken!

Fatta glaset, se i taket opp!

(Sup tages) Här ska ingen jäkel dansa folkdans, för nu så blir det svårt att stå opp!

Av Volker Kretschmer

90 OM OST

Vem kan segla förutan vind?

Nå’n har tagit all min Grevé, Herrgård och Västerbotten.

Brie och Kryddost är borta med, offer för hemska brotten. Ändå deppar jag inte, nej jag är glad som en ärla.

Föga bryr dessa ost-rån mig så länge jag får min pärla!

Av Håkan Holmquist

Register 98.

A-lagarens slöjdvisa 97. Abba-sill 22.

Bergmans snapsvisa Brännvin och cognac 32.

62.

Buller och trätor Bättre och bättre snaps för snaps 67.

29. Darwin 75.

Den gamla apparaten Den ryske tsaren 96.

78.

Denna thaft Det är lång väg till lilla supen 64.

Dom som är nyktra 58.

49.

Droppar faller lätt Dränkta lucia 24.

101. Du ska få mitt gamla snapsglas 34.

Där som sädesfälten 8.

En droppe vatten 43.

En gång i månan 39.

En kopparslagare 37.

Finlandssvensk snapsvisa 85.

Fordom odla man en ...

88.

Försvårad ankring 87. Gamnacke 46.

Grannens skithus 45.

Halvan tittar

77.

Hej allesammans är ni redo 59.

Hej på er bröder alla 94.

Helan gick Helan går 1.

9.

Helan väntar 11. Helan-går-akatt 3.

Hell and gore 79. Hembränningsapparaten 40. Humlorna 51.

Här ligger gommen 13.

Härligt smakar akvaviten 25. Hörapparaten 33.

I grund och i botten 60. Imbelupet 21.

Ingen ordning 82.

Inre dialog 56.

Jag har aldrig varit på snusen 23.

Jag var full en gång för längesen Jag är en liten nubbe 74.

31.

Jag är en liten undulat Jag äter inte klockor 27.

92. Kallsången 41.

Kors i all sin dar Korta dagar 42.

66.

Kräftan lyser i karotten 72.

Kräftan och jag 48.

Krök armen

52.

Kröken kallas också göken Livet är härligt 84.

20.

Långt ner i Småland Man cyklar för lite 19.

63.

Men jamarna 14.

Mera brännvin 7. Minne 16.

Mors lilla Olle Mors lilla Olle på krogen satt 70.

91. Motionsångest 61. Måsen Nu har vi ätit 65.

54.

Nu tar vi den Nykterist? Kolka!

93.

36.

När gäddorna leker 95.

När helan kom till jorden 10.

När helan man tagit 5.

När jag kom hem från fjärden 83.

O.P. River 53.

Och så kommer det ...

12.

Ode till halvan 90.

Om ost 100. Pavlovs hundar 68.

Per Olsson han hade ett bränneri 99.

Rätt bett 81.

Röda havet 35. Siamesen

28. Silla Skelögd och bakis 71.

73.

Små buteller Stackars Van Gogh 30.

15.

Stopp en stund 55.

Så länge rösten är mild Till supen tager man sill, sill, sill 26.

50.

Titta taket!

Tre jamare 80.

17.

Tänk om jag hade ...

18.

Tänk om jag inte var så tråkig Törsten rasar 57.

6.

Törsten rasat uti våra strupar Utan smärta 47.

44.

Uti vår mage 69.

Vem kan åka 76.

Vem sade ordet 89.

Volkers snapsvisa 4.

Vårvindar friska 86.

Väntans visa 38. Åländsk snapsvisa 2. Än en gång däran!

© Bokförlaget Max Ström Redaktion: Petter Karlsson och Jeppe Wikström Grafisk form: Patric Leo Original: Andreas Rondahl Tryck: Imago, Kina 2011 ISBN: 978-91-7126-225-7