9789171260918

STADEN VID HAVET

© B O K F Ö R L AG E T M A X S T R Ö M . © F OTO TO R E H AG M A N . © T E X T K R I S T I A N W E D E L F O R M G I V N I N G PAT R I C L E O. O R I G I N A L A M E L I E S T E N B E C K - R A M E L . R E P R O O C H T RY C K F Ä LT H & H Ä S S L E R , V Ä R N A M O, 2 0 0 8 ISBN 978-91-7126-091-8 Avbildade konstverk och konstnärer som inte nämns i bildtexterna .

s 6 (Pollare) ”Nordan” och ”Västan”, Torsten Jurell ”Solpor t” (detalj) och ”Främmande fågel”, Görel Steg. . s 20 ”Prometheus”, Vassil Simittchiev. s 45 ”Lejon”, Camilla Bergman. s 66–67 ”Kraftsamlare”, Ingemar Lolo Andersson. s 89 ”Gårdsmusikant”, Bosse Anås. s 98–99 ”Järntorgsbrunnen”, Tore Strindberg. s 116 ”Poseidon” (detalj), Carl Milles s 203 ”Di-edersekvensen” (detalj), Ger t Marcus. s 214 ”Ny Svenskar”, Kristina Müntzing. s 284 ”Spectacle Agnostico” (detalj), Kent Karlsson.s 293 ”Kristi Himmelsfärd”, Albert Eldh. s 300 ”Kvinna vid havet”, Ivar Johnsson

Tore Hagman och Kristian Wedel

INNEHÅL L STADEN OCH VINDARNA

SID 7

STADSKÄRNAN

SID 15

VÄSTERUT

SID 63

SÖDERUT

SID 115

ÖSTERUT

SID 155

HISINGEN

SID 197

ÅRET

SID 231

MÄNNISKOR VID HAV

SID 301

EFTERORD

SID 304

Staden och vindarna imman droppade och rann, den veks och virvlade runt fartygets röda skorsten som satt överst på en dieselmotor med 34 800 hästkrafter.

Framför skorstenen fanns en plattform med en radarsnurra. Plattfor­ men var av plåt, tjockt bestruken med färg och mjukt formad, den hade konturen av en barnsligt tecknad fisk. Dit klättrade vi – Tore Hagman och jag – och kunde turas om att kliva upp ytterligare någon meter till en liten skiva med grå räfflor. Sedan var det stopp. Det var fartygets högsta punkt, resten var antenner, lanternor och röda fladdrande tampar.

Det var april, vi for med eftermiddagsfärjan från Frederikshavn, och vi borde vara nära Vinga, men vi såg ingenting.

Det blåste.

Det hade varit en eftermiddag på kafédäck med dimväggen utanför. Vi hade hoppats att få komma upp på bryggan, men kapten hade varit vänlig och bekla­ gande i telefon.

– Denna dimman, sade han, vi måste koncentrera oss.

Innan jag klättrade upp på plattformen hade jag stått en lång stund på akter­däck.

Allt var overkligt ångande. Propellrarna mullrade i fötterna. Akterdäcket var öde, det var en fredag och ombordfestligheterna gick på rutin: en högtalare skrek om fiskdamm för barnen. En man i vitt långskägg ställde sig med ansiktet mot dimman och Kattegatt och sjöng ett entonigt vrål. Jag kände igen honom från morgonturen till Frederikshavn. Då hade han suttit på akterdäck i en skara över­åriga punkare som druckit Tuborg Guld i kalvklunkar och spelat Sex Pistols på skär bandspelare.

Ett par timmar senare syntes sällskapet på den soldammiga Frederikshavntermina­ len; de hade fått bandspelaren beslagtagen och portats från återresan till Göteborg.

Den knotigt magre vitskäggige var den ende som släppts ombord, nykter och vil­ sen. Han skrek mot vinden. Sedan satte han sig ängsligt på en bänk.

Fotografen och jag hade klivit upp på den meterbreda plåthyllan som var upp­ hissad i dimman. Det enda som antydde rörelse var ångan som ven runt den orange livbåten.

Det var ett vitt fartyg med vita papperskorgar, vita räcken, vitt solsegel, omgivet av vita trutar och vit dimma.

Jag slöt ögonen och kände dimman svalt stickande på ögonlocken och kinderna.

Jag lyssnade på blåsten och hörde hur den förändrades och blev bekant.

Det var göteborgsblåsten.

Det var kanske inbillning, men det var kanske också ett slags akustisk förskjut­ ning, kanske till följd av tusentals öar, eller den annalkande kustens tungt däm­ pande tröskel.

7

STADSKÄRNAN

Gustaf Adolfs torg Vallgraven vid Kungspor tsplatsen (nästa uppslag)

Mellan bergen, på de sanka ängarna med vassruggar och snedblåsta enbuskar, byggdes den dansksäkra fästningen Göteborg. Konsulter seglade från Holland för att skära kanaler i leran. Så småningom uppstod en liten stad bakom de mörka murarna.

F

LV N Ä

SNAB

LILLA BOMMEN

BEN

HAMNTORGET

ÄL V

BOMMENS TORG

TA GA

EL

NORDSTADEN

N

TAT U

N

KA

S-

AB

RO

N

EN

LU

ND

EN

RO

S

15

G

ÅR

D

NG

AN E G AT

R AV E N AT

G

NY

SG

SLUSS GATA N

LG

LARMG AT AN RA

ELN

NN HÄLLEG

ER

GÖ

AN AT

RA O ST

N

AT A SG

U

H

D

A

RS KV AR TE

N AT A U H D BA

DTSPLA TSEN

B A S A R G A TA N AL

-

HVITFEL

KUNGSTORGET

GG

TR

GA TA N US

GA TA N

KH PA C

B O S TO M R BR ME A O NS

N

O BR

PS EP SK

SG

VA S PEDAGOGEN

SALUHALL

-

INGENJÖRSGATAN

BA A

RO

SB

OR

ST

N TA GA

IN

S TO

ED TA L GÖ

N BE AB N VS ÄL AN RJ FÄ TY CI

ÄL V TA GÖ N

BE

AB SN

Ä LV JAN

FÄR

ÄD

S A N RT LL O L I ATA SP N N G RO YG KU B

RM

ATA N

TN

KU

N

CITY

N ATA N

AN SG AT

OT

SG ATA

MN

SG

FR ED

HA

ON DR

TR

N

ST

ICS ATA N

SLUSSPLATSEN

G ATA

MA

R SE GÖTG

D

LA RA

BURGGREV

BRUNNSPARKEN

KUNGSPORTSPLATSEN

G VA LL

CENTRALSTATION

DROTTNINGTORGET

MN A HA

ATA N

UNG

NILS ERICSONSPLATSEN

N

Ö ST R

R EN SG

TA N OGA KYRK

K

G ATA

ON

SG

O R IA V IK T N B RO

NL

SA H LG

VERK

Ä N BR

SE

ROSENL PLATSEN

N G ATA

GRÖNSAKSTORGET

L Ä RO

N

FO N T

IN G

N A LE

PO ST

N

NKA

ATA N

N

NORDSTADSTORGET

G ATA

TTN

ATA N

MN A HA

M A HA

KO R SG

RO

N

BÖRSEN

DOMKYRKAN

F E L D T S G AT AN

Å LS G

Ö ST R

STO R

SÖ

HVIT

FESKEKÖRKA

ALE

N

N

AN

G ATA

ATA N

SGA TA N

DSK

TO R G

SE

UN

E R G S G ATA N

ELN

NM SPA N

N

ATA N

TTG

GATA N

CHRISTINE KYRKA

G AMN RA H

RE

G ATA

ND

G ATA

D RO

V Ä ST

RO

LU

D

ES SA RE

LILLA TORGET

T OT

ARS EN A L S

TAT

N UN

H A M N G ATA N KANA LEN

N

ESPERANTOPLATSEN

LI

EN

LU NT G

AT AN

K VA R N B

RRA

MN

KL ÄD PR

ATA N A N SG K Ö PM GUSTAF RÅDHUSET ADOLFS TORG

STADSMUSEUM

G ATA

SG

NEDRE

NO HA

PO ST

ATA N

RA

N

Å R D SG

S TO

LÄNSRESIDENS

AT A

TYGG

HOVRÄTTEN

A SI N

N

TA N NGA

N

G

KRONHUSET

HAM

RU

RE

ATA N

TINGSRÄTTEN

TA N EKELUNDSGA

RB

N

LA S A

SU

BR YG GA GA TA R E N -

U SG ONH

M AG

N

-

A

EG

RA

VE

RK S AT TA AN DS

LN

V Ä ST KR PACKHUSPLATSEN

SKEPPSBROPLATSEN

G

JÖ

TA R

M

MÄ

EN

ATA N

NIL

IK SG S: T ER

ÖS

NS

N

SO

GÖ

LS

N

NI

TA TU

GÖ

TA

GÖTEBORGSOPERAN

CH

GÖ

14

TY

CI

JA ÄR

AT AN

SG

BASTIONSPLATSEN

A

N

L VA

Jag går ut mellan de snöglåmiga husen och de inbäddade bilarna, vandrar västerut över Kungsgatans puckel och ställer mig på Carolus Rex murkrön.

Här syns i dag Göteborgs Energis ljusblå jätteskorsten och kåkars röda tegel­ klättring på Otterhällan. Närmast bastionen finns en stor kastanj och ett hus med svullna, knubbiga hörntorn där lampor lyser svagt. Upp till muren leder smala trappstenar som körts in i leran. En kvinna och en schäfer klättrar med ängsliga halksteg.

När 1710 års gardessoldat stod här såg han skansar, vallar, vallgravar, murar, kaponjärer, bastioner, raveliner, flanker, bonetter, embrasyrer, cavalierer, orillo­ ner och tenaljer. Han såg väl också hagtornshäckarna på vallarnas bräm och en och annan sork.

Fästningen Göteborg var av sand, torv, gråsten från Gamla Älvsborg, flandriskt tegel, värmländskt timmer och småländskt järn.

Den var murad, pålad, rappad, kalkad och grävd av soldater, bönder, sachsiska krigsfångar och haffade lösdrivare.

Den var uttänkt av Erik Dahlbergh – en genial pratmakare som i likhet med alla andra stora 1600-talssvenskar såg ut som en basist i ett hårdrocksband som turnerat något decennium för länge – och han hade kanske lånat lite av Vauban.

Vauban var en fransk markis som byggde trettiotre fästningar, ledde femtiotre belägringar och skrev en bok om skattereformer.

Sju meter hög blev muren på drygt hundra år.

Den användes aldrig.

Det går att följa murresterna österut via Arsenalsgatan. I den feta snösmeten blir Artilleristen Gladers trappor en dramatisk nedstigning mellan tak och röda tegelväggar till Hvitfeldtsplatsen, där det gamla latinläroverket svankar svårt över en kurtinmur.

På andra sidan Vasabron ligger J F Carpelans gångväg under snöklabbet vid Floras kulle. Carpelan var en finsk krigshjälte som mot sin vilja blev landshövding i fästningen Göteborg och gick på de gråblåsiga krönen och längtade hem till lax­ forsarna och kärren runt Uleåborg.

22

Veteranspårvagn från 1917

rhenvin på Kronan, Lejonet eller Tre Remmare. Sedan slogs de antagligen. På torget – där Klasons karta i dag ligger i stenläggningen – stod små handelsbodar i lindarnas skugga.

Det var en fjuttig stad och en magnifik befästning.

Modellen på Stadsmuseet fyller ett halvt rum. Vallgraven, målad med tjocka blå penselstrykningar, är på några ställen nästan lika bred som avståndet mellan nuvarande Kungsportsplatsen och Brunnsparken.

I modellens västra hörn mot älven syns en liten grågrön gipsspets intill ett två­ centimeters portvalv: bastionen Carolus Rex. I 2000-talets Göteborg är den en patetisk rest. Den ligger intill Esperantoplatsen i Kungsgatans västra mynning.

23

Götatunnelns mynning vid Lilla Bommen 26

På Köpmansgatan – mitt i den ringaktade Nordstan – finns en arkad av glas och gröna järnbalkar. På en fasad vid Spannmålsgatan sträcker sig över fem våningar en sagofigur med horn, gröna ögonlock och gul kaftan. I Kvarnbergets skugga finns en krokig tegelgränd med buktande gatsten. I trappan från den gamla Navigations­ skolan har husen en färg som blåbär i mjölk.

Hotellägarna älskar vitt och skärt.

På Bastionsplatsen klättrar en stupränna i skojiga vinklar bredvid en liten musso­lini­balkong. På Magasinsgatan står Fibonaccis talserie på en vägg. I ett hus med svarta källardörrar på Stora Nygatan delar ett plåtslageri våning med Freudi­ anska föreningen.

Staden som en gång låg dystert inspärrad bakom murar och vattengravar är alltså jovialisk i sin nätta klassicism där byggåret sitter i svarta järnkrampor på fasaden, näpen med sina vita fönster där skeppslampor med tunga mässingsfötter dinglar i sprintar och muntert pyntad med sina gulnade urtavlor, trinda kolonner, kreneleringar, gluggar och friser.

Utan dimman och blåsten skulle den ha blivit outhärdligt pittoresk: en blå, gul och skär karamellstad.

Den är också rolig. Det är lätt att hamna på en lunchrestaurang där ett kommunal­ råd borrar i sig raggmunk och fläsk medan ett slagsmål om Öis är på att väg att utbryta vid bordet bredvid och servitören skäller på kassatanten som skäller på kocken som skäller på gästerna. Innan man har ätit upp torkar någon av bordet med en blöt grå handduk som tillför mer än den avlägsnar. Kaffet har stått i fyra timmar på en liten värmeplatta (där någon har limmat fast två femkronor för att inte värmen ska bli för stark). När någon påpekar allt detta säger en stamgäst stolt: – Ja, detta är Göteborgs sista riktiga restaurang …

Sedan kliver man på en spårvagn där en bjässe – en gammal pilsnerfarbror med vattniga snälla ögon och ofantlig blå kofta – försöker lära en främmande ung kvinna en gammal visa om två fåglar som han brukade sjunga som barn.

– Den här måste du la ha hört? Den sjöng vi i Slottsskogen förr: ”För de sutto i Allén, två små fåglar på en gren.” Ja, och där ska du svara ”kviddevitt”.

– Va? – Du ska sjunga kviddevitt! Två små fåglar på en gren! KVIDDEVITT! Vi tar det en gång till. För de sutto i Allén, två små fåglar på en gren … KVIDDE­ VITT! Man hör hans indignation genom tre vagnar.

– KVIDDEVITT! Harrejavvlar. Hur svårt kan det vara att sjunga KVIDDE­ VITT?!

I Nordstan upptäcker man att det rasar ett krig om göteborgarnas själar. I de små lådor som köpmännen har placerat ut för att distribuera foldern Shopping syns varje dag färska exemplar av en annan publikation (vikt A4, svartvitt), där Adr. P Lundqvist, Hultsfred manar shopparen att i stället läsa Bibeln och M Luthers

27

Stora Saluhallen Paddanbåt (nästa uppslag)

promenerar arm i arm med Selma Lagerlöf. Det kan vara 1940 när den strame långhalsade Torgny Segerstedt vandrar med sin grand danois Garm på väg mot Handels­tidningens redaktion. Det kan också vara 1996 och blek och dyster i det skarpa dagsljuset leder Ros-ros-mannen sin cykel utanför Golden Days. Alla göte­ borgare känner Ros-ros-mannen. Alla vet att han inte lever upp förrän i kväll då han får bära ett band med blinkande lyktor i pannan. Då cyklar han suveränt och akrobatiskt med styret i vänster hand medan han med högerhanden högt över huvudet svingar en blomsterkorg draperad i blått glanstyg. Han kör slalom mellan spårvagnsspåren och saluför rosorna i mycket stark falsett.

– Ros-ros! Ros-ros!

Nu går Ros-ros-mannen in på Södra Hamngatan.

Chauffören håller ett ögonblick flaskan över broräcket, men besinnar sig och stop­ par den i byxfickan. På torget syns Kiätell Klasons efterträdare – Stadsbyggnads­ kontorets mätningsingenjörer – som kånkar på stakkäppar, släggor, bergdubbar, anteckningsböcker och stativ och försvinner bakom Gustaf Adolf för att hamra ned gränsrör i Frölunda eller Rödbo.

Feskekörka

30

31

32

33

Stadsmuseets tak och gård (nästa uppslag)

40

Börsen Vallgraven från sydväst (nästa uppslag)

före förhandlingarna härskar ett vagt sorl i trapphuset, man ser argumen­ terande gester: armar slås övertalande ut. Göteborgs kommunfullmäktiges 81 leda­ möter sammanträder någon gång i månaden, oftast på torsdagskvällar. Börsbygg­ naden invigdes i december 1849 och har både brunnit och renoverats sedan dess.

2000-talets besökare sjunker ner i ett vagt vaniljgult 1800-tal. Här finns gröna soffor med lejontassar och vitrinskåp med blåvitt porslin. Trappan till åhörarläktaren har en trivsam instängd doft av gammalt trä och bänkar med röda sammetskuddar.

Man kan begrunda en keramiktavla med texten ”Det var Bohus bataljon”. Tittar man på tavlan för länge blir vakten längst bort i korridoren nervös – men bara lite, för säkerhetskontrollerna på Börsen är inte så drakoniska. När debatten har börjat hörs i trapphuset det nasala högtalarknastret. Man hör också klirrandet av bestick från ett sidorum med en liten smörgåsbuffé. Eftersom den allmänna atmosfären är så godmodig och vakterna så jovialiska är detta fullmäktigekafé den kanske sista platsen i Göteborg där man kan se en välekiperad men möjligen lite högröd gentle­ man dricka en Ramlösa som han varannan minut lugnt späder med innehållet från en silverne plunta i kavajfickan. Till detta äter han sillsmörgås. Sedan går han med salig min upp på läktaren och njuter av debatten om bandybanan på Heden.

41

Götatunnelns mynning vid Lilla Bommen 26

På Köpmansgatan – mitt i den ringaktade Nordstan – finns en arkad av glas och gröna järnbalkar. På en fasad vid Spannmålsgatan sträcker sig över fem våningar en sagofigur med horn, gröna ögonlock och gul kaftan. I Kvarnbergets skugga finns en krokig tegelgränd med buktande gatsten. I trappan från den gamla Navigations­ skolan har husen en färg som blåbär i mjölk.

Hotellägarna älskar vitt och skärt.

På Bastionsplatsen klättrar en stupränna i skojiga vinklar bredvid en liten musso­lini­balkong. På Magasinsgatan står Fibonaccis talserie på en vägg. I ett hus med svarta källardörrar på Stora Nygatan delar ett plåtslageri våning med Freudi­ anska föreningen.

Staden som en gång låg dystert inspärrad bakom murar och vattengravar är alltså jovialisk i sin nätta klassicism där byggåret sitter i svarta järnkrampor på fasaden, näpen med sina vita fönster där skeppslampor med tunga mässingsfötter dinglar i sprintar och muntert pyntad med sina gulnade urtavlor, trinda kolonner, kreneleringar, gluggar och friser.

Utan dimman och blåsten skulle den ha blivit outhärdligt pittoresk: en blå, gul och skär karamellstad.

Den är också rolig. Det är lätt att hamna på en lunchrestaurang där ett kommunal­ råd borrar i sig raggmunk och fläsk medan ett slagsmål om Öis är på att väg att utbryta vid bordet bredvid och servitören skäller på kassatanten som skäller på kocken som skäller på gästerna. Innan man har ätit upp torkar någon av bordet med en blöt grå handduk som tillför mer än den avlägsnar. Kaffet har stått i fyra timmar på en liten värmeplatta (där någon har limmat fast två femkronor för att inte värmen ska bli för stark). När någon påpekar allt detta säger en stamgäst stolt: – Ja, detta är Göteborgs sista riktiga restaurang …

Sedan kliver man på en spårvagn där en bjässe – en gammal pilsnerfarbror med vattniga snälla ögon och ofantlig blå kofta – försöker lära en främmande ung kvinna en gammal visa om två fåglar som han brukade sjunga som barn.

– Den här måste du la ha hört? Den sjöng vi i Slottsskogen förr: ”För de sutto i Allén, två små fåglar på en gren.” Ja, och där ska du svara ”kviddevitt”.

– Va? – Du ska sjunga kviddevitt! Två små fåglar på en gren! kviddevitt!

Vi tar det en gång till. För de sutto i Allén, två små fåglar på en gren … kviddevitt!

Man hör hans indignation genom tre vagnar.

– kviddevitt! Harrejavvlar. Hur svårt kan det vara att sjunga kviddevitt?!

I Nordstan upptäcker man att det rasar ett krig om göteborgarnas själar. I de små lådor som köpmännen har placerat ut för att distribuera foldern Shopping syns varje dag färska exemplar av en annan publikation (vikt A4, svartvitt), där Adr. P Lundqvist, Hultsfred manar shopparen att i stället läsa Bibeln och M Luthers katekes. Adr. P Lundqvist, Hultsfred, sviktar inte i tron och det gör inte heller

27

28

Kungspor tsbron

Köpmannaföreningen. De båda trycksakernas löften är rätt lika. I en av dem står: ”Innehållet i denna folder vill visa Dig möjligheten att bli en lycklig människa för tid och evighet.”

På väg till arbete och plikter ertappar man plötsligt sig själv med att entusiastiskt besvara en enkät om frukostflingor eller förfölja två knubbiga säkerhetsvakter som med nyckelknipporna daskande mot låren jagar en tjuv och om man ser riktigt slö ut händer det att en artig langare utanför Åhléns frågar om man vill köpa marijuana.

Man tittar in i rådhuset där en advokat – lite prudentligt klädd i rutig slipover – sitter vid ett pinnigt bord och säger till en mamma och en mormor att man ska vara glad att pojken kom undan med skyddstillsyn. Mormor klamrar sig fast i handväskan och säger: – Vi ska hålla koll på honom, vi bor ju i Surte.

– Jamen då ska det säkert gå bra, säger advokaten lugnande.

Sedan går man ut och hamnar oundvikligt åter på Tyska bron, den perfekta cen­ trala och diskret placerade utsiktsplatsen i centrala Göteborg.

I Brunnsparken står Johanna darrande i fontänen. En mjuk och salt vind kommer med ett andetag över torn, spiror och flaggor. Vid Lejontrappan plaskar Paddan­ båten.

En grön jättebuss med texten ”Willkommen bei Kylltal Reisen” svänger upp på trottoaren vid rådhuset. Resenärerna strömmar mot Nordstan för att bli lyckliga människor för tid och evighet och chauffören går överhettad ut på bron. Han halsar en svensk lättöl och lutar sig tungt mot den gröna plåten med budskapet ”Motala 1863”. Överallt hörs milda ljud: en falsettartad vespamotor försvinner på Norra Hamngatan, sirener från Götaälvbron, saltblåsten som fläktar i rådhusets gardiner och Paddanguidens raspiga högtalarröst som ekar mellan kanalväggarna.

– Och tyskarna var så många – ducka för bron nu – att de hade en egen försam­ ling och en egen kyrka som ni ser här till höger …

Paddan försvinner under Kämpebron och Stora Hamnkanalen blir koppargrön och blank. Hisingen syns i en lucka mellan husen – en kran betar i diset.

Chauffören halsar och tittar eftersinnande på Ostindiska huset, Sahlgren­ ska huset, Tyska kyrkan och rådhuset. Tre nyanser av gult och 1700-tal spänns i kanalens spegel. Det skulle alltså kunna vara 1772, och framför den gula ostindiska väggen släntrar den femtonårige överspände Bengt Lidner, kanske lite ostadig, med en dikt till fru Sahlgren under armen. Det kan också vara 1858 och från Brunnsparkshållet kommer pianoläraren i ropet – Bedrich Smetana. Alla gross­ handlardöttrar är kära i honom. Det kan vara en sommardag 1870 och över Kämpe­bron vandrar med gängliga kliv domprosten Wieselgren (svensk mästare på blommiga gravtal, nykter men halvgalen, han hävdar på allvar att det histo­ riska Troja har legat i Hönshylteskans i Småland). Det kan vara år 1898 och den bepansrat svartklädda Sophie Elkan som skriver så långtråkiga historiska romaner promenerar arm i arm med Selma Lagerlöf. Det kan vara 1940 när den strame

29

Kungspor tsplatsen

52

Kungshรถjdsgatan

25 53

Tyska kyrkan speglar sig i Stora Hamnkanalen

Centralstationen

från den spruckna och fläckiga kompassrosen i golvet i Centralstationens äldsta del – öppnad i oktober 1858 – kan man vandra Göteborgs spikrakaste och roli­ gaste promenad framåt i tiden tills man slutligen kommer ut på kortsidan av buss­ terminalen och anar Lilla Bommens nedfart till Götatunneln. Den nya hopsmältningen av Centralstationen, Centrumhuset och Nils Ericsonterminalen är alltså mycket bättre än vad det träiga namnet ”Resecentrum Göteborg” antyder.

En grå linje i golvet går under tunga svarta lampor, röda balkar, valvbågar och glastak. Det är som att vandra i en teckningskurs i centralperspektiv. Utmed detta stråk syns järnvägens väggmålningar från 1923: Västra stambanan, Boråsbanan och Västkustbanan. Härryda, Hindås, Hultafors och Skene ligger på en förgylld linje i det glesa ljusgröna Sverige. Utanför Värnamo har konstnären inte kunnat motstå att teckna kossor med glada svansar. I Nordsjön ringlar ett sjömonster.

Amerikalinjens svarta skrov med vit överbyggnad får inte plats mellan Vinga och Göteborg.

Fläktpropellrar snurrar dramatiskt i taket.

Om man väljer att göra denna promenad en lördagsnatt möter man garanterat lyckligt sovande norrmän med meterlånga Tobleronepaket i famnen – spår efter ett Lisebergsbesök. De inväntar halvfyrabussen till Oslo. Ibland sover de så djupt att de blir kvar i Göteborg ett extra dygn.

Bältesspännarparken efter tågandet från

48

49

56

57

58

59

60

61

Göta älv slinker under Älvsborgsbron ut i Älvsborgs­ fjorden. En lastbåt balanserar på horisonten, snart tippar den över. Stadens ansikte har alltid varit vänt mot väster, i en ständig längtan till havet.

EN

ED SL

M

AR

SK

JÖ

LD

H

AM

O G ATA N LEB

S VA

AG

D

DSK AN ALE ÉG ATA N N

DSV LAN

HAGA NY GATA

GA TA N

ÄGS G AT AN MEL LAN G V SK ANS G KAP ON JÄ R G

A A LL

HAGA

ÖVRE HU

SA

RG

DSG

KU

G

SÅ

SG

AT AN

SPR

RI

LA

SKANSPARKEN

SKANSEN SKANSKRONAN TORGET

AT AN

VEG AGATAN

N S G ATA N

AL

D

AN A R E G AT GL SE

JUNGMA

AT AN

SG

ATA N

O S T ER G

N

L G ATA N

HEMSG

PATER

BE

GOD

A AT

N ATA HÖGS B OL E

DEN

63

V E G AG ATA N

R

AT AN

G

IE D IN ST O

MARIEBE

G AT A AN N SG AT A

ST

H

JO

KU

RL KA

EN D LE

N

P PA

RS

LI

A

K

SC O AT AN

SG AN

JOH KARL

M NSG

EN CITYFÄRJAN Ä LV S

N

A

BB

A

SG

EN

UN

G

SG TA N SGA

FOLKETS

N O RR

NL

O SK

GS

D

M

G ATA N

N ATA

BJÖRNGÅRDSVILLAN

STORA DAMMEN

SN M A N H ST O A BR

EN

NO RDE NSK IÖL

LILLA DAMMEN

EBERG

BB

FOLK- HUS TEATERN

NATURHISTORISKA MUSEET

MAJVALLEN

MARGRET

A

LINNÉ

B ANG OBSERVATORIUM

E

HÖ

LE

HÖGSBO

62

DJURGÅRDSPLAN

RD

VÄSTRA BEGRAVNINGSPLATSEN

BO

OSC AR FREDRIKS KYRKA

L G ATA N

N

GÅ

KUNGSSTENSMOTET

SN

NG G FJÄ RD E LÅ

STIGBERGET

SLOTTSSKOGEN

DU

ATA N

LV

NG G AN DR A LÅ NG G TR ED JE LÅ

TT O

AT A

EMSG

AN AT

ÄLVSBORGSPLAN

EK

GSG

Ä

TA N LÅ NG GA

SL

DH

KA

SLA

I FR

G

S L OT T S KO

N

KUNGSSTEN

SG

KS

NG

AT AN

RD

ED YG

GÅ

N

FÖ RS TA

UR

N

AT AN

GODHEMSPLATSEN

KU

G

KE

PI RLS

SG

TA N GA

ST

RG

M AS

GSLIDEN

L FJÄ

SG

MÄ

N

ATAN TH AM N SG

MASTHUGGSKYRKAN

BEL

O RU

BO

B YS

A

DANMARKSTERMINALEN

MASTHUGGET

KA

NYA VARVET

RÖDASTENSMOTET

G

ÄL VS

N TA L E N G A VA L G SR Ö N A

NYA ÄLVSBORGS FÄSTNING 2,5 KM

KA

O SK

EN

TA N SGA

TT

IE -

N

EG

RD

O

B RO RN

VÄ

SL

RGS CA

JE N KA RÖDA ST

A

LS EDE

GBER

AN AT

N ATA

SBO

TA GÖ

AM

STI

SÅGG

V ÄL

N

N N TA G A ATA SSE SG N N GO HAN E S P GE L E D S K E PA R L JO VÄ A A N T K ÄN Ö KH LM G FIS L A N ATA G TSG GS LITE N AMIRA EH

RJ

SE

JSN

NE

SJÖFARTSMUSEET

DJ

MA

B AB

Ä

EN GG SK AJ VÄ GE N MA ST HU EM IG RA NT

STIGBERGSKAJEN

FISKHAMNSMOTET

YF

RO

GÖ TA ÄLV

IT

ÄN

C

Ä LV

Älvsborgsbron från Klippan Tysklandsterminalen, ”Älvsnabben” och Klippans ångbåtsbrygga (nästa uppslag).

VÄSTERUT

L

Anders Hagdal spelar banjo vid Röda sten (föregående uppslag) Fiske vid Röda sten 68

ngbåtsbryggan i Klippan doftar stekt makrill.

Jag sätter mig i ångbåten ”Eduard Melin”, byggd 1881, sedermera kafé.

Salongen är inredd med mässing och hondurasmahogny. Här finns en smal vedspis med lejontassar, ett glatt vinklat skorstensrör och en vedlår.

Fyra amerikaner äter sillsmörgås vid fönstret. Sommarregnet över älven låter som fin sand som rinner ur en hand: ett svagt frasande. De diskuterar om de kom­ mit ihåg att kolla att inte grannens katt smög in i villan i Willingsboro, New Jersey, innan de åkte till Europa.

– Well, the cat doesn’t mind …

Jag går ut mellan båtarna. Här ligger den ketchriggade ”Frifararen”, lots­kuttern ”Greta Barbro”, fiskesköyten ”Akland”, ”Maria” från Kongsviken och konst­ åkningsvärldsmästaren Salchows gamla ”Camelia”. I ”Pandora” av Amsterdam syns genom det genomskinliga akterkapellet gula rosor i en kopparmugg. Ytterst på bryggnocken finns en inskription gjord med morakniv: För baby du har allt som jag har drömt om Göteborgs västra delar är ett landskap för skalder och romantiker, magiker och sjöfolk.

I regnet kommer en man i grön jacka, med jagad blick.

– Ett papper, har du ett papper!

Han säger att han är konstnär och nu, på ångbåtsbryggan, har han fått en vision.

Han vet exakt hur han ska formulera sin stipendieansökan. Han får ett papper och ställer sig i det frasande regnet och skriver mot ett träräcke, då och då tittar han upp och söker texten i Älvsborgsfjorden.

Den holländska handelsstaden och fästningen Göteborg var bara något tiotal år när sjöfolket började slå upp gårdar och varv på stränderna och kullarna på den södra stranden av det ankringsområde i älven som kallades Rivieret.

Denna södra älvstrand motsvarar i stort sett dagens administrativa enheter Majorna och de västra delarna av Linnéstaden.

Majorna, alltid med hög svansföring, förhöll sig självständigt ända till 1868.

Ibland verkar det som om nyheten om Majornas införlivande i Göteborg ännu inte har nått väster om Järntorget.

Jag går till Olle på Svenska sjöarkivet. Han sitter i en källare på Karl Johansgatan bakom spårvägens vagnhall. Det är ett gammalt skyddsrum med betongväggar, blå plåthyllor, en mässinghygrometer och några tusen reproduktioner av histo­ riska sjökort över Vinga, Marstrand, Lysekil och Mollösund.

Olle har fiskat korten ur Sjöfartsverkets arkiv. De bär spår av tvåhundraårig pipglöd.

Olle är solbränd, klädd i seglarskor, blå byxor och blå skjorta. Han pratar en hes godmodig göteborgska. Håret står på ända. Han är pensionerad statistiker. Över

69

Järntorgets hörn mot Linnégatan och Andra Långgatan 72

Allt i väster var inte Majorna, men Majorna gjorde sig alltid märkvärdigast.

Det var lite saga över Majorna.

Carl Leonard Johansson, mera känd som Big Johnson, befann sig en natt på 1880-talet i de australiska farvattnen, på väg mot Sydney, som styrman på den engelska hjulångaren ”Maitland”. En orkan bröt fartyget i två halvor. Big John­ son, kaptenen och maskinisten drev en natt med akterskeppet och upptäckte i gryningen en arton månaders flicka ombord. De matade flickan med kex, vin och kondenserad mjölk och sedan surrades hon fast på Big Johnsons rygg. Han halade sig in till land på en lina som spänts från vraket. Flickans mor hade också överlevt, hon hade befunnit sig på det lossbrutna förskeppet.

Som skollärarare Rosén framlägger saken framstår det som en tillräcklig förkla­ ring till bravaden att Big Johnson var född i Majorna.

Majorna var vilda västern.

Vid Gråberget – strax norr om Mariaplan – bodde den fyrtioåttaårige före detta järnvägsbokhållaren Carl Johan Wetterlind i en kammare full av Remingtongevär och pistoler. 1887 fick han ett nervsammanbrott och barrikaderade sig i nio dygn på vinden och sköt genom fönstret ihjäl en tjugoårig man.

Polisen lär ha övervägt att skicka in en bisvärm.

Wetterlind övermannades slutligen efter att en fiffig konstapel Lindros lockat honom med snus.

Obetydligt senare, det vill säga på 2000-talet, strax efter klockan tolv – regniga dagar lite tidigare – kliver båtmänniskor ner i ångbåten ”Eduard Melins” kajuta.

De klampar på landgången. De har salta kalufser och gula regnjackor och skruv­ mejslar utstickande ur jeansfickan. De slår sig ned med kanelbulle och öl – allt­ så inte kaffe – och pratar bomlik, pulpitar, självslående fockar, tvärnaglar, drev, toppstag och vantspridare, och en morgon högläser en mager man nyheterna på mobiltelefonen: ett norskt containerfartyg är i sjönöd i Kattegatt och sju man har undsatts med helikopter av den danska sjöräddningen.

– … och kapten och två besättningsmän är tydligen kvar och pumpar för livet …

De blöter bulltuggorna med öl.

Jag sitter på fönsterplats vid bordet intill och håller de mörka hundraåriga foto­ grafierna i skollärare Roséns blå bok mot det mjöliga älvljuset.

Disponent Ohlsson bär skarpskytteuniform med revärer på byxorna och värja med tjock tofs. Kapten J F Strömberg står nog inte riktigt stilla, hans polisonger är suddiga som rök.

Poliserna är uppställda som fotbollsspelare på ett lagfoto.

Jaegerdorffsplatsen är snöiga stugor.

Kan det vara en lojt förlängd sommarlunch, när Larsson, Pettersson och Frederik­ sen sitter i solen på Henriksbergs balkong? Kan det vara 1880-tal? Grönskan är tjock i bakgrunden. Pettersson och Frederiksen är avrundade under västarna, de har svarta flugor.

73

88

En gård i Haga Första Långgatan (nästa uppslag)

Haga Nygata

Frigångsgatan

89

Klippan, Sankta Birgittas kapell i bakgrunden

Ă„lvsborgsgatan

Mariebergsgatan

Bangatans mynning mot Stigbergstorget

86

87

98

99

100

101

SÖDERUT Poseidon på Götaplatsen Kungspor tsavenyn – Konstmuseet i bakgrunden, Storan i förgrunden (nästa uppslag)

Söder om den gamla stadskärnans gröna gördel ligger Avenyn och stenkvarteren. Här står staden med en fot kvar i 1800-talet – ibland i så hög grad att man på fullt allvar kan se studenter i vita mössor som på Valborgs­­mässo­aftons morgon dricker punsch under ett kastanjeträd.

FAT TIG HUS ÅN SLUS SGATAN

AL

LÉN

VA L L G R A VE

N

PALMHUSET

YA

KU

N

T OR SP N G RO N B S STORA TEATERN

N

G KY RKOVÄ

HAGA

SG

VÄ

AT AN RG BE IM GR

RL

AG

D

AM

FR

RGA TA N G IB R A LTA

GA TA N DS HE LD GU T KE

RÅ ST

Ö

VI

TA

M M

AT AN

ST

STORA VIKTORIAGATAN

AT AN AG KU

G ÄN

SPR EN D A SK OT R S KJ TS Ö BE RG L S G DS LE AT A

HA

OR FO

RS RSELIUS FO B

IU

EL

KE AC

DOKTOR

AT AN

N

RL

GE

G

VÄ

CA

LS

N

GSG

DA

ATA N

DA

LN

N D SG

GA TA N

MÖ

U TL A

DS

N ATA

ÅR

SG

GG

OK

AN AT

KT

ATA N

ÄN

O

SG

DO

WULFFSG

117

EN

RG

TA DS GA

LD BOTANISKA TRÄDGÅRDEN

LA

PILBÅ

MOSSENS IDROTTSPLATS

ÄNGGÅRDEN

ÄG

AN H A M S G AT

BE

O

LAR

T

RI

116

GYLLENKR

D RY

KT

AL

T

R TO

DO

R

KE

O

KTOR B E X G ATA DO

KE

N TA GA

AN AT

RÅ

TH

B S T RU RÅ NA KE T

JUBILEUMSKLINIKEN

RÅ

A AT SG

IG

ATA RDS G

ST DA

SAHLGRENSKA UNIVERSITETSSJUKHUS

ST

IN LT

ON

ALLA

Å

HU

L KO

OR

TA N EGA

RÖ

GR

BL

EN

KT

AR

TA GA

DOKTOR FRIES TORG

N

V IK

SV

O

N

N TA

BS

EK

GULDHEDEN

STR

R LTA

D

ATA N

N

A

N

A

RA

SG

IG E

EG

GIB

G KO

ST

D

UB RD

MEDICINSK HÖGSKOLA

AR

LANDALA

AV

JOHANNEBERGS KYRKA

DR

G

AT AN

R AT T

IK

VS

PÅ N G S

LÖ

LLS

ME

PE

IN

N TA GA

SÖ

BL

S ICK

CHALMERS

GULDHEDSTORGET

M E DI CI

IC

NSG

ATA N

VID

KEMIVÄGEN

KÄ

ANNEDALSMOTET

STENSSO

VO L

G

N

F YS

VÄ

CA

TO R

E K L A N D AG

G

NÄCKROSDAMMEN

L

ARE

BER

GATA N

YD VR

GS

AT AN

N

RG

AR K I VG ATA

SA

EN N

LÄR

KONSTEPIDEMIN

MEDICINSKA FAKULTETEN

STADSTEATERN

KONSTMUSEET

AN G AT

HU

G NY

GÖTAPLATSEN

HVITFELDTSKA GYMNASIET

NG

E

VÄ E AV N

LANDALA KAPELL

Å SG

VR

RA G ATA

JOHANNEBERG

ND

Ö

D GE I J ER S

HSS

KAPELLPLATSEN

U AL

ANNEDAL R A K E T G ATA

RE

LORENSBERG

N TA GA

RÖ

G ATA N

TS OR

VASASTADEN

TA N SGA

INGS

ENGE L B

S KT

N ATA

E

RG

REN

RÖHSSKA MUSEET

VSG S TA

FÖ

U KG

NILSSONSBERG

AN AT

ERG

SCHILLERSKA GYMNASIET

UTSIKTSPLATSEN

N TA GA

SP

N

LL

N TA GA

UNIVERSITETET

HEB

G ATA

HANDELSHÖGSKOLAN

SA VA ASC

A N SG

OR ST

N TA GA

N

ATA N G SG LB ER DA H ER IK AN SG AT STAV K GU

M BELL

O R IA V IK T

PUSTERVIK

N

NG

N

K PA R G ATA STO R

LÉ

KU

B RO

L AA NY

S G AT AN

RO

SÖ

O R IA V IK T

AB

NÄ

VA S

S

G AT

A

KROKSLÄTT

118

119

Botaniska trädgården 126

– Och Sofia, vettu, det betyder ju visdom liksom och jag tycker att du är så vis, och nu är det så att ”Ett öga rött” går på Capitol och då tänkte jag att du och jag …

Något tusental cyklar kan stå under lönnarna på Vasagatan.

Bilarna brusar nedanför den nya Handelshögskolan i glas och bulgarisk sand­ sten. Flickan i den gula klänningen flyr in under de droppformade lamporna till läsesalen med gröna rangliga bord och en lugnande skogssjö av Carl Wilhelmson på väggen.

Den arkitekturhistoriska etiketten tysk stenstad låter strängare än vad den är.

Det är röda koppartak, sirade vindskupor, järnbalkonger som översköljts av pelargoner, skjortor som levande fladdrar på galgen genom ett fönster på fjärde våningen och burspråk där en svärmorstunga sticker upp ur brun kruka.

Ofta syns en målare akrobatiskt uthängd genom ett fönster medan han penslar någon kartusch som antagligen prefabricerats i Frankfurt 1882. Man kan utgå från att byggmästarens spöke häpnar över denna omvårdnad.

Ibland syns någon kvarglömd jättevilla med vita knutar eller plastkossor i fönstren.

Föreningsgatan är en stillsam backe av gräsklippningsknatter och svettiga cykel­ kurirer.

På bergskammen står Gegerfelts vikingavillor i brunt eller saftrött. Bergen är alldeles annorlunda kullarna i Majorna i väster och Redbergslid i öster.

Här är granitmurar, puts och kalla stenbänkar.

Bakom Götaplatsen finns ett hemligt kvarter av knappt sekelgamla tegelvillor.

Det är murgrönor, järngrindar och björkprassel. Det kan vara Royal Bachelors’ Club, Sjöfartens hus eller Ågrenska villan. En gubbe fotograferar sin ömt putsade Rover intill en stenbalustrad. Bakom en järngrind leder en stenlagd gång mellan rosor till universitetets institution för filosofi. (På söndagar är den vita spröjsade balkongdörren öppen: då sitter någon därinne och tänker. Det är omöjligt att föreställa sig någon schopenhauersk dysterhet.) Mitt i detta överraskar Svenska Målareförbundet, Avdelning 3, Lunchstängt 12–13, och man vandrar nedför den lätt sluttande avenyn där segelbåtarna står i fönstren.

Allén är buller, asfalt och mörker. Grova lindar stänger ute solen på tredje vå­ ningen. Ingen sitter på bänkarna. Men en gång befolkades Allén av damer med vita parasoller, bahytter, ärmlånga broderade klänningar och stora turnyrrosetter på baken. Herrarna uppträdde i cylinderhattar och linjerade byxor. Det var gross­ handlare, redare, baggbölare och industririddare.

(Industririddarens metoder varierade, men i stora drag var han en Uddevalla­ dräng med skådespelartalang som på krita lyckats köpa en slängkappa och en kos­ tym med sammetsväst. I Göteborg skrev han in sig på hotell som baron, beställde under två veckor ett flertal kostymer och guldrovor från de smickrade handlarna och flirtflanerade i Allén tills han en morgon var mystiskt försvunnen. På det tomma hotellrummet stod en amerikakoffert fylld med sten.)

Karl XV:s adjutant Erik af Edholm har i sina dagböcker med aristokratens för­ akt fångat den nyrika stenstaden. I november 1862 kom kungen till Göteborg

127

sidorna 139–143: götaplatsen är jämte Liseberg det stora avtrycket av Göteborgs 300-årsjubileum år 1923.

Den kalendariskt petige kan invända att staden detta år fyllde 302, men det över­ såg de jublande göteborgarna med. Tålamodet var nog mindre med de ständiga regn som drev ner besökssiffrorna och skapade ett mångårigt gråväder i den kom­ munala budgeten.

Poseidon avtäcktes år 1931. Från en smal vinkel på Konserthusets trappa ter sig statyn obscen. Varje sommarkväll syns turister fotografera i tron att de är ensamma om denna upptäckt. Göteborgarna kallar finessen ”Milles hämnd”.

I regel ligger Götaplatsen öde. Vid havsgudens fot siktas ibland någon svensexa med en generad huvudperson som tvingas sjunga tango i svart peruk och blommig skjorta uppknäppt till naveln. Långväga cyklister river av sig svettiga hjälmar och pustar ut på Konstmuseets trappa. Annars är det lika lugnt som Gustaf Adolfs torg.

Göteborgs två mest kända platser är märkligt stilla.

Palmhuset och fontänen i Trädgårdsföreningen (föregående uppslag) Spjutbäraren vid Götaplatsen

sidorna 136–137: på den odlade delen av Botaniska trädgården – cirka 25 hektar – växer ungefär 20 000 arter på fält, i rabatter och i växthus. Den stora rariteten är påskö­trädet (Sophora toromiro) – en ärtväxt som sannolikt hade varit helt utrotad om inte Thor Heyerdahl år 1958 haft med sig några frön till Göteborg.

Trädgården, som öppnades år 1923, byggdes upp av Carl Skottsberg. Det var friskt vågat att välja honom eftersom han dittills profilerat sig som expert på antarktiska brunalger. Skottsberg hade inlett sin karriär vid tjugo års ålder på Nordenskjölds Antarktisexpedition. När fartyget sjönk hade han stillsamt samlat ihop sina växter och klivit ut på ett isflak. Han gjorde sedermera resor till Hawaii, Tunisien, Japan, Marocko, Java, Australien, Ceylon, Chile och Nya Kaledonien, men under resten av sitt liv kallades han Is-Kalle.

25 138

139

144

Norra Guldheden (överst) och Seminariegatan sedda från Olivedalsgatan Aschebergsgatan nära Chalmers (nästa uppslag)

Panorama Hotel vid Eklandagatan

Quality Hotel Panorama tar ner skylten

145

146

147

152

153

ÖSTERUT Naturligtvis är det orättvist att hävda att östra Göte­borgs landshövdingehus, backar och spårvagnar bara är en spege­lbild av de västra stadsdelarna. De östra stads­delarna har sina egna färger och ljud.

SLEDEN OLM

GAMLESTADEN

KVIBERGS KYRKOGÅRD

GE

Ä AV

N

KVIBERG

SVENSKA MÄSSAN

Ö RG

EN RY TE VÄ G

LA

MUNK

RÅSTE

NS

AT AN EG

RR U L F S PA

LIL

DH

KÅLLTORP

EN

G

VÄ

B Ö G TA N A

DE

N

LSJ

ÖV

ÄGE

N

SANKT SIGFRIDS PLAN

KÄRRALUNDS G E N C AMPING SKATÅS MOTIONSCENTER

TORP ÖRGRYTE

JAKOBSDAL

NK

DELSJÖOMRÅDET FRITIDSOMRÅDE

AV

IGF T S

DR

KUN

EN

RIDS G

ÄG

SKÅR DELSJÖNS GOLFBANA

GSB SL

DEN

RÅ

ALE

BO

AC K

STORA DELSJÖN

ED

EN

E6/E

KALLEBÄCK

20

155

N

E20

TO R PAV Ä G E N

ÖSTRA SJUKHUSET

UL TS

DS

KÄRRALUND

TRA

EDE

BJÖRKEKÄRR RENSTRÖMSKA SJUKHUSET

SANATO RIEGATAN

AN AT

N

SL GSÅ

BJÖR CKS GATAN

G ATA N

N

LI

GA TA N

DSG

SKILLNA

LA

PRÄSTGÅRDSÄNGEN

SK

A

AT AN

KÄRRALUN

AV

DA

NSK

GSB A

KUN

ÄGE

LL

SA

SÖ

M Ö L N DA L S Å N

LISEBERGS NÖJESPARK

LUNDEN

DA

ÖRGRYTEMOTET

E B Ä C K S G ATA N

EN SVÄG ÅNÄ

V N K T PA U LI G

A

CKA

S G

SCANDINAVIUM

KÅ

IN

ATA N

ÖS

Ä

AN AT

TOMT EG

AN AT VALHALLABADET

NOBELPLATSEN N O B E L G

S

ÖVERÅSPARKEN

SLUNDSG

VALLA IDROTTSPL

NORSKA SJÖMANSKYRKAN

N DAV

ÖSTRA BEGRAVNINGSPLATSEN

ÖVERÅSVALLEN

L L SG

TA N S G A KAGGELEDSG TORGET EL ED SG

SV

EG E

G LII

LEDEN BR ON

ÅN LS

DA LN

MÖ

SV

ODIN

N

G REN

S BER G

HÄRLA

ALL PAV

Å AT

UR RZ

GÅRDA

NYA ULLEVI

TO R

SK

ST

BE

ULLEV IBRON

LEV

G

WILLI N S

FABR IKSG

EN EXERCISHEDEN

AG

ÅV ÄG EN

ST

A A A KG N Y PA R HEDEN

SKÅNEGATAN

AN S G AT O D IN ULL EVIG ATA N

G

N PÅ GÅRD A

IG

RE

RED

OLSKROKSMOTET

AN AT

A

AN AT

FR

MUNKEBÄCKSMOTET

SG

N

STAMPEN

É L L TA N

SKANSEN LEJONET

N TA SGA

G A M L E S TA D S V

GÖ K R GULLBERGSVASS

D RI

D

U T FA

ALL

MA

N TA GA

JO H A

OW AK

N

VO N

AN AT

RA

A AT

N

G

ST

VEÅ

SÄ

BAGAREGÅRDEN

A AT

GEN

SÄVEÅN S

OV

N

GS

I

RP

RO

E RT

ER

LER

RG

AN G AT

TO

B LV

MÅ

LB

N

EL A RT

UTBYVÄ

EN

G

Ä TA

L GU

G

SVÄG

BR

US

GAMLESTADEN

HOLLÄNDAREPLATSEN

RIEHOLMSLE DE N W AT ER L SÄ O O V GA TA N

TH

ERG

KA

DS TA N GS NEL N TI UN T

GÖ

G

G ND

IB KV

BE

AK

OLSKROKEN

GASVERKSKAJEN

V ÄL

G S G ATA N

KVI

SL

EÅ

A ÖT

AG

RS

K

STUDIEGÅNGEN

TA Ä LV

RE G EM EN TS VÄ G EN -

U K RU T H

154

AL

KO RT E

D

MAR

IEH

Hotel Gothia Towers Östra kxyrkogården (nästa uppslag).

G Ö TA

Ä LV

KORTEDALA

S RO

EN

DA

LS

TA N TRÄGA TORGET

156

157

Liseberg (detta och n채sta uppslag)

172

173

Den nya staden växer fram på Eriksberg (föregående uppslag) Eriksbergskranen

Backaplan

Esab flyttar in i Götaverkens gamla huvudkontor

218 219

236

237

240

241

Nordostpassagen

242 243

Bagaregården från Storhöjdsgatan (föregående uppslag) Kaponjärgatan

Skansparken Björngårdsängen i Slottsskogen (nästa uppslag)

sidorna 246–247: slottsskogens supportrar framhåller gärna ett brev från Gustav II Adolf där han redan år 1624 tillät göteborgarna – eller vad invå­ narna i den då treåriga staden kan ha kallats – att de fick roa sig i parken under förutsättning att de ”ikke der hugga neder Skogen och fälla djur, eller bruka någon annan motwillighet”. Som riktig park öppnade Slottsskogen år 1876.

Själva slottet är Älvsborgs slott som revs redan på 1650-talet, men patologiska vitsare hävdar – poängen är svår att rädda i skrift – att det är gräset som är slått.

Slottsskogen domineras sommartid av flamingor, pingviner, korvgubbar, älgar, ankor, brännbollsspelare och oerhört argsinta svanar.

244

245

260

261

280

281

288

289

296

297

etta är vår bild av Göteborg. Bokens gränser dras (med några undantag) i höjd med Älvsborgsbron i väster, Gamlestaden i öster, Guldheden i söder och Bjurslätt i norr.

Kapitelindelningen är alltså geografisk, men kan också ses i ljuset av stadens utveckling. Det föll sig naturligt för oss att låta området inom vallgraven och älven utgöra en enhet, trots att vissa numera utschaktade ytor som var älv eller sumpmark på 1600-talet därmed slogs ihop med historisk mark. Områdena väster om den gamla stadsmuren var en gång Göteborgs tidiga förstäder – därmed blev det rimligt att låta även den forna förstaden Haga ingå i det västliga segmentet. På motsvarande sätt lät vi 1600- och 1700-talens stadsgräns markera övergången till de östra stadsdelarna, trots att det kan te sig provocerande för en inbiten göteborgare att se Gårda och Stampen kategoriseras som östra Göteborg. Kapitlet Hisingen omfattar öns södra delar.

Det är naturligtvis fotografierna som spelar huvudrollen.

Tore Hagman har vandrat på Göteborgs gator i över två och ett halvt år – och emellanåt satt sig i en helikopter eller en skylift för att få överblick. Bilderna är inte arrangerade; de visar Göteborg som det är. Av tusentals bilder hittade ett litet urval in i boken.

Författarens följeslagare har varit bland annat Guide till Göteborgs arkitektur (Calden­ by, Linde Bjur, Ohlsson), Göteborgs historia. Näringsliv och samhällsutveckling (Fritz, Andersson, Olsson), Fästningen Göteborg (Bramstång m fl) och Sven Schånbergs böcker (bland annat den underbara Sällsamheter i Göteborg). I detaljfrågor – person­ porträtt, mode eller byggnadsdetaljer – som kräver specialiserad litteratur märks exempelvis musikhistorikern Anders Carlssons avhandling Handel och Bacchus eller Händel och Bach, som i ett måhända oväntat sammanhang ger en levande bild av det sena 1800-talet. Ett försök till porträtt av det äldsta Göteborg presenteras i konstnären Lars Gillis bok Gamla Götheborg – bilder som inte fanns.

Författaren har haft oumbärlig nytta av Göteborgs bibliotek och museer – i syn­ nerhet Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet. Personalen är oändligt hjälpsam.

Ingrid Wirsin har granskat texten. Det innebär inte att hon är enig med förfat­ taren om allt. Lika lite är hon ansvarig för hans tillkortakommanden.

Framför allt står vi i tacksamhetsskuld till alla göteborgare som under två och ett halvt år har hjälpt oss att komma upp i torn och takterrasser, bidragit med upp­ lysningar och lästips eller bjudit på kaffe. Ni är hundratals personer. Utan er hade vi aldrig kunnat göra denna bok. Tack!

Tore Hagman Kristian Wedel

304