9789170535192

h채mnden

LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.

Mer information om oss finns på www.ll-forlaget.se

LL-förlaget MTM Box 5113 121 17 Johanneshov Telefon 08-580 02 700 www.ll-forlaget.se

© 2015 Tony Samuelsson och LL-förlaget Omslag och form Susanne Viborg, Bok & Form Papper Munken Premium Cream 15, 100 g Typsnitt Indigo och Skitch Tryck Bulls Graphics, Halmstad, 2015 isbn 978-91-7053-519-2

Tony Samuelsson

H채mnden En L채tt Pocket

Medvetslös Ines låg på rygg i sin säng, alldeles stilla med slutna ögon.

Det var som om hon bara sov och snart skulle vakna.

Hon var blek i ansiktet och hade ett stort plåster i pannan.

Händerna låg stilla på täcket.

Håret mörkt mot kudden.

Bara bröstkorgen rörde sig lite.

Jag satte mig och tittade på när hon andades, strök undan en hårslinga och rättade till en rynka i hennes nattlinne.

Hennes hand var varm och levande i min hand.

5

– Ines, sa jag, nu är mamma här igen.

Jag tittade på hennes ögonlock, om de skulle rycka till.

Tänk om hon skulle reagera på min röst.

Jag låtsades att hon kunde höra mig, och berättade vad jag gjort under dagen.

Det var torsdag och ganska fint väder, sa jag.

– Det är dags att du vaknar upp, gumman.

Vi saknar dig så mycket, sa jag.

Hennes rum var ganska litet men jag var glad att hon hade fått ett eget.

På sängbordet stod en vas med en färgglad blombukett.

Ines kompisar hade varit där och lämnat fina krya-på-dig-kort och små presenter.

6

Jag smekte Ines över luggen och kysste henne på pannan.

Utanför fönstret syntes gräsmattor och en parkeringsplats.

Efteråt pratade jag med läkaren.

Han var vänlig och svarade på mina frågor.

Han visste inte när Ines skulle vakna upp.

Det kunde bli idag, imorgon Eller det kunde ta längre tid.

– Ines tillstånd är stabilt, alla värden ser bra ut, sa han.

Han hade en trygg, snäll röst.

– Hon kommer väl att bli bra? frågade jag.

– Vi får hoppas och tro på det bästa, sa läkaren.

7

Sjuksköterskan var också snäll.

Hon bjöd på kaffe och frågade om Ines.

Jag berättade att Ines hade lånat min bil.

Hon hade just tagit körkort och gillade att köra.

Hon hade råkat köra av vägen och ut i en skogsdunge.

Bilen hade stött ihop med ett grovt träd.

Farten var inte så hög men Ines hade slagit sig i huvudet vid krocken.

Någon som var i närheten hade upptäckt bilen och ringt efter ambulans.

När ambulansen kom, hade Ines först varit vaken, sedan hade hon svimmat av.

Hon blödde från ett sår i pannan.

Ambulansen körde Ines till akutmottagningen.

Jag var hemma när telefonen ringde.

8

En sjuksköterska berättade vad som hade hänt.

Genast ringde jag min väninna Siv. Hon körde mig direkt till sjukhuset.

Hela natten satt jag hos Ines.

Jag var nästan sjuk av oro.

På eftermiddagen nästa dag var jag tvungen att åka hem och duscha.

Och sedan försöka sova lite grann.

– Det var fruktansvärt, sa jag till sjuksköterskan som bjudit mig på fika.

– Du ska se att allt kommer att bli bra, sa sjuksköterskan och log. Ines är en stark tjej, hon kommer snart att bli frisk igen.

Det kändes så skönt att höra det, att jag nästan började gråta.

9

Ryktet Det var under besökstiden på den tredje dagen.

Två av Ines bästa vänner, Martin och Sara, kom till henne på besök.

Vi drack kaffe från en termos och åt kanelbullar.

De pratade till Ines, berättade om saker som Ines sagt och gjort.

Sedan lyssnade vi på musik som Ines gillade.

Vi hade det trevligt och jag blev på bättre humör.

Sedan tittade Sara allvarligt på Martin och sedan på mig.

10

– Karin, det är en sak jag måste berätta för dig, sa Sara lågt.

– Vad menar du? frågade jag.

Sara suckade och såg på mig med ledsna ögon.

– Du har inte hört?

– Nej, sa jag.

– Ines olycka.

Det kan vara någon annans fel.

Jag kände att jag blev het i ansiktet och torr i halsen.

– Vad pratar du om? sa jag.

11

– Det är en man som heter Grönkvist, fortsatte Sara. Det går rykten om att det var hans fel att hon krockade.

Det gick runt i huvudet.

Jag svalde och andades tungt.

– Är det sant? Vem har sagt det?

– Vi har hört det från kompisar.

– Vem är han? Den där Grönkvist? frågade jag.

– Han är känd för att vara alkoholist.

Han var ute och fyllkörde.

Han var där, Karin.

Det finns vittnen som har sett honom och hans gamla Saab.

Det var hans fel att Ines körde av vägen.

12

Sara och Martin tittade ömsint på mig.

– Det visste jag inte, sa jag.

– Vi tänkte att det var bäst att du fick veta det.

Var det dumt?

Jag tittade på Ines som om hon skulle kunna svara mig.

– Nej. Det kom lite plötsligt bara.

Det finns vittnen, säger ni?

Sara nickade.

– Vilka då?

– Vi vet inte riktigt, sa Martin.

Vi kan försöka ta reda på det.

13

– Jag vet inte vad jag ska tro, sa jag chockad.

Tack för att ni berättade.

Ines låg tyst och stilla på sin säng med slutna ögon.

Hennes vänner hade gått och jag kysste min dotter på pannan.

Sedan gick jag ut genom långa korridorer och tog hissen ner.

Sjukhuset var stort men äntligen var jag framme vid utgången.

Hela tiden tänkte jag på Ines och olyckan, som kanske inte var en olycka.

Som kanske var ett brott.

14