9789170535123

LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.

Mer information om oss finns på www.ll-forlaget.se LL-förlaget MTM Box 5113 121 17 Johanneshov Telefon 08-580 02 700 www.ll-forlaget.se © 2015 LL-förlaget och Johan Werkmäster Omslag och form: Frida Sthlm Papper inlaga: Munken Premium Cream 15, 100 g Typsnitt: Brandon och Granjon Tryck: Bulls Graphic AB, Halmstad, 2015 isbn 978-91-7053-512-3

D.H. LAWRENCE

LADY CHATTERLeYS ÄLSKARE Återberättad av Johan Werkmäster

Överlevaren 1917 pågick det första världskriget i Europa.

Clifford Chatterley var löjtnant i engelska armén.

Han var en ung stilig man, bredaxlad och stark med ljust hår och blåa ögon.

Hans fästmö hette Constance Reid.

Clifford var tjugoåtta år gammal, sex år äldre än Constance.

Hon hade lockigt brunt hår och stora nyfikna ögon.

Clifford och Constance gifte sig.

De blev herr och fru Chatterley.

Under en kort tid levde de lyckliga tillsammans i London.

De promenerade i parkerna och pratade om framtiden.

På kvällarna älskade de med varandra och somnade sida vid sida.

Men efter några veckor måste Clifford resa bort från Constance. Han var soldat och åkte med sitt regemente till Frankrike för att strida i det fruktansvärda kriget. * 4

Clifford Chatterley kom tillbaka till England efter ett halvår. Då låg han på en bår och var nästan död.

Han hade skadats svårt av en granat.

Läkarna trodde inte att han skulle överleva.

Han vårdades många månader på sjukhus.

Under tiden bodde Constance och hennes syster Hilda i London hos deras far, Sir Malcolm.

Deras mor var död.

Malcolm Reid kom från en fin familj, en adlig släkt i Skottland.

Han hade kvar den stora gården där men bodde oftast i London.

Constance var olycklig och rädd.

Kanske skulle hon bli änka?

Hon trodde att hennes man skulle dö.

Men herr Chatterley överlevde.

Efter att ha vårdats i två år kunde han äntligen lämna sjukhuset.

Men då satt han i rullstol.

Han var förlamad från midjan och neråt.

Clifford skulle aldrig kunna gå eller leva ett vanligt liv.

Han visste att han inte skulle få några barn, han kunde aldrig mer älska med en kvinna.

5

* Clifford och Constance Chatterley lämnade London 1920.

De flyttade 20 mil norrut till Wragby, en gård med ett stort gammalt stenhus från 1700-talet. Det var Cliffords föräldrahem.

Huset låg på en kulle som var omgiven av en vacker skog med ekar.

Skogen hörde också till Wragby.

De kom dit i bil en regnig höstdag.

Chauffören körde fram mot huset genom en allé.

Det droppade från träden och bredvid vägen gick våta får.

Hushållerskan och hennes man, herr och fru Betts, tog emot dem.

Sen hälsade Clifford och Constance på resten av tjänstefolket som stod på rad och bugade och neg.

Huset var tre våningar högt.

Constance gick omkring i rummen och såg att det var städat och rent överallt.

Samtidigt tyckte hon att huset kändes dystert och visste inte om hon skulle trivas där.

Hennes sovrum låg högst upp.

Clifford hade sitt rum på nedersta våningen.

Där kunde han ta sig runt med rullstol.

6

Utomhus hade han en annan rullstol som drevs av en motor.

Den använde Clifford i parken.

Men då gick Constance alltid bredvid honom.

Han var rädd att något skulle hända och vågade inte köra omkring ensam.

När de var ute tillsammans märkte Constance att det ofta luktade illa i luften.

Svarta sotflagor föll över Wragby ibland när vinden blåste från ett visst håll.

I närheten fanns en stor kolgruva, ur höga skorstenar steg mörk rök.

Gruvarbetarna bodde i Tevershall, en ful by med små sotiga tegelhus.

Närheten till gruvan och den fula byn gjorde att även Wragby kändes dystert.

Men Clifford trivdes på Wragby.

Det var där han hade växt upp med sina föräldrar och en äldre bror.

Brodern hade dött i kriget och även föräldrarna var döda.

Clifford hade ärvt sitt barndomshem och familjens förmögenhet.

– Vi är de enda rika och förnäma människorna här i trakten, sa Clifford till Constance.

7

– Arbetarna i byn lever ett helt annat sorts liv.

Du ska inte ens bry dig om att hälsa på dem.

Constance tittade förvånat på sin man.

Tjänstefolket kallade honom Sir Clifford.

Constance fick heta Lady Chatterley.

8

Lögnen Dagar och månader passerade.

Det blev vår och sen höst igen.

Constance tyckte att tiden gick sakta.

Hon hade långtråkigt på Wragby, visste inte riktigt vad hon skulle göra.

Tjänstefolket skötte hushållet.

De flesta var kvar sen tiden då Cliffords föräldrar bodde i huset.

De arbetade på samma sätt som de alltid hade gjort.

Allt sköttes perfekt.

Det fanns inget att klaga på.

Constance varken ville eller vågade ändra på något.

Clifford hade börjat skriva noveller.

Några av dem trycktes i tidningar och han skulle snart ge ut sin första bok.

Han ville att Constance skulle läsa allt han skrev, och det gjorde hon.

Hon tyckte att novellerna var ganska bra.

De var välskrivna, ibland roliga och ibland elaka.

Men det fanns inget riktigt liv i berättelserna, ingen glöd, ingen passion, inget som fick hennes hjärta att bulta.

9

Clifford ville alltid prata om novellerna med Constance, höra vad hon tyckte om dem.

Men hon förstod snart att han bara ville ha beröm.

När hon någon gång var kritisk och tyckte att han skulle ändra på något blev han genast arg.

– Det där förstår du inte, sa han.

Kvinnor begriper sig inte på litteratur.

Constance slutade att vara ärlig.

Hon läste sin mans noveller, ljög och sa att de var fantastiska.

Clifford log och såg belåten ut. * Clifford gav ut sin första bok, fick en del bra recensioner men också några dåliga.

Ibland kallades han för en lovande författare, men Clifford var inte nöjd med det.

Han ville bli berömd och att alla skulle älska det han skrev.

Till Wragby bjöd han hem andra författare och journalister som skrev om litteratur, män som kunde hjälpa honom att bli berömd. De bodde gratis i husets gästrum, åt läckra måltider och drack dyra viner.

10

De trivdes och sa vad Clifford ville höra, att han var en av sin tids bästa författare.

Constance åt middag med Cliffords gäster, satt där och var vacker och trevlig.

Hon lyssnade artigt på männens samtal.

De pratade om livet, kärlek och erotik men framförallt om litteratur.

För det mesta satt hon tyst.

Om hon sa någonting lyssnade de inte.

De bara log. De trodde inte att en kvinna hade något intressant att säga om livet, kärleken eller litteraturen. * Constance trivdes inte på Wragby, i alla fall inte inne i huset. Hon flydde ut, sprang iväg från Clifford, bort från gäster och tjänstefolk. Hon ville vara ensam, gick snabbt genom trädgården och ut i skogen.

Constance tyckte om skogen.

Där slapp hon andra människor och allt prat om den moderna litteraturen.

När det var vår plockade hon gullvivor.

På hösten gick hon runt och sparkade bland de vissna löven.

11

Constance hade bott på Wragby i två år när hon fick besök av sin far, Sir Malcolm Reid. Han blev förskräckt när han såg hur mager och blek hans dotter hade blivit.

– Det här livet passar dig inte, det gör dig sjuk, sa han.

Du är gift med Clifford men ni är inte tillsammans som man och kvinna.

– Det är inget fel på vårt äktenskap, svarade Constance.

– Du vet vad jag menar, fortsatte Sir Malcolm.

Ni ligger inte med varandra, det går inte eftersom Clifford är förlamad.

Ni kan inte ha samlag med varandra.

Du är kvinna. Du borde ligga med en man ibland.

Constance rodnade och satt tyst en stund.

– Det är som det är, sa hon till sist.

Det är ingenting som jag kan ändra på.

– Jo, det kan du, svarade hennes far.

Du borde skaffa dig en älskare.

Det skulle vara det bästa för dig.

12

Skogvaktaren En kall morgon i februari promenerade herr och fru Chatterley i trädgården.

Clifford gick förstås inte, han satt i sin motordrivna rullstol.

Constance gick bredvid honom.

Gräset var vitt av rimfrost.

En blek sol syntes bakom de tunna molnen.

En stig sluttade ner mot skogen.

Clifford körde försiktigt nerför backen.

Constance öppnade grinden mot skogen och de fortsatte in mellan träden längs en liten väg.

Clifford älskade skogen, han älskade de gamla ekarna.

Här hade han lekt när han var liten.

– Tänk att jag äger den här skogen, sa han.

Det är synd att jag inte har ett barn som kan ärva allt efter mig.

Stolen guppade fram över den frusna, ojämna marken. Constance gick bredvid.

– Jag är ledsen att vi inte kan få ett barn, sa hon.

13

Clifford stannade och tittade på sin fru.

– Du kan kanske bli gravid med en annan man, sa han.

Om du får ett barn, helst en son, så uppfostrar vi honom här på Wragby.

Det blir vårt eget barn som kan ärva mig.

Constance stod tyst.

– Vem skulle den andra mannen vara? frågade hon till sist.

– Det vet jag inte, svarade Clifford vresigt.

Det är bara någon som du ska ligga med.

Sex är inte viktigt. Du och jag är gifta.

Det är något helt annat, det är allvar.

Vi hör ihop. Vi lever tillsammans och kommer att fortsätta göra det.

Det betyder ingenting om du ligger några gånger med en annan man.

I så fall gör du det för att bli gravid och kunna föda mitt barn.

Constance lyssnade förvånat.

Hon kunde inte förstå att Clifford ville att hon skulle ha samlag med en annan man.

– Men skulle du verkligen inte bry dig om vem som var den riktiga fadern till ditt barn? frågade hon.

14

Clifford ruskade på huvudet.

– Jag blir den riktiga fadern, svarade han bestämt.

Vem du väljer att ligga med bestämmer du själv.

Du kan säkert hitta en lämplig man, jag litar på att du väljer rätt.

Men jag vill aldrig veta vem den mannen är.

– Du pratar så konstigt, utbrast Constance.

Ska jag ha samlag med en främling, någon som du inte ens vet vem det är?

Clifford nickade.

– I så fall gör du det för en god sak, för att vi ska få ett barn, sa han.

Fundera på saken! * De fortsatte framåt längs skogsvägen.

Efter en stund fick de syn på en man som kom gående mot dem.

Ett gevär hängde över hans axel.

Bredvid honom skuttade en hund.

Mannen stannade till, vände sig om och började gå åt ett annat håll som om han inte hade sett dem.

15

– Mellors! ropade Clifford.

Kom hit och hälsa!

Clifford förklarade för sin fru att Oliver Mellors var hans skogvaktare.

Han skötte om skogen.

Mellors gick fram mot dem.

Han var lång och mager, hade hatt och var klädd i en mörkgrön rock.

– Det här är min fru, Lady Chatterley, sa Clifford.

Mellors lyfte på hatten med vänstra handen och sträckte fram den högra för att hälsa.

Samtidigt såg han rakt på Constance.

Hans ögon var blå och det kändes som om han kunde se rakt igenom henne, hon kände sig blyg.

Hon gissade att skogvaktaren var minst tio år äldre än hon själv, men hon tyckte ändå att han var snygg.

– Mellors, kan du se till att jag kommer tillbaka hem ordentligt? frågade Clifford.

Rullstolens motor är ganska svag, jag vet inte om den orkar uppför backen.

Om det behövs kanske du kan skjuta på?

Skogvaktaren nickade men sa ingenting.

Clifford började köra tillbaka.

16

Constance och Mellors gick bredvid honom.

Hunden följde efter dem.

När de närmade sig grinden till trädgården sprang Constance i förväg och öppnade den.

Clifford blev irriterad.

– Varför sprang du och öppnade? frågade han argt. Det kunde Mellors ha gjort!

– Jag tycker att det är roligt att springa ibland, svarade Constance med ett skratt.

Plötsligt kände hon sig på gott humör, kanske för att skogvaktaren var där.

Han var allvarlig och sa nästan ingenting, men hon blev glad av att vara nära honom.

Mellors stängde grinden.

Sen började han skjuta rullstolen uppför backen. Constance tyckte att han verkade stark och full av liv. * När Clifford och Constance åt lunch tillsammans frågade hon vem skogvaktaren var.

– Mellors kommer härifrån trakten, från Tevershall, svarade Clifford.

Han är son till en gruvarbetare.

17

– Först jobbade han i gruvan men sen anställde min far honom som skogvaktare. Under kriget var han soldat, mest i Indien tror jag.

Därefter sökte han jobb i gruvan igen.

För åtta månader sen bad jag honom att komma tillbaka som skogvaktare.

Mellors är en duktig karl.

– Är han gift? frågade Constance.

– Han har i alla fall varit det, sa Clifford.

Men hans fru övergav honom.

Hon försvann med en annan gruvarbetare.

Jag tror att Mellors lever ensam nu.

Varför frågar du så mycket om honom?

Constance rodnade och ryckte på axlarna.

– Jag vet inte, svarade hon.

Egentligen intresserar han mig inte alls.

18