9789170535109

bengtssons hemlighet

LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.

Mer information om oss finns på www.ll-forlaget.se

LL-förlaget MTM Box 5113 121 17 Johanneshov Telefon 08-580 02 700 www.ll-forlaget.se

© 2015 Camilla Wallqvister och LL-förlaget Omslag och form Susanne Viborg, Bok & Form Papper Munken Premium Cream 15, 100 g Typsnitt Indigo och Skitch Tryck Bulls Graphics, Halmstad, 2015 isbn 978-91-7053-510-9

Camilla Wallqvister

Bengtssons hemlighet En L채tt P

ocket

Försvunna Johanna skyndar upp mot toppen av kullen.

Det är tungt att springa i den branta backen.

Hon flämtar.

Allt är tyst och stilla. Alldeles för lugnt.

Det surrar till i hennes mage av oro.

Hon stannar uppe på krönet.

Ser sig sakta omkring i den stora hagen.

Blicken följer det långa staketet med stolpar och fårnät.

Johanna tittar bortåt de gamla ekarna.

Hon spanar noga under varenda trädkrona.

Men hon ser bara högt gräs.

Hon fortsätter att leta med blicken.

Ser spänt mot snåren med enbuskar.

5

Stirrar så att ögonen tåras.

Sedan tittar hon bort mot dammen vid skogskanten.

Och alla de stora stenarna som ligger utspridda i hagen.

Men hon kan inte se några får.

Inte ett enda.

Alla hennes djur har smitit ut.

Precis alla.

Femton tackor, arton lamm och en argsint bagge, Toke.

Johanna knyter nävarna hårt.

Naglarna gnager sig in mot handflatorna.

– Helvete också! halvskriker hon.

Sedan sätter hon upp händerna framför ansiktet.

Blundar och försöker att tänka klart.

6

Vad måste hon göra först?

Leta upp fåren innan de blir mosade av en bil?

Men hon kan ju inte släppa tillbaka djuren in i en trasig hage … Är det bättre att börja med att laga hålet i staketet?

Men hur går det med fåren under tiden?

Det vågar Johanna knappt tänka på.

– Det här fixar jag inte ensam, mumlar hon och öppnar ögonen.

Johanna tittar bort mot granngården.

Hon kan inte se någon bil på gårdsplanen.

Har Eva och Janne redan åkt in till stan?

Eller står Volvon skymd bakom ett hus?

Om Johanna har riktig tur så är hennes grannar fortfarande kvar hos korna i ladugården.

7

Johanna börjar springa ner för kullen.

Hon följer fårens upptrampade stigar.

Snirklar sig fram mellan stenar och vattenfyllda hål.

Häver sig över den stängda grinden.

Hon fortsätter förbi sitt lilla röda hus och sneddar över vägen.

Rundar en grön traktor som står vid vägkanten och rusar in på grannarnas gårdsplan.

– Brinner det? ropar en bullrande röst.

Johanna tvärstannar framför den kraftige mannen med blårutig skjorta.

Han har en oljig hammare i handen.

Under de buskiga ögonbrynen syns de vänliga, ljusblå ögonen.

8

– Vilken tur att ni var kvar hemma, flämtar Johanna. Det brinner inte.

Men jag har verkligen fått problem.

Janne lyfter på kepsen och kliar sig i det rufsiga, gråsprängda håret.

– Vad är det som har hänt då? undrar han. Har fåren dina rymt?

Sedan skrattar han till.

Hans lite för runda mage studsar ovanför byxlinningen.

Johanna nickar tyst.

Hur kunde han gissa så rätt med en gång?

– Hinner ni hjälpa mig? undrar hon.

Jag vet att ni måste till stan idag, men …

9

– Det är klart att vi hjälper dig.

Jag hämtar frugan, Eva. Janne lägger hammaren på fotsteget till traktorn.

Han drar upp en smutsig trasa ur byxfickan.

Torkar fingrarna lite grann.

Stoppar tillbaka trasan.

Han börjar gå mot ladugården.

Han skrattar lite för sig själv igen.

Johanna drar ett tungt andetag och följer efter honom.

– Jag börjar ångra att jag skaffade får, säger hon. Jag kan ju inget om djur.

– Äsch då! Du är så ung än, du lär dig med tiden.

Precis som jag och Eva gjort.

10

– Ni är ju båda uppvuxna på en gård, det är skillnad, säger Johanna.

Janne stannar till framför dörren.

Han ser plötsligt väldigt bestämd ut.

– Det är viktigt att du har djur som betar på din mark, säger han.

Annars försvinner de vackra, öppna hagarna.

Och sedan växer det bara upp mörk skog.

Han öppnar dörren och kliver in över tröskeln.

– Och så får du ju några stackars kronor när du säljer köttet, lägger han till.

Ditt deltidsjobb som busschaufför ger väl inte så mycket i lön, eller hur?

11

Nätet Johanna, Janne och Eva går snabbt på grusvägen.

De traskar utmed Johannas hage, bort mot skogen.

Det är inte svårt att se var fåren har trampat.

Små bajshögar ligger här och där på den dammiga vägbanan.

– Nämen titta, säger Eva. Här sitter ju nätet upp och ner!

Hon pekar på Johannas staket.

Förvånad ställer Johanna ner havrehinken på marken.

12

– Vadå upp och ner? undrar hon.

Det är ju bara ett stålnät.

Med en massa likadana rutor!

Sedan ser Johanna något hon borde ha upptäckt tidigare.

Hon och hennes vänner satte upp fårnätet förra helgen.

På ena långsidan av nätet är rutorna större än på den andra sidan.

Det såg ingen av dem.

Hur tusan kunde de missa det?

– Jag fattar, säger Johanna och suckar tungt.

Lammen har smitit ut genom de stora öppningarna nertill.

Och sedan har fåren hoppat efter.

13

Hon ser på det ändlöst långa staketet som går runt hagen.

Hon måste snabbt samla ihop vännerna igen.

De behöver slita loss nätet och vända på det.

Sedan sätta fast det igen.

Eva ser att Johanna ser förtvivlad ut.

Hon drar undan en slinga av sitt röda hår och försöker sedan trösta Johanna.

– Alla nätrullar har väl inte hamnat upp och ner. Kom nu, så letar vi vidare.

Det blir i alla fall lätt att få med fåren hem.

Du har ju lärt dem att de får lite havre när du ropar, säger Eva. – Ja, de kommer att följa oss som hundar, lovar Janne. Sedan stänger vi in dem i en av våra hagar tills ditt staket är fixat.

14

– Ni två är världens finaste grannar, säger Johanna tacksamt.

De fortsätter att gå. Janne visslar och svänger lite med repet han bär på.

Det ska han hålla fast baggen med.

Om den arge baggen Toke är lös stångar han omkull folk. Baggen passar på så fort någon vänder ryggen till.

Johanna skramlar med havrehinken.

Hon slår med handflatan mot den hårda plasten.

Ropar som hon brukar.

Men inte ett enda bräkande svar hörs i skogen.

– Bara de inte gått hem till Bengtsson, säger Janne. Då gör han fårfärs av allihop.

15

Johanna ryser.

Bengtsson borta i Storegården är ingen man skojar om.

En hotfull bråkstake, som gör sig till ovän med alla han möter.

Det har faktiskt hänt att Bengtsson slagit ner folk i byn.

Han kan bli helt galen av ilska för nästan ingenting.

Ungefär som Toke.

Eva lägger en arm runt Johannas nacke.

Sedan säger hon strängt till sin man: – Oroa inte Johanna i onödan!

Varför skulle djuren ha gått så långt bort.

Varför skulle de promenera ända bort till Bengtsson?

Johanna skramlar lite till med hinken.

Ropar och visslar.

16

Men det är fortfarande kusligt tyst i skogen runt omkring dem.

Bara den färska fårskiten visar att de är på rätt väg.

Plötsligt stannar Janne.

Han tittar på vägen som leder till Hannes hus.

Byns snickare har ett gult och vackert hus.

Vid infarten till huset har någon grävt ett djupt dike, tvärs över hela vägbanan.

På marken syns traktorspår, djupa avtryck från stora däck.

Bakom diket ligger högar av jord, sand, stenar och rötter.

Bara en stridsvagn kan ta sig in och ut från Hannes tomt.

17

– Jaha, säger Janne bistert.

Nu har vi krig igen.

Janne går fram till diket och tittar.

Han kliar sig under kepsen, som han brukar.

Eva sparkar ilsket till en sten på marken.

Sedan börjar hon gå igen.

– Det är ingen täckning på mobilen här, säger Eva. Vi får ringa Hannes hemifrån och berätta vad den arge bonden Bengtsson nu har ställt till med.

Johanna tittar på sina grannar.

– Hur kan vi veta att Bengtsson har gjort det här? undrar hon.

– Han har sagt att han ska skjuta skallen av Hannes, säger Janne.

18

Hannes anmälde hotet till polisen.

Det har retat upp Bengtsson extra mycket.

– Okej, jag förstår att Bengtsson är misstänkt, muttrar Johanna. Han borde spärras in.

– Du har ju bara bott här i ett par år, säger Eva. Vet du något om vägföreningen här i byn?

Johanna skakar på huvudet.

– Nej, jag vet ingenting, erkänner hon.

Jag bara betalar räkningen när den kommer.

– Många små vägar sköter inte staten, förklarar Eva. De som bor längs en liten väg måste då betala en avgift till sin vägförening.

Vägföreningen betalar sedan den som sköter vägen.

19

På vintern måste snön röjas bort och ibland måste vägen lagas.

Eva nickar mot den söndergrävda infarten och säger: – Hannes är ordförande i byns vägförening.

Alla i byn var nöjda med vinterns snöröjning.

Utom Bengtsson.

Han vägrar att betala till föreningen.

Därför har det blivit bråk.

Eva suckar djupt.

Sedan muttrar hon med trött stämma: – Vägföreningar är ett jävelskap, bara så du vet.

20