9789170535062

sista dagen av ensamhet

LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.

Mer information om oss finns på www.ll-forlaget.se

LL-förlaget MTM Box 5113 121 17 Johanneshov Telefon 08-580 02 700 www.ll-forlaget.se

© 2015 Pamela Jaskoviak och LL-förlaget Omslag och form Susanne Viborg, Bok & Form Papper Munken Premium Cream 15, 100 g Typsnitt Indigo och Skitch Tryck Bulls Graphics, Halmstad, 2015 isbn 978-91-7053-506-2

Pamela Jaskoviak

Sista dagen av ensamhet En L채tt Pocket

2013 Restaurang Opalen Yvonne ser sig om i den tomma restaurangen.

– Välkommen, säger en kypare i vit skjorta.

– Jag har bokat ett bord för två personer, säger hon. Klockan fem.

Kyparen leder henne till ett litet bord vid fönstret.

Duken är rutig i rött och vitt.

I ett glas står torra pinnar av bröd med frön på.

Hon beställer ett glas vitt vin och stoppar en brödpinne i munnen.

Medan hon tuggar på den tittar hon på den tomma platsen framför sig.

En tallrik, en servett, en kniv, en gaffel …

5

Men ännu ingen Roger.

Hon tänker på att han snart ska sitta där.

Att han ska hålla den där gaffeln i sin hand.

Att han ska torka sin mun med den där servetten.

I verkligheten.

När hon lyfter vinglaset märker hon att handen darrar. Är hon nervös?

Ja, hon är nervös.

Och hon är kissnödig.

Inne på toaletten fastnar hon framför spegeln.

Hon tittar på sitt eget ansikte.

Hon ser små rynkor runt ögonen.

Hon har blivit lite slapp runt munnen.

6

Vad kommer han att tycka när han ser henne?

Vad kommer hon att tycka när hon ser honom?

Efter alla dessa år?

Hon tänker tillbaka på den där festen.

Då de båda var unga.

7

1987 Festen Terminen var slut och sommarlovet hade börjat.

Det var fest i en lokal i hamnen.

Kvällen doftade av blommor, olja och hav.

Vinden var mjuk och varm och kvällen övergick i natt.

Hundratals människor dansade i den mörka lokalen.

Ett band spelade och musiken dunkade ut över kajen.

Yvonne stod där i sin festklänning.

Hon ville hem. Men sista spårvagnen hade gått och pengarna var slut.

8

Det var då hon såg dem.

Mitt framför hennes ögon dansade Anna, Rogers flickvän.

Hennes långa blonda hår lystes upp av ett blinkande blått ljus.

Hon dansade en långsam dans tätt tryckt mot någon som inte var Roger.

Yvonne ställde sig på tå och spanade ut över dansgolvet.

Var det verkligen Anna?

Ja, det var det.

Och nu … … nu kysste hon honom!

Han som inte var Roger!

Det var en hungrig och blöt kyss.

Killen var smal och blek.

9

Han hade långt sandfärgat hår i en hästsvans.

Båda två blundade medan de dansade och kysstes.

Då hördes ett skärande skrik, tvärs igenom musiken.

Det var ett skrik som fick alla på dansgolvet att stanna upp.

Killen som inte var Roger vaknade ur kyssen och tittade upp.

Pang! så hade killen Rogers knytnäve i ansiktet.

Och i magen. Och i ansiktet igen.

Till slut låg han på golvet.

Anna satt bredvid honom och skrek.

10

Yvonne såg Rogers rygg försvinna bort, genom folkmassan och ut i natten.

Hon skyndade mot utgången.

Ute på kajen var luften sval och skön.

Hon tog av sig de högklackade skorna och sprang ut på båtbryggan efter Roger.

Bryggans trä var mjukt under hennes fötter.

Hon andades in den fuktiga salta luften.

Fiskmåsar skrek.

Allra längst ut på bryggan satt Roger.

Han hade ryggen vänd mot henne.

Hans ansikte vilade i händerna.

Hans rygg skakade … av gråt?

Ja, han grät.

Hon hörde det nu, mörka snyftningar.

11

– Roger? ropade hon.

En fiskmås flög förbi och hon hörde motorljud från en fiskebåt.

Yvonne gick fram till Roger och lade en hand på hans axel.

Han tittade inte upp.

Hon satte sig bredvid honom.

Vattnet glittrade i svart och guld och hon kände lukten av Rogers schampo.

En blandning av citron och tvål.

De sa ingenting. De satt bara där.

Rogers ansikte var blött av tårar.

Hans ögon var svullna och röda.

Hon tog hans hand.

Den var tung och varm.

12

Då kände hon någonting som överraskade henne.

Ett sug i magen.

Hon ville kyssa honom.

De tittade på varandra.

Deras ansikten var alldeles nära.

Hennes läppar var varma.

Hon ville täcka hans ansikte med kyssar.

Hon ville slicka hans kinder rena från tårar.

Hon ville trösta honom.

Med sin kropp.

Men det gick ju inte.

Roger hade just fått sitt hjärta krossat.

Det skulle dröja många år innan hon såg honom igen.

13