Page 1


MAGNUS LJUNGGREN

DRÖMTRAKTORN


Centrum för lättläst är: LL-förlaget − lättlästa böcker 8 SIDOR − den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten − bearbetningar och kurser Läsombud − inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se

LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Tel: 08-640 70 90 www.ll-forlaget.se © 2014 Magnus Ljunggren och LL-förlaget Grafisk form och omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Papper: 100 g Munken Premium Cream Typsnitt: Bembo Std och ITC Machine Std Medium Tryck: Bulls Graphics AB ISBN: 978-91-7053-479-9


Traktorn Det var en vanlig tråkig måndagsmorgon. Det hade snöat hela natten och marken var täckt med en halvmeter snö. Det fanns inga tecken på att den här dagen skulle förändra Daniels liv. Medan han väntade på bussen kollade han Youtube på mobilen. En Volvo Boxer vann en tävling i traktorpulling i Belgien. Han hade sett filmen redan igår kväll. Först på datorn, sedan på telefonen i sängen. Den här morgonen var tredje gången han körde klippet. Han blev alldeles varm när han såg det. Traktorn var illröd. Svart rök sprutade ur röret på huven. Fem, tio, femton meter rätt upp i luften. Traktorn stegrade sig och krängde för lasten den drog var alldeles för tung. Men ändå klarade traktorn av den. Daniel längtade efter att få visa klippet för Zeke. 5


Han var den enda i hela världen, som begrep sig på traktorer och traktorpulling. Alla andra var okunniga idioter. Daniel hörde bussen komma. Han stoppade telefonen i fickan och såg mot Zekes hus. Huset låg högst hundra meter från hållplatsen. Dörren var stängd. Ingen Zeke på väg. Den ljusgröna bussen saktade in, stannade och dörrarna öppnades. Daniel tittade på chauffören Reine. Han hade alltid en grå mössa med en örn av guld över skärmen. Han sa att han fått den när han varit FN-soldat på Cypern på åttiotalet. – Det var där jag lärde mig ordning, hade Reine sagt en gång. Men Daniel visste att Reine ljög. Daniels mamma hade sagt att han kört skolbuss ända sedan han gick ut gymnasiet för länge sedan. – Ska du inte med idag heller? sa Reine. – Zeke har inte kommit än, svarade Daniel. Och jag vägrar åka buss utan honom. 6


– Ni två skulle inte ha skolskjuts, sa Reine. Ni tar ju inte skolan på allvar. I det militära hade ni inte klarat er i fem minuter. Reine stängde dörrarna och la i en växel. Han körde ut på vägen. Daniel ville ge honom fingret. Daniel kunde fortfarande höra bussen när Zeke kom ut ur huset. Bussen försvann när vägen svängde. – Vi missade bussen igen, skrek Daniel. – Jag glömde titta på klockan, svarade Zeke. Jag hittade ett läckert klipp på Youtube. Zeke kom närmare och sa: – Från Belgien. Vänta ska jag visa dig. Daniel log och höll upp sin telefon: – Det här, va? – Har du sett det, du med? Fan vilken traktor! sa Zeke. – BM Volvo T 350 Boxer. De stod kvar och tittade på klippet. Sedan började de gå mot skolan. 7


– Jag har världens bästa idé, sa Zeke. Vi tar en genväg genom skogen. – Men snön då? – Det är det som är så bra. Det kommer att ta längre tid att gå den här vägen. Ändå kan vi säga att vi tog en genväg när lärarna frågar. – Smart, sa Daniel och nickade. Han visste att Zeke var ett geni. De svängde in på stigen som ledde mot sjön. Efter snöfallet var den bara en liten sänka i snötäcket. Snön trängde in mellan byxorna och skorna. Det blev kallt och blött. Daniel skulle just säga att han ångrade sig när de kom ut ur skogen. Här sträckte ett fält ut sig mot Bågsjön. – Kolla, sa Zeke och pekade till vänster. Någonting reste sig över snötäcket. Det liknade en översnöad älg. Men det kunde det ju inte vara. – Jag tror att det är en traktor, sa Zeke. Kom, vi kollar.

8


Zeke hann fram först. Han la handen på huven och strök bort snön. De gick ett varv runt den. De såg stora svarta bakdäck och röd lack. – Det är en Boxer, sa Zeke. Ser du det? – Samma som i klippet, sa Daniel. – Från sextiotalet. Kanske till och med femtiotalet. Zeke googlade på telefonen. Daniel klappade på det vänstra bakdäcket. Han log medan Zeke läste från Wikipedia: – Tillverkades mellan 1959 och 1967. I 28 039 exemplar. Han såg upp från telefonen och skakade på huvudet. – Och en av dem står alltså här, sa han. Mitt i skogen. – Varför gör den det? sa Daniel. – Någon vill inte ha den längre, sa Zeke. Någon som inte kan se hur vacker den är. – Vi skulle ta hand om den, sa Daniel. Du och jag, och fixa upp den. Zeke log. Och skakade sedan på huvudet. – Det får vi aldrig. 9


– Jag vet. Men tänk om. Och sedan kunde vi tävla med traktorn, sa Daniel. Zeke tog tag i Daniels jacka och drog honom med sig. – Kom nu, sa Zeke. Vi måste hinna till skolan innan vi slutar.

10


Rektorn De kom till skolan tio minuter innan första rasten. – Det är ingen idé att vi går in, sa Zeke. Han kramade en snöboll och kastade mot skolklockan. Daniel gjorde likadant. – Den som träffar tolvan först vinner en burk cola, sa han. Daniel träffade mitten på klockan, där visarna sitter ihop. – Det räknas väl, sa han. Det är ju svårare. – Vi sa tolvan, sa Zeke och kastade. Han träffade stuprännan. Den dallrade till. En bit bort lossnade en istapp och föll mot rektorns svarta Mercedes E 350. Den stod som vanligt på rektorns egen parkeringsplats. 11


Istappen splittrades i tusentals bitar. Det påminde om ljudet från krossat glas, tänkte Zeke. Daniel tyckte däremot att det inte lät något alls. Snarare tvärtom. Som om världen tystnat. De såg på varandra. – Fan, sa Zeke. Skoldörren slets upp och rektorn Mats Gardell stod där, i vit skjorta och röd slips. Han var liten med tunn mustasch. Ögonen satt tätt ihop och stirrade ilsket på världen. – Vad i helvete har ni gjort! skrek han. Min bil kostade 519 000 förra året! – Vi skulle träffa klockan, sa Daniel. – Det är förbjudet att kasta snöboll, sa rektorn. Det lärde ni er i ettan. Och den regeln har inte ändrats! – Det var inte med flit, sa Zeke. – Men det var någon av er som kastade i alla fall? sa Mats och började gå mot bilen. Eller var det Gud som styrde era händer? 12


Rektorn strök med handen över motorhuven. – Så ja, sa han som om bilen kunde höra honom. Han spände ögonen i Daniel. – Skynda er in på lektionen nu. Innan jag blir riktigt arg! – Men det blir ju rast när som helst, sa Zeke. – Det struntar jag i. Här ute ska ni inte vara. Rektorn lutade sig över huven och blåste på lacken. Daniel och Zeke nickade mot varandra. De gick till dörren. I samma ögonblick ringde det ut. – Vad ska vi göra? sa Daniel. – Vi går in, sa Zeke och öppnade dörren. Rektorn har just gett oss order om innerast, eller hur?

13


Projektet Efter lunch hade de lektion i fysik. Zeke satt långt fram i det mörka och dystra klassrummet. Daniels plats var längst bak, bredvid Irene. Deras lärare Alf hade placerat dem så för att få det lugnare i klassen. – Nu startar vi vårt stora teknikprojekt, sa Alf och pekade på 30 banankartonger. De stod längst fram, under vita tavlan. Daniel suckade. Han hatade långa projekt som han inte såg slutet på. – Tanken är att ni ska ta något trasigt, sa Alf. Undersöka det, ha en idé om vad som är fel och sedan laga det. Daniel tänkte på den övergivna och översnöade traktorn i skogen. – Ni får till och med pengar för varje projekt, sa Alf. Hundrafemtio kronor. – Får man jobba två och två? frågade Zeke. 14


Alf svalde. – Okej, sa han, det får man. – Och man får välja precis vilken sak som helst? fortsatte Zeke. Som är trasig och som man tror går att laga för hundrafemtio kronor? Zeke reste sig. – Sätt dig, sa Alf. Vart är du på väg? – Till min partner! sa Zeke och skrattade. Vi vet redan vad vi ska fixa. – Hur kan ni veta det? sa Alf. Ni visste ju inte om det här förrän nu. – Det finns en traktor i skogen, sa Daniel. En BM Volvo T 350 Boxer. Den tänker vi ta hand om. Alf strök sig genom håret. – Men det räcker väl inte med hundrafemtio kronor till att fixa en traktor? sa Alf. – Vi kan göra allt själva, sa Zeke. Det kommer inte att kosta oss en krona. Alf fnös: – Det kan ni ju inte.

15


– Ska vi slå vad? sa Zeke. – Absolut inte! Alf tog upp en av banankartongerna bredvid sitt skrivbord. – Ta en av de här istället. Det var det jag tänkte att alla skulle använda. Här finns massor av trasiga grejer. Han gick fram till Daniels bänk och ställde ner lådan. – Det är lämpligare. Sedan vände han sig till klassen. – Ni andra kan också bilda grupper och ta en av kartongerna där framme. Det blev rörigt. Alla flyttade runt för att hamna med den de ville. Irene tittade ner i Daniel och Zekes kartong. – Ett gökur, sa hon och skrattade. Ko-ko! Jag tänkte fråga om jag fick vara med er. Men nu låter jag bli det. Hon gick fram till kartongerna. Daniel rörde på taket till gökuret med fingerspetsarna. 16


– För ett ögonblick trodde jag att vi skulle få göra något vi ville, sa Daniel. Men sedan var allt som vanligt igen.

17


Irene och kärleken Det trasiga gökuret låg på en gammal tidning på Daniels bänk. Han tänkte på traktorn istället. Hur den stod där i gläntan. Solen gnistrande i snötäcket. – Jag skjuter hellre mig själv än håller på med det här i sex veckor, sa Zeke. Daniel vände på gökuret. Made in Taiwan stod det på ett vitt klistermärke. – Vad grubblar mina små gubbar på? sa Irene och ställde sig nära Zeke. – Inget, sa han och såg åt andra hållet. – Kolla här, sa Irene och höll upp en hårtork. Det är den här jag ska laga. Daniel suckade och Zeke låtsades gäspa. – Nu ska ni få ett råd, sa Irene. Jag vet hur ni ska slippa laga gökuret.

18


Daniel och Zeke tittade osäkert på varandra. – Hur då? sa Daniel. Irene höjde på ögonbrynen. – Låtsas som om ni håller på med gökuret, men i hemlighet fixar ni traktorn. När ni är klara kan Affegubben inte ge er annat än ett A i betyg. Irene väntade inte på svar utan viftade på handen och lämnade dem. – Vart är du på väg? frågade Alf. – Till toaletten. Vill Affegubben att jag ska berätta vad jag ska göra där? *** Det var skymning när Daniel och Zeke var på väg till busshållplatsen. – Då har vi bestämt oss, sa Zeke. Vi lurar Alf och fixar traktorn. Daniel nickade. – Efteråt kan han ju inte säga nåt, för det är svårare att laga en traktor än ett gökur.

19


Zeke nickade: – Fattar du, sa han långsamt. Vi kommer att få våra första A i betyg för det här. Bakom dem startade en moped. Ett hackande, sedan knattrade motorn igång. – Nu kommer hårtorken, sa Zeke och suckade. Daniel skrattade. Irene körde förbi dem på en gul moppe. Hon svängde runt på vändplanen där bussen snart skulle komma. Hon log mot dem. Zeke gav henne fingret. Hon tutade tillbaka och stannade. – Ni kan låtsas som att ni inte gillar mig, sa hon. Det gör mig inget. Jag vet ändå hur det är. Zeke och jag ska gifta oss när vi gått ut gymnasiet … Hon skrattade medan bakhjulet spann i snön. Sedan körde hon mot stora vägen, där stannade hon igen. Utan att ta blicken från Zeke sladdade hon ett varv runt framhjulet.

20


– Är det inte underbart! skrek Irene över motorljudet. – Dra åt helvete! ropade Zeke. – Jag ska hem och tatuera mig nu. Ett stort Z inuti ett hjärta! Sedan lämnade hon dem bakom sig. De såg baklyktan försvinna. – Hon skämtar, va? sa Daniel. – Vad tror du! Tatuerar hon sig ska jag … Zeke tystnade. Daniel skakade på huvudet. Det gjorde Zeke med.

21


Gammelgösta – Kan du meka med en traktor? frågade Daniel när de satt längst bak i bussen. – Självklart, sa Zeke. Det kan alla som är någorlunda smarta. Allt mekaniskt är enkelt. Det är bara att hålla reda på hur allt hänger ihop. Det svåra är något helt annat. – Vad då? sa Daniel. – Vi måste ta reda på vems traktor det är. Och sedan få hans eller hennes tillåtelse att fixa den. – Ingen kan väl ha något emot att vi fixar upp den? sa Daniel. Traktorn har ju ställts där för att rosta ihop. *** Zekes pappa Tomas satt vid köksbordet och drack kaffe. – Det står en gammal traktor i skogen, sa Zeke. Vet du vems den är? – Varför undrar du det? – Vi behöver den till skolan. – Den är i alla fall Göstas, sa Tomas. 22


– Han som bor på andra sidan sjön, frågade Zeke. Med det stora vita skägget? – Exakt han. Gammelgösta. – Är det inte han som är så sur? frågade Daniel. – Jo, sa Zeke och suckade. Då får vi ju den aldrig. – Varför inte det, sa hans pappa. Vad ska han med den gamla traktorn till? Klart han ger den till er. *** Dagen efter stod Daniel och Zeke utanför grinden till Gammelgöstas slitna vita hus. Först verkade allt enkelt, tänkte Daniel. Klart att Gammelgösta ger oss traktorn … Men nu kändes det precis tvärtom: Varför skulle han ge oss den? Till slut började de gå mot dörren. Zeke strök sig under näsan med utsidan av handen. – Du ringer på, sa han. Det väste till på andra sidan, något var fel med ringklockan. 23


Sedan började en hund skälla ilsket. Dörren öppnades. Gammelgöstas vita hår stack fram. Han var kort med ett ärr över ansiktet och brunt snus i skägget. Daniel kunde se en ilsken schäfer bakom honom. – Vad vill ni? skrek Gammelgösta ilsket. Hunden skällde. – Hör ni inte vad jag säger? Jag har inte tid att stå här med er hela dan. Zeke harklade sig: – Jo det är så att min pappa, Tomas Zackelius. Vi på … – Jag vet vem han är, avbröt Gösta. Men vad vill ni? – Vi har sett en traktor i skogen, sa Daniel. En Boxer. – Vad angår det mig? – Den är din. – Och? – Vi har ett projekt i skolan, sa Daniel. Vi ska laga trasiga saker. Och nu undrar vi om vi kan få den av dig … – Driver ni med mig? skrek Gösta. Vad i helvete är det frågan om? Skulle jag ge er en traktor? 24


Daniel såg den underbara, fantastiska traktorn framför sig. Så här fick det inte sluta … – Vi kan köpa den också, sa Daniel. – Ge er iväg! Jag räknar till femtio sedan släpper jag Devil på er! – Devil? – Hunden, sa Gammelgösta. – Men snälla … försökte Daniel igen. – Tio, tjugo. – Men så där räknar man ju inte. – Trettio. – Spring! skrek Zeke och rusade mot grinden. Daniel följde efter, men halkade på sista trappsteget. Han tog ett långt kliv innan han fick tillbaka balansen. – Femtio, skrek Gösta. Nu kommer Devil! Zeke stod redan ute på vägen när Daniel ramlade på riktigt. Han slog i ryggen och försökte resa sig. Nu var Devil framme vid honom. Vilda och galna ögon. Stora och vassa tänder. Daniel tänkte att nu tar det slut. Nu dör jag. 25


Han höjde armen och skyddade sig och började krypa mot grinden. Devil följde efter. Hans skall blev djupare och hungrigare. När Daniel kom fram till grinden kröp han ut genom den. Devil stannade och fortsatte skälla. Daniel stapplade till andra sidan vägen där Zeke skrattade: – Jävlar vad nära det var! – Han kunde ha ätit upp mig, sa Daniel. – Nej då, sa Zeke. Den där hunden skäller för mycket för att vara farlig. Det är tysta hundar man ska vara rädd för. *** När de kom hem stod de kvar utanför Zekes hus. – Kom, sa Zeke och började gå. Jag tänker inte ge mig så lätt. – Inte jag heller, sa Daniel. De letade sig in i skogen. Och hittade fram till den stora ängen. Månen speglade sig i snön. Stjärnor lyste klara mot den kolsvarta himlen. Under snötäcket kunde de ana traktorn. 26


– Jag kan knappt se henne, sa Zeke. – Hur vet du att det är en hon? – Hon är ju röd. Daniel nickade, men höll inte med. Det fanns massor av röda saker som var killiga: Liverpool, Ferrari, brandbilar … De stod länge och såg på traktorn. Den som inte var deras. Det var dystert. Men inget att göra någonting åt. Eller kanske? – Vi gör det ändå, sa Zeke. – Exakt vad jag tänkte, sa Daniel. Vi behöver inte någon idiotgubbes tillåtelse.

27

9789170534799