9789170533907

Centrum för lättläst är: LL-förlaget − lättlästa böcker 8 SIDOR − den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten − bearbetningar och kurser Läsombud − inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se

LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Tel: 08-640 70 90 www.ll-forlaget.se © 2012 Ritta Jacobsson och LL-förlaget Grafisk form och omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Papper: Munken Premuim Cream, 100 g Typsnitt: Bembo Std och ITC Machine Std Medium Tryck: ScandBook AB, Falun 2012 ISBN: 978-91-7053-390-7

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 2

2012-03-07 11:38

Ritta Jacobsson

MAX Ute i kylan

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 3

2012-03-07 11:38

BROTTET Två svarta skuggor smög genom ett mörkt hus fullt av gamla möbler.

De lyste med ficklamporna ner i byrålådor och in i skåp.

De fyllde sina stora sportbagar med smycken, prydnadssaker och allt av värde.

En av dem vågade sig in i sovrummet.

Han lyssnade spänt.

Sedan sträckte han sig med darrig hand efter en handväska bredvid sängen.

I sängen sov en gammal kvinna med grå lockar runt huvudet på kudden.

Plötsligt vände hon sig om.

Rakt mot honom.

Han ryckte till, snodde runt och flydde ut ur huset med den andra som en skugga efter sig.

5

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 5

2012-03-07 11:38

De sprang i panik ut i den regniga natten mot ett höghus.

När porten slog igen bakom dem stannade de och flämtade efter luft.

De åkte hiss ner till källaren.

På väggarna hängde vita lampor.

Glaset från den närmaste låg i skärvor på golvet.

De fortsatte längs den kala gången med rör i taket mot en metalldörr.

Det var tomt och kusligt – ett perfekt gömställe.

6

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 6

2012-03-07 11:38

AVSKEDET Mamma gav mig inte en chans att säga emot.

Plötsligt stod hon bara i hallen med tårar i ögonen.

Hennes väskor var packade.

Hon skulle flytta till Skåne!

Jag fattade ingenting.

Skulle jag och pappa också flytta?

Pappa skakade tyst på huvudet och stirrade ner i golvet.

- Du får komma och hälsa på, lovade mamma.

Det är fint där.

Hon kramade mig och grät så att kroppen skakade.

Jag stod stel i hennes famn medan jag försökte förstå vad hon sa.

Hon tänkte flytta ihop med Kalle, pappan till Erik från mitt hockeylag.

Min mamma skulle bli min kompis bonusmorsa!

Det var sjukt!

Jag slet mig ur hennes famn och sprang till mitt rum.

Mamma är dum i huvudet, tänkte jag.

Jag skulle aldrig mer prata med henne!

7

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 7

2012-03-07 11:38

NY I SEGERSJÖ Pappa och jag flyttade också. Till Segersjö.

Det ligger längre bort från Stockholm än Huddinge.

Han sålde bilen också.

Och jag skulle byta skola.

Men jag skulle fortsätta spela hockey med mitt gamla lag, i alla fall fram till jul.

- Du kan väl åka pendeltåg? vädjade pappa.

Du är ju 15.

Som om jag inte visste det!

Jag fyllde år i augusti.

Hela laget firade mig före höstens första träning.

Mamma hade bakat tårtor.

Hon kände alla för hon tittade ofta på när vi spelade.

Jag trodde att hon kom för min skull.

Kanske var det så också.

I början.

8

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 8

2012-03-07 11:38

Sedan satt hon allt oftare bredvid Eriks pappa.

Det var så de lärde känna varandra och blev kära.

- Pendeltågen går ju ofta, fortsatte pappa.

Visst. Fast förut kunde jag gå till ishallen.

Han tänkte inte heller på hockeytrunken som jag måste släpa på.

Tung som bly.

Men jag kunde lämna den i lagets förråd.

Det hade jag gjort förut också.

Det skulle bli tufft.

Tåg och buss sex gånger i veckan.

Men det måste funka.

Annars hade jag inget av mitt gamla liv kvar.

Jag fick nära till den nya skolan i alla fall.

Bara några hundra meter.

Dessutom låg den på vägen till tåget.

Jag kunde åka direkt från skolan till träningen.

- Säg till om det blir för jobbigt.

Vad han malde på!

9

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 9

2012-03-07 11:38

- Lägg ner, pappa!

- Förlåt då.

Han suckade sorgset och lufsade in i vardagsrummet.

Där satte han sig framför teven utan att se på mig.

Jag ångrade mig genast.

Det var inte hans fel, jag var ju sur på mamma.

- Det är lugnt, pappa! ropade jag.

Men han satt tyst.

Jag gick in i mitt rum med en klump i halsen.

10

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 10

2012-03-07 11:38

KLASS 9A På morgonen stod jag länge och valde kläder till skolan.

Det första intrycket var viktigt.

Ser man ut som en tönt första dagen, är det kört för resten av terminen.

Det blev svarta jeans.

Och en svart T-shirt med stänk av blått.

Inget mönster, bara färg.

Skolan var uppdelad i fem byggnader.

Det tog ett tag innan jag hittade min klass. 9A. Mentorn påstod att alla väntade på mig.

Knappast.

Några satt med armarna i kors.

Någon gäspade.

Andra stirrade ut genom fönstret.

Bara två killar såg på mig.

Jag såg på deras flinande ansikten att de kunde hitta på vad som helst.

Jag hade sett det förut när en ny kille började i min gamla klass.

11

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 11

2012-03-07 11:38

Några testade honom genom att gnugga hårt med ett suddgummi mellan hans tumme och pekfinger tills det blödde.

Man ville ju inte vara bangare.

Fast jag skulle aldrig ställa upp frivilligt som den killen.

Jag försökte tänka smart.

Skulle jag säga att jag spelade hockey?

Tänk om de gillade tennis i stället!

Jag sa inget och spanade runt i stället.

Två killar med glasögon, en tjockis och resten helt vanliga, som jag.

Tjejerna då? En snygg blondin, två med svart smink runt ögonen.

En med glasögon, en tjockis till och sedan alla de andra som man glömde så fort man vände bort huvudet.

Vem skulle jag kunna bli kompis med?

Bäst att bara hänga och kolla vad folk gjorde på rasten.

12

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 12

2012-03-07 11:38

*** Matsalen var stor och bullrig.

Jag höll i brickan och letade efter någonstans att sitta.

De två flinande killarna tänkte jag undvika.

Jag lärde mig snabbt deras namn.

Anton och Ola. Det var många som hängde med dem.

Anton var en snobbig ledartyp med märkeskläder, dyr klocka och massa prylar.

Han hade en smartphone som jag bara hade råd att drömma om.

Ola var Antons bleka kopia.

Hos deras gäng fanns lediga platser.

Jag velade ett tag.

Skulle jag våga gå dit?

Paniken steg för varje sekund.

Man kan inte glo hur länge som helst.

Då börjar folk undra.

Min blick svepte över salen.

Närmast mig satt fyra tjejer från klassen.

Tjockisen Lea och smala Ida med glasögonen.

Bredvid dem satt Moa och Jasmine, de med svart runt ögonen.

13

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 13

2012-03-07 11:38

Jag gick fram till dem.

Ingen sa hej.

- Hej, sa jag. Är det ledigt här?

Ida såg stelt på mig.

- Ser du någon där eller?

Det hettade om mina kinder.

Antons gäng spanade åt mitt håll.

Jag hade gjort ett uselt val, det såg de.

Fast jag satte mig ändå.

Tystnaden låg tung över oss.

Jag drack små klunkar av mjölken och tog sedan mod till mig.

De kanske var blyga?

Jag hade ju trängt mig på.

- Bra mat, sa jag.

De stirrade på mig. Typ kan DET prata?

Jag fattade direkt att jag hade gjort något dumt.

Först hade jag satt mig hos ett kompisgäng, sedan pratat med dem innan de sa något.

Fel, fel, fel!

14

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 14

2012-03-07 11:38

Ida kollade först på mig, sedan på de andra tjejerna.

- Vad är det med honom?

Hon låtsades skratta och pekade på mig med sin kladdiga gaffel.

Då stänkte hon lite sås på min mat.

Jag vet inte om hon gjorde det med flit.

- Oj! sa hon.

Hon såg inte ett dugg ledsen ut.

Tjejerna brast ut i hysteriska skratt.

Alla andra undrade förstås vad som hände.

De började viska och peka.

Snart skrattade alla.

Min tallrik var halvfull.

Kladdet från Idas gaffel låg ovanpå min fisk. Äcklet kittlade i halsen.

Hon hade haft gaffeln i munnen.

Hennes bakterier kryllade i min mat.

Men jag visste inte om jag skulle få slänga resterna.

I min gamla skola satt en tavla bredvid soptunnan.

Där stod det hur mycket mat de måste slänga varje dag.

15

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 15

2012-03-07 11:38

Målet var noll gram.

Fanns det någon tavla här? tänkte jag.

Samtidigt steg ilskan.

Hur kunde Ida ge sig på mig?

Hon var ju ingenting. Ändå gjorde hon mig till sitt mobboffer!

Jag ville hälla min mat på hennes tallrik och skrika: - Du är så ful att du borde dra en säck över huvudet!

Men jag bara gick iväg med min bricka.

Mattanten stirrade surt när jag skrapade ner matresterna i tunnan.

- Du är ny, eller hur?

- Ja. - I vår skola tar man så mycket mat som man orkar äta, sa hon högt.

Kom ihåg det.

Jag snodde runt och gick med hennes ord ekande efter mig.

Alla andra gick ut på rast.

Jag gick på toa.

16

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 16

2012-03-07 11:38

Bakom väggen hörde jag en stråle.

Sedan kom spolningen.

Fast killen som kissade tvättade inte händerna.

Snart skulle hans smutsiga fingrar pilla på allt i matsalen: smörkniven, knäckebröd, mjölkkranen och bestick till salladen.

Tur att jag redan hade ätit! *** Efter lunch förändrades stämningen i klassrummet.

En tjej hade dissat mig helt öppet.

Nu var det okej att vara taskig mot mig.

Någon knuffade till mig, en annan puttade ner mina böcker.

Allt gick ut på att håna mig.

Men alla retade inte mig.

Den blonda Emma pratade med sin kompis Faduma som om ingen av oss andra var där.

Anton och Ola skrattade inte heller.

De tittade inte ens på mig.

Jag räknades som totalt värdelös.

17

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 17

2012-03-07 11:38

Jag funderade på att ge igen.

Säga något elakt om Idas glasögon och finnar på hakan.

Men det är inte min stil så jag lät bli.

Resten av dagen försökte jag bara gilla läget.

Efter varje lektion var jag en kort stund mitt bland mina klasskamrater på väg ut.

Men när alla gick åt olika håll stod jag ensam på skolgården.

18

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 18

2012-03-07 11:38

PÅ ISEN Jag låg vaken hela nätterna och försökte förstå varför mamma hade svikit oss.

I skolan gick jag runt som en zombie.

När det var dags att åka till träningen funderade jag på att skippa den.

Men pappa fick mig att åka.

Han påstod att jag skulle må bra av det.

Jag borde inte ha gjort det.

Man är inte i toppform när ens mamma är en svikare.

Det började med att vi fick träffa vår nya tränare, Håkan.

Han tänkte inte hålla fast vid vår gamla lagsammansättning.

Han ville själv sätt ihop femmorna.

På sitt sätt.

Vi åkte så fort vi kunde mellan burarna och bombade puckar mot målet.

Han stod med klockan i handen och skrek åt oss att åka snabbare.

Jag fick sämst resultat.

19

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 19

2012-03-07 11:38

Martin och Wille i laget försökte hjälpa mig.

De bad Håkan att ge mig en ny chans.

Men han placerade mig i andra kedjan.

Jag som hade varit i den första!

På hemvägen var jag ledsen och förbannad. Jag ville lägga av.

Sedan tänkte jag efter.

Hockey är det bästa som finns.

I laget fanns mina kompisar.

De och pappa var allt jag hade kvar.

Så jag knöt näven i byxfickan.

Jag skulle visa Håkan att jag var bra. *** Jag åkte till ishallen på lördagsmorgonen.

På schemat stod både is- och teknikträning.

Håkan tänkte köra hårt med oss inför säsongens första turnering.

Hans förra lag var ett vinnarlag.

I år ville han upprepa succén.

Jag var taggad inför den avslutande träningsmatchen mellan femmorna.

Wille och jag spelade kaxigt och Håkan lät oss hålla på.

20

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 20

2012-03-07 11:38

Vi passade till varandra i ett snabbt anfall.

Jag skulle bara styra in sista passningen från Wille i mål.

Men det blev en alldeles för lös puck som målvakten lätt tog.

Håkans kommentar - Bättre kan du! sved rejält.

Dessutom bytte han mig mot Linus!

Han som bara har spelat ett år!

När jag deppade som värst på bänken ringde mamma.

Mitt hjärta tog ett skutt.

Det kanske fanns hopp ändå.

Tänk om hon hade ändrat sig!

Hon ville att jag skulle möta henne utanför entrén. Jag smet iväg medan de andra spelade.

- Hej, sa hon. Varsågod.

Hon räckte fram två stora vita kartonger men sa inte ett ord om att flytta hem igen.

21

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 21

2012-03-07 11:38

Jag tog inte emot dem.

- Vad är det för något? frågade jag i stället.

Hon skrattade.

- Tårtor förstås.

- Vadå förstås?

- Du har ju flyttat. Då ska man bjuda på tårta. Och jag vill säga hej då till laget.

Jag trodde inte mina öron.

Var det något att fira?

Hon sneglade på klockan.

- Jag måste gå nu, sa hon.

Nu tryckte hon kartongerna mot mitt bröst.

Jag var tvungen att ta emot dem.

Det sved till i halsen. Redan?

- Ska inte du följa med in och fika med laget, mamma?

- Nä. Jag ... mår inte bra.

Hon ljög säkert. Hon tyckte nog att det var för pinsamt.

Alla visste ju allt om Eriks pappa och henne.

Hon försökte ge mig en kram, men jag slank åt sidan.

22

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 22

2012-03-07 11:38

- Hälsa laget från mig, sa hon.

Det tänkte jag inte göra.

När vi var klara på isen gick Håkan igenom detaljer inför morgondagens match i samlingsrummet.

Jag ställde tårtorna på bordet under visslingar och applåder.

- Wow, har du bakat? frågade Wille.

- Ja. Jag ville inte ge mamma äran.

Killarna slet upp tårtorna och slevade i sig medan Håkan malde på.

De bästa skulle få spela.

Bara seger räknades.

Jag höll på att bryta ihop.

Håkan tänkte placera mig som avbytare.

Jag skulle få sitta på bänken om inte någon slog huvudet i sargen.

- Ska du inte äta själv? frågade Wille plötsligt.

23

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 23

2012-03-07 11:38

Han lassade in tårta så grädden fastnade på hans haka.

Det såg äckligt ut.

- Jag är mätt, sa jag.

Men det var en lögn.

Jag var bara för ledsen för att äta.

- Han kanske har förgiftat dem, gissade Martin och flabbade.

- Eller hur! utbrast jag.

Räkna med att dö inom en minut.

Han hörde hur sur jag blev och vände sig bort.

Han skämdes nog.

Vi hade varit kompisar sedan vi började spela hockey.

Killarna fyllde på sina fat.

Jag hade tänkt spara en bit åt pappa, men det blev inget kvar.

Dessutom skulle han knappast velat ha något ändå. *** Jag hängde med hem till Martin efteråt.

Hans föräldrar och syster var borta.

24

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 24

2012-03-07 11:38

Vi stekte hamburgare och satt vid köksbordet som vi brukade.

Förut hade vi alltid mycket att prata om.

Nu visste jag inte vad jag skulle säga.

Han tillhörde fortfarande den bästa femman som jag hade petats från.

Att sitta och glo blev jobbigt till slut så vi kollade på Youtube-klipp, och spelade spel.

Det borde vi ha gjort på en gång.

Timmarna gick medan vi hade sjukt kul.

Plötsligt, mitt under ett spel, sprang Martin iväg.

Han försvann in på toan.

Sekunden efter ekade äckliga kräkljud i hela huset.

Det snurrade snart runt i min mage också.

Hamburgarna!

Vi borde ha stekt dem lite längre.

Martin kom tillbaka likblek i ansiktet.

Han sjönk ihop på sängen.

- Shit, jag har ont i magen! stönade han.

25

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 25

2012-03-07 11:38

Jag tittade på klockan och sedan på honom. Han blundade.

Plötsligt flög han upp och rusade till toan igen.

Det malde runt i mina inälvor igen när jag lyssnade på hulkandet.

Men jag behövde inte kräkas.

Martin kom in och sjönk ner på sängen igen.

- Jag får nog stå över i morgon.

Han kved tyst.

Jag tittade på honom.

Visst tyckte jag synd om honom.

Samtidigt insåg jag en sak.

Martin behövde en ersättare.

Det kanske var min chans att få spela!

- Jag måste gå, sa jag.

Hoppas du är frisk i morgon.

Det var förstås en lögn.

Sanningen var att jag ville spela.

Håkan måste ta mig tillbaka till förstakedjan.

Jag var bättre än de andra.

26

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 26

2012-03-07 11:38

Martin sa inget, han bara stönade.

Jag joggade mot busshållplatsen.

Jag tänkte ringa Martin senare och kolla hur han mådde.

Riktigt dåligt, hoppades jag.

27

LL_JACOBSSON_MAX_inlaga_2.indd 27

2012-03-07 11:38