9789170533884

Centrum för lättläst är: LL-förlaget – lättlästa böcker 8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se

LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm www.ll-forlaget.se

© 2012 Johan Werkmäster och LL-förlaget Återberättad av Johan Werkmäster, efter Hjorth & Rosenfeldt, Det fördolda (2010, Norstedts) Omslag och form Susanne Viborg, Bok & Form Papper Munken Premium Cream 15, 100 g Typsnitt Indigo och Helvetica Neue Tryck ScandBook AB, Falun, 2012 isbn 978-91-7053-388-4

& h t Hjor feldt n e s Ro olda rd ö f t de

av ttad ä r e er Återb erkmäst nw joha

LL-FÖRLAGET

Personer i berättelsen Sebastian Bergman, kriminalpsykolog Torkel Höglund, chef för riksmordgruppen Vanja Lithner, polis i riksmordgruppen Ursula Andersson, polis i riksmordgruppen Billy Rosén, polis i riksmordgruppen Kerstin Hanser, chef för kriminalen i Västerås Thomas Haraldsson, poliskommissarie i Västerås Roger Eriksson, 16 år, den döda pojken Lena Eriksson, Rogers mamma Lisa Hansson, Rogers flickvän Ann-Charlotte Hansson, Lisas mamma Erik Hansson, Lisas pappa Fredrik Hammar, tonåring i Västerås Leo Lundin, tonåring i Västerås Clara Lundin, Leos mamma Johan Strand, kompis med Roger Eriksson Beatrice Strand, Johans mamma och Rogers lärare Ulf Strand, Johans pappa Ragnar Groth, rektor på Palmlövska gymnasiet Axel Johansson, vaktmästare på Palmlövska Peter Westin, skolpsykolog Rolf Lemmel, kollega till Peter Westin Ubbe Lundström, skytteklubbens sekreterare Frank Clevén, vän till Ragnar Groth Anna Eriksson, kvinna som Sebastian Bergman letar efter

Den döda pojken

Jag är ingen mördare, tänkte mannen.

Han släpade den döda pojken nerför slänten.

Mördare är onda människor, tänkte han.

Jag är inte ond. Jag försöker göra det rätta och vill inte göra dem jag älskar besvikna.

Jag kommer aldrig mer att svika.

Han stannade och pustade ut.

Den döda pojken var tung.

Mannen slet tag i hans ben och drog fram honom till kanten av en tjärn, en liten sjö med mörkt vatten.

Mannen lutade sig framåt, grep tag under pojkens armar och drog upp den livlösa kroppen.

Han stirrade rakt in i pojkens ögon.

Vad hade varit hans sista tanke?

Förstod han att han skulle dö?

Han knuffade pojken bakåt och kroppen föll ner i sjön med ett ljudligt plask.

7

Liket sjönk och försvann i det svarta vattnet.

Jag är ingen mördare, tänkte mannen.

Sen gick han tillbaka i mörkret till sin bil.

8

Försvinnandet

Pojken försvann en fredagskväll i april.

Nästa eftermiddag ringde hans mamma till polisen i Västerås.

– Jag vill anmäla att min son är borta, sa hon.

Hennes röst lät osäker, som om hon ville be om ursäkt för att hon ringde och störde.

En polisman tog emot samtalet.

– Vad heter du? frågade han.

– Lena Eriksson, svarade kvinnan.

Min son heter Roger Eriksson. Han är 16 år.

Jag har inte sett honom sen igår eftermiddag.

Han gick hemifrån vid femtiden.

– Vart gick han? undrade polismannen.

– Han skulle till sin flickvän Lisa Hansson, berättade Lena Eriksson. Jag ringde henne idag.

Hon sa att Roger hade gått därifrån vid tio.

Lisa trodde att han gick hem.

Men Roger har inte varit hemma på hela natten.

9

– Har Roger mobiltelefon? frågade polismannen.

– Ja, jag har försökt ringa honom flera gånger men ingen svarar, sa Lena Eriksson.

Polismannen skrev ner alla uppgifter på ett papper.

Han skulle genast skriva en rapport och se till att någon tog hand om fallet.

***

Rapporten blev liggande orörd både lördag kväll och hela söndagen.

Ingen försökte ta reda på vad som hade hänt med Roger Eriksson. Först på måndagen började försvinnandet undersökas.

Då fick poliskommissarie Thomas Haraldsson syn på en anmälan om en saknad 16-åring.

Han bestämde sig för att först åka hem till Rogers mamma. Sen skulle han prata med pojkens flickvän. Men Haraldsson trodde att Roger Eriksson mådde bra.

Han hade säkert rymt hemifrån, var nog i Stockholm och roade sig och skrattade åt sin oroliga mamma.

10

Roger Eriksson skulle snart vara tillbaka i sitt hem i Västerås.

Det var Thomas Haraldsson säker på.

***

Joakim var fjorton år och på gott humör.

Skolan hade slutat för dagen.

Han var på väg genom skogen tillsammans med Emma, den snyggaste tjejen i klassen.

De började jaga varandra och sprang mellan de vattenfyllda pölarna.

Plötsligt snavade Emma vid kanten av en liten sjö. Joakim sprang fram.

Han fick tag i hennes arm men Emma slet sig loss.

Hon ramlade i vattnet upp till midjan.

Joakim skrattade. Emma skrek.

Hon fortsatte att skrika som om någon eller något hade skrämt henne från vettet.

Så farligt är det väl inte, tänkte Joakim.

Det är ju bara vatten.

Han gick fram mot Emma och fick syn på den bleka kroppen bredvid henne.

11

Emma kräktes.

Joakim stirrade på Roger Erikssons döda kropp.

***

Poliskommissarie Haraldsson skulle just åka hem till Lena Eriksson när hans mobiltelefon ringde.

Det var hans chef, Kerstin Hanser.

– Kom in till mig genast, sa hon.

När han kom in i hennes rum berättade hon att några ungdomar hade hittat Roger Erikssons döda kropp.

Hon var upprörd och undrade ilsket varför ingen hade brytt sig om att undersöka försvinnandet tidigare.

– Jag fick reda på det först idag, försvarade sig Haraldsson.

Jag var inte i tjänst under helgen.

Kerstin Hanser suckade.

– Jag tror inte att vi klarar det här själva, sa hon.

Vi behöver hjälp av landets bästa mordutredare.

Jag ringer till riksmord i morgon.

12

Den dödes hjärta

Vanja Lithner kom in på Torkel Höglunds kontor.

Torkel var en av de högsta polischeferna i Sverige.

Han hade ansvaret för rikskriminalens avdelning för mordutredningar, oftast kallad riksmord.

– Du har telefon, sa Vanja.

Chefen för kriminalen i Västerås söker dig.

Hon heter Kerstin Hanser.

En 16-årig kille har blivit mördad.

Torkel nickade och lyfte luren.

Han kände igen namnet.

Han hade träffat Hanser på en kurs för några år sen.

– Vi behöver er hjälp, sa hon i telefonen och förklarade vad som hänt.

– Mejla allt material till mig, svarade Torkel.

Torkel la på luren och suckade.

Han och hans grupp hade just kommit tillbaka från en otäck mordutredning i Linköping.

13

Helst hade han velat stanna hemma i Stockholm några dagar, men det var väl bara att ge sig iväg igen.

– Ring till Billy och Ursula, sa han till Vanja.

Säg åt dem att packa väskorna.

Vi åker till Västerås om några timmar.

***

Tre personer från riksmord var på väg mot Västerås. Billy Rosén körde bilen.

Han var gruppens expert på datorer och teknik. Billy var i 30-årsåldern, jämngammal med Vanja som satt bredvid honom i framsätet.

Torkel Höglund satt i baksätet och tyckte att Billy körde för fort.

Ursula Andersson hade ringt och sagt att hon var upptagen, men hon lovade att komma till Västerås nästa morgon.

Torkel läste materialet som han hade fått om den mördade Roger Eriksson.

Det var en kort och slarvig rapport, skriven av en polisman som hette Thomas Haraldsson.

14

Roger hade utsatts för kraftigt våld och fått massor av knivhugg i hjärta och lungor.

Dessutom hade mördaren skurit ut den dödes hjärta. Rogers hjärta var borta.

Torkel la ifrån sig rapporten.

– Offrets hjärta är borta, sa han högt till de andra. Kvällstidningarna kommer att kasta sig över det här mordet.

***

Kerstin Hanser satt i sitt tjänsterum på Västerås polisstation.

Strax skulle hon åka till bårhuset och träffa Lena Eriksson, Rogers mamma.

Hon ville se sin son en sista gång.

Hanser var just på väg att resa sig när telefonen ringde.

– Du har besök från riksmord, sa kvinnan i receptionen.

Hanser tittade på klockan.

Hon måste åtminstone hälsa dem välkomna innan hon gav sig iväg till bårhuset.

15

Hon gick nerför trapporna till receptionen och fick syn på Torkel Höglund.

Han gick omkring med händerna på ryggen.

I en soffa satt en kvinna och en man som säkert var Torkels kollegor, båda var minst femton år yngre än han.

Kerstin Hanser hälsade på Torkel.

Han presenterade henne för Vanja och Billy.

– Jag är ledsen men jag har lite bråttom, sa Hanser. Jag måste iväg till bårhuset.

Roger Erikssons mamma vill se sin son.

Ni får prata med Haraldsson så länge.

Det är han som har haft hand om utredningen.

Just då kom Haraldsson in genom dörren.

Han hälsade på poliserna från riksmord.

– Från och med nu tar Torkel och hans grupp över utredningen, sa Hanser till Haraldsson.

Du är inte längre ansvarig för den.

Men jag vill att du ska berätta för dem vad du har kommit fram till.

Haraldsson svor tyst för sig själv.

Han gillade inte sin chef.

16

Varför trodde hon att dessa stockholmare från riksmord skulle kunna lösa fallet bättre än han själv?

Han visste att han var minst lika smart som dem.

– Vi ska nog komma överens, sa Torkel och klappade Haraldsson på axeln.

Först får du berätta vad som har hänt hittills.

17