9789170533693

Centrum för lättläst är: LL–förlaget – lättlästa böcker 8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen Lättläst–tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se

Tomas Dömstedt

Väx upp – allvar i Alperna Illustrationer Anders Westerberg

LL–förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Telefon 08 640 70 90 www.ll–forlaget.se © 2012 Tomas Dömstedt, Anders Westerberg och LL-förlaget Illustration Anders Westerberg Formgivning och omslag Anders Westerberg Papper Munken Pure 115 g Typsnitt: Minion Pro Tryck Bulls Graphics AB, 2012 ISBN 978-91-7053-369-3

3

Snö på sommaren – Alperna? säger morsan förvånat.

– Alperna, svarar Robin självklart.

– Med pappa?

– Med pappa.

– Nu igen. Ni var ju i fjällen i vintras, räcker inte det?

– Vi var i Sälen, morsan. Små fjuttiga kullar.

Vad är det mot Alperna?! Och du har ju alltid tjatat om att jag ska hålla kontakt med pappa, att vi ska göra grejer ihop.

– Jo visst, men… … Alperna! Så långt bort.

Och så… högt.

Robin stirrar på datorn. Visst är det högt.

Höga berg med snö på topparna mitt i sommaren. Blå himmel.

5

Små coola hus av trä. Varmt och skönt och grönt.

Vackra kvinnor som ler. Och dit ska han!

– Det är bara en sak jag inte fattar, säger morsan.

Din pappa ska till Alperna, med dig.

Men han tar inte med sig sin nya kvinna!

– Vad då, skulle inte du kunna göra nåt med bara mig, eller?

– Klart jag skulle! Fast hade jag en man skulle jag nog ta med honom.

Förresten har väl du och jag gjort resor ihop!

– Har vi? frågar Robin.

– Vi har ju varit i… Kolmården.

Och en hel vecka hos mormor.

– Kolmården? När jag var typ fem.

Och hos mormor i Södertälje. Visst. Häftiga resor.

– Ja, ja, men det här med hans kvinna…

Jag kan bara inte fatta…

– Att det finns nån som kan falla för farsan, nej inte jag heller, flabbar Robin.

– Men att åka på semester utan…

– Han har ju Tommy, sin kompis.

Och hans dotter Kim. Och mig.

Jag tror att det räcker.

Räcker och blir över, tänker Robin.

Han minns resan till fjällen i vintras.

6

Pappa och Tommy var som vilda barnungar.

De träffade nya kvinnor hela tiden och gömde sprit i städskåpet.

Men han minns också Kim. Hon hade en liten dödskalle dinglande i ena örsnibben, svarta ögon och lila mun. Först hade han tyckt att hon såg konstig ut.

Men sedan kunde han inte tänka på annat än henne.

Han kan stå ut med mycket bara han får vara med Kim igen.

Förresten ska det inte behöva bli något stök och tjafs med papporna nu.

Robin och Kim har kommit överens om att de ska ställa krav.

Papporna har också lovat att de ska skärpa sig.

Det ska inte bli något festande.

De har mognat. Säger de.

– Jag måste ändra mina vanor, sa pappa sist de pratade. Den här resan till Alperna blir början på mitt nya liv.

Frisk luft, långa vandringar och nyttig mat.

Och inget drickande förstås. Rena hälsoresan!

– Springa efter tanter då? Lovar du att låta bli det också? frågade Robin.

– Men Robin, jag har faktiskt redan en kvinna!

7

Små coola hus av trä. Varmt och skönt och grönt.

Vackra kvinnor som ler. Och dit ska han!

– Det är bara en sak jag inte fattar, säger morsan.

Din pappa ska till Alperna, med dig.

Men han tar inte med sig sin nya kvinna!

– Vad då, skulle inte du kunna göra nåt med bara mig, eller?

– Klart jag skulle! Fast hade jag en man skulle jag nog ta med honom.

Förresten har väl du och jag gjort resor ihop!

– Har vi? frågar Robin.

– Vi har ju varit i… Kolmården.

Och en hel vecka hos mormor.

– Kolmården? När jag var typ fem.

Och hos mormor i Södertälje. Visst. Häftiga resor.

– Ja, ja, men det här med hans kvinna…

Jag kan bara inte fatta…

– Att det finns nån som kan falla för farsan, nej inte jag heller, flabbar Robin.

– Men att åka på semester utan…

– Han har ju Tommy, sin kompis.

Och hans dotter Kim. Och mig.

Jag tror att det räcker.

Räcker och blir över, tänker Robin.

Han minns resan till fjällen i vintras.

6

Pappa och Tommy var som vilda barnungar.

De träffade nya kvinnor hela tiden och gömde sprit i städskåpet.

Men han minns också Kim. Hon hade en liten dödskalle dinglande i ena örsnibben, svarta ögon och lila mun. Först hade han tyckt att hon såg konstig ut.

Men sedan kunde han inte tänka på annat än henne.

Han kan stå ut med mycket bara han får vara med Kim igen.

Förresten ska det inte behöva bli något stök och tjafs med papporna nu.

Robin och Kim har kommit överens om att de ska ställa krav.

Papporna har också lovat att de ska skärpa sig.

Det ska inte bli något festande.

De har mognat. Säger de.

– Jag måste ändra mina vanor, sa pappa sist de pratade. Den här resan till Alperna blir början på mitt nya liv.

Frisk luft, långa vandringar och nyttig mat.

Och inget drickande förstås. Rena hälsoresan!

– Springa efter tanter då? Lovar du att låta bli det också? frågade Robin.

– Men Robin, jag har faktiskt redan en kvinna!

7

Kim med sitt spretiga hår och sina konstiga kläder.

Kim med sina ringar i näsan och skruvar i öronen.

Denna konstiga flicka som han inte begriper.

Det enda han begriper är att han tycker om henne.

Konstigt nog.

Morsan skjutsar Robin till flyget där han ska träffa de andra.

– Ha en riktigt bra vecka nu, säger hon när de är framme.

– Följer du inte med in? frågar Robin.

Morsan tvekar. Robin vet att hon helst inte träffar pappa. Hon brukar säga att hon hellre möter en spindel.

Och? tänker Robin. För själv tycker han att spindlar är rätt mysiga.

Robin litade inte riktigt på pappa.

Fast han hade ju taskig kondis och stor mage.

Skulle han vandra ett par mil om dagen, orkade han väl knappast med några kvinnor sedan. * Robin längtar till semestern. Till vandringen.

Till Alperna. Men mest längtar han efter Kim. 8

– Nej, jag tror jag åker direkt, säger morsan.

Ha det så bra nu. Och ta hand om pappa.

Just då hörs en knackning på bilrutan.

– Pappa! utbrister Robin.

– Å nej! säger mamma.

Robin kliver ur bilen och klappar om pappa.

Mamma verkar ha fått syn på just en spindel.

9

Kim med sitt spretiga hår och sina konstiga kläder.

Kim med sina ringar i näsan och skruvar i öronen.

Denna konstiga flicka som han inte begriper.

Det enda han begriper är att han tycker om henne.

Konstigt nog.

Morsan skjutsar Robin till flyget där han ska träffa de andra.

– Ha en riktigt bra vecka nu, säger hon när de är framme.

– Följer du inte med in? frågar Robin.

Morsan tvekar. Robin vet att hon helst inte träffar pappa. Hon brukar säga att hon hellre möter en spindel.

Och? tänker Robin. För själv tycker han att spindlar är rätt mysiga.

Robin litade inte riktigt på pappa.

Fast han hade ju taskig kondis och stor mage.

Skulle han vandra ett par mil om dagen, orkade han väl knappast med några kvinnor sedan. * Robin längtar till semestern. Till vandringen.

Till Alperna. Men mest längtar han efter Kim. 8

– Nej, jag tror jag åker direkt, säger morsan.

Ha det så bra nu. Och ta hand om pappa.

Just då hörs en knackning på bilrutan.

– Pappa! utbrister Robin.

– Å nej! säger mamma.

Robin kliver ur bilen och klappar om pappa.

Mamma verkar ha fått syn på just en spindel.

9

Pappa tittar på mamma och säger: – Och du ser lika strålande ut som du brukar!

– Det sa du aldrig medan vi var gifta, svarar hon.

Men ta hand om Robin nu och sköt dig.

Pappa verkar inte förstå vad hon pratar om.

– Och se till att inte hänga med några… typer.

– Typer? säger pappa.

– Ja, du vet väl själv vad killar i hans ålder kan dras till. Sådana där till exempel, fortsätter morsan och pekar.

Pappa och Robin vänder sig om och tittar.

Hon pekar på en kraftig snubbe som står och kliar sig.

Med den ena handen kliar han sig i sitt risiga skägg.

Med den andra handen kliar han sig i skrevet.

Bredvid honom står en svartsminkad tjej med trasiga kläder och ringar och kedjor i ansiktet.

Pappa harklar sig generat. Robin skiner upp och skyndar fram till de två ”typerna” och kramar om dem.

Det vill säga Tommy klappar han lätt på armen och Kim står han och håller om flera minuter.

Känns det som i alla fall.

10

Regler och sånt Nu är de på väg. Mot Alperna.

Det är Robin och hans pappa, och pappas kompis Tommy och hans dotter Kim. Först flyger de till Wien.

Därifrån ska de åka buss upp till bergen.

De åker buss i flera timmar på slingriga vägar.

Högre och högre upp bland bergen.

Papporna sitter och jäser och snarkar med öppna munnar. Hur ska de där tjockisarna orka gå i de här bergen? tänker Robin.

Och hur ska jag orka…?

Kim sitter tyst och trulig i bussen och messar mest.

Med vem? undrar Robin och försöker hitta på något att säga.

Men det enda han kommer på är: – Vad fint det var i Wien.

11