9789170533488

Centrum för lättläst är: LL-förlaget – lättlästa böcker 8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se

LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Telefon 08-640 70 90 www.ll-forlaget.se

© 2011 Marianne Strand och LL-förlaget Grafisk form omslag Lisa Zachrisson Grafisk form inlaga Bok & Form Papper Munken Premium Cream, 100 g Typsnitt Indigo och Trixie Tryck Scandbook, 2011 isbn 978-91-7053-348-8

Marianne Strand

Fรถrsรถksdjuret

LL-fรถrlaget

Himlen är vit

Adina tuggar tuggummi medan planet stiger. Suget i magen börjar lägga sig. Genom musiken i hörlurarna hör hon piloten berätta om vädret. Flera hundra meter ner är hennes pappa.

På väg hem i bilen, hem till Cilla och till bebisen som snart ska födas.

Planet rätar upp sig. Adina känner hur den hårda klumpen i magen sakta återvänder. Ögonen bränner. Hon vilar blicken på molnen och deras olika vita nyanser.

Pärlvitt, gråvitt, gyllenvitt.

Hon försöker att inte tänka, men det är svårt.

Pappas ord ringer ännu i huvudet: Du behöver inte tycka om henne. Men du får acceptera att jag gör det. Eller så kan du flytta till mamma.

Du är stor nog att välja själv!

Och så gick han. Det var första gången han inte stod kvar och väntade tills planet lyfte. Men Adina är tretton år nu.

Stor nog att klara sig själv. Och flugit ensam har hon gjort sedan hon var nio.

Då fick hon ha en lapp om halsen och vänta i ett rum för barn som åkte ensamma.

8

Där ritade hon eller såg på film tills det var dags att gå ombord. En flygvärdinna följde henne.

Numera köper hon en tidning i kiosken och lyssnar på musik.

Tiden går fort. Det tar bara femtiofem minuter från Stockholm till Göteborg. Adina har aldrig tidigare känt sig övergiven. Nu gör hon det. Det är som att planet ska falla ner och störta eftersom pappa inte stod kvar och såg planet lyfta. Vad löjlig hon är.

– Du är inte ensam på det här planet, säger plötsligt kvinnan i stolen bredvid.

Kvinnan har stor panna och utstående, glänsande ögon.

En bläckfisk, tänker Adina, och undrar om kvinnan sprutar bläck när hon blir arg eller rädd.

Tanken får henne att le.

– Hör du vad jag säger? snäser kvinnan. Sänk ljudet!

– Har du ingen tandkräm? fräser Adina tillbaka.

Tanten stinker ur munnen, sur gammal vitlök. De utstående ögonen stirrar på Adina, som om de hade eget liv.

Adina stirrar tillbaka och tanten vänder sig bort.

Om vi kraschar nu, dör jag med den här hemska människan, tänker Adina. Hon blir den sista jag ser. Men hon sänker ändå ljudet och drar upp sjalen för näsan för att slippa lukten.

9

Plötsligt känns det som hon vill gråta. Minnet från gårdagen väller över henne och det hettar i ansiktet. Jävla förbannade Cilla. Det var på kvällen det hände. Adina var i badrummet och letade efter sina simglasögon när Cilla kom in.

Pappas tjej Cilla, som bara bott där i en och en halv månad och redan vänt upp och ner på hela huset. Allt som pappa och Adina inte haft råd att göra, skulle nu ske under några korta sommarveckor. Nytt kök, nytt sovrum, ny barnkammare. Utan att någon ens frågat Adina vad hon tycker.

Adina stod på knä och grävde i badrumsskåpet.

Hon hade just ställt ifrån sig en förpackning med bindor.

– Å, förlåt, sa Cilla och såg på bindorna. Du kan ta dem.

Jag behöver dem ändå inte.

Och så log hon, som i samförstånd. Som om Adina och hon hörde ihop, bara för att hon och Adinas pappa skulle ha en bebis.

– Hur vet du det? fräste Adina. Du kanske får missfall!

Hon förstod inte själv varifrån orden kom. Hon ångrade sig genast, men blev sedan rasande. Det var Cillas fel alltihop.

Adina trängde sig snabbt förbi henne och sprang till sitt rum.

Hon tyckte Cilla såg ful ut när ansiktet knöcklade ihop sig.

Som en mask som höll på att brista. Hon hatar mig ändå, tänkte Adina och låste om sig. Allt kändes äckligt och fel.

10

Hon svarade inte när pappa knackade på dörren.

Hela kvällen stannade hon på sitt rum och packade, noggrant.

Allt som var viktigt måste med. Ifall hon inte kom hem igen.

För tänk om hon kanske stannade hos mamma?

Ipod. Nintendo. Plånbok. Anteckningsboken hon fått av sin bästis Mika. Och glitterpennan. Genom dörren hörde hon Cillas gråt.

– Det blir bra att hon är med sin mamma lite, sa pappa.

– Tror fan det, muttrar Adina för sig själv.

Hon försöker tänka på allt hon och mamma ska göra de två kommande veckorna. Först ska de åka till London och shoppa och gå på musikal. De har bokat biljetter till Thriller Live, om Michael Jacksons liv.

Sedan ska de hälsa på vänner till mamma på kusten.

Och där kan man surfa, har mamma sagt. Fatta att hon ska surfa! Hon måste se till att mamma tar lite bra bilder som hon kan lägga ut på bloggen. Hon suckar och tänker på alla spännande affärer de ska gå i.

Hon ska få sina födelsedagspengar och köpa kläder för.

Kläder som KNAPPAST hänger på H&M. Det är viktigt för Adina att ha saker som alla andra inte har.

Som de röda conversen och skinnjackan hon reser i.

Ingen på skolan har samma. Vilket inte är så konstigt.

11

De flesta verkar vara sju år efter.

Utom Mika och hon förstås.

– Snille och smak är inte alla förunnat, brukar Mika säga.

Tyvärr inte heller en snygg näsa. Adina tar fram sin fickspegel. Sedan Mika tryckte på hennes näsa och sa att den liknade en potatis, har hon svårt att se nåt annat i spegeln.

Irriterande nog blir näsan blank också.

Då måste hon pudra den.

Planet kränger till. De har kommit in i ett fält med luftgropar.

Planet studsar fram. Tanten bredvid Adina blundar.

Hon håller sig hårt i armstöden. Rädslan smittar av sig på Adina. Plötsligt som en käftsmäll slår henne tanken att hon kommer att bli straffad.

För det är ju sjukt det hon sa till Cilla, riktigt riktigt elakt!

Och negativa känslor drar till sig NEGATIVA ENeRgiER. Det säger Mikas storasyster ofta när hon lägger tarotkort.

Adina ska ringa hem så fort hon landat. Hon får låna mammas mobil. På något sätt ska hon be om ursäkt.

Bara de inte störtar.

12