9789170533457

Uppdrag: Döden Att ta hand om den som dött på ett värdigt sätt, är Thomas Lindströms jobb.

Han jobbar med döda människor varje dag, han ser till att de blir begravda.

Ett av de större begravningsföretagen i Sverige är Fonus.

Här jobbar Thomas.

Den kyliga lokalen är halvfull. I bårhuset ligger ett femtontal kroppar insvepta i lakan. På ett stort bårhus kan ett hundratal döda kroppar ligga i väntan på begravning.

– I Stockholm kan det ta upp till två månader innan begravningen blir av, säger Thomas.

Kroppen ligger i ett kylrum, men den förändras ändå.

I Sverige balsamerar man sällan kroppar. Det vill säga sprutar in ett ämne som gör att kroppen håller längre.

Thomas tycker att man borde balsamera när det dröjer lång tid till begravningen.

Att döda ibland får ligga så länge på bårhuset kan bero på att prästen eller familjen till den döde är mycket upptagna.

Det kan också vara svårt att få tid i kyrkan.

Idag har Thomas hämtat en död kvinna från bårhuset på ett sjukhus. Han kör till begravningskapellet där hon ska svepas, kläs på och läggas i en kista.

– Det är viktigt att ha respekt för den döde, nyss var hon ju levande, som du och jag, säger Thomas.

Kvinnan han ska svepa idag ska begravas i morgon.

30

Thomas drar ut båren med kvinnan till ett rum utanför kylrummet. Han är noga med att titta på papperet som ligger på båren, där står vem kvinnan är.

Han öppnar sin väska. I den har han kam, sax, nagelklippare, en spruta och koksalt. Koksaltet kan användas om kroppen torkat mycket och fått insjunkna ögonlock.

Kvinnan har blus och byxor på sig. Thomas klipper sönder blusen. Det gör han för att slippa dra och slita i henne så mycket. Han tycker att det är bättre så, mer respektfullt.

Kvinnan ska svepas i vit svepdräkt. Thomas är ensam idag.

Det går bra, kvinnan är lätt och han ska använda en särskild svepdräkt som är lätt att få på.

Om tyngre personer ska svepas eller kläs på krångliga kläder tar Thomas med sig en arbetskamrat. När han bäddat färdigt i kistan ligger hon med knäppta händer på täcket.

Thomas sätter tillbaka det kort hon hade i händerna när hon låg i bårhuset. Det är en bild på Jesus.

Han kammar kvinnan. Hon ligger med huvudet åt sidan.

Det är en ung kvinna. För tio dagar sedan levde hon, men hon var svårt sjuk. Thomas lägger en liten tygduk över hennes ansikte innan det är dags att skruva igen kistlocket. Thomas är den siste som ser henne.

En del familjer vill ta ett extra avsked före begravningen, men det vill inte den här kvinnans familj.

33

Thomas kollar en sista gång på papperet som visar att det är rätt kvinna han svept.

En arbetskamrat till mig kollar alltid sju gånger, berättar Thomas. Inget får gå fel.

Rätt människa ska till rätt begravningsplats, så är det bara.

Alla som jobbar med döda kroppar är noga med det.

Det gäller i sjukvården, det gäller de som jobbar på begravningsbyråer och krematorier.

Har Thomas tagit fel kropp någon gång?

– Nej, men en gång tog jag fel sorts kista, en mörk träkista istället för en vit. Det upptäcktes precis före begravningen och vi hann byta.

Den här kistan är vit, locket är stängt.

Thomas häftar fast ett papper som visar vem som ligger inuti den.

Han tar bårvagnen och kör ut den vita kistan till bilen utanför.

Nu ska han åka iväg med kvinnan till Silverdals kapell.

Där finns ett krematorium, en kyrkogård och en bisättningslokal, alltså ett kylrum där de döda ligger i väntan på att brännas eller begravas.

34

På eftermiddagen ska Thomas till en begravning i en annan kyrka. Där ska en 97-åring begravas. Det är Thomas jobb att se till att kistan kommer på rätt plats. Att blommorna läggs snyggt runtomkring. Det ska inte bara vara snyggt.

Rätt blomma ska på rätt plats också. En krans från en nära släkting ska läggas på högra sidan om kistan.

– Närmast hjärtat, säger Thomas.

De mer avlägsna vännernas blommor hamnar på andra sidan.

Det är inte så lätt att veta vem som är närmare än någon annan.

Thomas får gissa lite. Det kan ju vara känsligt på en begravning.

Många av oss lever omväxlande liv idag.

En person kan ha varit gift många gånger, ha haft många relationer.

Vilka är närmast i en familj?

Vilka ska sitta på kyrkbänken längst fram till höger?

– Jag har fått reda ut en del svåra situationer, säger Thomas.

Den här begravningen är en klassisk kyrklig begravning.

Familj och vänner sjunger Härlig är jorden och andra kända psalmer. En av sönerna spelar fiol. Alla är klädda i svarta kläder och några gråter.

– Av jord har du kommit. Jord ska du åter bli, säger prästen och lägger sand på kistan, så som traditionen är.

36

Gästerna går runt kistan för att säga adjö.

Ett barnbarnsbarn vinkar. Thomas Lindström går också fram och bugar djupt framför kistan. Familjen och vännerna ska strax åka iväg till en minnesstund. Tre svartklädda bärare kommer för att hämta kistan. De ska bära ut kistan till Thomas bil.

Han ska köra den till krematoriet.

Berätta hur du vill bli begravd När någon har dött är familj och vänner ofta chockade.

Det kan vara svårt att bestämma en massa saker.

Därför är det bra att i förväg ha bestämt vad man vill ska hända efter att man dött, till exempel om man vill bli jordbegravd eller kremerad. Skriv ner hur du vill ha det på ett vanligt papper. Du kan också skriva på ett särskilt papper som begravningsbyråerna har.

37