Issuu on Google+


Ärtsoppa i skallen

Hon snoozar alldeles för länge på morgonen. Bussen kommer strax före åtta. Missar hon den kommer inte nästa förrän vid elva. Och då blir det frånvaro hela förmiddagen. Hon hinner inte duscha, men hon hinner med fyra minuter framför spegeln. Hon tar en tub med brunkräm, och brer ut ett lager över hela ansiktet. Fräknarna och finnarna och hennes gråbleka hud försvinner. Kvar blir en slät varm, brun mask. Det är Sandra som har lärt henne. Förut sminkade Junia sig inte alls, men hon började i våras när hon och Sandra körde bimbostilen. Det är som att bli nån annan. Eller i alla fall en bättre variant av sig själv. Hon målar mascara på ögonfransarna och sätter upp håret i en spretig tofs, gör en min åt sig själv och springer genom huset. Mamma är redan på jobbet och pappa sover. Snabbt ut till busshållplatsen. Hon kliver på bussen och nickar åt Jonte som redan sitter där. Jonte bor längst bort i skogen och går på först av alla. 20


Sen kommer de, den ena efter den andra. Larsa och Bonn-Greger. Kajsa, Emma och Nicke. De nickar åt Junia men ingen sätter sig bredvid henne. Det är som om de har fått för sig att hon vill vara ensam. Sandra åker inte buss, hon bor inne i stan. Svettdoftande, men välsminkad går Junia över skolgården. Folk stirrar på henne. Eller också känns det bara så. Hon får lust att göra nåt. Räcka ut tungan åt dom? Ge dom fingret? Bara gå genom korridoren med långeman i luften och stirra varenda en i ögonen. Det vore väl fint? 21


Eller sätta på sig en kanindräkt och spela tamburin? På riktigt. Det hade varit skönt. Att bara chocka alla. Jonte dansar i kapphallen med hörlurar på skallen. Junia sätter sig utanför mattesalen och glor på honom. Det är lite lustigt ändå, killar kan göra såna där grejer utan att bli betraktade som idioter. Nu spelar han luftgitarr. Musiken hörs ända bort till Junia, det är nån hårdrock. Klassen samlas. De är många, 25 stycken. De sorlar och pratar och ropar och skrattar. Sandra sätter sig bredvid Junia, frågar om hon har gjort läxan. Det har inte Junia. Sandra ser förfärad ut. – Du måste tänka på betygen! säger hon. Akta så du inte sumpar allt! – Jag har försökt, säger Junia. – Ja? Sandra stirrar på henne. Junia vill förklara att det inte funkar. Att det har hänt nåt med hennes hjärna, den är inte mottaglig för kemiska formler eller tyska glosor längre. Det är som nån jäkla soppa därinne, bakom ögonen.

22


Ärtsoppa. Ända sen i våras. Men hon vet vad Sandra skulle svara: – Jamen skärp dig! Det fixar du, kom igen! Hon säger inget. Nicke och Jonte och Bonn-Greger snackar om nån friluftsdag de ska ha. Man ska välja aktivitet och Nicke undrar vad Sandra ska ta. Sandra vänder sig bort från Junia och pratar med killarna istället.

23


De har tyska, idrott, biologi. Repetition av sexualkunskapen. Killarna som förut alltid brukade flabba när det handlade om sex, de sitter tysta nu i nian. Försöker verka seriösa. – Ska vi göra nåt i helgen? viskar Sandra till Junia. Du kan sova över hos mig sedan går vi på bio? Junia skakar på huvudet. – Jag ska hem till mormor och morfar, ljuger hon. Det är bestämt.

24


Andar och anhöriga

–­ Jag skulle behöva mer minne, säger pappa och tittar på Junia som just kommit innanför dörren. – Jaha. – Och en större hårddisk, tror du inte burken skulle bli snabbare då? Junia rycker på axlarna. Pappa fortsätter: – Och jag har en massa program som måste uppgraderas. Han river sig i håret. – Kan du fixa sallad, säger mamma och tittar på pappa. Han reser sig och öppnar kylskåpsdörren. Mamma spolar upp spaghettivatten i en kastrull. Junia packar upp skolpapprena, jämt är det en massa papper. Hon tittar på bunten. Hon vet redan nu att hon inte kommer att orka plugga allt som hon borde.

25


Pappa suckar där han står och skär sallad. Mamma tittar på honom med rynkade ögonbryn. Vad suckar han för? tänker Junia. Han kunde laga maten själv. Han som inte gör nåt om dagarna. Jäkla slöfock. Fast han söker faktiskt jobb, tänker hon sen. Inte hans fel att det inte finns några. – Vet du hur man gör? Pappa ställer salladen på bordet och tittar vädjande på henne. – Vadå? säger Junia. – För att fixa till datorn. Junia skakar på huvudet. Hon kan inget om datorer. Hon tar tallrikar ur diskmaskinen och börjar duka. Telefonen ringer. – Kan nån svara? säger Junia som just har tagit fram glas ur skåpet. Hon tittar på pappa men han har satt sig vid datorn igen, mamma är ute i förrådet och rotar i frysen.

26


– Men va fasen! Junia ställer ner glasen och springer iväg i ljudets riktning. Hon får leta en stund efter telefonen innan hon hittar den under en massa tidningar i vardagsrummet. – Edman! – Ja hallå, svarar en röst, det är från folktandvården. Vi hade en tid för Morgan Edman idag, röntgen. – Å. – Ja, och han är inte här. Vi har inte fått nåt återbud och ni kommer att få betala för tiden. Kan du hälsa dina föräldrar det. Och vi har satt upp en ny tid nästa vecka, kan du skriva upp den? – Nej. Junia skakar på huvudet där hon står med telefonen tryckt mot kinden. – Va? säger rösten. – Han kan inte komma. – Veckan därpå då? Vi har ganska ont om tider... är nån av dina föräldrar hemma?

27


Och Junia viskar in i luren: – Han kan inte komma nästa vecka. Han kan inte komma nån jävla vecka. För han är död, fan! Hon slänger telefonen på golvet. Mamma och pappa står i varsin dörr och tittar på henne. De tittar på varann. Mamma och pappa och Junia. Familjen. Det som är kvar av den. Utan att säga något sätter de sig vid bordet. De äter. Junia är konstigt hungrig, hon tar ett stort lass spaghetti och sås. Mamma äter knappt nåt, hon sitter och stirrar framför sig. – Det är ju skit att de inte får information om sånt där, muttrar pappa till sist. – De har väl missat bara, säger mamma. Pappa skakar på huvudet. Mamma reser sig. – Jag är inte hungrig, säger hon.

28


29


Hon tar sin tallrik, sätter ner den i diskhon och går in och slår på teven. Junia tar ett reklamblad från en gymnasieskola. Hon får massor med såna. ”Namnlösa asteroider döps på rymdgymnasiet i Kiruna”, läser hon. Pappa går tillbaka till datorn. Skriver in nåt på google och sitter och tittar på alla träffarna. Junia vet vad han gör. Han letar efter övernaturligheter. Det är det han gör hela dagarna. Det började med att han letade bloggar från föräldrar som förlorat barn. Han läste och läste. Sen började han leta nära döden-upplevelser och nu är han inne på andar och änglar och sånt. Det finns hur mycket som helst verkar det som. Särskilt om man söker på amerikanska sajter. där finns det folk som har sina döda barn boende kvar hemma, som spöken, i sina gamla rum. Och så bloggar föräldrarna om det. Om hur de lagar lille Stevens älsklingsmat och han äter så mycket. Pappa slukar allt som om det vore sanning. – Hör här, säger han, och vänder sig mot Junia. Det står här, att ju mer älskad en person var i livet, desto lättare är det för dess ande att fortsätta besöka sina anhöriga.

30


Han tittar på Junia med stora ögon. – Morgan var ju väldigt älskad, eller hur? Men Junia kan bara tänka på sista dagen de sågs. den sista morgonen. brorsan hade blött ner badrumsgolvet och hon blev våt om fötterna när hon klev in där. Hon minns hur hon skrek åt honom. Minns hur hon hatade honom. För ett par våta fötters skull.

31


9789170533389