9789170377754

VAD SKA VI GÖRA MED VARANDRA Jenny Wrangborg

Ordfront | Stockholm 2014

Av Jenny Wrangborg har tidigare utkommit: Kallskänken, dikter (Kata förlag 2010) Medverkan i antologier: Landet som sprängdes (Föreningen Arbetarskrivare 2012) Skarpt läge (Föreningen Arbetarskrivare 2010) Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras (Leopard förlag 2010) Snart går vi utan er, Brev till Socialdemokraterna (Leopard förlag 2009) Poeter mot krig (Yelah förlag 2003) Med frihet på näsan (Yelah förlag 2001)

Jenny Wrangborg: Vad ska vi göra med varandra Ordfront, Box 17506, 118 91 Stockholm www.ordfrontforlag.se forlaget@ordfrontforlag.se © Jenny Wrangborg 2014 Omslag: Jesper Weithz Grafisk form: Eva Jais-Nielsen Författarporträtt: Joakim Mathiasson Satt med Lyon text Tryck: Scandbook 2014 ISBN: 978-91-7037-775-4

»Längtan till någonting är också en längtan bort ifrån något«

n i na bj ö r k

»Man kan återvända hem, om man bara förstår att hemma är en plats där man aldrig har varit«

ursula k. le guin

Ikväll stämpelklockans sista signal ekar bakom mig dagens första mörker ut genom svängdörrarna helgnätternas skrik på tågen spyorna på hållplatserna ge mig ett blåmönstrat säte musik att stänga ute förnedringen med låt mig sluta ögonen öppna den här staden namnge dess platser med minnen ge mig en månad till i dess lägenheter låt väskorna stå hopsjunkna en vecka till bara en vecka till röster genom tunnlar statiskt ljus kring människoskrik metallisk tystnad väntar oss nej jag vill inte följa med dig hem nej jag är inte söt jag är tusen vässade kockknivar 7

pulserande frityrolja beställningarnas kulsprutssmatter ja det är jag som luktar inlagd strömming oändligt många stationer mellan jobbet och lägenheten i natt

8

Jag försöker verkligen skriva en dikt men Stockholm står i vägen för jobbet ska jobbas mötena ska protokollföras ölen ska drickas händerna ska hållas människorna ska älskas och tåget ankommer strax till Gullmarsplan byte för resande mot Farsta strand samt till tvärbanan tvärbanan ska åkas sl-kortet betalas barnen måste ha mat även om fröknarna inte vill äta det här är Hammarby Sjöstad här vrider sig lyftkranarna kring sina axlar lägger bit för bit i avstånden mellan oss bostadsrätter för miljoner vi som jobbar här, bor inte här men man ska ringa vännerna svara på tilltal höra av sig till de som vill veta mer 9

man ska komma ihåg ansiktena så att man kan ta vid där man senast pausade man ska lägga folk på minnet man ska ha ett minne på en terabyte man ska kunna sammanfatta sig själv med tre ord en slogan att tapetsera upp på reklamen insprängd mellan tunnelbanetågen Jenny Kristina Wrangborg för man ska vara ett företag en f-skattsedel budgetanpassad och avdragsgill man måste ta risker leva lite på kanten kunna gå i personlig konkurs men man ska inte låsa sig man ska vara fri man ska sitta med miljonlån och bostadsrätt i en stad som blivit kall man ska flytta dit jobben finns det kommer inga stekta sparvar flygandes det kommer inga lägenheter körandes längs E4an ingen inför trängselskatt i vår tvåa med svart andrahandskontrakt vi bor inte här öppnar inte när det ringer på dörren ringer inte värden när kranen gått sönder 10

vi är bara inneboende på genomresa pojkvänner flickvänner på besök Stockholm här är vårdcentralerna riskkapitalbolag skrivna i skatteparadis valfrihet är likriktning effektivitet nedskärningar här har femåringarna på förskolan lärt sig prata tvärtomspråket och vi verkar glömt att »Jag pratar inte tvärtomspråket« betyder att man gör just det så jag försöker skriva en dikt men Stockholm står i vägen varje morgon något de vill att jag ska köpa något som ska säljas ut varje dag den här staden som jag så gärna vill tycka om men som gör det så lätt för mig att vilja flytta härifrån

11

Den natten som om vi skulle lämna allt morgonen efter och det inte fanns något annat sätt än du och jag ljuset spelandes i ditt ansikte på dansgolvet mellan skyskraporna du sa att du kunde höra musiken kastade väskan och tog huvudrollen den natten ljuset från fönstrena ovanför oss som stjärnbilder du pekade ut vår galax och vi svävade hem tyngdlösa dina kläder i hallen mina över soffan som om ljuset som letade sig in genom gardinen skulle ta vår vintergata ifrån oss den natten och inte ens morgonen efter 12

Visste det redan då hade tänkt det hela den kvällen någonting dovt någon sorts underton som växte och tog över hade känt det förut tillsammans med andra trodde jag men aldrig ensam någonting som spricker inuti att hitta ett nytt rum i en lägenhet där man bott i år hur himlen öppnar sig efter trettio dagars torka visste det redan då hade känt det krypa över mig hela den kvällen någonting ljust någon sorts vibration ett växande jordskred i mig

13

det var det h채r de talade om det var n채ra nu och en enda g책ng k채nde jag det mellan oss

14

Människan behöver hjälp det är vårvinter Sverige skickar trupper mot Afghanistan finns ingen tid för värme i år slask från himlen och vi kan inte fly ifrån oss själva om allting var trasigt förra året är det nu det faller sönder pansarvagnar rullar över ökenvidder kistor bärs bort över landningsbanor det här är priset vi betalar i Falludja spränger en artonåring sig själv till döds i en valkö det finns ingen skola att gå till inget jobb att vara arbetslös ifrån ingen demokrati som inte spränger folk i bitar kanske behöver människan hjälp men nytt år nu rubrikerna skriker lite tystare de stora demonstrationerna orkar inte mer kan inte överleva ockupationen

15

var du en av de som gick på gatorna och skrek en av de som hörde pansarvagnarna anfalla vad gör du och jag nu? kanske vaknar vi med årets värsta bakfylla även om vi inte minns gårdagen vet vi att den i alla fall var värd det vi har besökt varenda bar älskat på varenda restaurangtoalett målat våra meningar med spritpenna ovanför varje väggslut skrivit oss bort från dikten kall februari men skiner solen imorgon lovar jag dig att inte se det som ett tecken den här staden är inte symbolisk kanonerna utanför sjöfartsmuseet kommer tas i bruk igen vi behöver inte fler vapen nu vi har redan skrivit de här dikterna om grönklädda män som rör sig över stora fält om bomberna som föll och fortsätter falla de flesta döda bär inte uniform skeppas inte hem över stora hav

16

på Gazaremsan har ockupationen bytt hemland mot flyktingläger terrorlagar frihetskämpar mot terrorister hopplösheten stenar mot bomber någon som vägrar bära kulspruta på ockuperad mark blir stämplad terrorist barn som kastar sten mot gigantiska krigsmaskiner faller tyngdlösa mot marken för att föda ännu en självmordsbombare med sina livlösa leder det finns inga vapen med vilka vi kan läka sår inga bomber med vilka vi kan spränga oss fria men någon har byggt en femtusen meter lång mur mellan bosättningar och flyktingläger slagit upp stängsel och grävt skyttegrav i den trädgård där ingen släppt in dem och det börjar bli svårt att göra sig hörd med annat än bomber nu februari och vi ska bara lämna allt inga telefonsamtal eller bortflyttningsfester inga diskreta avskedsbrev men kommer det ta oss någonstans kan man röra sig så men visst behöver vi hjälp vid chipshyllan dill eller gräslök räfflat eller lövtunt i baren blont eller mörkhårigt 17

smalt eller muskulöst på fotbollsplanen funderar på att flytta våra pensionspengar men vafan, vart? snön smälter och våldet eskalerar vi måste göra oss hörda lära oss älska i dagsljus eller att låta bli så visst behöver människan hjälp hjälp att orka hjälp att ställa sig upp för en gång skull stå kvar

18

UndantagstillstĂĽnd i mina drĂśmmar i natt.

19

Det spelade ingen roll att det regnade att människorna rörde sig över torgen och löpsedlarna inte lagt märket till vad som hänt morgnar som den glömde vi språket du lade en hand över mitt högra bröst grannen vred sig i lägenheten ovanför och vi kommunicerade som om vi ännu inte lärt oss tala jag kände dig röra dig i mig tala till mig med ett språk jag inte hört förut när du frågade om det var världen som blivit kallare eller om det var vi som brann

20

Den våren kallade de till ombildningsmöte ett första steg mot bostadslöshet viskade du innan din hand slog ut i min ville ta det ögonblicket glasa in det bygga ut det med tystnaden mellan orden innan viskningarna blev till rop någon annans namn på dörren alltid någon annans namn någon annans post någon annans köksbord och någon annans hem staden lärde oss snabbt att sänka blicken i trappuppgångarna öva bort våra namn i tysta samtal med oss själva så blev detta vår tids generationsroman; desperata inbjudningar om ännu en flytt konsulten var Stockholm var breven som dödsdomar på hallmattan »En ombildning betyder att ni får större frihet att själva bestämma över ert boende« 21

orden vi gömde undan längst ner i pappersåtervinningen »Kontakta oss gärna för en förutsättningslös diskussion« de breven var Stockholm var låsta portar och bostadsrätter stängda bostadsförmedlingar nyöppnade bostadsbutiker sökte lägenheter på ren djävulskap köplats 619 den kön var Stockholm var riksdagsbostäder och broarna som sträckte sig mellan klasserna dagar du drog bort täcket från sängen vek ihop dina kläder plockade ner fotona från kylskåpet våra bråk på 21 kvadrat var Stockholm den trasiga kökskranen var Stockholm var du som ville packa dina väskor ta en paus gå hem hem blev aldrig Stockholm

22

Jag skulle vilja, innan jag åker en hand över din bröstkorg vara tyngden som håller oss på plats jag skulle vilja, innan det blir försent din röst närmare här något som hjälper mot allt som går sönder i december vilja gruset som knakar under dina skor vattenpölarna som spricker under din tyngd de bottenfrusna sjöarna vilja solen som bländar dig när du drar upp persiennen i staden där det i tunneln in mot centrum står klottrat »När vi blir äldre ska vi flytta härifrån« när du vänder bort blicken, tittar ner mot postbilen genom frosten på rutan vilja vara det som bränner inuti när du tror att hela världen talar illa om dig när de säger att du inte kommer lyckas när du själv börjat tro det

23

vara det som tar tid i att göra sig helt säker men fortfarande känna sig livrädd vara nyfikenheten i tveksamheten det varma som vinner över den här vintern jag skulle vilja hålla fast vid januari ta tag i februari viska till mars »Snälla, vänta, snart kommer jag tillbaka«

24

Tunga tåg genom Sverige alla ansikten vända ut mot mörkret tillbaka in i reflektionerna av oss själva

25