BOKEN SOM INTE VILLE DÖ
Fo t o : C la ude Ro uc a rd
Paul Desalmand, född i Haute-Savoie, är bosatt i Paris. Först arbetade han som lärare, även i Afrika, därefter som författare, förläggare och kritiker. Han har tidigare utgivit närmare 60 böcker: skolböcker, barnböcker, litteraturkritik, essäer, en handbok i filosofi, grammatik, biografier, historia. Av dem tycker han själv att högst tre eller fyra är värda att kallas Böcker. Mitt liv som bok är hans första roman och är utgiven även i Spanien, Grekland och Italien.
Ett vackert barn är fött: den 17 juni 1983, klockan 16.37 pressades den fram. 165 mm lång, eller snarare hög. Vikt: 230 gram. Förlossningskliniken är ett tryckeri, där den på bara någon halvtimme fick 799 syskon. Den hade några små skavanker som alla originalupplagor värda namnet. Något dopnamn avslöjas inte, av diskretionsskäl. Boken börjar med några oroliga månader i en kartong som aldrig packas upp i en bokhandel i södra Frankrike. Efter en neslig returfärd mot huvudstaden räddas den mirakulöst av en riktig och kärleksfull bokhandlare – som lyckas sälja den! Nu börjar det riktiga livet. Vår bok för sedan en rörlig tillvaro, då den läses, stjäls, och lånas ut. Riktigt dramatiskt blir det när ett kärlekspar, båda ivriga att läsa den, skär den mitt itu. Paret skildes snart, men boken lyckas bli ihoplimmad, och senare förskönad med en ansiktslyftning – ett nytt omslag! Mitt liv som bok är den ultimata kärleksförklaringen till boken: en självbiografi från ett långt liv, ända fram till flykten undan makuleringsproceduren i papperskvarnen.
Konversation på en bokhylla ”Eftersom samtalet började bli alldeles för allvarligt dök frågan om böckernas olika dofter upp igen. Vi pratade om parfymerade böcker. Det finns sådana. Någon föreslog att man borde göra böcker som fick en ny doft på varje sida. En genomträngande doft av gödsel vid ett besök på en bondgård, en stank av bensinångor när man kom till staden och angenämare doftmoln när man gick förbi ett bageri eller promenerade under ett magnoliaträd. Jag motstod frestelsen att prata om mig själv, kluven mellan en känsla av fåfänga och löje, men någon gång när jag är i ett litet sällskap tänker jag berätta varför jag doftar solkräm och varför jag har sandkorn mellan sidorna. Jag tycker om de här nattliga samtalen när de inte bara handlar om att fördriva tiden, när vi inte tjatar, då vi uppfinner oss själva och i ’samtalets hetta’ upptäcker nya saker om varandra och om oss själva.”
Med förord av Jenny Lindh
”Det är ett litet smycke.” France-Inter
ISBN 978-91-7037-621-4
”En underbar stilövning.” Le Nouvel Observateur
O m s l ag: Pa trik Lindv a ll
Omslagsmontage.indd 1
2012-03-14 11.05