Page 1

När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 3

Ola Wong

När tusen eldar slickar himlen KINAS VÄG TILL FRAMTIDEN

Ordfront Stockholm 2007


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Ola Wong: När tusen eldar slickar himlen Ordfront, Box 17506, 118 91 Stockholm www.ordfront.se

forlaget@ordfront.se

© Ola Wong 2007 Omslag: Frida Eriksson Grafisk form: Kristoffer Nylén Omslagsfoto: Bin Bin, Magnus Laupa, Jackson Lowen, Tim Robberts, Eva Wang, Ola Wong Foto: Ola Wong s. 11, 30, 34, 39, 82, 103, 109, 111, 113, 123, 141, 147, 148, 155, 164, 195, 247, 271; BinBin s. 93; Eva Wang Studio s. 114, 172; Eva Wang s. 128, 133; Jackson Lowen s. 186; Tim Robberts s. 222; Anonym s. 46, 49 Författarporträtt: Eva Wang Karta: Stig Söderlind Tryck: ScandBook, Falun 2007 ISBN 978-91-7037-190-5

Sida 4


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 5

Innehåll Inledning 9 I världens verkstad 23 Mitt liv på fabriken 29 Strejk i världens verkstad 44 Arbetarna i Sjuhäradsbygden 61 Ding-dong-flickorna 68 I dildons rike 76 Vägen hem 90

Priset för utveckling 95 Timber! 100 IT-kyrkogården 121 Den sista vilda floden 127 »Fattigdomsbekämpning betyder att bekämpa fattiga« 139 Kulturellt självmord 144

På en gyllene pottkant – om de rika och de som vill bli det 169 En toalett av guld 175 Barskrapad varje månad 182 Pengar som brinner 188 Kina på spel 192

Störst, bäst och vackrast 199 Rolling Stones 204 Tibet, fitta, politik och andra fula ord 209 Vetenskap och nationell ära 213 Nudelmästare Ma 219 Det toleranta landet 224 Kalmar luftslott 231 Partipolitik 254 I pandans skugga 260 Autokrataxeln 268 Fakta om Kina 275 Nudelrecept 278


N채r tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 6


N채r tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 7


N채r tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 8


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 9

Inledning Aldrig är glaset så halvtomt som inför den cyniske journalistens påsiga blodhundsögon. Ständigt förväntas han vara kritiskt granskande mot sin omgivning i en evig åsnan-Iorsk ack-veeeee-ååååååh-faaaasaa veklagan. För då är man seriös reporter. Men låt mig nu avbryta detta svammel och istället brista ut i en kärleksförklaring: Till Kina! O Folkrepublik, alla som kommer hit känner direkt: att här är allting möjligt. En förklaring är att ungdomarna vågar drömma. Stora drömmar. Ett exempel är en bekant till mig, Khader, en uighur från Xinjiang. Nyexaminerad från en ingenjörsutbildning kunde han inte hitta jobb. Han kände sig diskriminerad på grund av att han tillhör ett minoritetsfolk. När han inte lyckades skaffa arbete dumpade flickvännen honom. Han tvingades låna pengar av sina vänner för att kunna studera vidare. Eftersom priserna i Shanghai är så höga fick han han flytta tillbaka till Xinjiang.Visst var han deppig. Men som taget ur en sedelärande novell från Det Bästa eller en intervju med Oprah Winfrey bet Khader ihop och kämpade. Han skrev till mig att han svurit på att studera hårt så att han kan bli »starkare och bättre«. Och till slut fick han ett jobb. Efter bara någon vecka som anställd skickade han ett affärsförslag till mig: »Hej brorsan! Mitt företag tänker importera printpapper för 3,75 miljoner dollar årligen från USA. Vill du vara med på affären?« Han skickade erbjudandet med sms. Jag tackade nej. Man kan tycka att Khader är naiv. Men det visar ändå på det rådande hejdundrande självförtroendet. Den utveckling som skett under senare år har varit så otrolig att den lyft kinesernas begreppsvärld till samma sinnesvidgande nivåer; för det borde inte vara möjligt att på mindre än tjugo år bygga fler skyskrapor i Shanghai än i New 9


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 10

York; det borde inte vara möjligt att anlägga en järnväg till Tibet över världens mest otillgängliga och hårda landskap. Men ändå – kineserna har gjort det. Och eftersom landet har gjort det omöjliga har också varje kines ställts inför utmaningen att själv prestera över det möjligas gräns. Kineserna lanserade sitt från-ruckel-till-rikedomideal långt före det fanns någon amerikansk dröm. Fångat i ordspråket Shi shang wu nan shi, zhi pa you xin ren, »Det finns inga hinder på jorden en beslutsam människa inte kan övervinna«. I den kinesiska drömmen är världen din – bara du studerar hårt. Det kejserliga Kina hade ingen krigaradel där rikets högsta tjänster gick i arv. Ytterligare en skillnad mot större delen av Europa var att de kinesiska bönderna var fria. De var inte livegna och inte heller var det fult att vara bonde. Ordet hade inte den nedsättande karaktär som implicieras i franskans paysan. Könsbarriärerna var förvisso stängda – men inte klassbarriärerna. En bondson kunde bli affärsman eller krigare (även om bägge yrkesvalen enligt Konfucius innebar kliv nedåt på samhällsstegen). Om han hade läshuvud kunde han bli det finaste av allt – en lärd ämbetsman. Från och med slutet av Tang-dynastin utsågs större delen av Kinas mandariner i examinationsprov som var öppna för alla att delta i. Den ende i riket som var garanterad tjänst genom födslorätt var kejsaren. Det klassiska idealet var en fattig bondpojke som lärde sig Konfucius klassiker utantill medan han red familjens vattenbuffel ut på risfälten. Slutligen fick han toppbetyget jinshi och blev topptjänsteman vid hovet. Därefter kunde han återvända hem – klädd i siden och pärlor! Det finns många exempel på liknande karriärer i det gamla Kina. Och blotta ryktet om dem inspirerade oräkneliga miljoner att tro att även de, eller åtminstone deras barn, kunde slå igenom, bara de ansträngde sig tillräckligt mycket. Ibland kan självförtroendet visserligen slå över i hybris – det vet alla som försökt rekrytera personal i Kina. Det kommer in travar med ansökningsbrev fyllda av självgott skryt. Exempelvis följande citat från en kvinnlig student i Shanghai som ännu inte tagit examen: »Även om min meritförteckning är detaljerad och omfattande kan den ändå inte fullt ut visa i vilken utsträckning jag har uppnått succé.« 10


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 11

Friskt vågat hälften vunnet.

Förklaringen till denna fräckhet är som mycket annat i Kina den stora befolkningen. År 2005 fanns det 23 miljoner studenter i Kina – fler än i något annat land. För att sticka ut i den mängden måste man vara exceptionell. Barnen blir därför flitiga i skolan. Men bieffekten är fusk. Man tar gärna en chans, även om risken är rätt stor att bli avslöjad. Det var ett vanligt problem även på de kejserliga examinationerna. I Konfuciustemplet i Jiading, utanför Shanghai, finns ett museum där man kan studera en mängd kreativa fuskverktyg som studenterna tog med sig till proven. I Kina betraktas lagar och avtal mer som navigeringsbojar än absoluta spärrlinjer. Samtidigt är det mest anmärkningsvärda att många är precis så driftiga och fantastiska som de skriver i sina ansökningsbrev.Vi som drönat oss igenom en kravlös flumskola blir ständigt påminda om hur mycket vi har att lära av kinesiska studenter. Kina idag påminner om hur jag föreställer mig 50-talets Sverige. Åtminstone som det årtiondet porträtterats i oräkneliga nostalgiska 11


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 12

teveprogram och artiklar: ett samhälle där framtiden är ljus och den strålande vetenskapen garanterar folket ständigt framåtskridande. Det gäller även arbetarklassen. Det spelar ingen roll vilken kinesisk håla du än åker till idag, du kommer alltid kunna hitta någon bondlurk som startat företag och blivit rik. I Sverige har de idealen förpassats till sophögen. Istället har vi fått cynism och självförverkligande genom tatueringar, dokusåpor och religiöst trams. Visst kan den stjärnögda kinesiska käckheten verka frånstötande. Världen behöver alternativ till den rovdrift på naturresurser som den moderna människan vant sig vid. Inte 1,3 miljarder nya hyperkapitalister. Men det går inte att komma ifrån att man blir glad av framåtanda. När jag åker till Sverige känns det som att möta ett folk som slutat leta efter sin Graal. Det beror inte på att ekonomin skulle vara mindre dynamisk än i Kina: Sveriges BNP-tillväxt rusar på nästan asiatiska nivåer. Ändå går flera av mina svenska vänner och bekanta i terapi eller har gått. Det rör sig om helt normala, ofta framgångsrika, socialt skickliga och stabila personer. Ändå har de vid tillfällen mått så dåligt att de haft behov av professionell hjälp. Jag vet däremot ingen i min egen ålder i Kina som gjort det. Det beror säkert också på att terapin som behandlingsmetod är ny och outvecklad i Kina – och arbetarklassen har varken tid eller råd att söka hjälp. Men rent generellt verkar kineser mindre deppiga. Det är inte så att de saknar skäl att deppa: Kina har enorma klasskillnader, ständigt buller, usel arbetsmiljö och auktoritära organisationer, ingen riktig tanke- och yttrandefrihet samt havererad natur. Jag kan inte komma ifrån tanken på att det är själva samhällsandan som inverkar på folks mentala tillstånd. I Kina dras folk med av känslan att nationen strävar mot något. Att det finns ett tydligt mål. Kineserna har ännu inte ens börjat fundera på att ge upp sökandet efter Graalen. På 50-talet återvände svenskar hem med nackspärr efter att ha vallats runt bland Manhattans skyskrapor. »Allt är större i USA«, sade man. Idag vandrar förvirrade svenskar runt i kinesiska städer med lika gapande munnar: Höghusen är fler och folkmängden större än vad man kan föreställa sig. En del blir betryckta, de anar att varje obe12


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 13

griplig neonskylt egentligen bär budskapet om Västerlandets undergång – åtminstone för det kulturella och ekonomiska försprång européerna vant sig vid. Andra dras som till löpande tikar mot landet där allt är möjligt. På tio år har kineserna översköljts med alla de prylar som det tagit åratal för västkonsumenterna att vänja sig vid hur de ska vara. Kineserna är därför fria att omdefiniera produkterna på ett sätt som företagen aldrig kunnat tänka sig. Exempelvis använder männen hårtorkar till att torka könshåren med. De står glatt och blåser sig i skrevet i gymmets omklädningsrum. Men kvinnorna gör det enligt uppgift inte. Enda sättet att få kvinnor i väst att sluta låna sina partners rakhyvlar var att uppfinna damrakhyvlar och sälja dem till dubbla priset. På samma sätt skulle en driftig entreprenör kunna kränga speciella Skrevblåsare i Kina. Man kan döpa dem till något tufft. Som Caterpillar. Då skulle varje familj känna behovet av två hårfönar per hushåll. Kanske en kan vara rosa och den andra blå? Se där: en affärsidé jag bjuder på. I en värld där Gud beordrade Tony Blair att gå i krig är kineserna dessutom underbart avslappnade i sitt förhållande till religion. Man får inte glömma förtrycket av tibetaner, muslimer i Xinjiang, falun gong-utövare och underjordiska kyrkor i Kina. Men min poäng är att de flesta kinesiska religiösa aldrig skulle drömma om att pådyvla omgivningen sina normer. Det är inte bara ett resultat av kommunistpartiets fientliga attityd till missionsverksamhet. Kina har ett historiskt arv av relativt unik religiös tolerans, där olika religioner och traditioner blandat sig med varandra. Så medan amerikanska föräldrar kämpar för att deras barn inte ska inhämta evolutionsläran i skolan (!) är kinesiska föräldrar fullt upptagna med att stötta sina barn till att bli bäst i klassen på matematik och engelska. Samtidigt som de drillas i piano eller fiol. Det är en lågoddsare vilket av de två folkslagen som har störst chans att leda klotet i framtiden. Och som så ofta i historien har det som nu händer redan skett en gång tidigare.

13


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 14

På 1500-talet gick ett gny över världen. Det steg upp ur struparna från kolonialherrarna i Amerika. Det jämrades vid hovet i Portugal, eunuckerna vid det osmanska hovet i Istanbul vred sina händer; ja överallt i denna embryoartat globaliserade värld hördes samma klagomål: Kinesisk export höll på att undergräva de lokala ekonomierna. Samtidigt kunde man inte få nog av billiga kinesiska varor. Denna globalisering berodde inte på någon aktiv politik från den kinesiske kejsaren. Minghovet var fientligt till utrikeshandel. De hade till och med förbjudit sjöfart.Visserligen hade de på 1400-talet organiserat sju omfattande upptäcktsresor under den muslimske eunucken Zheng Hes ledning. Men de expeditionerna hade en prägel av grandios meningslöshet över sig. Zheng He ledde en väldig flotta på 317 skepp där de största hade fyra däck och ett dussin vattentäta skott med en lastkapacitet på 2 500 ton och längd på 150 meter. De var dåtidens motsvarighet till månraketer. Världen skulle inte skåda lika stora fartyg igen förrän stålskeppen började byggas på 1800-talet. Zheng He åkte till Indien och Madagaskar. Han hade mycket väl kunnat upptäcka Europa. Där skulle han kunnat gå ut på krigståg, instifta lydriken och sätta upp baser för fortsatt kinesisk kolonisation. Men istället nöjde han sig med att ta emot tribut och ge gåvor. Sedan reste han tillbaka till kejsaren med sina souvenirer, giraffer och förvirrade indiska sändebud. Det kinesiska hovet höll utländska handelsmän på armlängds avstånd. Bara två städer var öppna för viss handel: Kiakhta för ryssar och Guangzhou (Kanton) för västerlänningar. Kina hade, som kejsar Qian Long fortfarande inbillade sig i slutet av 1700-talet, inget behov av västerländska varor och idéer. Den attityden var ett resultat av det som brukar kallas gula Kina – byråkratin och hovet. Det andra stora engagemanget i omvärlden stod det blå Kina för: det driftiga folket och handelsmännen. De första vita resenärerna i Kina skickade hem rapporter om en hårt arbetande och relativt välmående allmoge, åtminstone om man jämför med hur bönderna levde i Europa vid den här tiden. Från 1500-talet och framåt emigrerade kineser till Sydostasien. De kom som enkla kroppsarbetare eller småhandlare. Kinesiskans kuli 14


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 15

betyder »bitter kraft«. I Indien är det än idag ordet för de med de hårdaste och enklaste arbetsuppgifterna. Inom några generationer hade kineserna genom flit, sparsamhet och överlägsen organisering blivit den rikaste befolkningsgruppen i sina värdsamhällen. Indonesiens ekonomi är än idag helt dominerad av etniska kineser, trots statligt sanktionerad diskriminering. Kineserna är även tongivande i Malaysia och Filippinerna. I Singapore, Sydostasiens rikaste nation, är 77 procent av befolkningen kineser. Men det var en olaglig migration som skedde utan godkännande från kejsaren. Det gula Kina var en inåtvänd nation, ointresserad av omvärlden.* Man levde snarare i ständig skräck för den. Under större delen av förra årtusendet stod Kina helt eller delvis under utländsk kontroll. Khitaner,** tunguter, mongoler, jurchen och manchuer är några av de folkslag som upprättade dynastier i det kinesiska hjärtlandet. Detta trots att Kinas byråkrati var sofistikerad på ett sätt som nomadfolken från Asiens inre knappt kunde föreställa sig. Han-kineserna producerade mer järn och varor än något annat land. Men trots möjligheten att producera mer vapen och föda fler soldater så hjälpte det inte. Mittens Rike förlorade gång på gång mot nomaderna. Sistnämnda var krigsmaskiner likt det mobila Sparta. I deras samhällen gick vägen till makten genom kamp, där kungens död utlöste rutinmässiga inbördeskrig innan en ny stark man materialiserats. Den kinesiska kejsaren utsågs däremot på ett ordnat sätt genom arv. Och han var inte någon krigarledare utan rikets främste såningsman – även om hans bondearbete skedde i symbolisk form. Till skillnad från i Europa fanns det inte heller någon adel eller annan krigarkast som styrde landet. Idealet för den bildade ämbetsmannen var en tunnaxlad estet med långa fingernaglar som inte gillade frisk luft (och definitivt aldrig på mongolsätt sov på hästryggen med djurets * Utländska varor och idéer strömmade naturligtvis in ändå. Främst av de sistnämnda var buddhismen som kom från Indien. ** Khitanerna gav upphov till ordet Cathay vilket av västerlänningar felaktigt likställdes med Kina. Ett av Columbus mål med sina expeditioner var att hitta sjövägen till Cathay. Khitanernas Liaodynasti härskade över norra Kina, bland annat Peking, mellan 907 och 1125 efter vår tideräknings början.

15


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 16

blod tappat från en ven i nacken som färdkost). Den kinesiske mandarinen fick gärna vara lite sjuklig. Efter Zheng Hes expeditioner lades de stora skeppen i malpåse. Till och med ritningarna brändes upp. Under samma period förbjöds utrikeshandel, emigration och sjöfart. Kina slöt sig inåt. Några årtionden därefter åkte Columbus iväg för att hitta sjövägen till Indien och Kina. Hans Santa Maria var med sina 20, max 30 meter, en jolle jämfört med Zheng Hes flaggskepp. Men till skillnad från Mingkejsaren hade Columbus uppdragsgivare en klar agenda. De ville erövra och bli rika. Den ambitionen lade grunden för de vitas världsdominans de kommande 500 åren. Mindre än ett halvsekel efter Amerikas upptäckt etablerade sig portugiserna i Macao. De satte igång direkthandel över havet. För första gången var världens fyra stora kontinenter länkade i ett handelsnät där nya världens silver byttes mot te och porslin. Inom kort slog Kinas utrikeshandel alla tidigare rekord. Kina var på den tiden främst exportör av lyxprodukter, som porslin, te, lackvaror, siden och pärlemor. Samtidigt kunde ingen konkurrera med kinesernas låga priser. Silvret skulle fortsätta att strömma ända tills engelsmännen började smuggla opium till Kina, odlat i deras indiska kolonier. Där var äntligen en vara kineserna var villiga att köpa. Inom några årtionden hade västs handelsunderskott förbytts i sin motsats.* Vid den industriella revolutionens början stod Kina fortfarande för cirka en tredjedel av världens BNP. Men därefter ökade västs militära och ekonomiska försprång exponentiellt. För första gången var kineserna oförmögna att mäta sig ekonomiskt med omvärlden. Under 1800- och 1900-talen sjönk landet ner i fattigdom. Vändpunkten kom när Kina inledde marknadsekonomiska reformer 1978. Sedan dess har handeln med EU ökat 60 gånger om. Tack vare Kina kan svenskarna shoppa mer och billigare än någonsin förr. Floden av lågprisvaror har tagit bort det gamla sambandet mellan * Det råder dock frågetecken om Kina verkligen hade det mytiska försprång som beskrivits i senare års hajpböcker om Kina. Ekonomen Angus Maddison menar att levnadsstandarden i Europa gick om Mittens rike redan på 1400-talet.

16


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 17

högkonjunktur och inflation. Förut pressade svenska fackföreningar upp sina löner under goda år. Men mängden varor som fanns tillgängliga ökade inte lika snabbt. Därför steg priserna och det blev inflation. Den kinesiska framväxten innebär att företagen kan hålla nere lönerna – genom att flytta produktionen till Kina eller bara att hota med det. Det innebär också att priserna inte går upp eftersom kineserna producerar mer varor än vad som tidigare kunde göras. Det europeiska handelsöverskottet har därför på två årtionden förvandlats till ett vidgande svart Ginnungagap som suger åt sig pengar. Närmare bestämt 106 miljarder euro år 2005, eller 983 miljarder kronor. Idag går ånyo ett gny över världen. Det hörs från presidenten i Vita huset till EU:s handelskommissionär. De frågar sig: Vad kan vi egentligen sälja till Kina? Och hur kan de vara så billiga? Både EU och USA anklagar Kina för falskspel. De kinesiska statsstyrda bankerna pumpar in krediter i bolag som i väst hade gått omkull. Det sker fler konkurser i ett land som Danmark än i Kina! Industrin gynnas dessutom genom subventionerad energi och andra statsstöd. Den kinesiska valutan har fixerats under marknadsvärdet. Därför kan Kina hålla artificiellt låga priser. Utländsk konkurrens förhindras genom mängder av sluga dolda handelshinder. Det är några anledningar till att EU eller USA ännu inte ser Kina som en marknadsekonomi. 2006 var fjärde året i rad då ekonomin växte med över 10 procent – utan nämnvärd inflation. Landet beräknas inom några år gå om Tyskland som världens tredje största ekonomi, och inom ytterligare några årtionden beröva USA förstaplatsen. Enligt en ofta citerad förutsägelse från en finansfirma kommer det att ske år 2040, andra tror tidigare. För första gången drar det gula och det blå Kina åt samma håll. Bägge har bestämt sig för att göra Kina till globaliseringens vinnare. 1916 var de blodiga offensivernas år på västfronten. I skyttegravarna vid Verdun och Somme kastade Europa bort sin dominans över världen. Samma år åkte den indiske författaren och nobelpristagaren Tagore till Japan på en föreläsningsturné. Liksom många andra asiater 17


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 18

beundrade han Japan. För honom som indier hade Japan demonstrerat att en asiatisk nation kunde ta upp kampen och även gå om väst i ekonomisk och industriell utveckling. Han sade att japanerna »i gigantiska steg lämnat århundraden av inaktivitet bakom sig«. Nu hoppades han att kontinentens två insomnade gamla storcivilisationer, Kina och Indien, skulle följa det japanska exemplet. Men i Japan mötte Tagore en aggressiva nationalism som förskräckte honom. Han varnade för vilka olyckliga konsekvenser den skulle kunna få. Det gjorde honom till slut impopulär hos sina japanska värdar. Men som vi vet blev just Japans nationalism ett recept på katastrof. Vissa fruktar att Kinas entré på supermaktscenen kan innebära en liknande störning av världsordningen som Japans och Tysklands framväxt gjorde i början av 1900-talet. En analys från European Policy Center konstaterar: »Med tanke på Kinas historia är det bara naturligt att anta att landet vill bli Asiens viktigaste maktfaktor. Men det är ett mål som kan hamna på kollisionskurs med andra stater, inklusive USA, Japan och Indien.« Statens grundinstinkt är trots allt viljan till makt. Anledningen till att vi idag lever i den abstrakta idén om ett land, är den komparativa fördelen människorna upptäckte med att sluta sig samman i organiserat våld. Den drivande ideologin i dagens Kina är nationalism. OS i Peking kommer att bli en fullkomlig orgie i flaggviftning. Där ska Kinas återkomst som världsmakt manifesteras i ett symbolspel som har alla förutsättningar att bli en smaklöshetens triumf, särskilt som filmregissören Zhang Yimou producerar invigningen. Hans senaste filmer har varit oavsiktliga återspeglingar av det omvärlden fruktar med dagens Kina – nationalistiska själlösa dramer där enskilda människor reducerats till gråa pixlar i stridsscener. Kina har världens största militärmakt. Landets militärbudget växer med tvåsiffriga tal varje år, 2007 ökade den med 18 procent till 347 miljarder yuan. De riktiga siffrorna är troligtvis högre eftersom Peking mörkar sanningen. Pengarna satsas på att skära ner storleken på armén och istället rusta upp spetsteknologi. När landet sköt ner en av sina egna vädersatelliter drog en oro över världen att det kunde utlösa en kommande rymdkapprustning. 18


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 19

Men Peking försöker lugna världen med att de inte utgör ett hot mot någon (förutom Taiwan). De vill framstå som en av de goda grabbarna, en ansvarstagande nation. Den nuvarande utrikespolitiken kallas »fredlig framväxt«. Premiärminister Wen Jiabao upprepade det vid sitt tal till Folkkongressen 2007: Han vill bygga fred med sina grannar och skapa en välvillig extern omgivning för landet. Det skapar förutsättningar att nå målet att bli »en nation med medelhög levnadsstandard« och fyrdubbla BNP:n till år 2020. – Vi ska arbeta för att stärka Kinas image som ett fredligt, demokratiskt, kulturellt avancerat och progressivt land.Vi ska arbeta oförtröttligt med jordens folk för att bygga en harmonisk värld där alla kan njuta av utdragen fred och framgång, sade Wen. Ända sedan Deng Xiaopings dagar har Kinas utrikespolitik gått ut på att ligga lågt och fokusera på ekonomisk tillväxt. Landet har därför med en boxningsterm punched below its weight i det internationella samfundet. Under tiden har man målmedvetet byggt upp ekonomi, militär och diplomatiska allianser. Världen har i det tysta säkrats för kinesiska affärsintressen. Men under president Hu Jintao har landet blivit aktivt i världspolitiken. Landets ledare flyger numera som pingisbollar över världen. Samtidigt kommer en aldrig sinande ström av uppvaktande statsledare till Peking i hopp om att utverka handelsavtal (år 2006 var det ledarna för nästan hälften av FN:s 192 medlemsländer). Hu Jintao har en doktrin han kallar »harmonisk värld«. Begreppet klingar av konfucianism. Det viktigaste i den är att inte lägga sig i andra länders interna angelägenheter. Oviljan att kritisera andra länder har lett till nya dilemman när Kina samtidigt försöker leva upp till ambitionen att vara en ansvarstagande nation, vilket dragits till sin spets i i fallen Sudan och Iran. Kina har skyddat dem från sanktioner i FN, trots att förstnämnda gör sig skyldigt till brott mot mänskligheten i Darfur. (Nu är det inte enbart för höga principer som Kina gör det, Sudan och Iran är två av Kinas viktigaste oljeleverantörer.) Det viktiga är kanske inte i första hand substansen i de 19


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 20

fluffiga orden, utan att Peking blivit självmedvetet nog att predika sin modell för andra. I synnerhet afrikanska ledare är villiga att agera lärjungar. Afrikatoppmötet 2006 var en styrkedemonstration, där ledarna från 49 afrikanska länder vallfärdade till Peking. – Det här är århundradet då Kina kommer leda världen, och när ni leder världen vill vi vara väldigt nära er, sade Nigerias president Olusegun Obasanjo när Hu Jintao besökte hans land för att säkra energiavtal. Kina har gått om den gamla kolonialmakten Storbritannien i handel med Afrika. Effekten är blandad: Kinesisk export slår ut hantverkare och industrier över stora delar av kontinenten. Varorna transporteras på vägar som är byggda av kinesiska byggjobbare i kinesiska biståndsprojekt. Det har fått en del afrikanska politiker att tala om kinesisk kolonisation. Samtidigt öppnar affärsmän nya textilfabriker i Afrika och skapar sysselsättning. Och det enorma behovet av råvaror driver en pågående högkonjunktur i Afrika och Sydamerika (samt har gjort att en tidigare nedläggningsdrabbad region som Norrbotten återfunnit framtidshoppet).* Kina är tillsammans med Frankrike det land som skickar flest fredsbevarande soldater till FN-insatser. Man har så smått börjat försöka agera medlare i Palestinakonflikten. Pekings nya roll som internationell maktmedlare gör att man till och med kan vrida om armen på gamla krigskamrater, som Nordkorea. Efter Pyongyangs kärnvapentest tvingade Peking Kim och hans anhang att återuppta förhandlingar i sexpartssamtal och senare även att frysa landets kärnkraftsprogram. – Nordkoreanerna hatar Kina därför att de tvingar dem till förhandlingar. Men handeln med USA betyder mer än Nordkorea, kommenterade Shen Dingli, professor vid Fudanuniversitetet och expert på kärnvapenfrågan. Dagens Kina löser sina gränskonflikter i fredliga förhandlingar. När USA 2006 betecknade Kina som ett »militärt hot« reagerade * År 2004 konsumerade Kina 40 % av världens kol, 40 % av stålet, 30 % av kolet och 25 % av aluminiumet och kopparen.

20


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 21

Peking med ilska. Talesmannen Kong Quan sade att Kina vill stärka fred och stabilitet i regionen: – Kina har aldrig hotat något annat land, vare sig förr eller nu och kommer aldrig göra det i framtiden heller. Han nämnde inte den misslyckade invasion Deng företog mot Vietnam 1979. Eller den aggressiva tonen mot alla som försöker att stödja Taiwan. Den stora frågan är: Vad kommer att hända efter perioden »fredlig framväxt«? Om man antar att Kina-hajparna har rätt – att utvecklingen inte kommer att köra i diket till följd av galopperande miljöförstöring, klimatförändringar, sociala omvälvningar eller krig – hur blir det då? Kommer Peking följa huvudlinjen i USA :s modell efter andra världskriget – att upprätthålla sitt ekonomiska försprång genom handelsutbyte där alla parter är vinnare i långa loppet? Kommer man sprida sina värderingar över världen genom en fredlig kulturell kolonisation? Eller ska man ta efter Washingtons mer destruktiva tradition av laglös buse som säkrar sina intressen genom rå militärmakt? Eller ska Peking nöja sig med att vara ekonomisk världshärskare men politiskt inåtvänt? En sak är klar: Kina kommer inte återgå till sin traditionella roll som isolerad supermakt. Kina är redan idag en global spelare. Det är dock värt att påminna om att det inte går att förutsäga framtiden, i synnerhet inte Kinas. Utvecklingen går för snabbt och det är för många faktorer som vi inte kan se klart nu. Många människor, mycket klokare än jag, har tidigare försökt sia om landets utveckling. Alla har de haft en sak gemensam: de hade helt fel. Jag bor i Kina sedan 2002. Under den tiden har jag rest runt i landet och gjort reportage. När jag lade samman texterna var det som att lägga pussel. Där var exportfabrikerna i Shenzhen, koksverken i Inre Mongoliet, Yunnans sista jadegröna flod, genforskare i Peking och miljonärsmässan i Shanghai, denna hyperaktiva metropol i högklackat och powerdress, staden jag älskar. En bild framträdde. Av en 21


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 22

period i världshistorien som, om utvecklingen fortsätter som nu, kommer dateras som upptakten till den kinesiska eran, den som inleddes med Peking-OS och världsutställningen i Shanghai 2010. * Flera artiklar har i tidigare versioner publicerats i Sydsvenskan, Tidningen VI, Axess, Dagens Nyheter, Ordfront magasin, Svenska Dagbladet och Dagens Arbete. Jag har försökt uppdatera sifferuppgifter och fakta, men det är inte säkert att de överensstämmer med verkligheten. Kinesisk statistik är hopplös. Även om uppgifterna en gång verkligen var korrekta så är det fullt möjligt att utvecklingen gjort dem inaktuella. Det handlar trots allt om en period på fem år, en evighet mätt i kinaår. Tack till alla som hjälpt mig att göra denna bok möjlig: först och främst de som öppnat portarna till sin verklighet och låtit mig intervjua dem. Xiong Min för research; Helena Reitberger för faktagranskning; Andreas Johansson för textcoaching; Eva Stenberg på Ordfront och mina redaktörer på Sydsvenskan för allt stöd under åren.


N채r tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 23

I v채rldens verkstad


N채r tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 24


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 25

»Medborgare i Folkrepubliken Kina har både rätt till och skyldighet att arbeta.« Ur kapitel II, paragraf 42 i den kinesiska konstitutionen

E

n oktoberdag 2006 omkom en 20-årig kinesisk kranarbetare vid en arbetsplatsolycka i Göteborgs hamn. Han hade jobbat 60 timmar i veckan för en lön på 4 kronor i timmen. Peter Svanberg, personalchef i hamnen, förklarade för Expressens reporter att det var en bra lön enligt kinesiska mått. Göteborgs hamn hade köpt tre kranar från varvet Shanghai Zhenhua Port Machinery, och i avtalet ingick slutmontering. Transportarbetareförbundet hade inte ställt några krav angående de kinesiska arbetarnas villkor. Efter att Kina öppnat sig mot omvärlden har 800 miljoner kinesiska bönder satts i direktkontakt med den globala arbetsmarknaden. Det globala utbudet av arbetskraft stiger exponentiellt. Därför sjunker den internationella lönenivån, medan trygghetslagar och förmåner som västerlänningar tagit för givna eroderas. Dödsfallet i Göteborgs hamn var ett tydligt exempel på det. Och det är en trend som kan förväntas accelerera när Indiens 660 miljoner bönder följer sina kinesiska kollegor i spåren. Det finns inte heller någon global fackförening som försöker organisera denna globaliserade arbetarmassa. Istället sjunker medlemstalen i de traditionella fackföreningarna snabbt. Deras metoder är inte anpassade för globaliseringen. Och folk drar konsekvenserna av det. Andelen av arbetskraften som är med i fackföreningar har nått historiska bottennivåer. I Sverige är endast sex av tio unga på arbetsmarknaden med i ett fackförbund – en nedgång med över 13 procentenheter på tio år. Det verkar bara vara en tidsfråga innan de europeiska arbetarnas traditionella privilegier rämnar, och man behöver inte längre köpa en kran för att kunna anställa en svetsare för fyra kronor i timmen. I det perspektivet är migrantarbetarna vinnare. Så här beskriver magasinet The Economist vårt tidevarv: »Kapita25


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 26

lismen drar i triumfmarsch över jorden. En blandning av teknologisk och ekonomisk integration förändrar världen och skapar aldrig tidigare skådat välstånd. Under de senaste fem åren har världen upplevt snabbare tillväxt än någon gång sedan i början av 1970-talet. I Kina producerar nu varje person fyra gånger så mycket som i början av 1990-talet. Efter att ha anslutit sig till den globala arbetskraften har hundratals miljoner människor i syd vunnit chansen att undslippa elände och fattigdom. Hundratals fler miljoner står redo att ansluta sig till dem. Det skapar förutsättningar för oräkneliga förbättringar av mänsklighetens livsvillkor. Men i den rika världen har arbetskraftens andel av BNP fallit till historiska bottennivåer samtidigt som företagens profit nått svindlande nivåer.« I USA håller gapet mellan de rika och fattiga på att återgå till nivåer som rådde i början av 1900talet. Tidningen frågar sig hur man ska kunna rädda globaliseringen från de vita arbetarna? Ty när de inte tjänar på globaliseringen kommer de rösta fram ledare som begränsar handeln. Ett svar, som The Economist förespråkar, är att ge de överflödiga arbetarna utbildning så att de kan ta sig in i andra jobb. Men det förutsätter naturligtvis att de på sina nya positioner kan behålla sitt försprång gentemot kineser och indier med samma utbildning, vilket inte verkar särskilt troligt.Annars kommer deras relativa löner stagnera. Ett annat sätt är att hålla de västerländska arbetarna i livstids beredskapsarbete och bidrag, något som framtidens skattebetalare kommer vara ännu mindre villiga att göra än dagens. En bevisad bieffekt av strukturomvandling – när trygga jobb och invanda samhällsmönster försvinner – är ökad kriminalitet. I synnerhet om det kombineras med kraftigt ökade inkomstklyftor och, som i Europa, en kultur där motgångar kureras med alkohol och droger. Antalet fångar i femtio viktiga länder har ökat med mer än 50 procent under perioden 1996–2006. I Brasilien och Thailand har antalet fångar mer än fördubblats under perioden. Man kan göra som i USA och beröva fångar rösträtten samtidigt som man ökar antalet interner och kriminella dramatiskt, med politik som »nolltolerans« och »krig mot narkotikan«. Då skulle globaliseringens förlorare inte kunna påverka politiken. Ett tredje sätt är att avskaffa de26


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 27

mokratin, exempelvis genom att politikerna självmant sätter på sig en konstitutionell tvångströja. Ungefär som politikerna redan har kastrerat sig själva genom att avskaffa sin egen möjlighet att styra Riksbanken. Man kan på liknande sätt argumentera att frihandel är en allt för allvarlig fråga för att styras av röstfiskande politiker. Inte bara arbetare i Europa och USA är förlorare, även de 50 miljoner kineser som förlorat sina jobb i gamla statliga industrier hör dit. De har sett sina arbetsuppgifter gå till migrantarbetare från landsbygden som inte kräver gammaldags trygghetspaket, ledighet och löner. Men de kinesiska arbetarna saknar naturligtvis möjligheter att påverka landets politik. När jag gick i skolan lärde vi oss att historien var som en trappa: Den började någonstans vid den industriella revolutionen. Uttrycket världens verkstad, som idag är en metafor för Kina, syftade ursprungligen på England. Storbritanniens industrier försedde hela världen med massproducerade varor i en aldrig tidigare skådad skala. Dickens och efterföljande arbetarförfattare förevigade baksidan av det ekonomiska undret. Rovdriften på arbetare ledde till revolution och oro i flera länder. Men industrin skapade också högre levnadsstandard. Högst uppe på trappan fanns den tidsålder vi levde i då, den nordeuropeiska välfärdsstaten. Samhället ordnade välfärd åt alla i form av skattefinansierad skola, sjukvård och socialförsäkring. Trygghet från vaggan till graven. Alla har lika rösträtt. I Sverige levde arbetarklass och medelklass standardmässigt lika liv. Fackföreningarna och deras parti kontrollerade landet. En fackförenings syfte är att ha monopol på utbudet av arbetskraft och därmed pressa upp priset på arbete – det vill säga lönerna. Då tvingas företagen ge en större andel av sina intäkter till arbetarna än vad de annars hade gjort. Underklassen i form av pigor och hembiträden försvann nästan helt. Samtidigt omfördelades medelklassens resurser till välfärdssystemet. Sedan två årtionden är svenskarna medvetna om att detta inte längre är ett naturtillstånd. Man får kanske tänka på hur unik andra hälften av 1900-talet faktiskt var. Första världskriget tvingade regeringar att mobilisera hela sina befolkningar. I utbyte fick arbetarna 27


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 28

rösträtt och fackföreningarna blev lagliga. I högkonjunkturen efter andra världskriget gavs arbetarklassen ett gyllene tillfälle att öka sin del av kakan i form av trygghetslagar, högre löner och politiskt inflytande. Den tiden är förbi nu. Och i framtidens världskrig kommer inte aristokrater dela skyttegravar med arbetare. Ekonomiska förutsättningar förklarar inte allt, men de ger en fingervisning om varför saker och ting händer. Om du tänker efter så ser du exempel på trenderna jag beskrivit ovan dagligen i svensk nyhetsrapportering. Snart kommer de inte att nämnas längre, för de har upphört att vara nyheter. Och medan västvärlden försöker hitta en ny väg till framtiden, inställer sig i Kina ytterligare en generation för tjänstgöring på golvet i världens verkstad. Det här är livet för några av dem.


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 29

Mitt liv på fabriken YI-EI, YI-EI, YI-EI. Maskinerna piper som ett koppel plågade möss. Sex rader med kvinnor i åldrarna 16 till 21 sitter på träpallar i fabrikshallen; stirrar in i mikroskopen; ansikten svagt upplysta av gult ljus; upprepar mekaniskt samma handrörelse. 11,5 timmar YI-EI varje dag YI-EI förenar de chips YI-EI med kretsar YI-EI på kretskort YI-EI med en aluminiumsträng. YI-EI Manövern utförs YI-EI genom att operatören YI-EI för kretskortet i läge YI-EI och trycker YI-EI på en dosa YI-EI med vänster pekfinger. YIEI. En flicka gör 32 sådana YI-EI manövrar i minuten, YI-EI vid min kontroll. YI-EI På en arbetsdag YI-EI gör hon alltså YI-EI cirka 22 000 YI-EI pekfingertryck YI-EI. Varje gång YI-EI maskinen YI-EI förenar ett chips YI-EI med en krets YI-EI uppstår ljudet YI-EI. Arbetet kräver kontrollerat ljus. Därför är fönstren ständigt fördragna med gröna gardiner. Som i ett kasino passerar sol och skymning omärkligt kvinnorna medan deras ungdom rinner iväg, utan ångest, i halvmörkret. YI-EI. På arbetsblusarna har de sytt fast ett märke med en vit stjärna på blå botten och bokstäverna GK, en förkortning för ordet Guangke, Strålande vetenskap. Detta reportage kom till efter att jag följt arbetarna på Guangke i staden Shenzhen under tre dagar i slutet av oktober 2004.

Luo Fang Luo Fang från Sichuan* i sydvästra Kina var 16 år när hon började arbeta på Guangke. Nu är Luo en artonårig veteran och har avancerat till arbetsledare med lön på omkring 1 100 yuan i månaden. På * Samtliga provinser kommer i löpande text enbart omnämnas med sina namn, utan något följande »-provinsen«, exempelvis Sichuan, Guangdong, Hebei etc.

29


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 30

Luo Fang, 18 år, vid sin brits i sovsalen.

två månader kan hon tjäna mer än en årsinkomst för en bonde hemmavid.* Men hon ser fortfarande ut som en liten flicka med rosiga kinder, halsband av gröna plastkulor och genomskinliga badtofflor prydda med vita teddybjörnar i ballerinakjol. En gång gick hon till en fotograf. Han stylade upp henne till en popstjärna från Hongkong: tungt sminkad med sexig blick, fuktiga läppar, spretig frisyr och vit päls. Den bilden lät hon förstora. Medan arbetskamraterna har täckt väggarna bredvid sina träbritsar med pojkbandposters, hjärtan och bästa kompis-kort så har Luo Fang bara en utsmyckning på sin del av väggen: bilden av sig själv som stjärna. I grundskolan borta i Sichuan var Luo lärarnas kelgris. För hon pluggade så hårt. Ibland sjöng och dansade hon på uppträdanden på * Inkomsterna för bönder på landsbygden har stigit sedan dess.

30


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 31

skolan. Men när det blev dags för gymnasiet hade familjen inte råd med skolavgiften längre. Luo Fang ville ta sånglektioner. Men hennes mamma sa nej. Det skulle kostat för mycket pengar. Och nu är har hon lagt ner dansandet också. Det finns ingen tid för något förutom arbete längre. 12.30. En elektronisk melodi signalerar lunchpaus. Av åker blå arbetsblusar och bylsiga mössor. Med håret i hästsvans, klädda i jeans och tröjor med pastellfärgade tryck, går arbetarna hand i hand till kantinen under skratt och skvaller som en gymnasieklass på rast. Idag köper Luo Fang mat i den dyra kantinen där lunchen kostar 5 yuan (1 yuan är ungefär lika med 1 krona). Annars brukar hon köpa billigare. Liksom de flesta migrantarbetare lagar de inte mat själva utan äter på kantiner. Deras tillvaro handlar om att producera. Och inget annat. Luo skyndar in i hissen upp till lägenheten och teven. Resten av lunchrasten sitter hon och några arbetskamrater som fastnaglade framför såpan »18 år under himlen«. Den handlar om romantiska förvecklingar på ett kinesiskt universitetscampus. Samtidigt skyfflar de med ätpinnar ris och grönsaker ur vita frigolitaskar rätt in i munnen. 13.30. Lunchrasten är slut. Under eftermiddagen bokför hon arbetsresultat och kvalitetssäkrar kretskort. – Mitt liv här är innehållslöst. Att varje dag se det här, säger Luo Fang och slår ut med handen mot raderna med tjejer som stirrar in i mikroskop. – Hur ser du på din framtid? – Man ska inte tänka på framtiden. Ju mer man tänker på den, desto deppigare blir man. Jag ska gifta mig, tillbaka till landsbygden. Luofamiljen har följt lämmeltåget av bönder från Sichuans landsbygd. Brodern är på ett bygge, hennes mor och styvfar söker jobb i en industrizon i Shenzhens norra förorter. Luo Fangs riktige far är död. 31


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 32

Men modern har inte hittat något jobb. Medelålders kvinnor betraktas som förbrukad arbetskraft. Fabrikerna vill ha flinka, fogliga flickor som är enkla att kontrollera. Då och då ansöker Luo Fang om en dags obetald ledighet för att åka till sin mamma och ge henne ett par hundra yuan. Hon tycker inte om att åka dit. Styvfaderns familj försöker alltid pressa ur henne mer pengar. Bördan att finansiera syskons utbildning eller föräldrar är något kvinnorna ofta pratar om sinsemellan. Försörjningsansvaret är den främsta orsaken till att de blev migrantarbetare. Fast en del har rymt hemifrån, eller åkt iväg av ren äventyrslusta. De flesta säger att deras familjer inte hade råd med avgiften till gymnasiet och då fanns det inte så många alternativ. 17.30–18.30. På kvällen får arbetarna en timmes rast för kvällsmat. Efteråt återvänder Luo Fang till jobbet för att göra tre timmars obligatorisk övertid. Det är lördagskväll. Då och på söndagar får de bära egna kläder på jobbet. Hon har på sig lågt skurna byxor och en gul t-shirt med trycket 45 på. – Till nyåret tänker jag byta jobb. Hon vill hellre jobba med försäljning eller på kontor. Kinesiskt nyår är tiden för den stora flyttkarusellen då migrantarbetarna säger upp sina kontrakt på jakt efter det efterlängtade genombrottet – karriäröppningen som ska leda till pengar, fritid och trygghet. Det är som statarnas eviga flyttningar mellan gårdarna i Sörmland och Uppland i början av 1900-talet. Ivar Lo-Johansson beskrev denna uppbrottskultur: »En, som undersökt saken, har trott sig iaktta en statarnas medfödda nomaddrift … skälen har varit flera, men inte det. De flesta har inte ens i förväg sett den bostad, de var på väg att flytta in i. De har endast velat visa sin arbetsgivare på den förra gården, att de varit fritt folk och icke trälar. Hustrun har väntat horisonten från andra köksfönster, mannen andra kamrater, andra djur och andra åkrar. I övrigt har det mest varit lika som på det gamla stället. Sämre har man icke kunnat få det.« 32


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 33

Klockan 21.30 återvänder Luo Fang till lägenheten som hon delar med 31 andra arbetare. De tittar på såpoperor till fram emot midnatt. Imorgon klockan åtta stämplar Luo Fang in på fabriken igen. Alla fabriker är inte dåliga. De som kräver någon form av utbildad arbetskraft, exempelvis inom bilindustrin, håller ofta högre standard. Även de fabriker som är direktägda av västerländska bolag är ofta jämförelsevis hyfsade. Men så fort det handlar om arbetsintensiv tillverkning hos kinesiska underleverantörer brukar standarden sjunka dramatiskt. Ett annat problem är att bolagen helt enkelt stjäl arbetarnas löner. År 2004 var den totala mängden outbetalda löner värda svindlande 360 miljarder yuan. Sedan dess har myndigheterna försökt komma åt problemet i en rad kampanjer.*

Lin Shaozhuang – Ibland dagdrömmer jag om att jag borde ha studerat flitigare i skolan, säger Lin Shaozhuang, 20 år. Hon ångrar att hon lekte så mycket. – Jag spelade basket, badminton och sjöng. Jag älskade inte att studera. Det och mina föräldrars fattigdom gjorde att jag inte kunde läsa vidare till gymnasiet. Lin Shaozhuangs föräldrar är analfabeter och lever på att odla krabbor. Enligt lag ska Shaozhuang vara ledig minst en dag i veckan. Men förutom de tre dagarna under Nationaldagsfirandet i början av oktober har Shaozhuang inte haft en enda vilodag sedan i maj. Nu är det slutet av oktober. Fabriken har haft goda affärer med många beställningar och då finns ingen tid till vila.

* Vid Folkkongressen 2007 rapporterades att målet att betala innestående och obetalda löner inom byggsektorn i stort sett var nått. Då hade 183,4 miljarder yuan transfererats från staten.

33


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 34

– Jag trodde arbetet skulle vara … värdigt. Aldrig att det skulle vara så här jobbigt, sade Lin Shaozhuang en oktoberdag det året hon fyllde 20. Hon hade inte haft en hel dag ledig sen i maj.

En gång när Shaozhuang var liten besökte granndöttrarna deras hus i byn Västra åkern i norra Guangdong. De hade varit på fabrikerna i Shenzhen och jobbat. I sina nya vackra kläder utstrålade de elegans och världsvana. Shaozhuang minns hur imponerad hon blev. Hon började längta till Shenzhen, till fabrikerna. Hon och bästa kompisen Lifeng gick bort till stranden. De satte sig som vanligt och pratade: om killarna i klassen som mobbade Shaozhuang, om vägen bort från byn. Shaozhuang fnittrar till. Idag jobbar både hon och Lifeng på Guangke. – Det blev inte som jag trodde. Jag trodde arbetet skulle vara … värdigt. Aldrig att det skulle vara så här jobbigt. Deras samhällsklass kallas mingong (bondearbetare) och de är två 34


När tusen eldar - inlaga NY2.qxd

07-06-04

14.16

Sida 35

människodroppar i stormvågen som väller ut från landsbygden och kastas upp på östkustens industrizoner i Yangzi- och Pärlflodsdeltat. Förflyttningen av bönder från Kinas landsbygd till städerna är den största fredstida migrationen i mänsklighetens historia. Hur många det rör sig om egentligen vet ingen, men uppskattningarna brukar variera mellan 90 och 300 miljoner. Bara lägstasiffran är 16 gånger mer än det totala antalet svenskar i arbetsför ålder. Den högsta siffran är lika mycket som den totala mängden arbetsföra människor i hela EU. Denna förflyttning har inneburit en aldrig tidigare skådad ökning av det globala utbudet av arbetskraft. Allt började här, i Shenzhen år 1980. Då var det ett fiskeläge på gränsen till Hongkong, som hade med kinesiska mått mätt ynkliga 310 000 invånare. Reformledaren Deng Xiaoping beslutade att Shenzhen skulle öppnas som ett experiment i kapitalism. Det var efter att ekonomiska liberaliseringar hade införts inom jordbruket, där man med stor framgång tillät viss privat produktion. Stadens fysiska närhet till Hongkong ansågs göra läget idealiskt, det var som om man hoppades att Hongkongs kapitalistiska succé skulle överföras till fastlandet genom osmos. Shenzhen blev en ekonomisk frizon utan vare sig fackföreningar eller Folkrepubliken Kinas statskontroll. Samma år intervjuade den italienska journalisten Oriana Fallaci Deng Xiaoping. När man så här i efterhand läser intervjun slås man av hur stor tid hon ägnade åt att försöka ställa Deng mot väggen med skjutjärnsfrågor om de fyras gäng. Men ganska lite utrymme ägnas åt det som är verkligt intressant: Vad var det för sorts samhälle Deng ville skapa? Och hur mycket kunde han förutse av det Kina utvecklats till idag? Vid ett tillfälle skymtar ett svar, dolt i grötig retorik. Fallaci frågade: – De fyra moderniseringarna kommer att föra in utländskt kapital i Kina. Det kommer oundvikligen leda till privata investeringar. Innebär inte det kapitalism i miniatyr? Deng Xiaoping svarade: »Oavsett i vilken utsträckning vi öppnar oss mot omvärlden och tillåter utländskt kapital kommer dess rela35

9789170371905  

Ola Wong KINAS VÄG TILL FRAMTIDEN Ordfront Stockholm 2007 När tusen eldar - inlaga NY2.qxd 07-06-04 14.16 Sida 3 Ola Wong: När tusen eldar s...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you