9789170029318

Alla slags människor tar kontakt med Esmaralda och de undrar över vitt skilda saker:

ESMARALDA upptäckte i unga år sin övernaturliga förmåga och har varit aktiv som medium under snart fyra decennier. I början av sin karriär tog hon emot klienter i hemmet, men övergick till att spå via brev för att värna om familjens integritet. Idag sker alla seanser via e-post.

Esmaralda skriver under pseudonym eftersom hon även är yrkesverksam inom ett helt annat område. Hon har under sin långa tid som aktivt medium flera gånger blivit tillfrågad om att medverka i tidningar och teveprogram, men avböjt. Istället har hon tagit beslutet att i bokform dela med sig av sin ovanliga gåva och låta nyfikna läsare ta del av dessa utvalda seanser som hon dessutom sätter i ett sammanhang och resonerar kring.

Corinne är 39 år och lever i ett dött äktenskap. Kan någon av de män hon mött på internet vara den rätte för henne?

43-årige yrkespiloten Philip och hans familj hemsöks av en missbildad dvärg från andra sidan.

Ska Anna-Lisa slå sig till ro i en pensionärstillvaro eller ska hon våga satsa på en ny karriär?

Ivan har passerat de åttio och han minns mötet med änglar som om det var i går. Var det verkligen änglar han såg?

En kvinna i medelåldern hemsöks av en sedan länge död man och fruktar för sin mentala hälsa. Finns han verkligen eller är hon på väg in i en psykos?

Harrys döda hund griper in och räddar ett liv.

Samtidigt ger han Harry en gåva.

E

smaralda är ett svenskt medium som under 35 år har spått tusentals människor från hela världen, i alla åldrar och från alla samhällsgrupper.

Kunderna vänder sig till henne för att få hjälp med kärleksbekymmer, hemsökta hus, kontakter med döda släktingar och livsavgörande val.

I sin bok berättar hon rättframt och ärligt om sina mest intressanta seanser.

Varje fall inleds med ett autentiskt brev från klienten som ber om hjälp, varpå Esma­ralda berättar om sina syner och reflektioner som leder fram till ett svar. I flera fall återkommer klienten med ytterligare ett brev där vi får veta hur det gick för honom eller henne.

Esmaraldas seanser ger en fullkomligt unik inblick i ett oförklarligt yrke och är fascinerande läsning oavsett vad man har för inställning till övernaturliga företeelser.

blogg.passagen.se/ezmaralda ISBN 978-91-7002-931-8

Omslag: Göran Alfred / Alfredsdesign.com

BRA BÖCKER www.bbb.se

9

7 8 9 1 7 0

0 2 9 3 1 8

BRA BÖCKER

Esmaraldas seanser

Esmaralda

Esmaraldas seanser

BRA BĂ–CKER

Samtliga seanser i denna bok har godkänts för publicering av respektive frågeställare och har även bearbetats för att värna om sekretessen.

BRA BÖCKER AB Ångbåtsbron 1 Box 892 201 80 Malmö www.bbb.se

esmaraldas seanser Copyright © Esmaralda 2011 Utgiven av Bra Böcker AB 2011 Sättning hos Type-it AS, Trondheim Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-7002-931-8

Denna bok tillägnas mina älskade ungar Yasmine, Emelie och Adrian och Anette Tätting, som fick ett löfte för 30 år sedan.

Gav jag någonsin ut en bok skulle jag dedikera den till dig.

Jag tycker mig se att du ler i din himmel över att jag inte glömt.

kapitel 24 43-årige yrkespiloten Philip och hans familj hemsöks av en missbildad dvärg från andra sidan.

Hjälp!

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva söka den här sortens hjälp men nu är goda råd dyra. Jag är en man på 43 år som är sund och frisk och mentalt i mycket god form (jag arbetar som pilot). Jag och min hustru bor i ett äldre hus strax utanför stan tillsammans med våra tre barn som är 12, 9 och 7 år gamla. Huset var vårt drömhus från första början och vi var väldigt glada när vi kom över det. Innan familjen flyttade in så vistades jag en hel del ensam där och målade och tapetserade och redan då märkte jag att skumma saker pågick. Penslar och verktyg fanns inte där jag hade lagt dem och fönster som jag inte hade öppnat stod öppna och så vidare. Jag försökte låta bli att fästa mig vid det. Tänkte att jag måste vara stressad som inte mindes var jag lagt grejorna. Att tänka i andra banor existerade inte i min värld.

Det här tar emot att berätta även om jag skriver till en synsk person som bör vara den enda som kan tro på det jag har att säga. Men det kanske blir för mycket till och med för dig?

När familjen hade flyttat in började yngste sonen gå i sömnen. Det hade han aldrig gjort tidigare men vi tänkte att det säkert berodde på 264

själva flytten. Barn kan ju bli stressade i olika situationer och reagera genom att bli sömngångare. Olle gjorde alltmer märkliga saker under sitt sömngående. Han ritade teckningar av monster som såg fruktansvärda ut och han hade sönder en hel del. Ibland hittade vi honom förvirrad ute i trädgården. Det slutade med att han fick sova mellan oss så att vi kunde ha koll på honom.

Då började min hustru bete sig egendomligt. En natt vaknade jag av att hon skrek något så fruktansvärt att jag kastade mig ur sängen.

När jag kom ut i köket hittade jag henne upptryckt mot väggen, alldeles vit i ansiktet kippande efter luft. Hon berättade om en förvirrad och tokig syn hon haft. Hon vaknade för att hon var törstig och gick ut i köket för att dricka. När hon hällde upp juice i ett glas fick hon en stark känsla av att inte vara ensam. Hon vände sig om och bara en meter bakom henne stod denne, vad ska man säga, tingest? Jag lyckades övertala min hustru om att hon drömde men den natten sov hon inte mer.

Vid ett annat tillfälle klagade äldsta dottern på att någon hade smutsat ner alla hennes kläder i garderoben. Vår hund Voffsi började bete sig som om han såg syner och morrade och skällde mot tomma skrymslen i huset.

Det kändes som om vi alla höll på att bli smått galna.

Hustrun råkade få syn på Olles monsterteckningar och kom farande med dem i taxi till min arbetsplats och stack dem under näsan på mig och hävdade att Olles monster var den vanskapte dvärgen som hon sett.

Jag visste inte vad jag skulle tro.

I det läget funderade jag över smittsamma sjukdomar. Om det kanske kunde finnas något lim eller annat i huset som var giftigt och framkallade hallucinationer. Jag tog dit snickare och yrkesfolk som fick gå igenom huset men allting var i sin ordning. Hade jag inte själv haft min ”upplevelse” eller vad man ska kalla det, så hade jag antagligen fortfarande försökt hitta naturliga förklaringar.

265

En natt förra veckan vaknade jag av musik. Det lät som om någon spelade i vardagsrummet. Klockan var strax efter två. Jag trodde att det var något av barnen och tog på mig morgonrocken och gick dit. Vad jag fick se rubbade nog mitt förstånd en aning och jag tror aldrig att jag kommer att bli densamme igen.

Mitt på golvet i vardagsrummet dansade en ondskefull och vanskapt dvärg till musik av Kikki Danielsson. Det var vår egen cd-skiva som spelades. Dvärgen var klädd i korta jeansshorts med hängslen och en ljus t-shirt som verkade vara för liten för honom. Han rörde sig i takt med musiken och jag kunde förstå att han inte var, vad ska jag säga, på riktigt? Hans konturer var inte riktigt skarpa utan något suddiga.

Jag stod som fastfrusen i dörren under hela två minuter och bara stirrade och plötsligt slutade dvärgen att dansa, rätade upp sig och tittade rakt på mig.

Jag tänkte att nu var min tid inne. Antingen skulle jag få en hjärtinfarkt av blotta förskräckelsen eller så skulle han döda mig. Hans ansikte var illa tilltygat, det rann saliv ner på hans bröst och t-shirten var alldeles blöt. Han andades rosslande. Så böjde han sig framåt och bugade djupt åt mitt håll samtidigt som han fnittrade. Något bättre ord finns inte för att beskriva ljudet. Och sedan försvann han. Han tonade inte bort som man hört att vålnader gör utan han försvann helt och hållet på en enda gång. Poff.

För att göra en lång historia kort så väckte jag min hustru och berättade att jag också hade sett dvärgen. Vi kom fram till att han måste vara verklig, det vill säga ett slags demon som fanns på riktigt, i vårt hus och i våra liv och vi bestämde oss för att bekämpa honom.

Jag googlade och fick tag på en man som skulle vara expert på hemsökta hus och han kom på besök dagen därpå. Den här synske andeutdrivaren hade med sig vigvatten som han skvätte i alla rum och så läste han böner. Det var som att medverka i filmen Exorcisten. Barnen hade vi skickat iväg till deras moster.

Redan samma natt hörde vi dvärgen igen. Han skrattade med ljus 266

och barnslig röst och vi såg hans skugga när han upprepade gånger gick förbi vår sovrumsdörr. Det var uppenbart att andeutdrivaren inte hade lyckats.

Nästa dag hängde jag stora vitlökslimpor runt om i huset. Jag har läst någonstans att andar inte tål sådant. Nu har jag alltså googlat igen och hittat dig. Jag har dessutom läst delar av din blogg och upplever dig som en ganska vanlig person och därför känns det rätt att vända sig till dig med min berättelse och mina frågor om vad vi ska göra. Jag betalar hur mycket som helst, i princip, om du hjälper oss med denne ondskefulle mardrömsdvärg.

Med stort hopp och bästa hälsningar, Philip Bäste Philip!

Tack för ditt mejl och för att du känner förtroende för mig.

Nu ska jag försöka leva upp till dina förväntningar. Du behöver inte betala hur mycket som helst – jag tar mitt vanliga arvode.

Specialisten på andeutdrivning har du blivit lurad på. Den mannen har nog aldrig drivit ut en ande i hela sitt liv. Jag kan inte lova dig att jag ska lyckas – men jag ske ge dig några tips.

Vitlökslimporna kan du använda i matlagningen för de är ju bara verksamma mot vampyrer och er besökare är ingen vampyr. Inte heller är det någon ondskefull och vanskapt dvärg. Er besökare är ett barn med gomspalt eller harmynthet som man brukar säga. Barn är alltid barn oavsett om de lever i vår värld eller i grannvärlden och varken du eller din familj har något att frukta. Detta barn har varken någon önskan att skada er eller bär på onda intentioner över huvud taget.

På något sätt har han hittat en väg till vår dimension och jag tror att det är en klurig liten kille som i jordelivet mest lekte 267

ensam och kanske på grund av sitt handikapp var isolerad och saknade lekkamrater. Den kreative grabben skrev ofta berättelser och jag ser honom sitta vid ett skrivbord och plita i blå skrivböcker. Han skapar berättelser och sagor.

Jag uppskattar att han är i tio-, tolvårsåldern och ganska liten och tunn till växten. Visst är det lätt att bli skrämd av hans utseende men detta handikapp har varit honom till stor sorg och det är bra om ni kan försöka bortse från gomspalten. Betrakta honom bara som vilken pojke som helst.

Han är inte rädd för er och han är inte heller förvirrad under sina besök utan jag tror att han vet precis vad han gör. Han besöker er för att det är roligt helt enkelt och det har blivit en förströelse för honom – ungefär som att åka till skateboardbanan eller skidbacken. Han vet hur han ska öppna dörren mellan dimensionerna och kliva rakt in i ert hem och nu när han har funnit vägen ser han ingen anledning att inte använda sig av den – helt enkelt eftersom han tycker det är kul. På barns sätt upprepar han allt som är roligt.

Jag vill alltså inte att vare sig du eller din fru ska lägga ner några starkare känslor i detta mer än nödvändigt. Ni skulle inte ha varit rädda för denne lille pojke när han var i livet och därför ska ni inte vara rädda för honom nu heller. Han vill er inget illa, det är jag säker på. Varken små eller stora ”gengångare” vill oss som regel något illa. Det är bara vi som blivit skrämda och tagit till oss av alla skräckfilmer där levande döda går omkring och mördar folk på de mest bestialiska sätt. Verkligheten är betydligt lugnare och mer sansad.

Trots det kan ni ju inte ha pojken traskande omkring i ert hus. Att han är ett obehag förstår jag mycket väl. Jag vill föreslå två metoder som är oerhört enkla och jag vill att ni prövar båda, ungefär samtidigt.

Pojken är läskunnig och jag vill att ni skriver ett brev där ni 268

förklarar varför ni inte vill ha honom i ert hus och där ni ber honom att lämna er ifred. Stoppa inte brevet i ett kuvert utan låt det ligga väl synligt på köksbordet under ett par dagar.

När ni hör honom nästa gång så vill jag också att går ni mot ljudet och när ni får syn på honom ska ni förklara hur ni känner och be honom att inte komma tillbaka.

Jag tror att det här är en väluppfostrad pojke och ber ni honom att inte komma tillbaka så tror jag inte heller att han gör det. Så enkelt tror jag att det är.

Nu önskar jag er all lycka till.

I ljus & kärlek, Esmaralda Fyra dagar senare fick jag svar från Philip.

Hej Esmaralda!

Det är Philip igen. Trots att jag följde dina instruktioner misslyckades alltsammans.

Jag skrev ett brev som jag haft liggande på köksbordet sedan jag fick ditt mejl. Om pojken läst det eller inte har jag ingen aning om, men i morse var det dags för ett nytt besök. Jag hörde märkliga ljud från badrummet och när jag gick dit upptäckte jag att pojken stod vid vasken och rotade i badrumsskåpet. Jag fann mig snabbt och får säga att nu när jag vet hur det ligger till så ser jag ju att det är en liten harmynt pojke och inte en dvärg. Jag hade förberett vad jag skulle säga och läste innantill från min lapp men mitt i alltihop försvann han bara. Ett tag trodde jag att jag hade lyckats men bara några timmar senare dök han upp igen. Jag fick en snabb glimt av honom i trädgården vid barnens gungor.

Nu känns det som om vi måste ge upp. Vi orkar inte kämpa längre.

269

Huset måste säljas. Du gjorde vad du kunde för oss och trots allt har jag kvar min tillit till dig eftersom du kunde se och tala om för oss att det var en harmynt pojke.

Stort tack för hjälpen i alla fall!

Hälsar Philip Hej igen Philip!

Jag får en känsla av att någonting gick fel. Vad skrev du i brevet?

Vad sa du till pojken?

Hälsar Esmaralda Hej och tack för snabbt svar.

Jag skrev samma sak i brevet som jag sa till honom. Informationen fick jag genom att söka igenom diverse sajter på internet. Jag började med ”Vik hädan Satan” och sedan ”I Jesu namn befaller jag dig att lämna detta hus” och så en vers från Bibeln. Kanske detta inte var tillräckligt?

Med tacksamma hälsningar Philip Bäste Philip!

Det är mitt fel att det gick tokigt. Jag glömde att säga det viktigaste.

Det här är alltså ett barn och när du säger ”Vik hädan Satan” så ringer ingen klocka hos honom och han förstår inte. Jag tror inte heller att han kommer från en familj som var särskilt religiös och därför reagerar han inte för Jesu namn eller bön.

270

Du har ju egna barn i ungefär samma ålder som den här pojken och du vet hur man pratar med barn för att nå fram till dem. Skriv ett nytt brev och skriv det som om du skulle skriva till dina egna barn. Använd inga svåra ord eller konstiga begrepp. Hoppa över bibelcitat och blanda inte heller in Satan.

Och när du pratar med honom gör du på samma sätt. Prata till honom som det barn han är och på den nivå han befinner sig – så att han förstår vad du menar. Var tydlig, klar och vänlig.

Jag vill poängtera att jag absolut inte tror att pojken är Satan och jag är övertygad om att Satan inte har minsta finger med i spelet.

Jag hoppas att det ska fungera den här gången!

Hälsar Esmaralda Två dagar senare kom ytterligare ett brev.

Kära Esmaralda, Nu har jag gjort som du föreslog.

Jag skrev ett brev och det blev ganska långt. Jag berättade lite om oss i familjen och våra barn och talade om att vi blir rädda av pojkens besök och att det skulle nog han också ha blivit om han levt ett vanligt jordiskt liv och fått besök av någon från andra sidan.

Jag vädjade till honom att sluta upp med besöken och skrev vidare att jag hoppades att han istället skulle hitta någonting trevligt att göra i den nya världen där han nu befinner sig. Ärligt talat kändes det konstigt att skriva så, men samtidigt befriande.

Samma kväll strax efter det att vi somnat väckte min hustru mig och sa att det var någon som gick utanför huset. Jag lyssnade och hörde tydliga steg av någon som gick varv efter varv runt huset på grusgångarna. Jag gick ut och satte mig på kökstrappan och väntade.

271

Efter tio minuter fick jag en snabb skymt av honom vid husgaveln och då började jag prata. Jag sa ungefär detsamma som jag skrivit i brevet.

Ingenting högtravande alls utan fokuserade på en vanlig pojke i tio-, tolvårsåldern som spelade vuxna ett spratt.

Nu får vi se om det gör nytta. Ibland har det ju tagit flera veckor mellan hans ”besök” så det är för tidigt att ropa hej. Jag kommer meddela dig hur det går. Omigen ett stort tack för din hjälp och dina råd.

Bästa hälsningar Philip En månad senare kom ett till brev.

Hej Esmaralda!

Jag vill bara berätta att under den här månaden som gått har vi bara hört ljud vid ett tillfälle. Ett släpande ljud som ganska snabbt försvann.

Därefter har det varit lugnt.

Hälsar en tacksam Philip Tre månader senare fick jag ett sista brev.

Hej Esmaralda!

Jag hoppas att det här blir sista rapporten till dig.

Vi har inte besvärats av pojken något mer. Ingen av oss har hört något mystiskt ljud och ingen har sett honom. Det är nästan så det känns i luften att han har försvunnit från vårt hus och vår sfär. Nu andas vi ut och det är en enorm lättnad. En period trodde jag att vi alla var galna eller förgiftade och sökte efter naturliga förklaringar. Jag har fått en ödmjukare inställning till livet och inser att det finns mycket som vi människor inte förstår.

272

Jag och hela min familj är djupt tacksamma för din hjälp.

Vi har en fråga som vi diskuterat i familjen och kanske har frågan kommit upp som en bearbetning av allt som hänt. Vi undrar varför pojken dog vid så unga år? Återigen, Esmaralda, ett stort tack från oss alla i familjen genom Philip

Hej Philip och familjen!

Jag är glad för er skull! Att ni lyckades beror mer på dig än på mig.

Pojken föddes med allvarlig gomspalt och det ser ut som om han också hade andra invärtes missbildningar. Han föddes i en svunnen tid där läkarvetenskapen inte hade samma kunskap och resurser som i dag. Jag tror att han hade ett medfött hjärtfel och att han blev alltmer orkeslös ju äldre han blev och att detta hjärtfel var orsaken till att han avled i tidig ålder. Det känns som om han var ett älskat barn i jordelivet och väl omhändertaget.

Nu tror jag att ni kan gå vidare i er familj och leva precis som vanligt.

All lycka till!

Kram Esmaralda

273