9789163893599

och gastarna i skolan

Martin Widmark Christina Alvner

”En monsteragent är alltså en person som bekämpar monster och spöken.

Ha, ha! skrattar du. Vad är det för rövar­­historier? Det finns väl inga monster heller. Och spöken – det är ju bara dagisbarn som tror på sånt!

Jag förstår om du säger så, för så trodde jag också – tidigare.

I dag tror jag inte – jag vet att de finns.”

Pst! I det här äventyret får du följa med Valle och mig när vi campar nära en gammal skola och möter ett spöke och tre busiga gastar.

Gastarna vill inte lära sig läsa och räkna …

o

n

M

ag

i s t er Joh a n s s

G ast a r na

K i m mo

E l len

Kapitel 1

Cykelsemester

– Är vi framme snart? frågade Valle och torkade svetten ur pannan.

Vi var på cykelsemester med våra hundar. London och Ebba satt i varsin vagn som vi hade kopplat efter våra cyklar. Solen lyste från en klarblå himmel.

Nu hade vi stannat för att pusta ut och dricka lite saft.

– Bara en liten bit till, sa jag. Tror jag …

Valle såg undrande på mig och frågade: – Tror du?

Jag tog fram kartan och vi tittade en stund på den. Det var en av de första dagarna på sommarlovet och vi hade bestämt att vi skulle ut och tälta.

9

Valle förstod sig inte på kartor, sa han, så han hade låtit mig bestämma vart vi skulle.

LENA-SLEVA , vår gamla lärare på Monsterakademin, hade föreslagit en härlig, grön äng, där hon själv hade tältat en gång när hon var ung. Det skulle visst ligga en gammal skola i närheten, hade hon sagt.

– Var är vi? frågade Valle.

10

– Kanske här? sa jag och pekade på kartan.

– Äsch, vi cyklar bara vidare, sa Valle.

Någonstans kommer vi väl.

Jag log och vek ihop kartan.

– Vad roligt det ska bli, sa Valle. Tälta och laga mat under stjärnorna.

London sniffade i luften när han hörde Valle prata om mat. Jag skrattade åt min hund och klev upp på cykeln igen.

– Jag måste erkänna en sak, sa jag.

– Vad då?

– London snarkar. Ibland kan det vara svårt att somna när han ligger i närheten.

Valle kliade London i den där gropen i nacken.

– Fy på dig, London, sa han och log.

– Så jag tog med de här, sa jag och grävde i fickan och tog fram öronproppar.

11

Valle stoppade ett par proppar i fickan och berättade att Ebba inte heller höll sig lugn på nätterna.

– Hon sparkar med benen när hon sover. Jag tror att hon jagar fjärilar i sömnen.

– Så i natt blir det nog inte så mycket sömn, konstaterade jag.

Jag skulle bara ha vetat i den stunden hur rätt jag skulle komma att få …

Vi cyklade en stund till på den gamla grusvägen. Från ängarna och hagarna vid sidan av vägen doftade det gott av blommor och varmt gräs.

– Jag tror att det är bakom den där kullen, ropade jag till Valle. Det ska visst ligga en hönsfarm i närheten.

Men när vi kom över kullens krön såg vi ingen hönsfarm. En bit nerför backen låg istället en bensinmack.

– Vi frågar där nere, sa Valle. Så kan vi köpa en glass också.

Kapitel 2

En rädd man på en bensinstation

En liten klocka plingade över dörren när vi kom in på bensinstationen. Vi gick fram till den repiga glasdisken och väntade. Men allt var tyst och stilla.

– Hallå! ropade jag. Är det någon här?

Valle skakade på huvudet och gick bort till glassboxen för att välja en glass.

Efter en stund öppnades en dörr och en äldre man i blå overall kom in. Kimmos Bil och Bensin stod det på kepsen som han hade på huvudet.

– Ledsen om ni fick vänta, sa han och torkade av sina oljiga fingrar på en trasa.

14

Jag byter olja på en gammal skrothög i verkstan.

– Ingen fara, svarade jag. Vi har sommar­lov. Gott om tid.