9789163892660

MAROS RESA Del 1–4

Jo Salmson Bilder av Åsa Ekström

Maro

Unda

Hilda

Jesse

Tilian

Riddar Finn

Kung Edric

Skuggmästaren

Draken

Baron Brent

Yuyi

Derian

Kere

Herden

Ervin

Tilian höjer svärdet och rider rakt mot mig. Jag kan inte låta bli att göra en grimas innan jag kryper ihop i sadeln.

Han gör samma fel varenda gång!

Jag väntar orörlig. Så fångar jag slaget med min sköld, och ger honom en stöt i sidan.

Jag är både längre och tyngre. Med en duns ramlar Tilian av Dimma, som dansar åt sidan för att inte trampa på honom.

13

Jag böjer mig ner och smäller till hans hjälm med mitt svärd.

– Du är död! säger jag.

Så grinar jag brett mot Jesse, stallpojken som väntar borta vid muren.

– Som vanligt, tillägger jag.

Min lillebror drar av sig hjälmen. Han skakar prövande på huvudet och torkar blodet ur mungipan. Det blöder inte mycket, men jag får ändå dåligt samvete.

– Det där var onödigt! säger Hilda, vår storasyster.

Jag visste inte att hon stått och tittat på oss.

– Äsch! Det är bara ett träsvärd, svarar jag och kastar det ifrån mig. Det går inte att göra någon illa på riktigt.

Jag hoppar av min gamla ponny Klippa och sträcker tyglarna mot Jesse som genast kommer springande.

– Ställ in honom i stallet, bestämmer jag.

14

Jag vet att jag borde träna en stund till, men vad spelar det för roll? Klippa har blivit alldeles för liten för mig.

Jag känner mig löjlig när mina fötter dinglar långt ner under ponnyns mage.

15

Hilda hjälper Tilian upp. Hon borstar av honom och dammet får honom att hosta. I skuggan av borgens stenmurar ligger en och annan smutsig snödriva kvar, men annars är det redan barmark.

Våren har kommit.

Vilken vecka som helst kan kungen och hans följe komma ridande genom skogen. Pappa har redan börjat förbereda vår långa resa.

Det pirrar till i mig av spänning.

Min pappa är en av landets allra modigaste riddare.

16

Innan mamma dog brukade hon berätta om det stora tornerspelet vid kung Edrics kröning.

Alla riddare deltog, men ingen kunde besegra pappa!

Kungen utsåg honom genast till en av sina närmaste män.

Därför är det bara under vintern som pappa bor här på Vikaborgen.

Resten av året rider han vid kungens sida. De färdas runt i hela riket. Först när hösten kommer återvänder kungen till sitt slott i Kungavärn.

I år är det äntligen dags för mig att följa med.

Jag ska lämna Vikaborgen för att bli page hos kung Edric!

Hilda har varnat mig. Hon säger att jag inte ska förvänta mig så mycket. Pager får mest putsa rustningar och svärd, passa upp vid bordet eller springa med meddelanden.

17

Det vet jag så klart redan – men jag vet också att det bara är en början …

Det är jag som är äldste sonen på Vikaborgen. En dag är det jag som ska dubbas till riddare, precis som pappa.

Sedan är det mig som kungen kommer att skicka ut, för att slåss mot rövare, jättar eller drakar.

Jag sparkar mot mitt träsvärd.

– Alla kommer att skratta åt mig, utbrister jag.

Jag vill inte vara den enda pagen utan ett skarpslipat svärd.

– Det är tur att du inte har något, säger Hilda ilsket och lägger armen om Tilians axlar.

Men Tilian skakar sig fri.

– Det var jag som ville slåss, protesterar han. När Maro försvinner har jag ingen att träna med längre.

Det är inte rättvist att jag är den ende som blir kvar!

– Någon måste ta hand om borgen, säger Hilda bestämt.

Men jag kan se att hon biter sig i läppen.

Hon ska också följa med på resan. I vintras fyllde hon sexton år, och det är dags att fira hennes bröllop.

Tilian säger inget mer. Han sitter upp i sadeln igen, och rider bort mot fältet där borgens soldater marscherar. Han kommer att öva en lång stund till.

– En dag får du kanske ner mig ur sadeln! ropar jag efter honom. Träna lite mer bara!

19

Tilian är egentligen riktigt duktig. Jag är den enda han aldrig lyckats besegra.

Hilda tittar på mig. Hennes ögon är smala och hon har en rynka i pannan. Ibland är hon väldigt lik vår mamma.

– Uppmuntra honom inte så mycket, säger hon.

Du vet ju att han aldrig kan bli riddare.

Jag nickar hastigt mot henne. Sedan vänder jag på klacken och går in genom porten, bort över borggården mot stallet.

Det är faktiskt synd om min lillebror. I hela sitt liv måste han stanna här på Vikaborgen.

Bara om jag dör barnlös och i förtid kan han få ta plats som riddare vid kungens hov.

– en samlingsvolym © text: Jo Salmson 2013, 2014 © illustrationer: Åsa Ekström 2013, 2014 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Typsnitt: Garamond, Benguiat Sättning: Bonnier Carlsen Repro: Italgraf Media AB, Stockholm Tryckt i Sverige av ScandBook AB, 2016 isbn: 978-91-638-9266-0 maros resa

www.bonniercarlsen.se