9789163892011

en

tjej att

K LICKA BO RT

MÃ¥ns Gahrton

&

Johan Unenge

Första kapitlet

E

VA PLUTAR MED läpparna och blundar.

Snart blir de två ett. Hennes läppar kommer att möta två andra i en kyss, äntligen ska hon få …

– Eva, hallå!

Det bankar på badrumsdörren. Eva öppnar ögonen.

Framför henne, i badrumsspegeln, ser hon sig själv, plutande med läpparna. Hon ser ju heltöntig ut. Såg hon verkligen ut så där igår?

– Hoppas du inte sminkar dej! För smink är testat på djur, du vet det va?

– HÅLL KÄFTEN, IDIOT! Men Eva kan inte låta bli att titta på den lilla burken läppglans på handfatet. Det står inget om att det är testat på djur, då måste det väl vara okej? Det vore otroligt pinsamt om hennes grottmänniska till brorsa skulle ha bättre koll än hon själv. För Eva vill ha koll.

Eva öppnar badrumsdörren och marscherar förbi sin storebror utan att möta hans blick. Hon låtsas att han inte finns.

– Jag tänkte att jag kunde göra en dokumentärfilm om dej, säjer Tobbe och tar upp sin mobil och riktar den mot Eva. Du kan väl bara säja nåt i kameran, vad som helst, bara vara dej själv liksom.

Eva vänder sig om och räcker ut tungan mot Tobbe.

– Perfekt! säjer Tobbe. En liten film om dej, precis 8

som du är, och så lägger vi ut den på nätet. Så blir världen bättre.

– Varför då? kan inte Eva låta bli att fråga. Vadå bättre?

– Ja, men det blir ju liksom en varningsfilm. Så här kan det gå om man blir vegetarian.

Han skrattar högt, sitt allra retsammaste skratt. Eva försöker komma på något bra att säja, något som får Tobbe att känna sig dum. Samtidigt ringer det på dörren, och Tobbe går för att öppna.

– Vet du vad jag tänker göra då, Tobbe? ropar Eva. Jag tänker göra en film om dej, precis som du är! Och vet du vad, det blir den läskigaste skräckfilmen som nånsin …

Eva hejdar sig. Där, i dörröppningen, står Fetch. Han som hon av någon otroligt konstig anledning ett tag inbillade sig kunde bli hennes kille. Trots att han går i högstadiet och är hårdrockare med ring i näsan och allt.

Hon har tänkt ta bort bilden hon la upp med dem tillsammans. Den där de sitter intill varandra med hans gitarr. Bilden som pinsamt nog fick henne att tro att det skulle kunna bli hon och han – men som så klart bara var en kul grej för honom.

9

Nu har det i alla fall gått över. Faktiskt. Det gick på en sekund – sekunden när han sa Dom är ju småungar.

Låt dom ha sitt kalas ifred. Det var Evas fest som han kallade för kalas. Och Eva och hennes klasskompisar som var småungar.

– Kom igen då Tobbe, så drar vi! säjer Fetch.

Gör det, tänker Eva. Stick bara!

En halvtimme senare är allt mycket bättre. Hennes föräldrar är med Max i lekparken. Eva är ensam hemma. Att vara ensam hemma är bäst. Slippa alla dårarna i dårhuset.

Och igår var Eva först i klassen med att ha FF. Eller okej, familjen kom hem så småningom. Men i flera timmar var det både föräldrafritt och Tobbefritt. Det kommer de andra att prata om på måndag i skolan.

Och det känns bra på något sätt.

Hon lägger sig i soffan, tar upp mobilen och förvandlar sig till Evaleva. Vad ska hon lägga ut idag? Hon har inte tagit några nya roliga bilder, och hon vill verkligen inte skriva vad som helst som dyker upp i hennes huvud, som många verkar göra. Evaleva ska stå för något bra. Eva är en tjej som tänker först och skriver sen – och det ska märkas.

10

Eva funderar ett par minuter. Sen börjar hon skriva en lista, hon har märkt att många gillar det. Dagens fem världsbästa saker döper hon listan till. Och så hittar hon på dem, en efter en:

Det där med bästisen sätter Eva på femte plats först. Men sen ändrar hon sig och lägger det som nummer ett. Det kommer Annika att bli glad för.

Kanske borde hon ha skrivit något om smink? Att det inte ska vara testat på djur.

Men då skulle Tobbe bara bli mallig.

Så hettar det plötsligt till i Evas kinder, fast ingen ser henne. För hon kommer på en grej till som hon skulle kunna skriva. Att kyssas.

1. At t vara med sin bästis. som 2. Vegetarianer rlden. vä a dd rä er ök förs er ök rs fö m 3. Alla so stoppa krig. an 4. Känslan när m tig vik en i ål m r gö fotbollsmatch. h göra 5. At t skratta oc a. ad gl andra

12

Alltså, det skulle inte hända, det är klart att Eva aldrig skulle skriva något sånt. Men om hon varit en annan, då skulle hon kanske gjort det. För det var trots allt en rätt speciell grej som hände igår på festen. När de lekte den där töntiga leken, Ryska posten. Tänk att de gjorde något så pinsamt och barnsligt!

Av någon anledning kan Eva inte låta bli att tänka på det som hände i hennes rum, bakom den stängda dörren. Tankarna letar sig liksom tillbaka till det hela tiden: Adam hade valt kyss. Inte famntag och inte handtag – utan kyss. Och så var det Eva som blev utpekad och fick gå in i rummet. Och då kysste de så klart varandra där, hon och Adam, precis som de var tvungna att göra.

Det var ju ingen stor grej egentligen. Det var bara en lek. Det var bara det att det var första gången som Eva kysste någon. Första gången i hela hennes liv.

Undrar hur det var för Adam? tänker Eva. Antagligen var det typ hans hundraförsta kyss.

Men i alla fall, när de stod där och hade kysst varandra och det liksom var färdigt så … ja, då kysstes de plötsligt en gång till. Bara så där. Varför gjorde han det? Och varför gjorde hon det?

13

Det är nog det som Eva har tänkt mest på efteråt.

Det där varför. Inte för att den där kyssen spelade någon roll egentligen. Alltså okej, det kändes lite speciellt på något sätt – just då. Men det spelade ingen roll. Adam var kanske inte ens riktigt där. I sitt huvud kysste han väl egentligen sin gamla tjej, den där Molly. Tjejen han verkligen bryr sig om. Som han antagligen fortfarande är ihop med, förresten. Eva struntar i det. Det har inte hon med att göra, det är inte hennes problem.

Eva önskade i alla fall inte att Adam var Fetch när de kysstes. Det är hundra procent säkert. Alltså, hon skulle aldrig kyssa någon och tänka på någon annan. Och om Adam hade gjort det så var det inte okej, det borde han fatta!

Hur som helst så skulle Eva aldrig ta med att kyssas på sin lista. Aldrig!

14

Andra kapitlet

A

DAM GÖR EN tidsresa i huvudet. Han

åker baklänges – till en annan tid och en annan plats. Det känns som igår och som för tusen år sen. Han är tillbaka med Abdi, när de värmer upp inför den där friidrottstävlingen som Adam aldrig borde ha kommit till.

Och alltihop är Abdis idé. Fast okej, Adam har också tänkt tanken. Ungefär två miljoner gånger.

16

– Det är ju du och Molly, eller hur?

Abdi tittar plirigt på Adam på det där sättet, och drar igång det som aldrig borde ha fått hända.

– Vadå? säjer Adam. Vad snackar du om?

Fast han mycket väl vet.

Det är som om Abdi inte ens har hört vad Adam sagt.

– Nu ska du ju flytta, tjatar han. Vad har du att förlora?

– Alltså …

– Du kommer att ångra ihjäl dej om du inte gör det.

Hon sitter där helt själv, ju. Det är nu du har chansen.

Sista chansen!

Adam tittar bort mot bänken där Molly sitter och knyter sina spikskor.

– Det kommer funka, jag lovar! Ni passar superbra ihop, liksom. Ni är ju så sjukt lika. Ni är rätt bra i skolan, ingen av er är såna där jobbiga gapiga typer, ni är två av de schystaste kompisar jag vet. Och ni är bra i friidrott – inte lika bra som jag i och för sej …

– Jag är bättre än du! säjer Adam.

17

Abdi bara skrattar och knuffar Adam på axeln.

– Och så gillar ni ju varandra. Eller hur? Det syns rätt tydligt, om man säjer så. Det går liksom inte att missa det.

Abdi tittar på Adam. Och Adam protesterar inte.

Han har känt Molly hela livet känns det som. De går i samma klass, de tränar friidrott i samma klubb, de är verkligen bra kompisar – och just det, en grej till: Adam och Molly har en alldeles egen grej ihop. Hur många har det?

– Jag går och köper korvarna nu, säjer Adam.

Abdi äter inte korv. I alla fall inte vanlig korv, för han äter inte griskött. Men det gör Adam. Och Molly. Som vanligt finns det ett kafé på idrottsplatsen, där föräldrar till barnen som tävlar står och säljer en massa grejor – till exempel korv.

– Två kokta, tack! säjer Adam och tar fram en skrynklig sedel ur träningsoverallens jackficka. Ketchup och senap på den ena, och bara ketchup på den andra.

Han får sin växel och sina korvar och skyndar ut från kaféet. I ögonvrån ser han Abdi som tittar på honom.

Abdi gör segertecken. Adam sväljer och försöker le. Men det går inte. Och där, på bänken nära höjdhoppsställ18

ningen, sitter hon fortfarande kvar – Molly. Kanske väntar hon på att just Adam ska komma?

Adam drar ett djupt andetag. Och så går han fram till henne.

– Här.

Molly vänder blicken mot Adam. Han räcker fram korven med bara ketchup på. Hon ler.

– Tack. Du är så schyst!

Molly synar korven innan hon tar ett bett.

– Bara ketchup, säjer Adam hastigt. Som du vill ha det.

Hans hjärta bankar hårt i bröstet.

– Så klart, säjer Molly med munnen full av korv. Du vet ju. Vem ska köpa korv till mej när du flyttar? Jag kommer att svälta ihjäl!

Ja, Adam vet hur Molly vill ha det. Han har bjudit henne på korv, med bara ketchup, hur många gånger