9789163886072

tt fall i alla fall

* KA

L*

PITE

ETT

En mystisk krafsare Det var en mörk höstnatt i skogen.Vinden ylade spöklikt bland träden. En uggla hoade kusligt.

I skogskanten låg en liten polisstation.

Där var det alltid tänt. Ett litet tryggt ljus i mörkret. På polisstationen kunde man få hjälp när som helst.

Om man gick in på polisstationen – dörren var alltid olåst – så kom man genast in i stora polisrummet. Till vänster var en hatthylla med två stiliga uniformsmössor. Till höger fanns ett skåp av glas med en svart pistol och en hisklig batong. Skåpet var ordentligt låst. Rakt fram stod ett mäktigt skrivbord med en gammaldags stämpel.

Lite längre in låg det gamla fängelset. Gallerdörren fanns fortfarande kvar. Men nuförtiden var det där kommissarien sov.

Smög man sig in kunde man se denna polischef, som låg alldeles stilla i sängen. En öppen mun, ett tyst snarkande och ett fint litet utpys.

Sängen var stor och kommissarie Paddy var liten som en kanelbulle under täcket.

Paddy var mus och noll år gammal. Och det var hon som skötte polisstationen nu när gamle kommissarien Gordon var borta, på semester. En väldigt lång semester faktiskt …

Plötsligt bröts nattens stillhet. Någon krafsade på fönsterrutan. Rafs, rafs. Som ett hungrigt vilddjur som försökte ta sig in.

Paddy vaknade direkt och satte sig upp i sängen.

Utanför fönstret syntes en stor oformlig varelse som vacklade runt i rabatten. Det hördes grufsanden och stönanden. Paddy skyndade upp och tassade mot dörren.

Nu fick hon en skymt av varelsen genom det andra fönstret. Ett stort mörkt huvud. Eller var det två hemska varelser?

Hon tog mod till sig, öppnade dörren och frågade ut i natten: – Hur var det här då?

Ingen där! Det var tyst. Långt borta hoade ugglan.

– I lagens namn! sa Paddy.

Fortfarande alldeles tyst. Hon sniffade för att fånga en lukt, ett spår.

9

Nej, det luktade bara lite grann av den gamle vännen Gordon. Det var förstås alla hans gamla saker som fortfarande hade hans lukt kvar. Eller så var det bara inbillning. För Paddy längtade efter Gordon just nu.

Hon kände sig med ens rädd. Ensam liten mus i stora skogen.Vinden ven och svansen var iskall.

Hennes morrhår darrade. Kanske borde hon ringa polisen? tänkte hon. Fast då kom hon på att det var hon som var polisen …

Paddy stirrade ut i mörkret. Hon var rädd. Men hon var en polis som ändå gjorde det hon måste göra. På det sättet var hon mycket modig.

Hon ropade: – Välkommen in till polisen.Vi finns här för att hjälpa dig …

10

Rösten var lite darrig förstås.

Så gick hon tillbaka in. Satte på sig den fina uniformsmössan och slog sig ner vid det stora skrivbordet. Liten mus i rosa nattlinne. Stor mössa med guld. Stor stämpel i handen.

Hon nynnade tappert på en sång hon tänkte skriva. Polisens paradmarsch.

Hon skrev en anteckning om vad som hänt: En mystisk kraffsare krafssare krafsare. Gordon måste kallas in.

Paddy hade tränat hela sommaren på att skriva.

Hon kunde det riktigt bra nu. Men just ordet ”krafsare” hade hon aldrig skrivit förut.

Hon tog fram stämpeln. Satte den mot papperet.

Flyttade lite åt höger. Flyttade lite till vänster. Och så tryckte hon till med all sin kraft. Ka-dånk.

När morgonen sedan kom och solen lyste in genom fönstret satt Paddy fortfarande kvar vid skrivbordet. Det hade inte blivit mycket sömn denna natt!

Hon lagade en kopp te och åt en morgonkaka, en valnötsboll som smakade underbart. Hon tog en extra valnöt också. Paddy blev alltid pigg av nötter.

Sedan tvättade hon sig genom att doppa fingertopparna i lite vatten och putsa nosen. Hon tog på sig sina vanliga kläder. Så gav hon sig iväg och vandrade raskt genom skogen.

12

Gordon bodde i en liten stuga nere vid sjön nuförtiden. En svag rök ringlade ur skorstenen, det såg så fridfullt ut. På verandan stod en solstol med randigt tyg. På en krok hängde hans svarta regnkläder.

Paddy knackade på dörren och öppnade.

Gordon var inte hemma. Den jättelika sängen fyllde nästan hela rummet. Den var prydligt bäddad.

I kaminen glödde den sista resten av en brasa. På ett sängbord fanns en tekanna, en kopp och en bok som låg uppslagen. Där var en massa kaksmulor.

Paddy sniffade på dem. Hm, Gordon hade också ätit valnötsbollar till frukost. Koppen var urdrucken.

Kannan var lite ljummen. Han hade ätit frukost för en stund sedan och sedan gått iväg i ett ärende.

Jag väntar på honom, tänkte Paddy.

Hon tittade på boken ”Roliga historier om möss och paddor”. Gordon hade just läst en historia som var så här: Det var en musunge som fick syn på en fladdermus.

– Titta mamma, en ängel!

Hon fnissade. En fladdermus är en mus med vingar som kan flyga. En mus som kan flyga! Hon såg framför sig hur Gordon hade gapskrattat så den stora magen hoppat när han legat här och läst vitsar och ätit valnötsbollar.

13

Hon längtade efter honom. Det är inte gott för en polis att vara ensam, tänkte hon dystert. Två poliser tänker dubbelt så bra som en. Två poliser är dubbelt så modiga.

Sedan satte hon sig i solstolen på verandan. Hon hörde en munter sång.

Bom, bom, bom på promenad.

I skogen blir man alltid glad.

Lilla dagis, bom, bom.

Det var skogens dagis med skogens alla ungar som var på utflykt. Paddy gjorde honnör för musfröken som gick först. Alla ungarna hade ryggsäckar och blommiga västar. De gick och pladdrade i en lång rad. Hon kunde inte låta bli att lyssna på vad de sa: 14

En paddunge: – Jag ska slira i leran, ska jag …

En mullvadsunge: – Jag har tappat min ryggsäck.

Fröken: – Jag har den!

En kaninunge: – Sedan bygger vi ett hus att bo i!

En ekorrunge: – Vi blir bönder och sår nötter …

Kaninungen: – Nötter, urk. Morötter är bäst.

Och kakor ska vi så!

Oj, vad de pratade. Paddy lutade sig tillbaka och väntade. Och väntade. Men till sist var hon tvungen att gå tillbaka till arbetet på polisstationen.

Hon tänkte: Varför krafsar någon på polisstationens fönster mitt i natten? Och sedan bara försvinner.

Och var höll Gordon hus?

15

Det finns sammanlagt tre böcker om Kommissarie Gordon och Paddy: Det första fallet, 2012 Det sista fallet?, 2015 Ett fall i alla fall, 2016 Alla de tre böckerna finns även som ljudböcker.

kommissarie gordon – ett fall i alla fall © Text: Ulf Nilsson 2016 © Illustrationer: Gitte Spee 2016 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Sättning: Ellen Adolfsson, Bonnier Carlsen Typsnitt: Bembo Repro: Italgraf Media, Stockholm Tryckt i Lettland av Livonia Print, 2016 isbn 978-91-638-8607-2 www.bonniercarlsen.se