Issuu on Google+

Izzy & gänget – Vänskapen växer

Dogge Doggelito & Yoria Rivera Illustrationer av Yokaj Studio


IZZY OCH GÄNGET – VÄNSKAPEN VÄXER

© Text : Dogge Doggelito och Yoria Rivera, 2012 © Bild : Yokaj Studio, 2012 Omslagsformgivning : Yokaj Studio Formgivning : Sandra Bergström Redaktör : Sara Hedenberg/Sofia Hannar Typsnitt : Sabon och Giza Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt av Scandbook AB i Falun 2012 isbn 978-91-638-7112-2

www.bonniercarlsen.se


nervös som om jag skulle dj :a för ett helt fotbollsstadion. Huvudet känns lika intelligent som en låda kritor, händerna svettas floder och hjärtat bankar hårdare än basen på pappas megahögtalare. Första skoldagen känns alltid pirrig, men just idag har jag extra mycket att känna mig pirrig över. De andra i gänget tänker mest på hur det kommer att bli att börja fyran. Hela gänget var också kaxigt över att ha kommit in på musik- och danslinjen. Jag antar att hela gänget älskar rampljuset. Jag är helt övertygad om att mycket kommer att kännas

idag är jag lika

11


annorlunda i år, men för mig finns det en stor förändring som väntar. ­Skejtkillen Christoffer som jag lärde känna i somras kommer att börja på vår skola. Att han börjar kommer förändra ALLT. Jag vet inte om jag vågar visa honom hur mycket jag tycker om honom och att jag har blivit kär i honom. Mina kompisar vet om att jag hängde mycket med Christoffer i somras, men de känner inte honom. Tänk om de inte vill att han ska vara med i vårt gäng ! Jag hoppas att ingen skvallrar om att jag är kär. Då flippar jag ! För att göra allting värre hittade jag inget i min garderob förutom några gamla fula kläder från min jag-älskar-djur-på-alla-mina-kläderfas. Jag gjorde en djupdykning i kläd­högen som låg på golvet, men insåg snabbt att allt där luktade blöt gammal hund. Urk ! I ren panik gick jag in i pappas rum för att leta i hans garderob. Tvätthögen inne hos 12


­ appa var också gigantisk vilket gjorde mina p chanser att hitta nåt i hans garderob mikro­ skopisk ! Men envis som jag är så var det bara att sätta igång att leta, leta, leta.


Pappa satt på golvet och gjorde sin morgon­ meditation och tittade på mig som en zombie. – Namaste, sa jag retsamt. – Vad letar du efter ? frågade min snurriga yoga-pappa. – Nåt coolt att ta på mig första dan i skolan, förklarade jag. Har du nåt ? Pappa satt och funderade länge. Som om han befann sig långt borta på en annan planet. JORDEN ANROPAR PAPPA ! Till slut vaknade han till och började rota bland sina kläder. Längst inne i en av garderoberna hittade pappa världens häftigaste jacka. En svart Adidasjacka med ränder på ärmarna i reggaefärgerna gult, rött och grönt. På ryggen fanns ett stort etiopiskt lejon broderat. Jag viss­ te genast att jag hade hittat det perfekta plagget för att impa på min första skoldag. – Den var din mammas, sa pappa med ett leende. 14


– Wow, den passar precis, sa jag. – Jag köpte den till henne i 18-årspresent. Nu ger jag den till dig. – Tack pappa, den är jättefin. – Ja, den kan du skina i, sa pappa. Den passar dig verkligen. Jag tittade mig själv i spegeln och kände mig grymmare än nånsin. Som om jag var redo för vad som helst. Se upp världen för här kommer jag !


göra mig sällskap till skolan. Jag försökte förklara för pappa att det var lite barnsligt och fånigt, och att han ­säkert skulle bli blöt eftersom det regnade. Men de gav sig inte så till slut hade jag inget annat val än att låta dem följa med. När vi kom ut från hissen stod Alice, ­Adrian, Lova och Simon och väntade på mig vid porten med paraplyerna i högsta hugg. Vi sprang så fort vi kunde hem till Christoffer. Jag hade lovat honom att han kunde få gå med oss och få en rundvandring innan lektionerna började. Hela vägen till skolan bet pappa och bonny ville

16


­ hristoffer nervöst på naglarna. Inget av det C vi sa för att lugna ner honom hjälpte. Så farligt kan det väl ändå inte vara att komma som ny till vår skola ? ! Vi bits inte ! När vi kom fram till skolgården hade det slutat regna och solen kikade fram. Melina och Rodde var redan på plats vid basketplanen. Jag vinkade snabbt av pappa och Bonny innan vi gick in på skolgården. Alla på skolan rockade så klart i nya kläder och min nya flashiga jacka var helt klart en HIT. Alla i skolan var på topphumör och taggade inför den nya terminen. Den enda som inte såg så glad ut var Christoffer. Han såg likblek ut i ansiktet. Jag har nog aldrig sett honom så nervös. – Hur är det, mannen ? sa Melina till Christoffer. – Är lite orolig för min första dag bara, svarade Christoffer. 17


– Det ordnar sig, brorsan, sa Simon och klappade honom lugnande på armen. Inne i skolan stod eleverna i grupper kring skåpen. Det var många kompisar att hälsa på som man knappt sett under sommaren. När vi gick genom korridoren märktes det så himla tydligt att Christoffer var den nya killen i hooden. Han hade inga vänner att hälsa på. Det var knappt att han vågade prata med folk som nyfiket kom fram och undrade vem han var.


Christoffer var mer intresserad av att titta upp i skolans tak. Där är det coola målningar med olika stjärnbilder och galaxer. Skolans aula har den pampigaste målningen. Christoffer bara gapade när vi visade honom den. – Det här är en målning av Andromeda­ galaxen, förklarade Adrian. – Här inne kan man somna soft när lärarna eller rektorn håller tråkiga tal, sa Rodde och skrattade. När det var dags för Christoffer att gå in i klassrummet gav vi honom en knuff i rätt riktning. Han försvann med världens nojigaste min. – Han kommer inte överleva här, sa Adrian kaxigt. – Han vågade inte ens prata med folk som hälsade på honom, sa Melina surt. – Han får verkligen börja bli lite mer framåt om han ska överleva på vår skola, sa Rodde. 19


– Sluta! sa jag och blängde argt på gänget. Vi får stötta honom ! – Det är hans första dag på en ny skola, sa Simon. Det är nog inte så lätt. – Ta det lugnt, vi försöker så gott vi kan att vara schysta mot honom, sa Adrian surt. Men om det inte vore för dig, Izzy, skulle vi nog inte stå ut med honom. Han skämmer ut oss, jao. – Vad menar du ? frågade jag surt. – Inget särskilt, men jag hoppas att du tröttnar på den där nörden snart, sa Adrian. – Lyssna inte på honom, sa Simon. Jag tycker Christoffer är helt okej. – Jag fattar inte vad du ser hos honom, fortsatte Adrian. Jag hoppas verkligen att hela gänget ska ­acceptera Christoffer. Tjejerna och Simon verkar tycka att han är okej. Rodde tiger som muren om vad han tycker om Christoffer. Adrian där­emot har sagt att det är B att jag är 20


kär i nån som inte är från hooden. Som om det fanns en oskriven regel att man bara kan bli kär i betong­djungelbarn.

§ Du skall endast bli kär i en homie.

21


9789163871122