Page 1

Sulky och Bebbe regerar okej John Ajvide Lindqvist • Mia Ajvide


”Om man känner sig konstig, ledsen och inte passar in någonstans, så finns en ö där man får vara, den kan vara i fantasin eller verklig. Fantastiskt verklig eller verkligt fantastisk.”


Innehåll

Sulky och Bebbe kommer till världen 10 Sulky och Bebbe räddar Månen  13 Sulky och Bebbe vilar en stund 18 Sulky och Bebbe möter Gubben som vill ha 22 Sulky och Bebbe hjälper Bomben 28 Sulky och Bebbe slarvar bort Kungen 32 Sulky och Bebbe fyller år med dunder och brak 39 Sulky och Bebbe ser hur det är 46 Sulky och Bebbe möter Gubben med huvudet under armen 50 Sulky och Bebbe får en stor vän 55 Sulky och Bebbe far runt världen 58 Sulky och Bebbe möter Döden 63 Sulky och Bebbe tackar för sig 68


Sulky och Bebbe kommer till världen

en dag sa det Pang och ut kom Sulky. Bara några minuter senare sa det Bom och ut kom Bebbe. Sedan gick det ett år minus två dagar utan att något hände. Sulky och Bebbe blev helt bortglömda. Men efter ett år minus två dagar gick båda vilse i en mörk skog. Sulky gick vilse till vänster och Bebbe till höger. Mitt i skogen träffades de. ”Hej”, sa Sulky. ”Vad är du för en?” ”Jag är Bebbe”, sa Bebbe. ”Vad har du där?” Sulky hade en vagn. Den släpade han med sig ifall det skulle komma någon som ville köra honom. ”Det är min sittvagn”, sa Sulky. ”Konstig stridsvagn”, sa Bebbe. ”Inga kanoner ju.” Bebbe satte sig i vagnen. 10


Ingenting hände. Ingenting fortsatte att hända. Till slut sa Bebbe: ”Kör då.” ”Orkar inte”, sa Sulky ”Du är för tung.” Bebbe var tung. En gång försökte en tant väga honom. Då sprack vågen i fem bitar. Sedan var det ingen som försökte väga Bebbe mer. Sulky var så tunn och smal och skranglig att folk glömde bort att han fanns. När de fick syn på vagnen, sa de: ”Titta! En sulky! Den rör sig!” Därför trodde Sulky att han var Sulky. Bebbe trodde att han var Bebbe därför att folk alltid sa ”Vilken Bebbe!” när de fick syn på honom. Sanningen var att ingen någonsin hade gett dem några namn eller bytt deras blöjor.


”Okej”, sa Bebbe. ”Vi byter blöjor.” ”Jaha”, sa Sulky. De bytte blöjor med varandra. Bebbe fick Sulkys blöja och Sulky fick Bebbes. ”Puh”, sa Bebbe. ”Vilken asans trång blöja.” ”Oj”, sa Sulky. ”Vilken jätteblöja.” De blev tvungna att byta tillbaka. Så gick det till när Sulky och Bebbe kom till världen, träffades och aldrig mer skildes åt.


Sulky och Bebbe räddar Månen

det blev natt. Sulky och Bebbe var fortfarande vilse. Månen kom upp på himlen, rund och glad. In i skog­ en åkte han. Sulky och Bebbe såg honom lysa mellan trassliga grenar. ”Kolla”, sa Bebbe. ”Månen sitter fast.” ”Det bara ser ut så”, sa Sulky. Men där hade Sulky fel. Efter en timme hade Månen fortfarande inte rört sig en millimeter. Han började se rätt sur ut. ”Hör du, Mångubbe!” ropade Bebbe ”Har du trasslat in dig, va?” Månen svarade inte. Han höll på att bli röd av jobb­ et att ta sig loss från grenarna. Det rasslade, prasslade och hela världen höll andan. Skulle det inte bli någon Måne på himlen i natt?

13


Plötsligt hördes en dånande röst genom skogen. Ekorrarna sprang till sina bon. Fåglarna gömde sina huvuden under vingarna. Sulky kröp ihop bakom vagnen och Bebbe ramlade baklänges. Det var Månens röst. ”JA, JA, JA!” dånade Månen ”JAG SITTER VÄL FAST DÅ. HJÄLP MIG LOSS!” ”Alla gånger”, sa Bebbe och kravlade upp på fötter. Sulky tittade fram bakom vagnen. Månen försökte se vänlig ut. Det gick inte så bra. Han var för gammal. Dessutom satt han fast på ett irriterande sätt. Bebbe kunde inte komma upp i trädet. ”SKYNDA ER!” ropade Månen. ”JAG ÄR OTROLIGT FÖRSENAD!” ”Jäkta lagom”, sa Bebbe och försökte få grepp, men barken lossnade. Då hoppade Sulky upp på hans axlar och klättrade på. Det tog honom fem sekunder att komma upp till Månen. ”Nu då?” sa Sulky. ”Ta loss honom, vetja.” 14


Månen var hal som en ål och kall som en snöboll. Sulky pillade försiktigt. ”SKYNDA, SKYNDA!” skrek Månen. ”HELA VÄRLDEN VÄNTAR PÅ MIG!” ”Kunde du tänkt på innan du började trassla med trädet”, mumlade Sulky. Hans fingrar blev frusna när de halkade över Månen. ”Jag är faktiskt bara en bäbis och dessutom hungrig och kall.” ”SKYNDA! SKYNDA!” Sulky blev sur. Månskrälle! Ja, Sulky blev tvärsur och tog spjärn. Månen kom loss. Med ett skutt var han högt uppe på himlen igen. Nu log han som vanligt. ”BÄBIS!” sa Månen. ”DU HAR RÄDDAT MIG!” ”Ingen orsak”, sa Sulky. ”Men jag heter inte Bäbis. Jag heter …” ”BÄBIS!” envisades Månen. Det verkade som att han tyckte om att säga det. ”DU FÅR EN ÖNSKAN. VAD SOM HELST.” Sulky tänkte på godis, på varm choklad och på brylé­pudding. Så kom han på det. 16


”Jag önskar att jag inte var vilse!” ropade han. ”Och att min kompis Bebbe inte var det heller.” Det kom ett vitt ljus över dem. Plötsligt var de inte vilse längre. De var fortfarande i skogen, på samma plats. Men nu var det bra. Sulky klättrade ner från trädet. ”Snyggt jobbat”, sa Bebbe.

9789163869921