9789163869846

Julia & jag och det stora ekollonkriget

Text Sanna Tรถringe Bild Kristina Digman

Julia hemma hos mig Jag heter Edvin, fast alla kallar mig Idde. Jag bor i det gula huset på berget. Det finns ett grönt hus också, alldeles bredvid. Barnen i det gröna huset är dumma. Så säger i alla fall min syster Anna. Vi leker inte så ofta med dem, för det blir alltid bråk.

Framför husen finns stora träd som heter ekar. Det är därför vårt dagis heter Ekollonet och berget som vi bor på heter Ekhöjden. Vi har en lekplats också och många fåglar.

När jag tittar ut genom mitt fönster ser jag lekplatsen och ekarna.

Jag ser ända ner till centrum. På torget står en jättehög lyftkran. Jag skulle vilja sitta i den och titta på fåglarna som flyger. Från mammas fönster ser man andra saker, som motorvägen och skogen och sjön.

Men så långt får jag inte gå, inte ensam.

Julia bor i det gröna huset. Idag ska hon följa med oss hem, för hennes mamma är försenad och våra mammor känner varandra från jobbet. Julia går på mitt dagis, men jag har aldrig lekt med henne förut.

8

julia

&

jag o ch det stora ekollonkriget

– Vet du hur man gör när man vill gå vilse? frågar Julia.

– Nää, svarar jag.

– Då blundar man bara när man går, säger hon.

Så blundar vi, men vi går ändå inte vilse, för mamma är med oss och vi är nästan hemma nu.

Men vi trillar i sandlådan. Och då skrattar vi.

Sen vill Julia kasta lite sand på mig, bara på skoj.

– Jag ska bara salta och peppra lite grann, säger hon.

10

Så saltar jag och pepprar på henne och då skrattar vi ännu mer. Sen lägger vi oss i gräset bredvid sandlådan och tittar på lyftkranen och husen och himlen och måsarna.

Julia säger att det är fyrtioåtta fönster i hennes hus, men jag kan inte räkna till mer än tretton.

– Vilket tycker du är finast, mås eller flygplan? frågar jag.

Hon tycker att flygplan är finast, men jag tycker bäst om mås.

– Kan du fåglar? frågar jag Julia.

Men det kan hon inte. Hon vet inte ens att mås heter mås.

– Jag kan lära dig om du vill, säger jag.

julia

&

jag o ch det stora ekollonkriget

– Ni kan väl gå in i ditt rum Idde, säger mamma när vi kommer hem. Du kan ju visa Julia dina saker.

– Jag heter faktiskt Edvin, säger jag.

Då tittar Julia på mig.

– Edvin, säger hon sen. Fint namn.

Julia går runt och tittar lite, men hon vill inte leka.

– Ska vi bygga med tågbanan, frågar jag. Men det vill hon inte.

Fast när vi lägger pussel blir hon glad, för hon hittar alla bitarna.

Sen blir Julia gladare och gladare. Först vill hon att vi ska hoppa upp och ner i min säng, så vill hon smyga på mamma.

– Men hon steker ju bara pannkakor, säger jag.

– Vi kan väl gömma oss, säger Julia. Jag gömmer mig först, så får du leta.

– Men vi får inte gå in i Annas rum, säger jag.

Anna är min storasyster och hon blir väldigt arg om man rör hennes grejor.

Jag blundar, räknar till tretton och börjar leta. Men Julia finns ingenstans. Jag går runt i hela lägenheten, i mammas och pappas sovrum, i badrummet och överallt.

Då kommer Anna hem. Hon slänger sin väska i hallen och går in i sitt rum. Sen hör jag ett skrik.

När Anna blir arg skrynklar hon ihop ansiktet så att ögonen blir som små streck.

12

julia hemma hos mig

– Vem har varit i mitt rum, ropar Anna och kommer utspringande i köket. Så börjar hon gråta. Någon har haft sönder mitt lila rådjur. Hela benet har gått av, snyftar hon.

Anna samlar på små glasdjur i olika färger. De brukar stå på en hylla så att solen kan lysa på dem. Men nu ser vi att alla glasdjuren ligger på hennes säng.

– Titta, säger Anna och ser argare och mer skrynklig ut än vanligt. Så pekar hon på mig. Är det du som har gjort det här?

Då piper någon. Någon som ligger under sängen. Ett huvud tittar fram. Det är Julia. Hon ser glad ut, inte alls rädd.

Anna tittar på Julia.

– Är du Jims lillasyster?

När Julia nickar drar Anna ut henne och puttar henne mot dörren där jag står.

– Grym …, viskar hon och går rätt mot oss. Jag kommer att bli grym om ni rör mina saker en gång till.

Så säger hon alltid när hon vill skrämmas.

– Jag gillar inte Jim, säger hon sen. Du kan tala om för honom att han ska akta sig.

– Din syster är dum, säger Julia. Jag vill gå hem nu.

Precis då ringer det på dörren. Det är Julias mamma.

Innan hissen går ner ropar Julia: – Edvin! Vi leker imorgon, va!

julia

&

jag o ch det stora ekollonkriget

© Text Sanna Töringe, 2012 © Bild Kristina Digman, 2012 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Text och illustrationer i kapitlet ”Det stora ekollonkriget” har tidigare publicerats i ”Den rosa barnkammarboken” 2009 Formgivning Lena Thunell, Bonnier Carlsen Typsnitt Indigo Repro AllMedia Öresund AB, Malmö Tryckt i Lettland av Livonia Print, 2012 isbn 978-91-638-6984-6 www.bonniercarlsen.se