9789163868603

l r i g a f a a g n a F djur

o

Text: Martin Widmark Illustrationer: Kristina Grundstrรถm

FÅNGA FARLIGA DJUR

© Text: Martin Widmark 2011 © Bild: Kristina Grundström 2011 Tryckt av Livonia Print, Lettland 2011 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag AB isbn 978-91-638-6860-3

www.bonniercarlsen.se

Kapitel 1

– Skynda dig Johannes! Det är bråttom!

Det var min mamma som ringde. Jag var hemma för vi var lediga från skolan den dag­en. Min mamma jobbar på dagis, och nu ville hon att jag skulle komma dit. Jag har följt med min mamma till jobbet många gånger, men nu var det länge sedan.

5

Jag sprang genom stan och undrade vad hon kunde vilja. När jag öppnade ­grinden till dagisgården försvann solen bakom några tunga gråa moln. Vinden ruskade ­grenarna i ett träd och röda blad virvlade i luften. Det var höst. Jag såg hur mamma vinkade från ett fönster därinne.

6

– Vad bra att du kunde komma! sa hon när jag öppnade dörren.

– Vad är det som har hänt? frågade jag.

– Jag måste in till sjukhuset med Sara, sa mamma. Jag tror att hon har brutit ett finger.

8

– Men, sa jag. Varför ringer du inte ­hennes mamma eller pappa?

– Ingen som svarar, sa mamma och drog på sig en jacka. Kom nu Sara!

En liten tjej kom ut i hallen. Hon höll sin ena hand vilande i den andra.

– Hej, sa jag.

– Hej, sa hon.

Hennes underläpp darrade.

– Lycka till hos doktorn!

Sara nickade till svar.

– Jag är tillbaka om några timmar, sa mamma. Thomas finns ju i köket om det skulle vara något.

9

– Jag såg mamma skynda iväg över dagisgården till en taxi som väntade på gatan. Jag satte mig på en bänk och knöt av mig skorna. Då öppnades dörren till köket och ut kom Thomas springande.

Han var alldeles grön i ansiktet.

– Jag måste hem! sa han.

Thomas slängde upp dörren och försvann ut. Precis när han kommit utanför dagisgrindarna, kräktes han i en buske.

Då hörde jag ett skrik som nästan fick mitt hjärta att stanna.

– Aaaaaaaaaj! skrek någon inifrån ­lekrummet.

10

11

Kapitel 2 Jag öppnade dörren in till det stora rummet där barnen brukade leka. Skriket jag hade hört kom från en pojke som låg på golvet. Över honom låg fyra andra ungar i en stor hög.

– Aaaaaj! skrek pojken igen. Släpp mig så ska ni få stryk!

– Släpp dig själv, skrek en av dem som låg på honom.

– Sluta, sa jag. Sluta!

Men ingen lyssnade på mig.

Två tjejer hade klättrat upp på en ­bokhylla. Nu satt de däruppe och k ­ astade ner flörtkulor på de andra barnen.

– Det regnar köttbullar! skrek de.

13

– Kom ner! sa jag, så strängt jag kunde.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra! ”Jag är tillbaka om några timmar”, hade mamma sagt. Några timmar, tänkte jag. Då kommer de här ungarna att ha rivit hela dagiset.

Men så kom jag på en idé.

– Vi går ut och leker. Vill ni det?

Jag tittade ut genom fönstret.

Därute föll de första regndropparna tungt mot ­sandlådan och gungställningen. Och ­plötsligt l­ystes hela rummet upp av en blixt.

Sekunden efteråt dundrade åskan så att hela huset skakade. Så slocknade ljuset och allt blev mörkt som på kvällen. Barnen ­slutade leka.

– Jag är rädd, pep en av tjejerna uppe på bokhyllan. Det låter som en tiger som ryter!

14

Jag kom plötsligt att tänka på min farfar.

Han hade alltid berättat så spännande historier om djur för mig.

Barnen som hade legat och brottats på golvet reste sig upp och kom fram till mig.

Då lystes rummet åter upp och strax brakade det till igen.

Barnen tryckte sig mot mina ben.

– Vi går in i kuddis, sa jag.

Den här gången lydde alla barnen och vi gick in i kuddrummet.

– Vad ska vi göra? frågade han som hade legat underst på golvet.

– Vi ska fånga en tiger, sa jag.