9789163868467

Katarina Genar

Pensionat

Vida blicks g책ta

Vinjetter av Kristina Digman

1.

det är tidig sommarmorgon. I Sagas rum står fönstret på glänt. Måsarna skriker bortifrån havet, men Saga sover djupt. Bea får stryka henne över kinden flera gånger innan hon äntligen, yrvaken, tittar upp.

– Jag sticker nu, viskar Bea. Orkar inte vara här hemma längre.

Då minns Saga. Gårdagens hemska bråk. Bea som skrek till mamma och pappa att de inte fattar någonting. Mamma och pappa som var arga. Hon visste inte vad det handlade om för hon hade gjort som hon alltid gjorde när det blev bråk. Gått upp på sitt rum och dragit täcket över huvudet. Hållit för öronen. De bråkade ofta, mamma, pappa och Bea, men den här gången hade det varit värre än vanligt.

5

En bil svänger upp utanför.

– Taxin, säger Bea. Jag måste gå.

Hon reser på sig.

– Jag tar tåget till Köpenhamn. Jag känner en kille som kanske kan fixa jobb på ett ställe där, Prinsens krog heter det.

Hon böjer sig fram och tar tag om Sagas axlar.

– Men lova att du inte berättar det för någon! Vad som än händer. Berätta det inte!

Saga sväljer flera gånger, det känns som om hon har en stor klump i halsen. Sedan nickar hon och lovar att hålla tyst.

Bea släpper taget och drar med handen över Sagas kind.

– Du är världens bästa lillasyster.

Tyst och försiktigt smyger Bea ut ur rummet. Saga ligger kvar i sängen och hör hur hon fortsätter nerför trappan. Det knastrar när Bea går över grusgången, bort till taxin. Saga skyndar sig upp ur sängen. Genom fönstret ser hon hur taxichauffören lyfter in Beas ryggsäck i bilen. Hon ser Beas smala rygg, det långa rödfärgade håret, den fransiga jeansjackan.

Nej, hon får inte åka!

Saga rusar nerför trappan, slår upp dörren och springer ut i den svala morgonluften med nattlinnet fladdrande kring benen. Gruset river mot fötterna när hon skyn6

dar bort till grinden. Men taxin är redan på väg nerför backen och precis när Saga kommer fram försvinner den bakom kröken.

Saga suckar. Första dagen på sommarlovet. Och Bea har stuckit. Hon som hade lovat att de skulle vara hemma tillsammans fram till midsommar när mamma och pappa skulle börja sina semestrar. Och så blev det så här!

Saga stirrar bort mot kröken. Tänk om hon kan få Bea att ångra sig och komma tillbaka. Hon blundar så hårt hon kan, vänd om, tänker hon, vänd om, vänd om, vänd om … I fantasin ser hon hur Bea knackar taxichauffören på ryggen, säger till honom att åka tillbaka, fort som bara den, min syster väntar på mig där hemma!

När hon öppnar ögonen känner hon sig alldeles snurrig och det ser ut som om det flimrar små stjärnor i luften. Om tankeöverföringen har lyckats så borde taxin komma nu.

Men det kommer förstås ingen taxi. Vägen är alldeles tom. Nej, såklart att Bea inte skulle ångra sig och komma tillbaka. Säkert sitter hon med nerdragen fönsterruta och det röda håret flygande i vinden och säger åt chauffören att köra så fort som möjligt!

Saga huttrar till i sitt tunna nattlinne. Ljuset är skarpt från den blå himlen, men trädgården ligger fortfarande 7

i skugga. Då ser hon plötsligt någonting röra sig nere i backen, alldeles i kröken där vägen svänger. Någon kommer långsamt cyklande uppför backen.

Kommer Bea tillbaka?

Nej, det är förstås inte Bea. Det är en man som sitter på cykeln. Han är kort och brunskäggig med en tjock guldring i ena örat. Han ser ut lite som ett troll och är inte det minsta lik Bea. – God morgon, sköna mö, ropar han högtidligt när han närmar sig grinden. Jag ämnar ödmjukast leverera en tidning till denna avlägsna adress.

Tidningsbudet stannar precis framför Saga och drar fram en hoprullad tidning ur cykelkorgen. Hans panna är blank av svett efter den långa uppförsbacken och han lutar sig mot styret och pustar.

– Fantastisk utsikt, säger han och ser ut över det glittrande havet. Men backen är ju rena mardrömmen för en tjockis som jag.

Han klappar sig på magen och ler brett mot Saga.

– Första dagen på jobbet. Får se om jag orkar mig upp hit fler gånger. Fast väldigt trevligt att du står här och väntar på tidningen.

Såklart undrar han varför Saga står där, tidigt på morgonen, barfota i nattlinne. Inte är det ju för att vänta på tidningen i alla fall, fast det kanske verkar så.

8

– Tjusig kåk, säger han och nickar mot det stora fyrkantiga huset. Med panoramafönster och allt. Flott värre. Äntligen får Saga den hoprullade tidningen han har i handen.

– Sista exemplaret. Nu ska jag hem och sova, och du får väl gå in och läsa tidningen.

Sedan sätter han sig på cykeln, sträcker ut sina korta ben och rullar nerför backen.

Saga blir stående en stund och tittar på huset. Det är mörkgrått med stora fönster. Mamma säger att det är funkis. Saga tycker att det är fult. Hon trivdes bättre i radhuset nere i samhället, där de bodde förut. Då hade hon nära till sin bästa kompis Vera och de kunde ha sällskap till skolan varje dag. Nu är det långt till allt.

Utom till havet förstås. Det var därför mamma och pappa köpte huset. Vi föll för utsikten, brukar de säga när gäster kommer på besök. Man har utsikt över havet både från köksfönstret och från vardagsrummet.

Bea tycker att huset är snobbigt. Ibland verkar det nästan som om hon skäms för det.

I våras var deras hus med i en inredningstidning.

Smakfullt och havsnära, stod det överst på sidan. Mamma var mycket nöjd. Saga syntes som en liten suddig fläck 9

i ena hörnet på en av bilderna. Mamma hade tvingat på henne en vit klänning så att hon skulle passa in lite bättre och inte synas för mycket. Bea hade förstås vägrat att vara med över huvud taget.

Saga går tillbaka mot huset. Vem ska hon nu vara med när Bea inte är hemma? Om åtminstone Vera vore här, men hon har åkt till sina kusiner i Norrland och kommer inte hem förrän på midsommarafton.

Precis när Saga ska gå in hör hon att det prasslar till i rabatten, intill huset. En liten dunig, svart kattunge kikar fram bland blommorna. Så söt, den har hon aldrig sett förut! Kattungen lägger huvudet på sned och tittar på henne. De stora ögonen blänker i guldbrunt, men blicken är sorgsen på något sätt.

– Vem är du? viskar Saga och böjer sig ner. Är du hungrig?

Hon får lust att ta med sig katten in och ge den något gott. Grädde kanske?

– Kom, lockar hon och sträcker fram handen.

Katten drar sig snabbt tillbaka och försvinner in bland blommorna igen.

Hon tittar runt i rabatten, men den är borta. Tyst smyger hon upp till sitt rum. Kanske kan hon ställa ut en skål med grädde sedan. Katten var så liten och mager.

10

Dörren in till mammas och pappas rum är stängd.

Klockan är kvart över sex. Saga kryper ner under täcket.

Bläddrar lite i tidningen. Efter en stund börjar texten flyta ihop framför ögonen. Hon lägger tidningen på golvet bredvid sängen och somnar.

11

pensionat vida blicks gåta © text: Katarina Genar 2011 © omslagsbild och vinjetter: Kristina Digman 2011 Repro: All-Media, Malmö Typsnitt: Bembo Redaktör: Daniela Villa Omslagslayout och sättning: Fredrika Siwe/Bonnier Carlsen Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt i Tyskland av GGP Media GmbH, 2011 isbn 978-91-638-6846-7

www.bonniercarlsen.se