9789163867385

och

sm책krypens hemlighet

Katerina Janouch & Sofia Falkenhem

S kapitel 1

Rösten på vinden Dropparna trummade envist mot taket. Det hade regnat ihållande i flera dagar och solen höll sig borta.

Fy för ett sådant blött sommarlov! Å andra sidan fanns det gott om tid att klura och fundera. Att rota runt på vinden och leta efter intressanta saker.

Faktiskt var det tack vare regnet som Pomona hittade Klokaste boken.

Och faktiskt var det därför som hon och bästa kompisen Ruben bestämde sig för att bli hemliga agenter.

11

”Världen är full av olösta mysterier och spännande uppdrag”, stod det i boken, som hade legat i en dammig kista.

Hur den kommit dit visste inte någon av dem, men när de plockade upp den förstod de att den både var viktig och väldigt speciell.

Tänk om den hade legat där och väntat på dem. Kanske i flera hundra år?

Nu satt Pomona på vinden och väntade på att Ruben skulle vakna. Under tiden öppnade hon boken på måfå och bläddrade bland sidorna.

Där, på sidan 73, stod något intressant: ”I regnigaste ovädret”, läste hon högt, ”då kommer alla mysterierna. Var redo! Och vet du vad, glöm inte gummistövlarna.”

Pomona pillade på högra örsnibben, som alltid när hon funderade på något.

– Gummistövlar, sa hon för sig själv. Det är bara klumpigt.

Hon föredrog gympaskor. I stövlar kunde man ju inte klättra i träd! Eller springa ordentligt.

13

Pomonas hund Dusty, en lurvig liten fårhund, viftade på öronen där han låg på golvet.

Helst ville han ut i Tallskogen, han brydde sig inte alls om att det regnade. Det var ju bara att skaka ur pälsen så blev man torr igen.

Faktiskt gillade Dusty att bli blöt. Några gummistövlar behövde han inte bry sig om. Inte paraplyer heller.

Dusty älskade alla väder.

Nu buffade han otåligt på Pomona med nosen. Som om han ville säga: Måste vi verkligen sitta här hela dan?

– Vänta Dusty! Vänta lite bara, suckade Pomona utan att lyfta blicken och sjönk djupare ner över boken.

Hade det varit en vanlig dag hade Dusty bara voffat tillbaka och borrat ner huvudet mellan tassarna, och kanske tagit sig en tupplur i väntan på att få komma ut.

Men det var ingen vanlig dag.

Det var en alldeles ovanlig måndag mitt i den regnigaste sommaren på en miljon år.

Och plötsligt hörde Pomona hur någon sa, klart och tydligt och väldigt bestämt: – Att vänta är det tråkigaste som finns.

Pomona vände på huvudet så snabbt att det lockiga håret flög, först åt ena hållet, sedan åt det andra. Var det någon som stod gömd bakom takbjälken och skojade med henne?

15

– Ruben, är det du? ropade hon för säkerhets skull.

Hade han kommit uppför trappan utan att hon hörde det?

Men Ruben syntes inte till. Det var bara hon, Pomona, där.

Och så Dusty förstås.

Kanske var det regnets fel. Med regnigaste ovädret kom ju alla mysterierna, så stod det i boken.

Hon rös till. Usch, det var ju nästan läskigt det här.

– Du, det är ingen fara. Det är bara jag, sa rösten igen.

Nu hoppade Pomona upp från golvet.

Klokaste boken for i golvet med en smäll.

16

– Vem är det? ropade hon. Vem är det som pratar?

17

S kapitel 2

Dustys hemlighet – Vad skriker du för? sa Ruben som just dök upp.

Han var fortfarande lite morgontrött.

– Hej, vad skönt att du kommer, sa Pomona och såg helt skärrad ut. Det är någon här.

Någon som … pratar …

– Nej, du inbillar dig bara, sa Ruben och skrattade.

– Hon inbillar sig ingenting. Det är jag, sa rösten.

Ruben blev stående med öppen mun. Han såg sig omkring. Men den enda han kunde upptäcka var Dusty.

19

– Vem då? undrade han.

Nu reste sig hunden och sträckte på sig.

– Dusty, så klart, sa han tydligt och slickade sig om nosen. Det är mig ni hör.

Pomona spärrade upp ögonen.

– K-kan du prata? stammade hon.

– Voff, sa Dusty. Både människoprata och hundskälla. Och … min blygsamhet hindrar mig från att säga det, men jag kan ytterligare några språk.

Han viftade på svansen och satte sig ner.

– Vilka då? frågade Ruben som var den som först hade hämtat sig från chocken.

– Tja … kattmjauet är jag halvbra på.

Och kaninpipet. Flugsurret, däremot, har jag inte orkat öva på, det är rätt komplicerat.

Flugorna yrar mest om sockerkaka hela tiden.

– Sockerkaka?

Pomona såg ut som ett frågetecken.

20

– Japp, sa Dusty. Deras favoriträtt. Men en sak ska ni veta, jag pratar inte med vem som helst. Sådana är reglerna.

– Vilka regler? undrade Ruben.

– Reglerna för djurriket och människoriket, sa Dusty. När hundstjärnan står i öster ovanför Hundlokeängen, samtidigt som det regnar på Pussochkram-holmens sydvästra spets, då kan vissa hundar börja prata.

Pomona såg förvirrad ut.

– Hur går det till?

Dusty fortsatte: – Det måste regna tjugo dagar i sträck för att omvandlingsformeln ska gå i lås. Och den gäller inte alla hundar, utan bara somliga.

Somliga väldigt speciella hundar. Sådana som jag.

Ruben rynkade pannan.

– Fast …

Dusty lade huvudet på sned.

– Vad? – Du har ju aldrig pratat förut. Fastän det har regnat.

22

Dusty vägde på tassarna.

– Den speciella omvandlingsformeln har aldrig funkat förr. Omständigheterna har aldrig varit helt perfekta. Hundstjärnan har skymts av moln och regnet har inte varit lika blött, helt enkelt.

Ruben såg inte helt övertygad ut.

– Men om det slutar regna? Vad händer med ditt prat då?

Dusty suckade.

– Det finns en risk …

Nu avbröt Pomona.

– Risk? För vad?

– För att jag bara ska kunna prata med er två då. Om det slutar regna alltså. Och, om det blir väldigt torrt … Då kanske jag måste hålla tyst helt och hållet. Mer än så kan jag inte säga. Vi talande hundar måste få ha lite hemligheter, vi också. Kan ni vara snälla och inte fråga mer.

23

– Vi lovar, skyndade sig Ruben att säga.

Då kanske du kan hjälpa oss med vårt allra första fall?

– Gärna, sa Dusty. Vad är det som har hänt?

– Vi berättar mer på vägen dit, sa Ruben.

– Bäst att sätta igång med detsamma, nickade Pomona. Kom, så sticker vi!

agenterna och småkrypens hemlighet © Text: Katerina Janouch 2011 © Illustrationer: Sofia Falkenhem 2011 En originalproduktion från Bonnier Carlsen bokförlag, Stockholm 2011 Redaktör: Agneta Wallgren Biträdande textredaktör: Oskar Sjölander Formgivning: Ellen Adolfsson Typsnitt: Sabon Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Tryckt i Tyskland av GGP Media GmbH, 2011 1:a upplagan ISBN 978-91-638-6738-5 www.bonniercarlsen.se