9789163866326

BARISTAS fรถrsta boken

Baristas_inlaga.indd 3

10-04-29 10.08.28

Tidigare utgivet av Denise Rudberg på Bonnier Carlsen Bokförlag: Tillsammans (2007) Tillsammans: andra boken (2008) Tillsammans: tredje boken (2009)

BARISTAS: FÖRSTA BOKEN ISBN 978-91-638-6632-6 Copyright © Denise Rudberg 2010 Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2010 Redaktör Annika Meijer Omslagsformgivning Marit Messing Omslagsfotografi Simon Johansson Sättning Bonnier Carlsen Tryckt av ScandBook AB i Falun, 2010 www.bonniercarlsen.se

Baristas_inlaga.indd 4

10-04-29 10.08.28

Denise Rudberg

BARISTAS fรถrsta boken

Baristas_inlaga.indd 5

10-04-29 10.08.29

Baristas_inlaga.indd 6

10-04-29 10.08.29

Nicolas

H

an vaknade av att hon smekte honom på armen. Kysste honom i halsgropen, för att sedan lekfullt nafsa honom i örsnibben. Hon

kröp tätt intill honom och lade sitt ena ben över hans båda. Han kände hur varm hon var. Hon smekte honom över magen och strök sakta med ett finger längs kalsongens resår. Han blundade och svalde. ”Jag älskar dig”, viskade hon sömnigt.

Snabbt satte han sig upp och hostade. Lite mer och lite längre än han behövde. Utan att vända sig om och se på henne drog han täcket åt sidan och satte sig upp. ”Jag måste hoppa in i duschen nu. Jag kan inte komma för sent, vi har matte första timmen.”

7

Baristas_inlaga.indd 7

10-04-29 10.08.29

Utan att invänta hennes protester öppnade han sovrumsdörren och skyndade in i badrummet. Hans mamma hade just duschat. Stora droppar hängde tunga på fönsterrutan och spegeln var suddig av imma. Han gnuggade fram sin spegelbild. Ett trött ansikte tittade tillbaka på honom. Det mörka, lockiga håret behövde klippas. Innan han fällde upp toalettlocket vred han om låset och satte på duschen. Det tog alltid en evighet att få igång varmvattnet.

Han slöt ögonen medan han borstade tänderna.

Han visste att han inte skulle kunna undvika det särskilt länge till. Dessutom hade han ingen som helst aning om hur det skulle gå till. Hur gjorde man en sådan sak?

Utanför hördes röster. Hon pratade med hans mamma. De skrattade åt något som de båda hade sett på teve. Hans mamma frågade om hon ville komma över samma kväll och ha tevekväll tillsammans med dem. Han hörde hur de gick ut i köket och började duka fram frukost. Med en djup suck satte han sig ovanpå toalettlocket och lät huvudet sjunka ner i händerna. Han önskade att han var tillbaka hos sin pappa i New York. Allt hade känts så otroligt mycket lättare där.

8

Baristas_inlaga.indd 8

10-04-29 10.08.29

Ruben

”D

u måste gå upp nu om du ska åka med mig och pappa. Annars får du ta tåget.”

Han öppnade motvilligt ögonen och hasade

sig upp till sittande ställning. Kläderna han hade haft

dagen innan låg på stolen och han övervägde att bara hoppa i dem igen och strunta i att duscha. Men vid närmare eftertanke insåg han att det var precis vad han gjort dagen innan. Han öppnade istället dörren in till sitt badrum och tog en snabbdusch på mindre än en minut. I garderoben hade hans mamma lagt in hans rena tvätt, tröjorna prydligt vikta och sorterade efter färg, precis som hon alltid gjorde. Han flyttade irriterat på de översta. Hans föräldrar hade köpt dem i New York förra året men han hade aldrig gillat dem.

9

Baristas_inlaga.indd 9

10-04-29 10.08.29

De starka färgerna passade inte ihop med hans rödlätta hår och ljusa hy.

Ett par minuter senare studsade han nedför trappan och möttes av sina båda föräldrar som otåligt stod med ytterkläderna på och trampade vid dörren. ”Du måste gå och lägga dig i tid. Vi kan inte hålla på så här varenda morgon. Det här är ju värre än när du gick på dagis och bråkade över vilka kläder du skulle eller inte skulle ha på dig.” ”Jaja, men sluta tjata. Jag är ju här nu, eller hur?”

Hans pappa tittade irriterat på honom och öppnade ytterdörren. Ruben klev ut och drog upp axlarna när han kände det kalla regnet mot ansiktet. Han skyndade sig att hoppa in i baksätet och trasslade fram hörlurarna till iPoden. Bilen startade och körde nedför den välkrattade uppfarten. Hans mamma försökte fråga honom något, men han höjde bara volymen och låtsades som om han inte hörde. Han orkade inte prata så här tidigt på morgonen. Särskilt inte utan frukost i magen.

10

Baristas_inlaga.indd 10

10-04-29 10.08.29

Ludvig

Ӏ

r du vänlig och flyttar på dig så att jag kan se hur jag knyter slipsen?”

Hans pappa var rödflammig i ansiktet och

lika stressad som vanligt. ”Fast du kan ju faktiskt gå in i ert badrum.” ”Tyvärr inte, där sitter din mamma just nu och

tycker synd om sig själv. Som vanligt.”

Ludvig såg svettdropparna som brutit fram likt små pärlor på pappans panna. ”Måste du alltid vara så sjukt jävla otrevlig?” ”Och måste du alltid svära?” ”Men dra åt helvete, jag svär hur jävla mycket jag vill. Jag är för fan i mitt eget badrum.”

Hans pappa ryckte till och vände sig mot honom, 11

Baristas_inlaga.indd 11

10-04-29 10.08.29

hans blick var hård, kall och obehagligt svart. ”Ditt badrum? Mig veterligen är det jag som äger den här lägenheten, inte du! Och så länge du bor under mitt tak så ser du till att uppföra dig, okej?” ”Så det är din lägenhet nu? Mamma då, har du glömt henne? Och jag uppför mig fan så mycket bättre än vad du gör. Så fort du är hemma bråkar alla. Fattar du inte att alla tycker att du är en jävla idiot? Ett stort svin som ingen i den här familjen vill ha något att göra med.”

Ludvig var övertygad om att hans pappa skulle klippa till honom, men ingenting hände. ”Du och jag ska ha ett allvarligt samtal om hur man uppför sig när jag kommer tillbaka från London.

Och du kan glömma att du får några pengar den här månaden, har du förresten fixat något jobb? Eller är det för svårt för vår lilla akademiker?” ”Jag kan i alla fall plugga. Vad var det du hade i matte förresten? Tvåa, eller hur? Du är så patetisk med dina kostymer och all skit.”

Hans pappa drog till sin slips så hårt att skinnet på halsen blev rött. Han blängde på Ludvig i spegeln.

Deras blickar var lika svarta och innan hans pappa lämnade badrummet vände han sig mot honom. ”Du kommer inte att få några mer pengar det här året, och det kommer jag att säga till din mamma 12

Baristas_inlaga.indd 12

10-04-29 10.08.29

också. Från och med nu får du tjäna dina egna pengar om du ska ha något. Har du förstått?” ”Tror du att jag bryr mig om dina jävla skitpengar?”

Hans pappa fortsatte ut i hallen utan att se på honom. Ludvig ville rusa efter honom och slå honom hårt i ansiktet, göra honom illa. Slita av honom den där äckliga slipsen och löjliga kostymen, som fick hans pappa att tro att han var något han aldrig skulle kunna bli: en man som var respekterad. Ludvig skulle aldrig respektera sin pappa, det hade inte gjort på väldigt länge. Kanske så länge han kunde minnas. Ytterdörren slogs igen med en smäll. Från det andra badrummet hördes dämpade snyftningar och Ludvig visste att hans mamma grät.

Själv gick han ut i köket och lyfte ut ett mjölkpaket ur kylen. Tomt så när som på en liten skvätt på botten.

Med en suck slängde han det i soporna och öppnade ett nytt. Han hällde upp ett glas och doserade ett par skedar O’boy-pulver. Efter viss tvekan stoppade han ner en brödskiva i rosten. Onsdagsmorgonen bjöd på dubbeltimme i matte så det var lika bra att få i sig något. Dessutom skulle de ha genomgång av vad som skulle komma på nästa veckas prov. ”Kan du lägga i en macka till mig också?”

Hans storasyster Siri satt fortfarande i nattlinne och det blonda håret var uppsatt i en lös knut. Hon 13

Baristas_inlaga.indd 13

10-04-29 10.08.29

såg trött ut. Hans andra syster, som var lika gammal som han själv, verkade ha sovit över hos sin pojkvän.

Utan att svara lade Ludvig i ytterligare en skiva i rosten och började rota runt i kylen efter pålägg. Han märkte hur hon såg på honom. ”Gick pappa, eller?”

Han stirrade ner i bänkskivan och ryckte på axlarna. ”Vet inte.” ”Bråkade ni igen?”

Han nickade kort. Siri suckade. ”Jag fattar inte att de inte skiljer sig. Vad håller de på med?”

Han svarade inte utan koncentrerade sig på de varma brödskivorna som precis hade hoppat upp.

Snabbt bredde han den ena och började äta den samtidigt som han gick ut ur köket. ”Jag måste skynda mig, jag börjar tidigt idag.”

Hans syster svarade inte. Hon hade börjat ögna igenom en tidning hon hittat på bordet.

Inifrån badrummet hörde han sin mamma tappa upp badvatten. Hon grät inte längre och han knackade försiktigt på dörren. ”Jag sticker till skolan nu.”

Hans mamma stack ut huvudet. Hennes ögon var rödsprängda.

14

Baristas_inlaga.indd 14

10-04-29 10.08.30

”Det ligger några hundralappar i min plånbok, men du får bara ta en. Jag har lovat Siri pengar till frisören.

Hur har det gått med jobbletandet förresten?”

Han skakade på huvudet. ”Jag har inte hittat något. Men jag fixar det. Jag lovar.”

Hans mamma blinkade och log. ”Lycka till. Och säg till om du behöver hjälp, okej?”

Han skyndade sig ut i hallen och öppnade sin mammas plånbok. Först drog han ut två hundralappar men sedan stoppade tillbaka den ena. Det var bättre att han fixade ett extrajobb. Han höll med sin storasyster, det var lika bra att de skilde sig. De borde ha gjort det för länge sedan. Som det var nu ville ingen vara hemma, alla gjorde sitt bästa att undvika varandra.

15

Baristas_inlaga.indd 15

10-04-29 10.08.30

Nicolas

H

an skyndade sig uppför trappan till Östra Reals massiva ekport och förbi den stora klunga som alltid stod och hängde där. Hans

mamma hade berättat att när hon gick där, hade trap-

pan använts som rökruta. Nu för tiden rådde det strikt rökförbud inom hela skolområdet.

Inne i entrén trängdes alla för att hinna till sina lektioner och Nicolas rynkade på näsan åt den fuktiga luften som påminde om blöt hund.

Han brydde sig inte om att gå förbi sitt skåp eftersom han hade matteböckerna i väskan. Istället gick han direkt uppför trapporna till andra våningen. De flesta verkade redan ha hunnit sätta sig. Läraren stod framme vid tavlan och skrev upp några ekvationer 16

Baristas_inlaga.indd 16

10-04-29 10.08.30

samtidigt som han lyssnade på en ursäkt som handlade om en borttappad bok. Nicolas satte sig tungt ner på en av platserna längst fram och tog upp sina böcker. Utan att tänka började han genast skriva av mattetalen på tavlan. Tankarna gled tillbaka till morgonens händelse. Han skämdes, visste att hon hade tagit illa upp. Innan han hade gått hade han pussat henne på munnen och sagt att han såg fram emot att de skulle ses under kvällen. Han visste att hans lögn inte hade varit särskilt övertygande. ”Nicolas!”

Han ryckte till och vände sig mot personen som satt bakom honom. Det var Alexander, en lång kille som han brukade äta lunch med när de hade håltimme på onsdagar. Alexander var, liksom han själv, betydligt längre än de flesta andra jämnåriga och såg äldre ut än han var. Nicolas gillade Alexander och hade också träffat hans flickvän Theresa ett par gånger. ”Du, min pappa behöver extrapersonal till sitt espressoställe. Vad tror du?”

Nicolas höjde förvånat på ögonbrynen. ”Frågar du mig?”

Alexander ryckte på axlarna. ”Ja, eller om du känner någon. Pappa bad mig kolla med folk jag tror skulle passa.” ”Var ligger det någonstans?”

17

Baristas_inlaga.indd 17

10-04-29 10.08.30

”På Humlegårdsgatan, ungefär vid Brahegatan.”

Nicolas nickade. ”Jag kollar gärna.” ”Du kan få adressen sedan, så säger jag till pappa att du kommer förbi.” ”Tack snälla, vad schysst! Ska du jobba där själv också?”

Alexander nickade. ”Ja, men jag kan bara två dagar i veckan och pappa behöver rätt mycket hjälp.” ”Coolt.”

Nicolas vände sig om och fortsatte att skriva av ekvationerna från tavlan. Alexanders förslag lät som den perfekta lösningen på hans problem: för det första behövde han extrapengar och för det andra så skulle det innebära att han hade en bra ursäkt att hålla sig hemifrån. Just nu kändes det som det viktigaste.

18

Baristas_inlaga.indd 18

10-04-29 10.08.30

Ruben

H

ans klasskamrater satt redan i en cirkel på scenen när han kom in i aulan. Ingen verkade bry sig om honom utan alla fortsatte sina samtal.

De pratade lågt och med allvarliga röster, som de alltid gjorde. Han kunde nog räkna på ena handens fingrar hur många gånger han sett någon i sin klass skratta eller dra ett skämt. Ruben slängde sin väska på en stol och gick sedan tillbaka ut. Han behövde äta frukost och skolans cafeteria doftade inbjudande. De kommande två veckorna skulle de börja repetera den nya pjäsen och rollerna skulle delas ut under morgonen. Kvinnan i cafeterian log välkomnande mot honom. ”Hallå Ruben! Vad skönt det är med trogna kunder.

En leverpastejssmörgås och en kanelbulle?”

19

Baristas_inlaga.indd 19

10-04-29 10.08.30

”Ja tack, gärna. Och en apelsinjuice.” ”Det är på tiden att du lär dig dricka kaffe. Du som är så morgontrött skulle nog ha nytta av det.” ”Säkert, men jag anser mig fortfarande vara ett oskyldigt barn. Shit, bullarna var varma idag!”

Kvinnan skrattade. ”Det kan bero på att jag precis har tagit ut dem ur ugnen.” ”Mmm, jag känner det. Äh, jag måste ha en till, de är helt sjukt goda. Alltså, du måste gifta dig med mig, jag är övertygad om att vi skulle bli väldigt lyckliga.”

Kvinnan skrattade och skakade på huvudet.

Mumsande på sin frukost begav han sig tillbaka till aulan. Han gjorde sig ingen brådska eftersom han såg dramaläraren stå och prata med en kollega i andra änden av korridoren. Och hans klasskompisar var nog glada så länge han lät bli att prata med dem. Hittills hade de skytt honom som pesten. Han fick känslan av att de såg honom som en ytlig snobb som inte fattade vad riktig teater handlade om. Själv tyckte han att de var pretto, enkelspåriga och fördömande.

På högstadiet hade han drömt om den dagen då han skulle börja på teaterlinjen på Södra Latin.

Att han inte skulle komma in hade inte funnits på kartan. Det var det här han ville göra. Kanske hade hans målmedvetenhet bidragit till att han lyckats ta 20

Baristas_inlaga.indd 20

10-04-29 10.08.30

sig in på den oerhört eftersökta utbildningen. Bara fyrtio studenter blev antagna per läsår och av dessa var tjugo killar. Ruben hade kommit till audition utklädd till tjej och framfört en monolog som han skrivit tillsammans med sin tjejkompis Viki. Det var en parodi på den typiska överklasstjejen och han hade rivit ner många skratt bland juryn.

Men chocken kunde inte ha blivit mer total när han väl började utbildningen. Förvisso hade han bara varit där i lite drygt en månad, men han hade aldrig vantrivts så mycket på något ställe i hela sitt liv. Hans föräldrar och storebröder hade varit djupt engagerade i hans antagningsprov och hade både peppat och stöttat honom under hela processen. Nu verkade de mest irriterade över hans bristande engagemang och vägrade förstå att han inte trivdes.

21

Baristas_inlaga.indd 21

10-04-29 10.08.30

Ludvig

D

ubbellektionen hade tagit musten ur honom och han undrade hur han skulle orka ytter-

ligare ett pass innan det var dags för lunch.

Läraren hade förklarat att provet nästa vecka definitivt skulle bli avgörande för betyget. Det var bara matte A men ändå. Ludvig suckade. Han fattade inte hur han skulle få kraft att orka plugga. Eller var han skulle sitta någonstans. Hemma kunde han inte vara och det fanns ingen han kunde följa med hem och plugga tillsammans med, som han alltid hade gjort i högstadiet. De nya klasskompisarna kändes fortfarande ganska främmande och de gamla vännerna verkade på något märkligt sätt ha försvunnit. Det var liksom tydligt att de alla numera hade sitt och inte längre 22

Baristas_inlaga.indd 22

10-04-29 10.08.30

ingick i samma gemenskap. Kanske var det bra, men han saknade sitt gamla gäng. Att han skulle läsa natur hade varit en självklarhet, eftersom han haft MVG i nästan alla ämnen när han gick ut nian. Dessutom tänkte han plugga vidare direkt efter gymnasiet, det visste han redan. Men han saknade högstadiet. Det hade varit så tryggt och bekvämt.

Nu var det tio minuter kvar till nästa lektion och han skyndade sig mot cafeterian. Han var tvungen att köpa en kaffe eller cola så att han blev lite pigg, annars skulle det aldrig gå att hålla sig vaken fram till lunch. Kvällen innan hade han gått och lagt sig i skaplig tid, men inte kunnat somna. I flera timmar hade han legat och vridit sig. Han hade öppnat fönstret och vänt på både kuddar och täcke – utan resultat.

Först vid tretiden hade han sjunkit in i någon sorts sömn men hade då drömt så obehagliga drömmar att han vaknat alldeles kallsvettig när väckarklockan pep.

Det var som om hela familjen gick runt i ett vakuum.

Ingen pratade och när de väl gjorde det skrek de mest åt varandra. I alla fall Ludvig och hans pappa. Ludvig kunde inte minnas när hela familjen senast hade suttit samlad vid samma bord och ätit middag. Inte för att han tyckte att det var något man måste göra varje dag, men någon gång ibland hade varit trevligt.

Hans pappa skulle vara bortrest resten av veckan och 23

Baristas_inlaga.indd 23

10-04-29 10.08.30

hans mamma hade redan flaggat för att hon kanske skulle bort på två middagar med tjejkompisar. Vad hans systrar skulle göra hade han ingen aning om, men han var säker på att de var lika ointresserade av honom som han var av dem. Det fick bli biblioteket igen. Han avskydde egentligen att sitta i den unkna källarlokalen, men det var ändå hundra gånger bättre än att gå hem. ”Fy, vad du ser deppig ut.”

Han vände sig om och såg Viki från klassen. Tjejen med det långa ljusa håret och som han aldrig sett klädd i något annat än Converse och jeans. Hon verkade, till skillnad från honom själv, redan känna de flesta i klassen och hade alltid en massa kompisar omkring sig. Dessutom var hon rolig, han hade hört henne berätta en massa galna saker i matsalen när han suttit vid bordet bakom. Han höjde på ögonbrynen. ”Ja, jag fattar inte hur jag ska orka med en dubbellektion till innan lunch. Jag skulle vilja ta ett snack med den som gör vårt schema. Fast det kanske mest beror på att jag inte sovit så mycket inatt.” ”Va? Kunde inte du heller sova? Jag låg och vred mig ända fram till två, helt vidrigt.” ”Samma här. Det måste varit något konstigt i luften.” ”Säkert fullmåne, jag brukar bli knäpp då. Det är 24

Baristas_inlaga.indd 24

10-04-29 10.08.30

tydligen jättevanligt. Ska du plugga inför provet?”

Ludvig ryckte på axlarna. ”Jag tror det, hurså?” ”Vi kanske kan göra det ihop? Jag blir så himla lat annars om jag måste göra det själv. Man skärper sig bättre om man pluggar med någon.” ”Haha, du vill bara att jag ska hjälpa dig, säg som det är.” ”Stor chans, det var knappast jag som så sent som för en kvart sedan sa att jag inte fattade andragradsekvationer.”

Ludvig skrattade och puttade till henne. ”Nej, allvarligt, jag pluggar gärna med dig. Jag stod faktiskt just och tänkte på det. Att jag borde hitta någon att plugga med, alltså. Men att jag liksom inte lärt känna någon i klassen ännu.”

Viki nickade. ”Vi kan vara hemma hos mig om du vill. Min pappa är bortrest hela veckan så jag är ändå ensam hemma.

Fast säg inget till någon, min mamma vet inte om det och jag vill inte tvingas åka hem till henne. Det är grymt skönt att få vara själv en vecka.” ”Jag förstår precis vad du menar. Jag lovar att inte ringa din mamma och skvallra. När vill du sitta då?” ”Vi kan väl börja redan idag – om du pallar. Det är ju inte så himla många dagar kvar till provet.”

25

Baristas_inlaga.indd 25

10-04-29 10.08.30

Ludvig nickade. ”Okej, vi kör på det. Vi drar hem till dig direkt efter skolan.”

De släntrade tillbaka till klassrummet och den stundande dubbeltimmen. Ludvig tog ett djupt andetag och märkte hur axlarna sakta sjönk ner en aning.

26

Baristas_inlaga.indd 26

10-04-29 10.08.30