I
K a pi t e l Greystone Rocks käftar
D
”
3 juni 1939 Utanför Gr ey bear d Isl and
ikt i lä, gubbar!” skrek Nick McIver i blåsten. ”Annars kommer ni att malas till småbitar i Gravestone Rocks käftar!” Hunden Jip instämde med att skälla högt. Nick, som satt vid rodret på sin lilla segelbåt Stormsvalan den eftermiddagen, var nästan klar med sin första dagslånga segling runt Greybeard Island. Han gick högt i vind och gjorde dryga sju knop där han slog hemåt. Nu närmade han sig de förrädiska rev som vaktade infarten till Fyrhamnen. Jip, som satt i fören, ylade i den hårda vinden och njöt minst lika mycket som sin skeppare av stänket från vågorna. Men nu tittade Nick först oroligt mot himlen i väster och se dan på det allt vildare havet. Han kanske borde ha slunkit in i lä från den här vinden vid den väldiga Gravestone Rock. Förmod ligen borde han ha vetat bättre än att segla den långa vägen hem i det här vädret. Borde ha gjort det och borde ha gjort detta, svor han tyst för sig själv. Han visste faktiskt bättre. Men han och Jip hade haft så roligt bland vågorna att han hade struntat i oväders tecknen. Det började liksom mala någonstans i maggropen på • 13 •