9789163859205

Ful eller snygg?

SCOTT WESTERFELD

Översättning: Lottie Eriksson

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 3

08-11-18 18.12.00

Till den australiska sf-communityn för all acceptans och allt stöd

isbn 978-91-638-5920-5 Copyright © 2005 by Scott Westerfeld Originalets titel: Pretties First published by Simon Pulse, an imprint of Simon & Schuster Children’s Publishing Division Omslagsformgivning: Yaffa Jaskoll Översättning: Lottie Eriksson Sättning: Ellen Demérus, Bonnier Carlsen Typsnitt: Berthold Akzidenz Grotesk och Berling Tryckt i Sverige av ScandBook AB, 2008

www.bonniercarlsen.se

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 4

08-11-19 10.20.36

DEL 1

Sovande skönhet

Kom ihåg att de vackraste sakerna i världen är de mest onyttiga.

– John Ruskin, The Stones of Venice, I

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 5

08-11-18 18.12.00

Kriminell

Att klä sig var alltid det jobbigaste på hela eftermiddagen.

I inbjudan till Valentinohuset stod det semiformell klädsel, men det var det där med semi som var förvirrande. Precis som en kväll utan någon fest öppnade ”semi” för alltför många tolkningar. Det var illa nog för killar, för dem kunde det betyda kavaj och slips (eller utan slips med vissa typer av kragar), eller helvitt och i skjortärmarna (men bara på sommareftermiddagar), eller ett oändligt antal långrockar, västar, jacketter, frackar, kiltar eller riktigt snygga tröjor.

Men för tjejer formligen exploderade definitionen, som definitioner brukade göra här i Snyggingstan.

Tally föredrog nästan formella frack- eller smokingfester.

Kläderna var inte lika bekväma och festerna var inget roliga förrän alla blev fulla, men man behövde åtminstone inte grubbla så mycket över hur man skulle klä sig. ”Semiformell, semiformell”, sa hon medan blicken svepte över den stora, öppna garderoben, där mekanismen försökte hänga med i Tallys slumpmässiga klickanden med

7

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 7

08-11-18 18.12.00

ögon­musen och hackade fram och tillbaka så att kläderna svajade på sina galgar. Ja, ”semi” var sannerligen ett knäppt ord. ”Är det ens ett ord?” frågade Tally högt. ”Semi?” Det låg konstigt i munnen, som var torr som en öken efter gårdagskvällen. ”Bara ett halvt”, sa rummet och tyckte antagligen att det var vitsigt. ”Det förstås”, muttrade Tally.

Hon kollapsade på sängen igen, stirrade upp i taket och kände hur rummet började snurra lite. Det verkade inte rättvist att hon skulle behöva jaga upp sig över ett halvt ord. ”Få bort den”, sa hon.

Rummet missförstod henne och sköt igen dörren till garderoben. Tally orkade inte förklara att hon egentligen hade menat baksmällan, som låg utsträckt i hennes skalle likt en överviktig katt, sur och uppsvälld och ovillig att röra sig ur fläcken.

Igår kväll hade hon och Peris åkt skridskor tillsammans med andra ur krimgänget och testat den nya rinken som hängde ovanför Nefertitistadion. Isen, som hölls på plats av lyftmagneter utplacerade i ett rutmönster, var så tunn att man kunde se igenom den, och den hölls genomskinlig av en hord smårobotar som kilade omkring bland skridskoåkarna likt nervösa vattenlöpare. Fyrverkerierna som exploderade på stadion där nere fick isen att glöda som något slags vansinnigt målat glas som bytte färg med bara några sekunders mellanrum.

Alla måste ha bungyjackor på sig ifall någon skulle gå igenom isen. Det gjorde naturligtvis ingen, men tanken på att världen när som helst kunde falla undan med ett plötsligt knak fick Tally att hälla i sig massor av champagne.

8

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 8

08-11-18 18.12.00

Zane, som i princip var krimgängets ledare, blev uttråkad och hällde ut en hel flaska på isen. Han sa att alkohol hade lägre fryspunkt än vatten, så det kunde kanske göra att någon störtade ner bland fyrverkerierna. Men han hade inte hällt ut tillräckligt mycket för att det skulle rädda Tallys huvud den här morgonen.

Rummet gav ifrån sig det speciella ljud som betydde att det var en annan krim som ringde. ”Hallå.” ”Hallå, Tally.” ”Shay-la!” Tally tog sig mödosamt upp på ena armbågen. ”Jag behöver hjälp!” ”Festen? Jag vet.” ”Vad sjutton betyder egentligen semiformellt?”

Shay skrattade. ”Tally-wa, du är ju helt borta. Har du inte fått pinget?” ”Vilket ping?” ”Det gick ut för flera timmar sedan.”

Tally kastade en blick på sin kommunikationsring, som fortfarande låg på nattduksbordet. Hon hade aldrig på sig den på nätterna, en gammal vana från när hon var fuling och smet ut hela tiden. Den låg där och pulserade svagt, fortfarande inställd på låg volym för natten. ”Jaha. Vaknade nyss.” ”Ja, glöm allt det där med semiformellt. De har ändrat till maskeradparty. Vi måste tänka ut maskeraddräkter!”

Tally kollade klockan: strax före fem på eftermiddagen. ”Vad då, på tre timmar?” ”Ja, jag vet. Jag håller på att grubbla ihjäl mig. Det är så skämmigt. Kan jag komma ner?” ”Gärna.” ”Fem minuter?”

9

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 9

08-11-18 18.12.00

”Visst. Ta med dig frukost. Hej då.”

Tally lät huvudet sjunka tillbaka ner på kudden. Nu snurrade sängen som en svävbräda; dagen hade nyss börjat och höll redan på att gå åt skogen.

Hon tog på sig kommunikationsringen och lyssnade argt på pinget när det spelades upp och meddelade att ingen skulle släppas in ikväll utan en riktigt häftig maskeraddräkt.

Tre timmar för att komma på något som var någorlunda, och alla andra hade ett jättestort försprång.

Ibland kändes det som om det vore mycket, mycket enklare att vara kriminell på riktigt.

Shay hade med sig frukost: hummeromelett, rostat bröd, stekt potatis, friterad majs, chokladmuffins och Bloody Mary – mer mat än vad ett helt paket med kaloriborttagare kunde utplåna. Den överlastade brickan darrade i luften eftersom lyftmagneterna skakade som en småtting som kommer till sin allra första dag i skolan. ”Öh, Shay? Ska vi gå dit som luftballonger eller något?”

Shay fnittrade. ”Nej, men du lät rätt illa däran. Och ikväll måste du vara bubblig. Hela krimgänget kommer för att rösta in dig.” ”Toppen, bubblig.” Tally suckade och befriade brickan från en Bloody Mary. Hon rynkade pannan när hon tog den första klunken och kände smaken. ”För lite salt.” ”Inga problem”, sa Shay och skrapade av kaviaren som dekorerade en omelett och rörde ner den. ”Usch.” ”Kaviar passar till vad som helst.” Shay tog en sked till, stoppade den direkt i munnen och blundade när hon tuggade i sig de små fiskäggen. Hon vred på sin ring för att få lite musik.

10

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 10

08-11-18 18.12.00

Tally svalde och drack mer Bloody, vilket åtminstone fick rummet att sluta snurra. Chokladmuffinsen började lukta gott. Sedan skulle hon gå vidare till den stekta potatisen.

Därefter omeletten, och kanske skulle hon till och med smaka på kaviaren. Det var vid frukosten som Tally mest kände att hon behövde kompensera sig för den tid hon förlorat ute i vildmarken. Med ett rejält frukostfrossande kändes det som om hon hade kontroll över tillvaron, som om en störtflod av stadstillverkade smaker kunde utplåna minnena av månaderna med grytor och SpagBol. Musiken var ny och fick hjärtat att öka takten. ”Tack, Shay-la. Du är rena livräddaren.” ”Det är lugnt, Tally-wa.” ”Var höll du hus igår kväll förresten?”

Shay bara log, som om hon varit ute på dåligheter. ”Vad då? Ny kille?”

Shay skakade på huvudet. Blinkade med ögonfransarna. ”Säg inte att du opererat dig igen?” sa Tally, och Shay fnittrade. ”Det har du! Man får egentligen inte göra det oftare än en gång i veckan. Hur borta kan man bli?” ”Det är ingen fara, Tally-wa. Bara lokalkirurgi.” ”Var då?” Shays ansikte såg inte annorlunda ut. Hade hon opererat sig på något ställe som doldes under pyjamasen? ”Titta närmare.” Shays långa ögonfransar fladdrade till igen.

Tally lutade sig framåt och stirrade in i de perfekta, kopparfärgade ögonen, stora och glittrande av juvelstoft, och hjärtat klappade ännu fortare. Fast det gått en månad sedan hon kom till Snyggingstan blev Tally fortfarande helt tagen av andra snyggingars ögon. De var så stora och välkomnande, lyste av intresse. Shays mjuka pupiller tycktes mumla: Jag lyssnar på dig. Du fascinerar mig. De fick världen att krympa

11

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 11

08-11-18 18.12.00

till att omfatta enbart Tally, alldeles ensam i strålglansen från Shays uppmärksamhet.

Det var ännu konstigare med Shay eftersom Tally hade känt henne på den tiden när de var fulingar, innan operationen hade gjort henne sådan här. ”Närmare.”

Rummet snurrade till igen, fast på ett bra sätt, och Tally lugnade ner sig genom att dra ett djupt andetag. Hon viftade med handen för att få fönstren att släppa in lite mer ljus, och då såg hon det nytillkomna. ”Ååh, supersnyggt.”

Klarare än allt det andra implanterade glittret blänkte tolv pyttesmå rubiner runt var och en av Shays pupiller, lyste med ett svagt rött sken mot de smaragdgröna irisarna. ”Visst är det bubbligt?” ”Oh ja. Men vänta … är de längst ner till vänster annorlunda?” Tally kisade för att se. En ädelsten i varje öga verkade liksom fladdra, som ett pyttelitet vitt stearinljus i det kopparfärgade djupet. ”Klockan är fem!” sa Shay. ”Fattar du?”

Det tog en sekund för Tally att komma ihåg hur man avläste det stora klocktornet i stans centrum. ”Öh, men det där är ju klockan sju. Borde inte fem vara den längst ner till höger?”

Shay fnös. ”De går motsols, dummer. Annars vore det ju dödstrist.”

Skrattet bubblade upp i Tally. ”Vänta nu. Du har ädelstenar i ögonen? Och de visar vad klockan är? Och de går bakåt?

Tror du inte att det kan bli typ lite för mycket, Shay?”

Tally ångrade genast att hon sagt så. Shays djupt bedrövade min fick ansiktet att mulna så att strålglansen som nyss funnits där försvann. Hon såg gråtfärdig ut, fast utan de svullna ögonen eller den röda näsan. Sådant som kirurgen just fixat

12

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 12

08-11-18 18.12.00

till var alltid ett känsligt ämne, nästan lika mycket som en ny frisyr. ”Du avskyr dem”, anklagade Shay henne lågt. ”Klart jag inte gör. Som jag sa: supersnygga.” ”Menar du det?” ”Javisst. Och det är bra att de går bakåt.”

Shays leende kom tillbaka, och Tally suckade lättat. Hon begrep inte hur hon kunde göra så här. Det var den sortens misstag som bara sprillans nya snyggingar gjorde, och hon hade blivit opererad för över en månad sedan. Varför sa hon fortfarande så knäppa saker? Om hon kom med någon sådan kommentar ikväll kunde det tänkas att någon i krimgänget röstade emot henne. Det behövdes bara en nejröst för att bli utestängd.

Och då skulle hon bli ensam, nästan som om hon hade rymt igen.

Shay sa: ”Vi kanske borde gå som klocktorn ikväll, för att fira mina nya ögon.”

Tally skrattade, för hon visste att det lama skämtet betydde att hon var förlåten. Hon och Shay hade trots allt gått igenom mycket tillsammans. ”Har du pratat med Peris och Fausto?”

Shay nickade. ”De sa att vi ska klä oss kriminellt allihopa.

De har redan en idé, men den är hemlig.” ”Så fånigt. Som om de någonsin hade varit särskilt olydiga.

Det enda de gjorde på fulingtiden var att smita ut och kanske ta sig över floden några gånger. De tog sig aldrig ens till Smoke.”

Just då slutade låten, och Tallys sista ord landade i en plötslig tystnad. Hon försökte komma på något att säga, men samtalet liksom bara dog bort, som fyrverkerier mot en mörk himmel. Det kändes som om det dröjde länge innan nästa låt började.

13

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 13

08-11-18 18.12.00

När den till slut gjorde det sa hon lättat: ”Krimdräkter borde vara lätt, Shay-la. Vi två är ju de värsta brottslingarna i stan.”

Shay och Tally ägnade två timmar åt att låta hålet i väggen spotta ut dräkter som de provade. De funderade på bovar men visste inte riktigt hur sådana såg ut – i de gamla bov­ filmerna på väggskärmen såg elakingarna inte alls kriminella ut, bara efterblivna. Pirater klädde sig mycket bättre, men Shay ville inte sätta en lapp över ett av sina nya ögon. Att gå som jägare var ytterligare en idé, men hålet i väggen hade något emot skjutvapen, även låtsasgevär. Tally tänkte på berömda diktatorer i världshistorien, men de flesta av dem visade sig vara män och sakna känsla för mode. ”Vi kanske skulle vara rostisar!” utbrast Shay. ”I skolan var det alltid de som var elakingarna.” ”Men de såg väl ut ungefär som vi, trodde jag. Fast fula.” ”Jag vet inte, vi kanske kunde hugga ner träd eller bränna olja eller något.”

Tally skrattade. ”Det är ett maskeradparty, Shay-la, inte en livsstil.”

Shay slog ut med armarna och kom med fler uppslag, försökte vara bubblig. ”Vi kunde röka? Eller köra bil?”

Men hålet i väggen ville inte ge dem några cigaretter eller bilar.

Fast det var kul att hänga med Shay och prova olika plagg, fnysa och fnissa och kasta tillbaka dräkterna i återvinningsenheten. Tally älskade att se hur hon såg ut i nya kläder, även fåniga sådana. En del av henne kunde fortfarande minnas hur det varit förr, när det var plågsamt att titta sig i spegeln och se ögonen som satt för tätt ihop, näsan som var för liten, håret som var krulligt hela tiden. Nu var det som om en

14

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 14

08-11-18 18.12.00

jättesnygg tjej stod mittemot Tally och följde varenda rörelse hon gjorde – någon med ett ansikte som var perfekt balanserat, hud som glänste även med värsta baksmällan, en kropp som var välproportionerad och vackert muskulös. Någon med silverglänsande ögon som matchade alla plagg hon bar.

Men någon med skum klädsmak.

Efter två timmar låg de på sängen, som återigen snurrade. ”Allt suger, Shay-la. Varför suger allt? De kommer aldrig att rösta in mig om jag inte ens kan hitta på en icke-fånig maskeraddräkt.”

Shay tog hennes hand. ”Oroa dig inte, Tally-wa. Du är redan berömd. Det finns ingen anledning att vara nervös.” ”Lätt för dig att säga.” Trots att de var födda samma dag hade Shay blivit snygg flera veckor före Tally. Hon hade varit fullvärdig krimmedlem i nästan en månad nu. ”Det blir inga problem”, sa Shay. ”En som brukade umgås med Speciella Omständigheter är född till krim.”

En ilning for igenom Tally när Shay sa det, som ett ping, men som gjorde ont. ”Men ändå. Jag hatar att inte vara bubblig.” ”Det är Peris och Faustos fel för att de inte talar om för oss vad de ska ha på sig.” ”Vi väntar tills de kommer hit bara. Och härmar dem.” ”Det har de förtjänat”, instämde Shay. ”Vill du ha en drink?” ”Jag tror det.”

Tally var för yr för att gå någonstans, så Shay sa åt frukostbrickan att åka och hämta lite champagne.

När Peris och Fausto kom in så brann de.

Egentligen var det bara signalbloss som de virat in i håret

15

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 15

08-11-18 18.12.00

och satt fast på kläderna, så att säkerhetslågor fladdrade över hela dem. Fausto skrattade hela tiden eftersom det kittlades.

Båda två hade bungyjackor på sig – det skulle se ut som om de just hade hoppat ner från taket på ett brinnande hus. ”Fantastiskt!” sa Shay. ”Hysteriskt”, instämde Tally men undrade sedan, ”fast på vilket sätt är det krim?” ”Kommer du inte ihåg det?” sa Peris. ”När du tog dig in oinbjuden på en fest i somras, och kom undan genom att stjäla en bungyjacka och hoppa ner från taket? Världshistoriens bästa fulingtrick!” ”Jo … men varför alla lågorna?” frågade Tally. ”Jag menar, det är ju inte krim ifall huset verkligen brinner.”

Shay tittade på Tally som om hon sagt något knäppt igen. ”Vi kunde inte bara ha bungyjackor på oss”, sa Fausto. ”Elden gör att det blir mycket bubbligare.” ”Precis”, sa Peris, men Tally märkte att han begrep vad hon menade och hade blivit ledsen. Hon önskade att hon inte hade sagt något. Dumma Tally. Dräkterna var verkligen häftiga.

De släckte blossen för att spara dem till festen, och Shay sa åt hålet i väggen att göra två jackor till. ”Hallå, då härmas ni ju!” klagade Fausto, men det visade sig inte spela någon roll. Hålet vägrade göra bungyjackor, ifall någon skulle glömma av sig och hoppa ner någonstans så att personen förvandlades till en blöt fläck, och det kunde inte göra en riktig jacka. Allt som var komplicerat eller permanent måste man fråga Rekvisitioner om. Och Rekvisitioner vägrade skicka upp några jackor eftersom det inte brann.

Shay fnös. ”Det här huset är helt knäppt idag.” ”Var har ni fått tag på de där då?” frågade Tally.

16

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 16

08-11-18 18.12.00

”De är riktiga.” Peris log och fingrade på sin jacka. ”Vi stal dem från taket.” ”Då är de ju krim”, sa Tally och hoppade upp från sängen för att krama om honom.

Med Peris i famnen kändes det inte som om festen skulle suga, eller som om någon skulle rösta emot henne. Hans stora bruna ögon strålade ner mot hennes, och han lyfte upp henne och kramade om henne hårt. På den tiden när de var fulingar som hittade på trick och växte upp tillsammans hade hon alltid känt sig så här nära Peris. Det var härligt att känna sig så just nu.

Under alla de där veckorna när Tally var vilse ute i vildmarken så hade hon bara önskat sig en enda sak: att vara tillbaka här med Peris, att vara snygg i Snyggingstan. Det var totalt idiotiskt att vara olycklig idag, eller vilken dag som helst. Antagligen hade hon bara druckit för mycket champagne. ”Bästisar för alltid”, viskade hon till honom när han satte ner henne igen. ”Hallå, vad är det här för något?” undrade Shay, som var längst in i Tallys garderob och rotade runt efter idéer. Hon höll upp en formlös yllemassa. ”Åh, den där.” Tally släppte Peris och lät armarna sjunka. ”Det är ju min tröja från Smoke.” Tröjan såg konstig ut, inte som hon mindes den. Den var fläckig, och det syntes var människohänder hade stickat ihop de olika bitarna. Folk i Smoke hade inte några hål i väggen – de var tvungna att göra sina saker själva, och folk, hade det visat sig, var inte så bra på att göra saker. ”Du har inte återvunnit den?” ”Nej. Jag tror den är gjord av något konstigt material. Som hålet inte kan använda, typ.”

Shay höll tröjan mot näsan och sniffade. ”Wow. Den luktar

17

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 17

08-11-18 18.12.00

fortfarande som Smoke. Som lägereldar och den där grytan vi åt jämt. Kommer du ihåg det?”

Peris och Fausto gick fram för att lukta på tröjan. De hade aldrig varit utanför stan, annat än på skolutflykter till rostisruinerna. De hade definitivt inte kommit så långt som till Smoke, där alla var tvungna att jobba hela dagarna med att tillverka saker och med att odla (eller rentav döda) sin egen mat, och där alla fortsatte vara fula efter sin sextonårsdag.

Fula tills de dog, till och med.

Fast Smoke fanns förstås inte längre, tack vare Tally och Speciella Omständigheter. ”Åh, jag vet, Tally!” utbrast Shay. ”Vi går som Smokebor ikväll!” ”Det vore totalt kriminellt!” sa Fausto, med blicken full av beundran.

Alla tre tittade på Tally, alla var entusiastiska över idén, och trots att ännu ett otäckt ping for igenom henne visste hon att det vore knäppt att inte hålla med. Och när hon nu hade en så totalt bubblig dräkt som en äkta Smoketröja att ta på sig skulle definitivt ingen rösta emot henne, för Tally Youngblood var född till krim.

18

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 18

08-11-18 18.12.00

Party

Festen var i Valentinohuset, den äldsta byggnaden i Snyggingstan. Huset sträckte ut sig längs floden och var bara några våningar högt, men högst upp fanns en telemast som syntes över halva ön. Innerväggarna var gjorda av riktig sten, så rummen kunde inte prata, men huset hade en lång historia av storslagna och fantastiska fester. Väntetiden för att få bo i Valentinohuset var minst en evighet.

Peris, Fausto, Shay och Tally gick ner genom nöjesträdgården, där det redan vimlade av folk på väg till festen. Tally såg en ängel med vackra fjädertäckta vingar som måste ha rekvirerats för flera månader sedan, vilket var så himla fuskigt, och ett gäng nysnyggingar klädda i tjockisdräkter och masker som gav dem trippelhakor. En nästan naken grupp ur basher-gänget föreställde för-rostisar, gjorde upp stora brasor och slog på trummor och hade en egen liten satellitfest, vilket var precis som basher-gänget gjorde för det mesta.

Peris och Fausto diskuterade hela tiden exakt när de skulle sätta eld på sig själva igen. De ville göra entré så att det syntes

19

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 19

08-11-18 18.12.00

men också spara sina signalbloss till de andra i krimgänget.

När de närmade sig den högljudda festen i det upplysta huset började Tally bli nervös. Smokedräkterna såg inte mycket ut för världen. Tally hade på sig sin gamla tröja och Shay en kopia, och därutöver hade de grova byxor, ryggsäckar och skor som såg ut att vara handgjorda. Tally mindes att någon i Smoke haft sådana och hade beskrivit dem för hålet i väggen.

För att se autentiskt otvättade ut hade de gnidit in kläderna och ansiktet med jord, vilket hade verkat bubbligt på vägen ner men nu bara fick henne att känna sig smutsig.

Vid dörren stod två Valentinoinvånare klädda som väktare och såg till att ingen kom in som inte var utklädd. Först hejdade de Fausto och Peris, men när killarna satte eld på sig själva skrattade väktarna och vinkade in dem. Shay och Tally ryckte de bara på axlarna åt, men de släppte in dem. ”Vänta tills de andra i krimgänget får syn på oss”, sa Shay. ”De kommer att fatta.”

De fyra trängde sig fram i vimlet och in i ett enda virrvarr av maskeradkostymer. Tally såg snömän, soldater, figurer ur datorspel och en hel snyggingkommitté med vetenskapsmän som bar på ansiktsdiagram. Det vimlade av historiska personer i galna kläder från hela världen, vilket påminde Tally om hur skiftande utseenden alla hade på den tiden när det fanns alldeles för många människor. Många av de äldre nysnyggingarna var klädda i moderna dräkter: läkare, väktare, byggmästare eller politiker – vad de nu än hoppades få bli sedan de gjort medelsnyggingoperationen. Ett gäng brandbekämpare försökte skrattande släcka Peris och Faustos lågor men lyckades bara göra dem irriterade. ”Var är de?” undrade Shay hela tiden, men stenväggarna svarade inte. ”Det här är så himla borta. Hur kan folk bo så här?”

20

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 20

08-11-18 18.12.00

”Jag tror att de bär med sig handtelefoner hela tiden”, sa Fausto. ”Vi borde ha rekvirerat en.”

Problemet var att i Valentinohuset kunde man inte bara säga att man ville ringa till någon – rummen var gamla och stumma, så det var som att vara utomhus. Tally lade handflatan mot väggen där de gick, hon gillade att stenarna kändes så svala. För ett ögonblick påminde det henne om sådant som fanns ute i vildmarken, saker som var grova och tysta och oföränderliga. Hon var egentligen inte så ivrig att hitta de andra krimmedlemmarna, för allesammans skulle titta på henne och undra hur de skulle rösta.

De traskade omkring i de myllrande korridorerna och kikade in i rum fulla av gammaldags astronauter och upptäcktsresande. Tally räknade till fem Kleopatra och två Lillian Russell. Det fanns till och med några Rudolph Valentino; det visade sig att huset var döpt efter en naturlig snygging som levt på rostisarnas tid.

Andra gäng hade gått in för temakostymer – folk från jocks-gänget bar på hockeyklubbor och vinglade fram på svävskridskor, medlemmarna i twister-gänget var utklädda till sjuka hundvalpar med stora plaststrutar runt halsen.

Och så kryllade det förstås av svärmare överallt som tjattrade med varandra via sina kommunikationsringar. Medlemmarna i svärm-gänget hade inopererade hudantenner så att de kunde ringa varandra överallt, även där Valentinohusets stumma väggar stod i vägen. De andra gängen drev alltid med svärmarna, som var rädda för att gå någonstans annat än i stora grupper. Allihop var utklädda till flugor med stora insektsögon, vilket åtminstone var rätt passande.

Inga andra från krimgänget dök upp i virrvarret av dräkter, och Tally började undra om de hade skippat festen allesammans hellre än att rösta in henne. Paranoida tankar började

21

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 21

08-11-18 18.12.01

plåga henne och gång på gång skymtade hon någon som smög omkring i skuggorna, halvt dold av folksamlingen men ändå ständigt närvarande. Men varje gång hon vände sig om gled den grå sidendräkten utom synhåll.

Tally kunde inte avgöra om det var en tjej eller en kille.

Figuren hade på sig en skrämmande men också vacker mask, och de grymma vargögonen blänkte i den svaga, fladdrande festbelysningen. Plastansiktet väckte något till liv inom Tally, ett plågsamt minne som behövde en stund på sig för att falla på plats.

Sedan insåg hon vad dräkten skulle föreställa: en agent från Speciella Omständigheter.

Tally lutade sig mot en av de svala stenväggarna och mindes de grå sidenoverallerna som specialare bar och de grymma snyggingansikten de fick. Åsynen fick henne att bli yr i skallen, vilket var det som alltid hände när Tally tänkte tillbaka på sin tid ute i vildmarken.

Att se den dräkten här inne i Snyggingstan verkade helt orimligt. Förutom hon själv och Shay var det knappt någon som någonsin hade sett en specialare. För de flesta människor var de bara rykten och legender, som fick skulden så fort något konstigt hände. Specialarna höll sig väl dolda. Deras jobb var att skydda staden mot hot utifrån, typ soldater och spioner på rostisarnas tid, men det var bara riktiga brottslingar som Tally Youngblood som någonsin träffade dem personligen. Ändå var det någon som hade gjort ett rätt bra jobb med dräkten. Han eller hon måste någon gång ha sett en riktig specialare. Men varför förföljde figuren henne? Varje gång Tally vände sig om fanns den där, och den rörde sig lika otäckt och rovdjursaktigt smidigt som hon mindes från när hon blev jagad genom Smokes ruiner den där hemska dagen

22

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 22

08-11-18 18.12.01

när de hade kommit för att föra tillbaka henne till stan.

Hon skakade på huvudet. När hon tänkte på den där tiden dök det alltid upp skumma minnen som inte hängde ihop.

Specialarna hade naturligtvis inte jagat Tally. Varför skulle de göra det? De hade räddat henne, fört hem henne sedan hon lämnat stan för att spåra upp Shay. Tanken på specialare gjorde henne alltid vimmelkantig, men det var bara för att deras grymma ansikten var utformade för att göra folk skraja, på samma sätt som det kändes bra att titta på vanliga snyggingar.

Figuren kanske inte alls följde efter henne. Kanske var det mer än en person, något gäng som var likadant klädda allesammans och hade spritt ut sig bland festdeltagarna, vilket fick det att kännas som om en av dem lurpassade på henne.

Den tanken var betydligt mindre oroande.

Hon gick ifatt de andra, och skrattade med dem medan de letade efter resten av krimgänget. Men eftersom Tally också höll utkik efter figurer bland skuggorna blev hon långsamt övertygad om att det inte var något gäng. Det var alltid just en person, som inte pratade med någon utan bara smög omkring. Och figurens sätt att röra sig, så smidigt …

Tally sa åt sig själv att ta det lugnt. Speciella Omständigheter hade ingen anledning att följa efter henne. Och det verkade helt orimligt att en specialare skulle komma till en maskerad utklädd till specialare.

Hon tvingade sig till att skratta. Antagligen var det någon av de andra krimmedlemmarna som skämtade med henne, någon som hade hört Shays och Tallys berättelser hundra gånger och visste allt om Speciella Omständigheter. I så fall vore det heldumt att flippa ur totalt i allas åsyn. Då var det bättre att helt strunta i den falska specialaren.

Tally tittade på sin egen maskeraddräkt och undrade om

23

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 23

08-11-18 18.12.01

Smokekläderna bidrog till att göra henne skärrad. Shay hade haft rätt: lukten av den gamla, handgjorda tröjan fick henne att minnas deras tid utanför staden. Minnen från dagar med hårt arbete och kvällar när de värmde sig runt lägerelden blandades med minnesbilder av åldrande fulingansikten som fortfarande fick henne att vakna skrikande ibland.

Att bo i Smoke hade verkligen rört till det i skallen på Tally.

Ingen annan nämnde figuren. Var alla införstådda med skämtet? Fausto oroade sig hela tiden för att hans bloss skulle brinna ut innan någon av de andra i krimgänget såg dem. ”Vi kollar om de är i något av tornen”, sa han. ”Från ett riktigt hus kan vi åtminstone ringa dem”, instämde Peris.

Shay fnös och började gå mot närmaste dörr. ”Vad som helst för att komma ut från den här knäppa stenhögen.”

Festdeltagarna hade ändå börjat söka sig utomhus, så att partyt spred sig utanför de gamla stenväggarna. Shay gick före mot ett partytorn utvalt på måfå, rakt genom en grupp från hairdo-gänget klädda i bikupeperuker, var och en försedd med en egen svärm humlor, som egentligen var mikrolyftare som målats gula och svarta och placerats ut på fasta platser runt huvudet. ”De har inte fått till surrandet riktigt”, sa Fausto, men Tally märkte att han var imponerad av dräkterna. Blossen i hans hår fräste och höll på att brinna ut, och folk tittade på honom typ vadå?

Inne i partytornet ringde Peris till Zane, som sa att hela krimgänget var där uppe. ”Bra gissning, Shay.”

Alla fyra klämde in sig i hissen tillsammans med en kirurg, en trilobit och två fulla hockeyspelare som kämpade för att hålla sig på rät köl på sina svävskridskor.

24

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 24

08-11-18 18.12.01

”Se inte så nervös ut, Tally-wa”, sa Shay och kramade hennes axel. ”Du kommer in, inga problem. Zane gillar dig.”

Tally lyckades pressa fram ett leende och undrade om det verkligen var sant. Zane frågade henne alltid om hennes tid som fuling, men det gjorde han med alla, sög åt sig krimgängets historier med sina guldskimrande ögon. Tyckte han verkligen att Tally Youngblood var något speciellt?

Det var tydligt att någon gjorde det – när hissdörrarna stängdes såg Tally en skymt av grått siden som smidigt gled fram i folkvimlet.

25

Ful_eller_snygg_INLAGA.indd 25

08-11-18 18.12.01