Issuu on Google+

S

– abla ogräs, morrade farfar. Han slet upp ogräs ur farmors rabatt så att jorden stänkte.


Han var kort och tjock och ilsken. Han arbetade jämt. Han högg ved. Han målade om huset. Och så svor han. – Sabla ogräs! Jag stod på knä en bit bort med en halvöppen tändsticksask i handen. Jag väntade på att det skulle komma en humla och sätta sig på en blomma. Då skulle jag fånga den. Det var det roligaste jag kunde hitta på, för min bror hade gått till Per-Olof. Och jag fick inte följa med. Dom skulle stöta kula med en sten. Efter ett tag la farfar märke till mej. – Vad gör du? Vill du också rensa ogräs? sa farfar. – Nej tack, sa jag.


– Vad vill du dü? undrade han. Vill du vattna rosorna?


– Nej, jag vill det här! sa jag. För just då landade det en humla på en blomma. Den var så ivrig att äta att den inte märkte att jag satte asken över den. Sedan var det bara att skjuta in lådan. Brrrr! surrade det där inifrån. Jag tänkte låtsas att det var en rak­ apparat. – Vad gjorde du? sa farfar. – Fångade en humla, sa jag. Den är här inne nu. Hör! Jag skakade asken, så den skulle brumma högre, för gamla hör så dåligt.


– Har du gjort så där många gånger? undrade han. – Ja, jättemånga, sa jag. Säkert hundra. Jag överdrev. Jag trodde att han skulle bli glad. Oftast blev han glad när man fångade saker. För han tyckte nästan inte om någonting i naturen. Inte flugor. Inte bromsar. Inte larver. Inte barn. Han ville att min bror och jag skulle kasta alla sniglar som vi såg så långt vi kunde ut i havet. – Kanske tusen, sa jag för att göra honom lycklig. Men då blev han arg.


– Vad i helskotta tänker du på! röt han. – På dej farfar, sa jag. Då släppte han ut humlan som var yr i huvudet och vinglade hit och dit när den flög bort. Sedan förklarade han att humlor är trevliga och flitiga och att dom måste


äta nästan hela tiden för att dom ska orka flyga, eftersom dom är så tjocka och tunga. – Precis som du, farfar, sa jag. – Nu pratar vi inte om mej, fnös farfar. Men du ger hur som helst tusan i att fånga dom. Dom hjälper mej att flyga med pollen så att det blir äpplen på träden och jordgubbar i landet. Dom är inte lata som far din, som ligger i en solstol hela dagarna och röker cigaretter. 14


– Nej, sa jag. – Nå, sa farfar. Vill du hjälpa mej att hugga ved nu? – Nej, det är jag för liten för, sa jag. – Va, är det inget krut i dej? Vad vill du göra då?


– Ingenting. – Om du inte arbetar, vad ska det då bli av dej? – Jag vet inte. – Då blir du ta mej tusan ingenting, sa han. Och vad ska du äta då? Vad inbillar du dej?

16


Att fiskarna kommer flygande, färdig­ rensade och saltade, och lägger sej på ett porslinsfat på matbordet? – Det skulle vara roligt, sa jag. – Ja, men det händer inte, sa farfar. Och i morgon är det du som får arbeta som en slav. För då ska du hjälpa mej hela dagen så att du aldrig glömmer att du aldrig ska fånga en humla. – Puh, sa jag.


9789163856952