9789163856389

'HQ P\VWLVNH JDÅ´VWHQ LQGE

'HQ P\VWLVNH JDÅ´VWHQ LQGE

MÃ…NS GAHRTON JOHAN UNENGE

'HQ P\VWLVND JDÅ´VWHQBWLWHOVLGRU LQGG

HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Š Text: Müns Gahrton och Johan Unenge 2008 Š Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion frün Bonnier Carlsen BokfÜrlag, Stockholm Formgivning av omslag: Lotta Halvarsson Sättning: Bonnier Carlsen/Martin Eriksson Tryck: ScandBook AB, Falun 2008 www.bonniercarlsen.se ISBN: 978-91-638-5638-9

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

Roger DammsugarfÜrsäljare.

Motto: Inget är omÜjligt!

Ritva AllbegĂĽvning: Kan joddla, bryta arm, ĂĽka vattenskidor och driva hotell.

Ingo Nyfiken djurvän.

Lite fĂśr pĂĽhittig ibland.

Isadora Tolv ĂĽr och anti.

Messar och himlar med Ăśgonen.

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

F

amiljen Rantanen var en riktig storstadsfamilj, som bodde i ett hÜgt hus i Stockholm och ükte tunnelbana hit och dit. Barnen, Isadora och Ingo, älskade att üka tunnelbana. Men mamma Ritva och pappa Roger funderade allt oftare pü hur det skulle vara att leva ett annat liv. Utan avgaserna, folkvimlet och alla bilkÜerna. Kanske kunde fügelkvitter, ängar och rümade kor vara roligare. Och bättre fÜr barnen.

En dag sĂĽg Roger en annons i tidningen. Ett hotell var till salu. Och inte vilket hotell som helst.

Gyllene orren hette det och Roger kände igen det direkt. Han hade bott där en massa günger under sina resor som dammsugarfÜrsäljare genom Sverige.

Han funderade nĂĽgra sekunder innan han ringde.

Kanske borde han tänkt lite till men dü hade inte den här historien kunnat berättas.

Den bÜrjar i en flyttbil, tvü veckor senare ‌

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

FÜrsta kapitlet I vilket familjen Rantanen lämnar storstan fÜr ett bekymmersfritt liv i de djupa skogarna.

Pappa Roger tutade glatt pĂĽ de mĂśtande cyklisterna.

Han var pü väg. Med familj och flyttbil lastad med mÜbler, fotbollar, Ingos 64 gosedjur, barnens fioler, 26 dammsugare, Ritvas dragspel, ja allt de ägde helt enkelt. Hastigt och lustigt hade de blivit hotellägare.

Ja, eller lustigt tyckte fĂśrstĂĽs inte barnen att det var.

'HQ P\VWLVND JDĹ´VWHQBLQODJD LQGG

– Aldrig i livet! hade Isadora sagt. Du für gärna flytta, hej dü, men jag fÜljer inte med. – Inte jag heller! hade Ingo hojtat. Vart ska vi flytta, fÜrresten? Äsch päsch, hade Roger tänkt. Barnen kan ju inte fÜrstü hur bra det blir sen. Speciellt fÜr lille Ingo. I stan ställde han till med lite väl münga ‌ olyckor. Eller vad man ska kalla det. Det skulle säkert bli mycket bättre med det nu.

Roger log och tutade ner en cyklist i diket.

Värst vad de verkade bli fÜrskräckta av lite glatt tutande, cyklisterna. Eller var det fÜr att flyttbilen

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

krängde och vinglade lite när Roger rattade fram den längs vägen? Nüja, det var ju inte var dag han kÜrde flyttbil, Roger tyckte att det gick riktigt bra ändü. – Om det här är en av dina düliga idÊer kommer du fü üngra dej resten av livet!

Det var det fÜrsta Ritva, hans fru, sa pü väldigt länge. Hon hade varit ovanligt tyst ända sen Roger kom hem och berättade att de ägde ett hotell. – Lugn, älskling. Här kommer ingen üngra nüt. – Men var det inte konstigt att det var sü billigt, det där hotellet?

Roger skrattade. – Just det! Helt galet! Det var ju därfÜr jag slog till direkt, innan nün annan hann kÜpa det!

Man fĂĽr bara en sĂĽn chans i livet!

Och du har ju själv sagt att du trÜttnat pü att üka finlandsbüt.

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

Ritva var restaurangchef pü finlandsbütarna. Tills igür. Hon hade länge pratat om att det var dags att gÜra nügot annat. Det skulle hon fü nu. Hon skulle ha hand om matsalen pü deras hotell i stället. Perfekt.

Och Roger kunde ocksü det här med hotell. Han hade hotellvana. Ja, eller, pü sätt och vis. Han hade i alla fall bott väldigt mycket pü hotell. – Stanna, sa Ingo. Jag är kissnÜdig! – Är det verkligen ditt favorithotell? frügade Ritva fÜr fjärde güngen. – Ja! Det ligger sü vackert. Och precis vid Stora vägen, där alla far fÜrbi. Det var fullt till sista rummet när jag var där senast.

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

– Men det var ju tre ür sen. Tänk om hotellet fallit ihop sen dess?

Roger skrattade. – Älskling, jag har sett färska bilder pü nätet.

Det är lika fint som nünsin. Och mäklaren verkade mycket pülitlig. – Nu kissar jag pü mej! hojtade Ingo. – Och jag müste ringa ett viktigt samtal och jag vill inte gÜra det i bilen när ni hÜr, sa Isadora. Och om dom har dülig mottagning pü det där hotellet sü kan ni bara glÜmma att jag ska bo där, och det kan ni fÜrresten i vilket fall som helst.

Pappa Roger bromsade och parkerade flyttbilen vid vägkanten. Alla gick ut och sträckte pü benen.

Solen sken, füglarna kvittrade och vattnet i en liten sjÜ glittrade inbjudande. Lüngt borta hÜrdes bruset av bilar pü en stor väg. Men bilarna müste väl ocksü fü vara nügonstans. – Snart framme, sa Roger. – Sü vackert här är, sa Ritva och pussade honom pü kinden.

Roger kramade Ritva och la armen om Isadora som genast tog bort den.

14

– Vänta tills ni für se hotellet! sa Roger. – Färdig! hÜrdes Ingo bakom en buske. Für jag en egen hund nu när vi bor pü landet?

Ritva suckade. – Du vet ju vad vi har sagt om det, sa hon. Pappa är allergisk mot hundar. Och hur ska vi orka ta hand om en hund när vi für hela huset fullt av gäster? – Jag kan ta hand om hunden, sa Ingo. – Gylfen, Ingo! sa Roger.

Ingo tittade ner pĂĽ sina byxor och drog upp gylfen.

Du kan inte ens ta d om dej själv, sa Isaa.

Hon gick tio meter och bĂśrjade prata i mobil.

Für jag en katt dü? früe Ingo. Eller en kanin? r en hamster? Eller ett svin? Eller en‌ Roger lyfte in honom ttbilen. Ritva tving-

ade Isadora att sluta prata, knuffade undan Roger frün fÜrarsätet och tryckte pü gaspedalen. – Vet ni vad hotellet heter dü? frügade Roger. – Världens ände, muttrade Isadora. – Gyllene orren, sa Roger med stolthet i rÜsten.

Hotell Gyllene orren. – Stackars pappa, sa Isadora. Det lüter som om du tycker det är snyggt. – Det är en fügel, sa Roger.

Orrar är füglar.

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE

Men när de äntligen kom fram tvingades till och med Isadora erkänna att det var ett ganska pampigt hus, eller coolt som Isadora uttryckte det. Ett riktigt gammal träslott, med torn och krusiduller och smü balkonger här och där. Ritva kramade Roger hürt, och fast det kändes som om tvü revben gick av sü blev han alldeles varm i hjärtat. Här skulle de fü vara med om münga spännande saker, det var han säker pü.

'HQ P\VWLVNH JDĹ´VWHQ LQGE