9789163855870

Böckerna i serien ”I elfte timmen”: Tvättade pengar, 2007 Lyckans hjul, 2007 Bröllop och barn, 2008

Innehåll Kapitel 1........................ 11 Kapitel 2........................ 23 Kapitel 3....................... 28 Kapitel 4....................... 31 Kapitel 5....................... 43 Kapitel 6....................... 47 Kapitel 7....................... 58 Kapitel 8....................... 62 Kapitel 9....................... 71 Kapitel 10.. .................... 83 Kapitel 11...................... 94

I ELFTE TIMMEN: FÖRBJUDEN FRUKT © Text: Martin Widmark & Petter Lidbeck 2008 Illustrationer till omslag och för- och eftersättsblad: Anders Nyberg Formgivning av omslag och inlaga: Malin Westman Sättning och kapitelvinjett: Ellen Demérus Redaktör: Agneta Wallgren En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt av ScandBook, Sverige, 2008 1:a upplagan www.bonniercarlsen.se ISBN 978-91-638-5587-0

Kapitel 12........................ 103 Kapitel 13........................ 113 Kapitel 14........................ 124 Kapitel 15........................ 140 Kapitel 16........................ 144 Kapitel 17........................ 149

FÖ R B

JUDEN FRUKT

Kapitel 1

– Nämen usch! Så människor håller på …

Grace skakade på huvudet.

– Vad? sa Dagny och såg sig frågande runt.

De befann sig på Kvantitet Magnum, stormarknaden som låg på bekvämt bilavstånd från Strandgården där Osvald och Dagny hade blivit kvar efter sitt bröllop.

Grace hade finkänsligt hållit sig borta några dagar för att ge sina nygifta vänner lite utrymme på tu man hand.

FÖ R B

JUDEN FRUKT

FÖ R B

JUDEN FRUKT

– Det krävs två för att dansa tango, hade Grace sagt och blinkat ivrigt till Dagny. Inte tre!

Efter denna djupsinnighet hade hon vandrat upp till von Konkarongens slott.

Egentligen var det inte så mycket av finkänsliga skäl, som hon lät Osvald och Dagny vara i fred, utan mer av egoistiska.

Grace hade helt enkelt fattat tycke för greve von Konkarongen och den värld av klass och finess, som hon tyckte att han representerade.

Så nu hade hon flyttat in hos honom och på ett par veckors tid gjort sig riktigt hemmastadd i slottet. Faktum var att Grace trivdes så bra i den adliga miljön att hon i hemlighet betraktade sig som grevinna, om man nu med detta menar att man betraktar sig som varande något finare än andra människor.

För att förstå Graces längtan till de fina salongerna måste man inse hur länge och intensivt hon faktiskt hade varit en adelskvinna – i fantasin.

Varenda veckotidnings hemma-hos-reportage

bland slott och herresäten hade hon slukat, som vore det en delikatess för hennes svultna frisörsjäl.

Friherrinnan von Überhals, som poserade med sina jaktdoggar och log förnämt mot fotografernas kameror, byttes i Graces huvud snabbt ut mot ingen mindre än henne själv. Friherrinnan Grace Person von Überhals.

Men nu var de fyra vännerna på Kvantitet Magnum för att storhandla. För bor man på ett slott har man automatiskt redan satt på sig en alldeles för stor kostym, och måste därför sätta en ära i att leva billigt och snåla med utgifterna.

– Det är ju alldeles förfärligt! fortsatte Grace.

– Vad? upprepade Dagny. Vad menar du?

– Ser ni inte? sa Grace.

– Ser vad? sa Dagny.

Osvald och Konkarongen tittade nyfiket på Grace som viftade med handen i luften framför sig.

– Alla dessa ... människor! stönade Grace.

Dagny förstod fortfarande inte.

10

11

FÖ R B

JUDEN FRUKT

FÖ R B

JUDEN FRUKT

– Men, sa Grace, de är ju så många. Och så enkla. Kan ingen ...?

Grace nickade med huvudet mot en kvinna som sköt en överfull kundvagn framför sig, med en gallskrikande unge i vagnens babystol.

– Kan ingen vad då? sa Dagny.

– Göra något, sa Grace.

Dagny förstod inte vad hennes väninna pratade om. Osvald grep in med en av sina hemsnickrade teorier.

– Vi är på en stormarknad, sa han. Det är alltid mycket folk på en stormarknad. Vill man slippa människor ska man uppsöka något vackert ställe, exempelvis naturen. Där är det aldrig några människor. På fula platser däremot, som stormarknader, är det alltid packat med folk.

– Ja jo, visst är det så, sa Grace. Men jag tänkte ...

– Vad tänkte du, kära hjärtat? sa Konkarongen.

Greve Knut Kristian Maximilian Gilbert Ulrik

von Konkarongen tyckte att hans liv hade tagit en ny och spännande vändning sedan Grace hade flyttat in i hans slott. Nu log han förälskat mot henne. Grace fortsatte att lufta sina känslor: – När kungen går på Gröna Lund med sina barn brukar de stänga nöjesparken för allmänheten.

Dagny och Osvald bytte hastigt blickar och tittade sedan forskande på sin väninna. Vad menade hon?

– Det stämmer, sa greven.

– Kunde man inte göra något liknande här? sa Grace.

– Vad är det du säger? frågade Dagny häpet.

– Jag menar, sa Grace, att en greve och en grevinna ska väl ändå inte behöva trängas vid fiskdisken med vem som helst.

– Grevinna?! fräste Dagny.

Hennes ögon smalnade till springor. Grace tog automatiskt ett steg bakåt när hon såg blicken i Dagnys ögon.

– Ingenting, jag tycker bara ...

12

13

FÖ R B

JUDEN FRUKT

FÖ R B

JUDEN FRUKT

– Du tycker vad? Att de skulle stänga stormarknaden för att vi kommer på besök? Är det vad du tycker?

– Nej nej, absolut inte, försäkrade Grace och tittade vädjande om hjälp på Konkarongen.

– Jag har inget emot vanligt hyggligt folk, sköt greven in och gjorde en storsint gest med armen i luften. Men nog kunde de ha som en avskild kassa för oss adelsmän.

– Ja, instämde Grace och nickade upprepade gånger. Jag menar, hur ofta får de besök av slottsägare här? Det kan inte gärna vara varje dag.

Dagny skakade på huvudet.

– Ni menar alltså – om jag har förstått er rätt – att Kvantitet Magnum skulle reservera en särskild kassa för er?

– Ni får också använda den, sa Grace. Åtminstone när ni är här med oss.

– Och varför i hela fridens namn skulle adeln få särskild behandling på en stormarknad? sa Dagny ilsket.

Grace och greven tittade på varandra som om frågan var sällsynt dum.

– Det säger sig självt! sa Grace och stack sin arm under grevens. Det är ju god reklam att ha en greve i sin kundkrets.

Konkarongen nickade med slutna ögon.

– Jag tror knappt mina öron, sa Dagny och skakade på huvudet.

Grace la systerligt sin hand på hennes axel.

– Kära du, jag gillar också de här nymodigheterna med människors lika värde och allt det där. Ja, det är vackra tankar, inte tu tal om den saken. Men se dig omkring. Det är skillnad på folk och folk. Såg du de brunklädda tiggarna utanför entrén? Inte kan du väl jämföra oss med dem?

Graces resonemang var så korkat att Dagny fick andas djupt ett par gånger innan hon fortsatte: – De brunklädda tiggarna är Jesuskamraterna, förklarade hon. Det är någon ny sorts religiös rörelse. Ingen vet vem ledaren är, men han lär

14

15

FÖ R B

JUDEN FRUKT

FÖ R B

JUDEN FRUKT

leva i lyx medan anhängarna får klara sig på rutten frukt.

– Hur som helst, sa Grace, så är det skillnad.

Nu var det Osvalds tur att bli förbannad. Hans före detta fru Elsa hade ofta klagat på honom för att hade en alldeles för lång stubin. Att han inte kunde säga ifrån ordentligt. Men nu var Osvald röd i ansiktet. Skillnad på folk och folk? Hur kunde Konkarongen och Grace stå här och säga något så urbota dumt?

– Nu räcker det! sa han. Jag vet inte vad som har flugit i er, men att påstå att vissa människor är finare än andra är så …

Osvald var så arg så han fann inte de rätta orden.

Greven tog ett steg framåt och la handen lugnande på hans axel.

– Vi missuppfattar varandra, sa han. Grace och jag gör ingen skillnad på folk och folk. Inte vi. Inte vi här uppifrån. Det är ju de andra vi menar.

– Vad då uppifrån? fräste Osvald. Vad menar

du med uppifrån? Och vilka är de andra ni pratar om?

– Jag menar bara att jag i egenskap av greve står över futtiga resonemang om klass och börd. Det finns dugliga människor i alla läger. Vi hade en fantastisk trädgårdsmästare i mitten av 50-talet, Olsson hette han, en helt vanlig människa, bondska gener rakt igenom. Men en sjutusan till trädgårdsmästare likafullt. Jag har inga fördomar jag inte.

Osvald exploderade: – Du är ju alldeles proppfull av höga tankar om dig själv! Inbillar du dig på fullt allvar att du besitter några särskilda inre kvaliteter för att din förfader piskade den sista tunnan råg ur bonde efter bonde?

Grace tittade förskräckt på Osvald som hon aldrig hade sett så här arg tidigare. Hon förstod att hon måste göra något.

Men nu var det Konkarongens tur att skifta ansiktsfärg i sitt grevliga nylle.

– Nej vet du vad, sa han med höjd röst till

16

17

FÖ R B

JUDEN FRUKT

FÖ R B

JUDEN FRUKT

Osvald. I egenskap av huvudman för den von Konkarongska ätten kräver jag en omedelbar ursäkt.

Du skymfar mig och varenda konkarong som nu ligger och kokar av ilska i sina gravar. Folk har blivit halshuggna på sämre grunder!

Greven illustrerade ilsket giljotinens effektivitet genom att slå med gallergrinden till barnstolen i sin vagn.

– Skulle jag be en odugling ur adelspatrasket om ursäkt för att jag säger sanningen? skrek Osvald.

Glöm det!

Osvald körde sin kundvagn rakt in i grevens vagn.

– I så fall blir det duell i gryningen, sa greven iskallt. Du väljer vapen!

Plötsligt hördes ett väldigt oväsen.

Osvald och greven slutade omedelbart puffa på varandra och vände blickarna mot det håll som oljudet kom ifrån. Grace Persson, nybliven slottsfru, hade klättrat upp på två tombackar och slängde nu ner burktomater, glasburkar med

senap och annat på golvet för att få sina vänners uppmärksamhet. Det blev alldeles tyst inne på Kvantitet Magnum.

– Vänner, började Grace med hög stämma och en tomback i ena handen. Vi är alla ett och samma: Människor! Vi har ganska många år på våra nackar, vi vet att livet – som känns oändligt långt för de unga – är blott en blinkning. Snart vilar vi i våra gravar. Oavsett pengar, ära och rikedom blir vi i slutändan bara grus och mull. Låt oss nu omedelbart sluta upp med att träta och i stället rikta blickarna framåt. Den tid vi har kvar är alldeles för kort. Varje vettig människa vill leva i fredlig samvaro med andra. Låt oss föregå med gott exempel!

Livet är som en tomback. Tomt och plastigt om vi inte fyller det med nåt. Själv vill jag ha lättöl.

Dagny hjälpte fundersamt ner sin väninna från tombackarna medan greven och Osvald fattade varandras händer. Först tveksamt och surmulet, snart mer hjärtligt och glatt. Grace hade verkligen rätt – livet var för kort för att bråkas bort.

18

19